Det har gått en vecka sedan matchen mot Norrby IF på Gamla  Ullevi där ÖIS tillslut kunde ta med sig en vinst. Det råder delade meningar kring huruvida den matchen var en väl genomförd match från rödblått håll eller inte. Ett som är säkert är dock att det fortfarande är en lång väg att gå för vårt kära sällskap.

Ett steg på den vägen går ut till Frölunda och Ruddalen. Som ni säkert redan läst så innebär detta att det blir en gemensam spårvagnsresa för alla ÖIS-are som utgår från Valand. Som Jonathan skrev igår så är Flying Scotsman öppen från klockan 13.00 och klockan 15.52 avgår spårvagnen mot Frölunda. Mer info detta hittar ni i Jonathans artikel eller på Amoretfides.se.

Nog om resan dit även om vissa säger att det är den som är målet så är det ändå en match som ska spelas och således också en trupp som ska tas ut till denna match. Tillhör gör även att det hålls en träning dagen innan det ska kickas boll på allvar. Den träningen hölls idag med anledning av söndagens underlag på plast och troligtvis har större delen av veckans träning förlagts till just plastgräset, eller konstgräset om ni så vill. ÖIS är ju nämligen ett av få lag i denna serien som har förmånen att kunna förbereda sig på att spela både på konstgräs och naturgräs.

Förmodligen så kan ni vid det här laget hur upplägget ser ut för en träning dagen innan match under Hasse Prytz ledning så jag antar att jag kan gå vidare till vad som faktiskt hände. Okej?

Bra.

Traditionsenligt så kan vi börja med att ta oss en titt på skadeläget i truppen. Glädjande nog så är det faktiskt inga större problem med skador i truppen i nuläget. Något som egentligen är ganska ologiskt då ÖIS denna säsong har en av de minsta trupperna man haft på ganska länge. Med all form av ÖIS-logik så borde ju halva laget cykla som vettvillingar på varsin motionscykel samtidigt som konstgräset är till hälften fyllt av juniorer som springer livet ur sig för att kunna ersätta diverse nyckelspelare som gått sönder.

Så är dock inte fallet, och det ska vi allesammans vara oerhört tacksamma för. Dock finns det ett litet men ganska så dystert och mörkt moln på den i övrigt klarblå himlen. Markus Anderberg, som idag befann sig inne i gymmet större delen av träningspasset och enbart vågade sig ut mot slutet, dock iförd joggingskor. Det är så otroligt tråkigt att Markus Anderberg aldrig blir så frisk att han kan visa upp vilken otrolig talang han har. Nu tycks han alltså, efter att ha varit på väg tillbaka till matchform återigen ha gått sönder.

Med risk för att jag är helt ute och cyklar och säger något som inte alls stämmer så känns det nästan som att Markus Anderbergs tid i ÖIS börjar lida mot sitt slut om det är så att han har dragit på sig en allvarlig skada igen. Jag hoppas att det bara är en förkylning eller liknande men känslan är inte den, tyvärr.

För att hoppa till en lite gladare nyhet så var David Björkeryd återigen tillbaka i spel efter att ha missat förra veckans match mot Norrby. Av allt att döma så är han helt fit for fight och kommer också att ingå i truppen till morgondagens match. Man måste ändå säga att David Björkeryds skademönster är aningen märkligt då han sällan är borta längre perioder men då och då är borta en enstaka match. Känner han efter för mycket?

Något som under träningen gjorde iallafall mig aningen konfunderad var när det under slutet av träningen, som vanligt tränades fasta situationer. Jag tänker som vanligt inte skriva något om hur det såg ut och eventuella varianter eller liknande, då vi inte skriver om sånt. Men något som fick mig att reagera en aning var att Fredrik Andersson fick ovanligt mycket tid i målet. Peter såg dessutom inte riktigt så alert ut om han brukar. Varför har jag ingen koll på men risken finns att det är en skadekänning och då är det bättre att låta Fredrik får förtroendet.

Om det skulle vara så att Peter inte är helt kurant så ser jag ingen som helst anledning att han ska starta. Det hade enbart sänt fel signaler till Fredrik Andersson som är en duktig målvakt och stundtals under dagens träning såg oerhört laddad ut och stundtals spelade riktigt, riktigt bra och stod för några riktigt vassa parader.

Men som sagt, ingenting är säkert, Peter kan mycket väl starta imorgon. Känslan under träningen var dock att så inte är fallet.

I anfallet tyder det mesta på att det är Johan Hedman som får förtroendet bredvid Emil då Filip Holländer som förra matchen huserade i anfallet förmodligen flyttas ned då Sebastian Johansson är avstängd efter att ha dragit påsig sitt tredje röda kort för säsongen hemma mot Norrby.

Yttermittfältsplatserna däremot är aningen osäkra då det står mellan, Björkeryd, Tommy Lycén och Johan Pettersson i kampen om vilka som startar som yttrar. Dock gjorde både Tommy och Johan bra ifrån sig senast mot Norrby och det med David Björkeryd ganska färsk tillbaka från skada så är det en liten fördel Tommy och Johan.

I backlinjen är det troligtvis inga större överraskningar utan de som startade mot Norrby kommer även att starta på Ruddalen.

Startelva om Peter Abrahamsson är skadefri:

Om vi avlslutningsvis ska ta oss en titt på vilket lag Utsiktens BK är. Som en del kanske redan vet så finns det en hel del ÖIS-kopplingar i laget. Henrik Nikkilä som inför säsongen anslöt till Utsikten från Oddevold tillhörde ÖIS i början av 2000-talet men fick aldrig något större genombrott.

Även Erik Svensson och Martin Dohlsten vi alla säkert minns från säsongen 2008 bland annat tillhör även de numera laget.

Erik Berthagen som är fotbollsfostrad i sällskapet och som ett tag ryktades vara på väg till ÖIS under försäsongen från Gais valde istället Utsikten dock sägs det att han inte riktigt varit så lyckosam som många hade hoppats utan istället fått sitta på bänken till förmån för Felix Sehlström

Felix Sehlström som så sent som i februari spelade för ÖIS i matchen mot Gais på ett svinkallt Valhalla. Efter det valde han dock att istället ansluta till ”Kiken” för att få lite mer speltid och förtroende. Ryktet säger att ÖIS ville behålla honom men att han valde att lämna för att få lite mer speltid. Ett beslut som man måste respektera.

Ett annat beslut som jag innerligt hoppas att alla respekterar är Anton Hyséns beslut att komma ut som homosexuell. Johan Gellerman var inne på ämnet i sin text på amoretfides.se men jag vill ytterligare understryka att det hade varit en skam för sällskapet om det skulle sjungas eller skrikas något om detta under matchen.

Kalla mig PK eller moralkärring eller vilket annat valfritt Flashback-uttryck ni vill. Men jag tycker faktiskt inte det är okej att hetsa någon för något så privat som personens sexuella läggning. Att sjunga om att han är sämre än farsa: Okej. Att sjunga om att han är med i Let’s Dance: helt okej. Att däremot gå in på Antons sexuella läggning är faktiskt inte okej.

Tycker i alla fall inte jag. Och jag kände att det kunde vara på sin plats att understryka.

Nu blev avslutningen av denna texten aningen trist, men imorgon är det sällskapet som spelar. Och då är det fest!

 

 

David Leinar gjorde 2-0 efter 59 minuter och hjälpte fram ÖIS till ännu en vinst.

Kommentar till matchen?

-  Tre poäng var det viktigaste. Vi var klart bättre än Norrby och ska ta hem det – och det gör vi också. Spelmässigt var det ingen toppinsats, men det gäller att vinna såna matcher också.

Stort spelövertag.

- Det var stabilt, men man önskar förstås att vi skulle skapa fler klara målchanser på det övertaget, en skön insats sammantaget.

Du gjorde 2-0-målet.

- Äntligen!  Det var dags nu. Jag hade en bra möjlighet i första, där målvakten fick min nick i bakhuvudet utan att veta om det, så jag kände att det var på gång. Sebastian slog en bra hörna, Emil blockade min gubbe, så det var bara att knoppa dit den. En bra variant som fungerade.

Bra start på säsongen.

- Vi är fortfarande obesegrade, tre segrar på fem matcher är en klar förbättring jämfört med förra året. Det känns bra att vinna när vi inte kommer upp i högsta nivå, men det är den styrkan vi har. Visserligen har vi två snöpliga kryss, men vi hade antagligen förlorat såna matcher förra säsongen.

Det är andra förutsättningar i år.

- Det går inte att jämföra. Vi var ändå nära att ta en kvalplats -11 och nu är vi långt före. Vi har ett bra slagläge och ska vara med där framme i höst, det är bara att köra på.

 

Likt förra årets första möte med Norrby IF så slutade även detta med en 3-1 seger. Då sågs segern som en kraftdemonstration av många, men denna gången var det väl i ärlighetens namn inte en av de mest välspelade matcherna vårt kära sällsap gjort den senaste tiden. Kanske säger det något om ÖIS 2012 att vi inte är nöjda heller efter denna matchen, när ska vi bli nöjda? Det har under år 2012 spelats 16 matcher där ÖIS har varit det ena laget. Ganska få av dessa har spelet sett riktigt bra ut. Ändå har endast fyra matcher av dessa förlorats.

Kanske har jag för höga krav men jag tyckte inte att spelet var speciellt tillfredsställande denna gången heller. Men ÖIS vann.

Försvarsspelet, ett frågetecken 

Efter den miserabla förlusten på hemmaplan mot Norrby förra hösten så stod jag och Johan Orebäck några dagar efter matchen på en regntung gräsplan på ÖIS-gården och pratade med dåvarande assisterande tränaren Tomas Östlund om vad det var som gick fel i matchen mot Norrby. Tomas förklarade då hor evinnerligt trött han var på att man varenda gång som man förde spelet slappnade av i backlinjen och stod på hälarna när omställningen tillslut kom. Han förklarade hur han och Roberto varit oerhört noggranna i paus och innan matchen med att poängtera hur viktigt det var att vara på tå även om man som försvarare inte ställs på prov så ofta under matchens 90 minuter. Åndå gick det som det gick den gången. Inte ska vi väl gå på samma nit igen då?

Det som tidigare sett så vattentätt ut har de senaste två matcherna sett lite vingligt ut. Försvarsspelet mot Norrby såg stundtals okoncentrerat och lojt ut. David Leinar och Hannes Sahlin som tidigare varit säkerheten personifierade såg stundtals vilsna och inte oskarpa ut mot Norrby. Hannes som i inledningen sparkade hål i luften och var nära att ge Ibrahim Alushaj en autostrada hela vägen fram till Peter Abrahamsson var visserligen bra offensivt men kändes inte igen i sitt defensiva arbete. David Leinar hade en ovanligt dålig dag på jobbet defensivt och även om det sällan bara är en som kan lastas när två stycken missförstår varann men frågan är om inte just detta var David Leinars mål.

De fasta situationerna, ett utropstecken!

2012 års version av ÖIS är oerhört effektiva på fasta situationer. Efter fem matcher har det gjorts inte mindre än sju mål i samband med fasta situationer. Inte ens på Pavels tid var laget så oerhört effektiva på fasta situationer och det mina damer och herrar är tamejfan inget dåligt omdöme. Att dessutom ha gjort två frisparksmål efter fem matcher är sällsynt bra. På hela förra säsongen gjordes ett frisparksmål och det var i slutet av säsongen. Lyckas man utnyttja de fasta situationerna denna säsongen så kommer det vara oerhört nyttigt de gånger som spelet inte riktigt fungerar.

Det bör självklart nämnas i bedömningen av David Leinars match att betydelsen av hans huvudspel är monumental. På huvudet är David Leinar en klasspelare och det är något som måste utnyttjas till varje pris. Förra året gjorde han fem mål och om jag inte minns helt fel så var fyra av dessa på nick (rätta mig om jag har fel). Hans Prytz är ju självklart inte dummare än att han har insett detta och utan att säga för mycket så tränas det en hel del på frisparkar uppe på ÖIS-gården nu för tiden.

Ett nytt anfallspar

Startelvan blev inte riktigt som den som sambadefensiv presenterade inför matchen. Istället för ett femmannamittfält med Sebastian, Jakob och Holländer som innermittfältstrio så blev det den vanliga 4-4-2 uppställningen med Filip Holländer bredvid Emil Karlsson på topp. Det är ganska svårt att bedöma hur väl det fungerade. Visserligen gjorde båda anfallarna mål och det för första gången denna säsongen fast inget av målen var en frukt av något samarbete mellan de två. Svårt att bedöma deras insatser med andra ord. Fast samtidigt så gör de båda bra matcher. Fast Filip Holländer är på många sätt en fantastisk fotbollsspelare men någon spelare att söka med inlägg är han nog dessvärre inte än.

Emil Karlsson må vara ganska osynlig under större delen av matchen och skapar kanske inte så särskilt många målchanser. Däremot gör han en hel del annat jobb som han sköter alldeles ypperligt. Sedan Emil kom till klubben har han gjort stora framsteg med sin bollbehandling och han är numera många gånger bättre i spelet än var han tidigare varit. Därmed kan kan nu komma ner från sin anfallsposition och hjälpa till i spelet mycket mer än vad han kunde i vintras. Öisifieringen har gått som den ska med andra ord!

Sedan måste Emils mål såklart nämnas. Det målet själv, gör att hoppet för en uppflyttning denna säsongen växer. Att ÖIS till skillnad från förra året och många andra år inte faller ihop som ett korthus så fort som man släpper in en reducering utan istället kan punktera motståndarnas hopp ganska så omgående är otroligt skönt. Sedan är ju Emils mål en kraftdemonstration i sig och det visar väl i mångt och mycket hela syftet med värvningen av Emil Karlsson och vad som är ”grejen” med honom. För första gången på mycket länge finns en spelare i laget som kan göra det på helt egen hand om det så behövs och framförallt en spelare som inte darrar när det hettar till lite. Fem mål efter fem matcher talar väl på något sätt sitt tydliga språk. Emil är seriens bästa anfallare.

Sebastian Johansson

Den hänsynslöse och självklare Sebastian Johansson är tillbaka! Självklart fick han ett obligatoriskt gult kort i gårdagens match och är avstängd i matchen mot Utsikten nästa helg. Surt, men vill man ha det goda med Sebastian så får man nog också tugga i sig det som inte smakar lika gott. Sebastian Johansson är en grundbult i ett välfungerande ÖIS. Oavsett vilket spelsätt man vill använda så kommer Sebastian att behövas. Ska vi betsämma oss för att slå långt och grisa, så kommer Sebastian att vara viktig. Men även om man bestämmer sig för att vara ett spelande lag som etablerar spel runt motståndarnas straffområde så krävs det någon som Sebastian Johansson som bollvinnare för att kunna etablera spel.

När Sebastian är avstängd får vi troligtvis se Filip Holländer på innermittfältet igen, likt under försäsongen och även om man då tappar mycket av bollvinnandet, så fås i gengäld lite mer tempo och lite mer bollskicklighet. En förutsättning är dock att firma Holländer/Lindström klarar av det defensiva spelet också. Under försäsongen blev det stundtals lite för enkelt för motståndarna att springa igenom mittfältet tyvärr.

Sebastian Johanssons avstängning gör troligtvis att Hans Prytz återigen får stuva om i anfallet då Filip Holländer flyttas ned till innermittfältet. Detta öppnar upp för Oskar Wallén igen och efter att ha sett hans inhopp igår vågar jag återigen hoppas på den mannen. Bortsett från att han var nära att slå ett näst intill perfekt inlägg för valfri norrbyspelare att sätta pannan till så skapade han förvånansvärt mycket offensivt. Kanske är det dags att ge honom några chanser?

 

Då sambadefensiv tyvärr inte hade någon representant på plats under dagens match mot Sylvia och matchen istället fick tittas på igenom LG-sports så går det helt enkelt inte att skriva en rättvisande text om spelarnas insats. Jag är ledsen. Detta ska inte hända igen.

Ska det vara så här?

En självklara frågan som dyker upp i huvudet efter en match som denna är självklart om det finns några samband mellan det sena poängtappet i Norrköping och den tappade poängen i premiären. Är det så att detta är någon form av trend när två av fyra matcher har har gått från ledning till oavgjort. Kan det vara så att det inte alls är något nytt ÖIS detta utan precis samma gamla nervsvaga grupp fotbollsspelare som det under tidigare säsonger gnällts så mycket på.

Givetvis är inte fotbollen så enkel att den går att förklara med ett ja eller ett nej men något som däremot nog trots allt går att konstatera är att årets upplaga av ÖIS inte riktigt är så stark som vi alla många gånger vill få det att verka som. Den där ostoppbara maskinen som vi vill att laget ska vara är nog inte riktigt så felfri som vi många gånger hoppats på. Kanske är jag roten till allt ont som trissat upp förväntningarna lite väl högt? Kanske har spelarna överpresterat? Jag har inga svar, det enda jag vet är att det är svårare att förstå sig på saker och ting än man ibland tror.

Försvarsspelet fullt godkänt

Under 89 minuter av matchen fungerar försvarsspelet bra och förutom det sista målet skapar Sylvia i stort sett inga farliga chanser i spelet. De enda gångerna de hotar är egentligen på fasta situationer. Men vad spelar det för roll?

Allt det goda arbetet i försvarsspelet under matchen betyder praktiskt taget noll och ingenting när slutresultatet blir som det blir. Visst betyder det en poäng och samtidigt som Kristianstad förlorade så betyder det att en poäng också vinns gentemot skånelaget, men det är en klen tröst. En vinst hade betytt, om än tillfälligt, serieledning.

Pontus Otterstedt bör nämnas när försvaret beröms för delar av matchen. Pontus fick förtroendet trots allt och Johan Pettersson fick stå åt sidan. Ett beslut som med facit i hand inte var helt fel. Pontus klarade till synes sin kant på ett bra sätt. Förmodligen är dock Christofer Bengtsson tillbaka i startelvan nästa vecka igen.

Vem ska spela bredvid Emil

Emil Karlsson är fortfarande lika självklar som tidigare, dagens mål innebar att han drygade ut sin ledning i skytteligan och att han tillhör en av de viktigaste kuggarna i lagbygget råder det väl inget större tvivel om. Däremot känns det fortfarande ganska oklart vem som ska spela bredvid honom. Oskar Walléns första halvlek lämnade en del att önska även och Johan Hedmans andra halvlek motsvarade inte heller den riktigt förväntningarna.

Tomma läktare

Egentligen borde jag inte uttala mig över huvud taget när det gäller publiksiffran i Norrköping då jag inte fanns på plats. Men det bör väl ändå ifrågasättas varför ett lag som ligger i toppen av en serie och möter ett lag med bortasupportrar och ändå lockar 292 (!) supportrar spelar på en arena som släpper in 17234 personer.

Det var allt för mig. Nästa gång är jag på plats!

 

Ni kan detta nu, tredje omgången denna säsong betyder? Just det ja, samma som förra året, nämligen Sylvia på bortaplan.

Förra säsongen kom den första segern för året i den fjärde omgången borta mot Östergötarna. Då var det Markus Anderberg och Niclas Elving som nätade. Kanske kan det bli Anderbergmål även imorgon.

Johan Wissmans försvunna enäggstvilling såg nämligen som alltid giftig ut under dagens träningspass som hölls på konstgräset. Med tanke på helgens underlag så har träningen förlagts till konstgräset under hela veckan. Som det tidigare nämnts så har Hasse och Nacka nu hittat rätt i hur de vill att en träning dagen innan match ska se ut. Traditionsenligt inleddes därför fredagens träning med en del häckhopp, slalomlöpning mellan koner samt springande mellan plastpinnar liggande i formen av en stege. Då denna del av träningen ger noll och ingenting att återberätta för en kära läsare går jag istället över till nästa övning.

Som var en passningsöv…Skit i det förresten vi hoppar till nästa.

Som var intressant på riktigt. Tvåmålsspel på helplan är något som sällan numera praktiseras. Under hela förra året hände det på sin höjd fem gånger av de träningar som jag själv bevittnade och under de första månaderna av detta året kan jag minnas en gång. Myten säger dock att Janne Andersson älskade spel på hela planen och alltid spelade startelvan mot reserverna. Tyvärr var det före min tid och det gör såklart mitt jobb svårare.

Fredagen till ära skulle det då äntligen spelas fotboll på riktigt under träningen elva mot elva på en fullstor fotbollsplan, härligt! Lagen som startade matchen formerades på följande sätt:

Gula: Peter Abrahamsson, Joakim Hall, Robin Jonsson, David Leinar, Johan Pettersson, David Björkeryd, Sebastian Johansson, Jakob Lindström, Filip Holländer, Emil Karlsson, Johan Hedman

Blåa: Fredrik Andersson, Pontus Otterstedt, Christofer Bengtsson, Rasmus Haraldsson (Tipselit), Hannes Sahlin, Tommy Lycén, Jonathan Lindström, Daniel Carlsson (Tipselit) Markus Anderberg, Oskar Wallén, David Corneliusson (Tipselit)

Ni ser inte i syne, ni är inte galna. Han är tillbaka i träning, den gode Bengtsson. Efter att i stort sett ha räknat bort större delen av vårsäsongen för en av försäsongens giganter så stod han helt plötsligt där på plasten och sken som en sol. Känslan av att han kanske inte skulle vara aktuell för spel under morgondagen infann sig dock ganska snabbt då han placerades som mittback och dessutom gick av planen efter tvåmålsspelet. Men alla livstecken från Christofer Bengtsson är i vilket fall som helst glädjande. Den enda spelaren som saknades under träningen var Alexander Jeremejeff som var sjuk.

Dock var inte firma Bengtsson/Haraldsson alltför lyckade som mittbacksduo. 3-0 till det gula laget slutade det hela efter att jag själv helt mirakulöst lyckats missa två av de tre målen. 2-0 målet som jag lyckades se var dock riktigt snyggt. Emil Karlsson hamnade i en löpduell med Rasmus Haraldsson som heroiskt sprang som aldrig förr och lyckades trycka ut Emil Karlsson ur vinkel. Tyvärr för den herosikt kämpande Haraldsson så var Emil inte ensam utan hade ingen mindre än David Björkeryd hack i häl och kunde enkelt peta bak bollen till en framrusande Björkeryd när han märkte att han hamnade ur vinkel och Björkeryd gör i sådana lägen inga som helst misstag utan tryckte dit bollen strax intill stolproten bakom Fredrik Andersson.

Efter ett tag började spelarna byta västar med varandra och förhoppningarna om att hitta eventuella mönster för att lista ut vilka spelare som kommer att ingå i startelvan mot Sylvia grusades totalt. Däremot kunde några andra frågor besvaras:

Är Oskar Wallén bättre på konstgräs än på riktigt gräs?

För ett tag sedan kändes teorin om att Oskar är bättre på konstgräs aningen löjlig och korkad. Men den motbevisades iallafall inte under dagens träningspass. Till skillnad från de senaste veckorna på naturgräset såg han faktiskt både piggare och mer bestämd ut. Det är väl ingen hemlighet att Oskar Wallén hemskt gärna får bollen i fart och springer över allt som kommer i hans väg. Denna taktik underlättas givetvis av att det underlag som bollen ska drivas på är platt och helt utan tuvor eller gropar. Därför känns det ju faktiskt ganska så rimligt.

Är Tommy Lycén verkligen så bra som han visade förra helgen?

Ingen kan påstå att Tommy Lycén gjorde ett dåligt inhopp i matchen mot det där laget med den vedervärdiga logotypen och det trista spelet. Tommy var riktigt bra och var start bidragande till att Oskar Wallén tillslut lyckades få in segermålet. Svaret på frågan är förmodligen ja. Det är nämligen svårt att prestera bättre än sin egen förmåga då man uppenbarligen då har den förmågan. (förstår ni? Äsch skit samma) Frågan kanske snarare är om Tommy kommer att kunna hålla sig kvar på den höga nivån och tillslut bli den där spelaren som vi alla hoppades på att han skulle vara när han under förra sommaren kritade på ett kontrakt.

Under försäsongen visade han flera gången (Norrby borta och Husqvarna hemma bl.a.) att han kan vara riktigt bra när allt fungerar som det ska för honom. Vad alla däremot måste lära sig att leva med är att Tommy inte är en klassisk yttermittfältare som slår inlägg. Tommys inlägg lämnar som bekant en hel del att önska men han är inte heller en spelare som bör användas så. Tommy bör spela på vänstersidan och vika in i planen med sin högerfot. Om han skulle få chansen i den rollen kan han säkerligen leva upp till de högt ställda förväntningarna.

Hur kommer startelvan mot Sylvia att se ut?

Efter att noggrant ha studerat vilka spelare som spelat tillsammans med vilka, vilka spelar som deltog i vilka övningar samt tillämpat viss uteslutningsförmåga har juryn kommit fram till följande:

Avbytare: Markus Anderberg, Jonathan Lindström, Pontus Otterstedt, Joakim Hall, Fredrik Andersson, Johan Hedman, David Björkeryd.

Att Peter Abrahamsson startar i mål är ungefär lika självklart som att Glenn Hysén har gått på myten om sig själv. Ungefär lika självskrivna är Robin Jonsson och David Leinar i mittförsvaret och detsamma gäller Hannes Sahlin på vänsterbackspositionen. Efter hans förträffliga insats mot Limhamn Bunkeflo så hade det varit en skräll modell större om han petas mot Sylvia.

Så kommer vi då till högerbackspostitionen. Den svåraste delen i hela laget att lista ut. Men efter timmar i djupa veck föll gissningen tillslut på Johan Pettersson som i det inledande tvåmålsspelet användes till höger i backlinjen. Något annat som talar för att det blir han och inte Pontus Ottersedt är att det tidigare under året inte riktigt känts som att Pontus Otterstedt fått det där förtroendet. Därför känns det som att man kommer att satsa på Johan Pettersson som under sin tid i Gais spelade en del som högerback därmed absolut inte är oprövad på positionen. Men det kan lika gärna bli Pontus som tar platsen.

Mittfältet formeras troligtvis till 3/4 likadant som mot Limhamn/Bunkeflo. Med den lilla skillnaden att Tommy Lycén kliver in till vänster och ersätter David Björkeryd. I anfallet får Oskar Wallén av allt att döma nytt förtroende.

Denna startelva ska alltså åka upp till Norrköping och hämta hem tre nya poäng. Jag önskar dem all lycka då jag själv tyvärr inte har förmånen att vara på plats.

Mot tre färska!

 

ÖIS språng mot framtida segrar Foto: Martin Brittberg

Säsongens andra hemmamatch innehöll bortslagna passningar, dåligt anfallspel, en nummer 14 (inte Emil Karlsson) som kramade gräset väldigt ofta och konstiga domslut. Men den innehöll även ett hektiskt jagande sista 20 minuterna, och ett ofantligt lättande segermål av Mr. Wallén från Kode.

Och jajamensan, för andra matchen i rad dyker de upp. Spelarbetygen! Proceduren med källarlokalen, cigarrerna och de eviga diskussionerna fortsätter även efter denna drabbning. Såklart! Precis som förra gången ber vi er att inte stirra enbart på betygen, utan även på texten som förmodligen mer speglar hur bra spelaren i fråga var. Betygsättare idag var Jonathan Larsson, Christian Börjesson, Gustav Utberg och Felix Jonsson.

Peter Abrahamsson 3 (Samtliga 3)

Gjorde det som krävdes av honom, och det var i sanning inte mycket. Några höjdbollar var väl egentligen det jobbigaste han hade att göra i matchen. Ett tveksamt ingripande i matchens början kunde dock med lite oflyt gett LB07 ledningen. Trots detta en lugn dag på jobbet för Peter den Store.

Pontus Otterstedt 2,25 (Felix 3, Christian, Gustav och Jonathan 2)

Gjorde en ok insats defensivt. Visst han hade emellanåt lite problem på sin kant, men det skapades trots allt ingenting speciellt via den kanten. Men offensivt såg det ganska risigt ut med mängder av bortslagna passningar. Han bidrog helt enkelt inte med det man borde kunna kräva av honom. Bättring behövs om han skall kunna behålla högerbacksplatsen.

David Leinar 3,75 (Felix, Gustav och Jonathan 4, Christian 3)

Det kan tyckas lite halvmärkligt kanske att sätta ett så pass högt betyg på en mittback i en match där motståndarlagets anfallsspel var nästintill bedrövligt och obefintligt. Men Leinar var idag värd ett högt betyg och omdöme. Totalt dominant i huvudspelet, både defensivt och offensivt, och var nära att få trycka dit ett mål ett par gånger. Defensivt fulländat spel med sin fysiska närvaro och, som sagt, fantastiska huvudspel.

Robin Jonsson 3,25 (Felix 4, Christian, Gustav och Jonathan 3)

Inte riktigt lika stabil idag som sin mittbackskollega, men ännu en stabilt genomförd match av Robin. Slår sin vana trogen bort en del passningar, men när den defensiva biten fortfarande ser oförskämt stabil ut hos Robin är det svårt att klaga. Ett fantastiskt mittbackspar har vi i vilket fall i Robin och David. Vi ber en stilla bön till gudarna att dessa två herrar får ett skadefritt år.

Hannes Sahlin 4 (Samtliga 4)

Årets värvning? Möjligt. Stabilare vänsterbacksspel har vi i vilket fall som helst inte haft sedan Anders Prytz fina sista år 2008. Framförallt är det hans hänsynslöshet, vilja och snabbhet som gör honom till denna duktiga vänsterback. Felfri defensivt idag, och med ett märkbart förbättrat passningsspel sedan premiären. Har ett bra samarbete med Tommy Lycén framförallt, när Tommy kom in med ca 25 minuter kvar av matchen. Han har dessutom en förmåga att bli ”bortglömd” och bara glida förbi ett antal spelare och vips vara framme vid straffområdet. Så småningom kommer även dessa raider få ett lyckligt slut.

Filip Holländer 4 (Samtliga 4)

Det går bra för flickfavoriten nu. En lite svagare första halvlek är förmodligen det enda som stoppar oss alla från att ge Filip en 5:a idag. Han visar idag, precis som i Karlstad att det stundals darriga spelet i premiären mot Skövde bara var en engångsföreteelse. Allt han gör i andra halvlek osar klass, en mot en-spelet, de fasta situationerna, drivet med bollen, passningar, ja allt han tar för sig helt enkelt. Med sin snabbhet och bollsäkerhet är han ett ständigt hot mot motståndarbacklinjen.

Sebastian Johansson 3 (Gustav 4, Christian och Felix 3, Jonathan 2)

Seb gör idag ett gott dagsverk. Bra defensiv och mycket bollfördelande är ju Sebastians signum. Han bidrar med båda dessa delar idag också, dock faller han lite för mycket in i att spela i sidled och baklänges. En av förklaringarna till detta kan vara att han och Jakob Lindström lite för ofta hamnar i samma ytor, på så sätt blir det inte riktigt samma djup i mittfältet. Men, som sagt, en stabil match från Seb idag.

Jakob Lindström 3 (Samtliga 3)

Faller idag lite tillbaka i gamla synder efter hans fantastiska insats mot Karlstad. Måste fortsätta våga ta sig framåt i banan, dock så känns det ändå som att denna biten trots allt har förbättras sedan fjolåret. Men som tidigare sagt så ligger han och Seb lite för mycket i samma ytor och spelar lite för mycket i sidled. Spelar sin vana trogen lugnt och tryggt, och med sin fantastiska krigarinställning vinner han mycket boll. Precis som Seb gör han allt som allt en stabil match.

David Björkeryd 2,25 (Felix 3, Christian, Gustav och Jonathan 2)

Här råder det delade meningar. Och ett omdöme här blir då svårt att sammanställa, men 3:an motiveras med att han hade ett bra samarbete med Hannes på vänsterkanten och var mycket delaktig i spelet. 2:an motiveras motsägelsefullt med att han inte var delaktig i spelet alls och inte riktigt kommer in i det förrän den sista tiden innan han blir utbytt.

Johan Hedman 2 (Samtliga 2)

Här var det desto mer enstämmigt. Hedman fick idag inte till det – alls. Visade dock till en början bra intentioner och agerade bollmottagare på ett föredömligt sätt ett par gånger. Men när det kommer till de avgörande, viktiga lägena så blir han allt för osäker och loj. Kanske är det yttermittfältet han skall spela på trots allt? Konkurrensen där är ju dock faktiskt för tillfället mördande. Men hur som helst så blir vi inte jätteförvånade om Oskar tar tillbaka sin startplats till nästa match.

Emil Karlsson 2,75 (Christian, Gustav och Felix 3, Jonathan 2)

Här kommer en mening som redan överanvänts och som nästan kommer bli tjatig till slut: Emil kämpar, river och sliter som vanligt. Men det stämmer ju. Alltid. Man vet vad man får av den gode Emil. Inställningen går aldrig att klaga på, men ibland vill han nästan för mycket och i sin iver slarvar till det onödigt mycket. Men är inblandad i det mesta som skapas offensivt.

Avbytare

Tommy Lycén 3 (Samtliga 3)

Tommy kom in i den 65:e minuten och satte avtryck. Ett positivt avtryck för en gångs skull! Riktigt kul. Fick direkt ett övertag på sin försvarare, och bidrog, tro det eller ej, med bra inlägg.  Gör även ett bra jobb med att slösa tid efter ledningsmålet (som han var inblandad i). Han visar klart och tydligt att siktet är inställt på startelvan.

Oskar Wallén 3 (Samtliga 3)

Avbytarna avgjorde matchen. Oskar Wallén gjorde det på sitt karaktäristiska sätt. Det vill säga en relativt blek insats där det inte händer så mycket för honom, men så dyker läget upp. PANG. 1-0. Så agerar en äkta målskytt. Precision, distinkthet och målhunger. Det tyder på ett starkt psyke att efter minisvackan nu i seriespelet bara komma in och döda matchen på det sättet han gör.

Jonathan Lindström spelade för kort tid för att betygsättas

 

Dom är tillbaka! Och som ni har längtat. Tillfälligt gör spelarbetygen comeback, vi kan inte lova att det kommer att komma spelarbetyg efter varje match men kanske lite då och då. Som vanligt har vi alla samlats i en dunkel källarlokal på en hemlig plats i Göteborgs undre värld. Med varsin cigarr i mungipan har vi i timmar suttit och haft  hätska diskussioner om vem som egentligen var värd en fyra och inte. Men nu har alla tillslut kommit fram till betyg. Som på den gamla goda tiden är det snittbetyg som gäller och försök att inte stirra er blinda på siffran utan med på texten som motiverar betyget. Betygsättare denna gången var Felix Jonsson, Jonathan Larsson och Christian Börjesson. Enjoy!

Peter Abrahamsson 3,33 (Christian 4, Jonathan och Felix 3 )

Ställdes inte på några större prov och kan inte lastas för målet. Var stabil i luftrummet i näst intill varje ingripande och det kändes riktigt stabilt under hela matchen från Peters håll. Han spelade med andra ord som vi vant oss vid att se Peter, det känns som en otrolig trygghet att Peter även denna säsong kommer att vakta målet.

Joakim Hall 2,67 (Christian och Jonathan 3, Felix 2)

Stod för en bättre insats än senast mot Skövde och klarade av Karlstads anfallsförsök på högerkanten bra. Väggspelade sig fint fram tillsammans med Wallén och ordnade straffen till 2-0. Höll dessutom Karlstads kapten hyfsat i schack defensivt. Felix anledning till att sätta ett lägre betyg berodde främst på att Jakob Lindström fick komma ner och hjälpa till lite väl ofta på Joakim Halls kant. Dessutom visade det återigen sig att det är svårt att spela ytterback då man är ”felfotad” för den positionen.

Robin Jonsson 3,33 (Felix 4, Jonathan och Christian 3)

Stabil rakt igenom och gjorde det han skulle utan några krussiduller. Höll tätt bakom sig. Var dessutom säkerheten själv på pannan när Karlstads försvar slog långt – och vann även de löpdueller han fick ta med Karlstads anfallare. Ett extra plus för att hans patenterade ”peta-in-en-tå-när-det-kan-bli-farligt-brytningar” återigen visade sig. Flera gånger bröt han passnigar som kunde blivit något mycket farligare. Tillät aldrig Karlstad att bygga upp något farligt.

David Leinar 2, 67 (Jonathan och Felix 3, Christian 2)

Lika stabil som Robin. ÖIS dominerar i luftrummet idag, en stor del i detta har som vanligt David Leinar.Minus för att han upprepade gånger försökte spela lite svårare uppspel än vad som egentligen var nödvändigt vilket resulterade i att motståndaren fick tag i bollen. Men felfri defensivt.

Hannes Sahlin 3,33 (Jonathan 4, Felix och Christian 3)

Klanderfri defensivt och kan delta i bolltrillandet offensivt och inte bara komma runt och slå inlägg vilket är en stor fördel för att det ska gå att etablera ett spel runt motståndarnas straffområde.Lyckas dessutom skära ner på felprocenten i passningarna mer och mer ju längre tiden går. Detta kan bli riktigt riktigt bra!

Johan Hedman 3 (Samtliga 3)

Gör en av sina bättre matcher i ÖIS-tröjan. Minskar sin felprocent mer och mer för varje match som går då han kommer in i tempot allt mer. Kreativ med bollen och hittar ofta bra lösningar vilket underlättar mycket för våra anfallare. Känns dock inte riktigt som en yttermittfältare utan blir ibland lite obekväm där och särskilt då han spelar på högersidan. Men kommer troligen mer till sin rätt som släpande anfallare.

Filip Holländer  3,67  (Felix och Christian 4, Jonathan 3)

Vilket genombrott han står för! Sprang och slet, vann boll och kunde föra upp bollen i anfall som under försäsongen igen. Holländer och Jakob fungerade mycket bättre ihop idag än mot Skövde. Tillsammans hade de två full kontroll på mittfältet. Bra Filip!

Jakob Lindström  4,33 ( Felix 5, Christian och Jonathan 4)

Han gör en helt fantastisk match på mittfältet den gode Jakob. Var ännu ett steg bättre framåt i denna matchen jämfört med mot Skövde. Tog för sig mer idag. Avlossar ett par tunga skott som tyvärr inte nådde ända fram. Fördelar spelet på Pirlo-vis. (Är det möjligt att de är släkt?). Röjde runt som en långhårig Scott Parker på innermitten och vann mycket boll. En stor anledning till att ÖIS kunde etablera ett bra anfallsspel och få längd i anfallen. Ännu ett jättekliv för Lillström!

David Björkeryd  3 (Samtliga 3)

Frisparken är värd en femma. Troligtvis den bästa frisparken som slagits av en öisare de senaste åren. Slår även frisparken fram till Johan Hedmans 1-0 och är som alltid riktigt bra på fasta situationer. Detta kan förhoppningsvis resultera i en del mål under säsongen om man lyckas utnyttja det på rätt sätt. Spelet ute på planen blir även det bättre i denna matchen än mot Skövde. Samarbetar bra med sina ytterbackar oavsett vilken sida han används på. Way to go Björkeryd!

Emil Karlsson 3 (Samtliga 3)

Inte riktigt lika delaktig i spelet som mot Skövde men man får vad man förväntar sig. Oroar hela tiden den värmländska backlinjen och skapar på så sätt lägen för andra spelare. Han sliter som attan, precis som alltid, och kröner tillslut alltihop med att göra ett mål. Bra jobb.

Oskar Wallén 2 (Samtliga 2)

Nej… Det vill sig inte riktigt. Lägger visserligen en perfekt pass till Hall som sedermera renderar i en straffspark – men Wallén imponerar inte. Tyvärr. Ser lite tung ut och ser ut att hämmas en hel del av den dåliga gräsmattan som gör att han inte kan driva bollen och vinna löpdueller så som han brukar.  Har en del lägen att få in bollen men ser lite trubbig ut. Kan hända att han är sliten då han spelade väldigt mycket under försäsongen efter att ha varit borta en längre tid för sin ryggskada. Kanske dags att vila honom lite för att han ska komma tillbaks till den form han hade för några veckor sedan?

Avbytare

Sebastian Johansson 3 (Samtliga 3)

Gör ett mycket bra inhopp. Är förvånansvärt kreativ samtidigt som han sköter det defensiva jobbet föredömligt. Det är mycket tack vare Sebastian Johansson som ÖIS kan ta ett stabilt grepp om matchen i slutet och trilla boll runt Karlstads straffområde matchen ut. Bra inhopp av Sebastian.

Markus Anderberg 2 (Samtliga 2)

Lyckas inte uträtta speciellt mycket men visar ändå att det finns en gryende form där.Får mest uppgiften att snurra runt vid hörnflaggan men gör det bra. En assist! När han bara får komma i matchform så kan detta bli riktigt intressant.

Pontus Otterstedt spelade för kort tid för att betygsättas.

 

 

Dan före dan

 Inlägg av kl 07:00  Gästkrönika
Apr 152012
 

Som man har väntat på den 16:e april – och nu står den och väntar just bakom hörnet. Förhoppningarna som till en början fanns har under försäsongens gång, i takt med inhandlat årskort och fina resultat i matcherna, övergått till stundtals ren pina. Dagarna har räknats ned så länge jag kan minnas – och april månad har varit något av den längsta månaden jag har varit med om. Ja, åtminstone har det känts så i alla fall. Längtan att åter få se Rödblått trilla boll i seriesammanhang har varit enorm – och äntligen är det åter dags för mig att bekanta mig med betongen på Ullevi och för spelarna att känna på den, numer, oerhört välskötta gräsmatta som pryder Ullevis mitt.

Det märks att en stor del av Örgrytes supporterskara behövde fjolårssäsongen för att vila upp sig, samla kraft och åter känna sig motiverad att gå och se på Lirarnas lag. Visserligen drog seriepremiären mot Skövde (imorgon exakt ett år sedan!) snudd på 2000 åskådare – men därefter var det tunt på åskådarfronten. Under de senare veckorna har man märkt av ett helt annat engagemang från supporterhåll. Samtliga har gett sig f*n på att vi ska lämna den här skitserien för gott; och över 750 anmälningar på Facebookevenemanget tyder på att det blir en svårslagen publiksiffra imorgon! De som låg hemma och grät efter konkursen har nu återsamlat kraft och är redo att hoppa på tåget – tåget mot Superettan. Så har du inte köpt biljett än – gör det! Tåget är snart fullt, och inte vill du väl bli kvarlämnad på perrongen?

De senaste månaderna har varit fulla av tillfällen att drömma sig bort. Drömma sig bort mot den 16:e april. Drömma om storseger, hållen nolla, ett lir som bara Rödblått kan mäkta med, fullsatta läktare, fantastiskt drag på Östra Stå, Prytz i kavaj, samtliga i startelvan bär pannband, domare som kan regelboken fullt ut och tusen saker till… Att domaren skall kunna reglerna för när det räknas som hemåtpass eller inte kanske är för mycket begärt, jag vet, men att ÖIS ska lira boll som aldrig för och att supportrarna på Östra Stå skall röja i aldrig skådat slag känns som två fullt realistiska drömmar. Det enda som krävs är att både spelare och publik är igång (ni minns väl vad jag sade om havregrynsgröten i min förra krönika?) och är villiga att ge 100, och lite till, för att göra denna 16:e april till något att minnas och se tillbaka till när man åker bil, duschar, solar, gungar i gungstolen, berättar gamla minnen för barnbarnen eller vad man nu råkar göra…

Nu är det alltså dags att lägga drömmar och annat trams bakom sig. Drömmarna fungerar, åtminstone för mig, som något slags dämpningsmedel mot abstinens och längtan. I drömmen är man redan där och ”känner på det” – fastän det egentligen är en evighet kvar. Imorgon när man står där på riktigt så bör man göra allt vad man kan för att uppleva samma rus och samma eufori som man kan göra i de där drömmarna. Jag är inte dummare än att jag är medveten om att något som hajpats och setts fram emot länge oftast, eller i alla fall ibland, mynnar ut i något av ett antiklimax, men låt oss hoppas att spelarna är väl förberedda och redo att strida till sista signal. Numer har alla klart för sig att man inte kan jogga igenom en division enbart för att man spelar för en anrik förening; något som bör tala för en positiv utgång av premiäromgången. Å andra sidan, utan att låta alltför negativ, så skulle det vara så typiskt Örgryte att förstöra festen genom en usel insats och en förlust…

Jag är dock övertygad om att vi gör det här tillsammans. Vi uppfyller våra drömmar och lämnar division ett för gott. Spelare, ledare och supportrar – tillsammans. ”Vi reser oss igen – enade bakom samma sköld”, för att citera ett av de alla oerhört vackra tifon som framställts under Valhallatiden. På sikt har vi ett finrum att komma till; men vi börjar här – där vi är nu. Med vackert spel, många mål, tätt försvarsspel (ok, jag ger mig… Leinar bör nog spela), härligt engagemang från publik på plats, så väl på Ullevi som på åkern, så är vi på väg – vi har i alla fall gjort ett avstamp – från var vi är till var vi vill nå. Och jag hoppas, inifrån mitt hjärta, att samtliga av er är villiga att vara med på resan (har du köpt din biljett nu då? Annars!!!) under hela dess gång och inte dyka upp som gubben i lådan när vi väl är framme.

Men okej, låt mig drömma en sista gång…

”Skövdes målvakt sparkar ut bollen. I Örgrytes backlinje huserar tuffingen Leinar som utan pardon sätter huvudet till och nickar bollen i en perfekt båge fram till Jakob Lindström, ynglingen som är så framträdande på mittfältet. Lindström avancerar, letar efter passningen – och finner den! Ojvoj, vilken boll. Emil Karlsson, som tagit av sig vikingahjälmen dagen till ära, löper amok till höger i anfallet. Bollen, som Lindström har slagit, dimper ner rakt på foten. Vikingen avancerar mot straffområdet, dribblar av en, två och tre (!) Skövdespelare innan han lobbar bollen över målvakten som har tvingats gå ut mot skytten. Där, innan bollen har hunnit passera mållinjen, kommer Kodesonen Wallén stångandes med hornen vässade, varpå han lägger upp bollen på nacken och promenerar in i mål. De 4000 åskådarna på plats jublar som aldrig förr. Vilket anfall, vilket mål, vilken grej!”

Och där vaknade jag.

// Christian Börjesson

© 2012 Sambadefensiv Kontakt: kontakt@sambadefensiv.se Suffusion theme by Sayontan Sinha