Likt förra årets första möte med Norrby IF så slutade även detta med en 3-1 seger. Då sågs segern som en kraftdemonstration av många, men denna gången var det väl i ärlighetens namn inte en av de mest välspelade matcherna vårt kära sällsap gjort den senaste tiden. Kanske säger det något om ÖIS 2012 att vi inte är nöjda heller efter denna matchen, när ska vi bli nöjda? Det har under år 2012 spelats 16 matcher där ÖIS har varit det ena laget. Ganska få av dessa har spelet sett riktigt bra ut. Ändå har endast fyra matcher av dessa förlorats.

Kanske har jag för höga krav men jag tyckte inte att spelet var speciellt tillfredsställande denna gången heller. Men ÖIS vann.

Försvarsspelet, ett frågetecken 

Efter den miserabla förlusten på hemmaplan mot Norrby förra hösten så stod jag och Johan Orebäck några dagar efter matchen på en regntung gräsplan på ÖIS-gården och pratade med dåvarande assisterande tränaren Tomas Östlund om vad det var som gick fel i matchen mot Norrby. Tomas förklarade då hor evinnerligt trött han var på att man varenda gång som man förde spelet slappnade av i backlinjen och stod på hälarna när omställningen tillslut kom. Han förklarade hur han och Roberto varit oerhört noggranna i paus och innan matchen med att poängtera hur viktigt det var att vara på tå även om man som försvarare inte ställs på prov så ofta under matchens 90 minuter. Åndå gick det som det gick den gången. Inte ska vi väl gå på samma nit igen då?

Det som tidigare sett så vattentätt ut har de senaste två matcherna sett lite vingligt ut. Försvarsspelet mot Norrby såg stundtals okoncentrerat och lojt ut. David Leinar och Hannes Sahlin som tidigare varit säkerheten personifierade såg stundtals vilsna och inte oskarpa ut mot Norrby. Hannes som i inledningen sparkade hål i luften och var nära att ge Ibrahim Alushaj en autostrada hela vägen fram till Peter Abrahamsson var visserligen bra offensivt men kändes inte igen i sitt defensiva arbete. David Leinar hade en ovanligt dålig dag på jobbet defensivt och även om det sällan bara är en som kan lastas när två stycken missförstår varann men frågan är om inte just detta var David Leinars mål.

De fasta situationerna, ett utropstecken!

2012 års version av ÖIS är oerhört effektiva på fasta situationer. Efter fem matcher har det gjorts inte mindre än sju mål i samband med fasta situationer. Inte ens på Pavels tid var laget så oerhört effektiva på fasta situationer och det mina damer och herrar är tamejfan inget dåligt omdöme. Att dessutom ha gjort två frisparksmål efter fem matcher är sällsynt bra. På hela förra säsongen gjordes ett frisparksmål och det var i slutet av säsongen. Lyckas man utnyttja de fasta situationerna denna säsongen så kommer det vara oerhört nyttigt de gånger som spelet inte riktigt fungerar.

Det bör självklart nämnas i bedömningen av David Leinars match att betydelsen av hans huvudspel är monumental. På huvudet är David Leinar en klasspelare och det är något som måste utnyttjas till varje pris. Förra året gjorde han fem mål och om jag inte minns helt fel så var fyra av dessa på nick (rätta mig om jag har fel). Hans Prytz är ju självklart inte dummare än att han har insett detta och utan att säga för mycket så tränas det en hel del på frisparkar uppe på ÖIS-gården nu för tiden.

Ett nytt anfallspar

Startelvan blev inte riktigt som den som sambadefensiv presenterade inför matchen. Istället för ett femmannamittfält med Sebastian, Jakob och Holländer som innermittfältstrio så blev det den vanliga 4-4-2 uppställningen med Filip Holländer bredvid Emil Karlsson på topp. Det är ganska svårt att bedöma hur väl det fungerade. Visserligen gjorde båda anfallarna mål och det för första gången denna säsongen fast inget av målen var en frukt av något samarbete mellan de två. Svårt att bedöma deras insatser med andra ord. Fast samtidigt så gör de båda bra matcher. Fast Filip Holländer är på många sätt en fantastisk fotbollsspelare men någon spelare att söka med inlägg är han nog dessvärre inte än.

Emil Karlsson må vara ganska osynlig under större delen av matchen och skapar kanske inte så särskilt många målchanser. Däremot gör han en hel del annat jobb som han sköter alldeles ypperligt. Sedan Emil kom till klubben har han gjort stora framsteg med sin bollbehandling och han är numera många gånger bättre i spelet än var han tidigare varit. Därmed kan kan nu komma ner från sin anfallsposition och hjälpa till i spelet mycket mer än vad han kunde i vintras. Öisifieringen har gått som den ska med andra ord!

Sedan måste Emils mål såklart nämnas. Det målet själv, gör att hoppet för en uppflyttning denna säsongen växer. Att ÖIS till skillnad från förra året och många andra år inte faller ihop som ett korthus så fort som man släpper in en reducering utan istället kan punktera motståndarnas hopp ganska så omgående är otroligt skönt. Sedan är ju Emils mål en kraftdemonstration i sig och det visar väl i mångt och mycket hela syftet med värvningen av Emil Karlsson och vad som är ”grejen” med honom. För första gången på mycket länge finns en spelare i laget som kan göra det på helt egen hand om det så behövs och framförallt en spelare som inte darrar när det hettar till lite. Fem mål efter fem matcher talar väl på något sätt sitt tydliga språk. Emil är seriens bästa anfallare.

Sebastian Johansson

Den hänsynslöse och självklare Sebastian Johansson är tillbaka! Självklart fick han ett obligatoriskt gult kort i gårdagens match och är avstängd i matchen mot Utsikten nästa helg. Surt, men vill man ha det goda med Sebastian så får man nog också tugga i sig det som inte smakar lika gott. Sebastian Johansson är en grundbult i ett välfungerande ÖIS. Oavsett vilket spelsätt man vill använda så kommer Sebastian att behövas. Ska vi betsämma oss för att slå långt och grisa, så kommer Sebastian att vara viktig. Men även om man bestämmer sig för att vara ett spelande lag som etablerar spel runt motståndarnas straffområde så krävs det någon som Sebastian Johansson som bollvinnare för att kunna etablera spel.

När Sebastian är avstängd får vi troligtvis se Filip Holländer på innermittfältet igen, likt under försäsongen och även om man då tappar mycket av bollvinnandet, så fås i gengäld lite mer tempo och lite mer bollskicklighet. En förutsättning är dock att firma Holländer/Lindström klarar av det defensiva spelet också. Under försäsongen blev det stundtals lite för enkelt för motståndarna att springa igenom mittfältet tyvärr.

Sebastian Johanssons avstängning gör troligtvis att Hans Prytz återigen får stuva om i anfallet då Filip Holländer flyttas ned till innermittfältet. Detta öppnar upp för Oskar Wallén igen och efter att ha sett hans inhopp igår vågar jag återigen hoppas på den mannen. Bortsett från att han var nära att slå ett näst intill perfekt inlägg för valfri norrbyspelare att sätta pannan till så skapade han förvånansvärt mycket offensivt. Kanske är det dags att ge honom några chanser?

Maj 072012
 

För att bli framgångsrik inom det mesta gäller det att lära känna sin fiende. Därför blev det en liten utflykt i solen till vackra och alltid lika inbjudande Valhalla som för dagen stod värd för matchen mellan Qviding FIF och IK Oddevold. På många sätt en orehört intressant match med ÖIS-ögon sett. Flera spelare med ett rödblått förflutet på planen och dessutom två lag som i allra högsta grad kommer att försöka ställa sig i vägen för ÖIS under säsongen. Så för er som inte var där av någon anledning så kommer här en sammanfattning:

På ena sidan stod IK Oddevold. Inför säsongen var de tippade som etta i serien av både spelbolag och tränare på upptaktsträffen i Borås inför säsongen.

På andra sidan: Qviding FIF som efter en ganska dålig försäsong med bland annat, som bekant, en förlust med hela 7-0 mot ÖIS på ÖIS-gården inlett säsongen svagt.

Upplagt för Oddevoldsseger? Jo men visst.

Qviding ville dock inte vika ned sig utan gjorde efter dryga kvarten 1-0 på efter en markeringsmiss då man varit det farligare laget under inledningen av matchen. Ledningen höll sig halvleken ut och det syntes tydligt att det fanns en frustration i bortalaget som då och då gav sig uttryck. Oftast i diverse utbrott mot domaren Andreas Jönsson från Lomma (varför det nu är intressant)

Det var dock inte bara Oddevolds spelare och tränare som uttryckte sin ilska och frustration.Ledarna och spelarna hemmalaget ville inte vara sämre, skrik och gap även där. Låter jag som Ulf Stenberg nu? Det är absolut inte så att jag inte gillar att det är lite småbråkigt och hett på planen. Tvärtom, fotboll är känslor, även om det stundtals kan bli lite väl mycket El Clasico-stämning.

Även om Qviding hela tiden under den första halveken drev upp tempot var det ändå Oddevold som stod för det större bollinnehavet och även om det var knappt så var man det spelförande laget. Dock utan att skapa några farligare chanser.

Efter en första halvlek som gått i ett furiöst tempo så kom en andra halvlek som…Höll precis lika högt tempo!

Rent generellt är det i Qviding som driver upp tempot i matchen. Istället för att lugna ner sig efter den riviga första halvleken skruvas tempot istället nästan upp ännu mer i den andra halvlekens inledning och detta gynnar hemmalaget som tar över spelet än mer.

I inledningen av den andra halvleken radar Qviding upp chanser och inte långt efter att Kamal Mustafa träffat stolpen kan man komma runt på kanten igenom Alexander Vrebac och som spelar in bollen till lagkaptenen Isa Bagci som trycker in bollen bakom Oddevolds målvakt Peter Zwesloot-Isaksson.

Qvidings 2-0 höll sig matchen ut och det var i ärlighetens namn aldrig nära att Oddevold varken kvitterade eller reducerade. Snarare var det så att Qviding hade kunnat vinna med mer om de bara hade lyckats ta tillvara på sina kontringar där felprocenten stundtals var lite för hög.

I slutet av matchen kommer Albin Pettersson, som provspelade med ÖIS i vintras in, och strax efter det går han också ut. Efter ha varit på planen i, uppskattningsvis 10 minuter, är nära på att bryta båda Kamal Mustafas ben med en glidtackling som Vinnie Jones, om han sett den, förmodligen hade gråtit glädjetårar över. Tack och hej Albin, och tack och hej till Oddevolds chanser. Även om dom förmodligen var rökta redan innan Albins röda kort.

Hur står det egentligen till i Oddevold?

Med ÖIS-ögon sett är resultatet i denna matchen glädjande då Oddevold troligtvis är det största hotet mot ÖIS av de två lagen. I och med denna matchen åkte också Oddevold på sin andra förlust för året och vacklar en aning jämfört med den starka försäsongen då man gick fram som ett lokomotiv och fullständigt sprudlade av självförtroende och vinnarmentalitet. I matchen mot Qviding var den som bortblåst, hela laget andades frustration och ilska. Till skillnad mot hur det såg ut för Oddevold i matchen mot ÖIS under försäsongen då allt gick som på en väloljad räls och allt såg så självklart ut så såg det nu istället ganska oklart ut hur de egentligen ville spela. Duktiga mittfältare som Henrik Palmersjö passade fel, rutinerade mittbackar som Joakim Jensen tappade markering och det hela såg precis ut som det brukar göra i ett lag som kommit i ”otakt”.

Självklart är det alltid farligt att dra slutsatser efter en endaste match men vad som klart och tydligt kan konstateras är att det Oddevold som stod på Valhallas gräs under söndagseftermiddagen inte såg ut som seriesegrare.

Något som ÖIS måste utnyttja när lagen möts i slutet av juni är Oddevolds långsamma backlinje. In med Anderberg, in med Emil, mata Oskar med nuggets(det funkade för Bolt iallafall), mer kol, mer kol! Spring!

Oddevold hade stora problem stundtals med Qviding, som visserligen, med stor sannoliket, har ett av seriens kvickaste lag. När Kamal Mustafa och de andra satte fart i kontringarna fick Oddevolds backar problem. Tyvärr kunde inte Kamal själv riktigt kontrollera sin snabbhet utan slog istället vid några tillfällen mer eller mindre knut på sig själv med diverse avancerade moves.

Oddevold bör inte på något sätt räknas ut i ett så tidigt skede som den fjärde omgången. Förra året lyfte man sig inte förrän serien vände, vilket då var lite för sent men förmågan att vända negativa trender finns sannerligen där. Skillnaden denna säsongen jämfört med förra är dock att det denna gången handlar om att vända innan det är kört och pressen försvunnit. Det är en radikal skillnad.

I en intervju efter matchen antyder Oddevolds tränare Jan-Erik Lien att han ser vissa problem med inställningen vilket självklart är oerhört oroväckande för ett lag med uppflyttningsambitioner. Visserligen brukar bristande inställning vara något som tränare drar till med då spelet inte riktigt stämmer och en match skiter sig, men om det verkligen är så att inställningen är bristfällig så har Oddevold stora problem. Att vända en lite sämre period som säsongsinledningen ändå varit för Oddevold trots med två förluster på fyra matcher med en inte alltför bra inställning kan bli svårt. Väldigt svårt.

Qviding, what’s the deal with that?

Men var det verkligen så att Oddevold underpresterade då? Kan det inte vara så att Qviding helt enkelt är ett bättre lag än bohuslänningarna och att de är Qviding som vi ska vara rädda för? Nja, både ock.

Vi ska sannerligen vara oroliga för Qviding när ÖIS i juli möter dem i ett dubbelmöte då serien vänder. I enstaka matcher kan de säkerligen hota vilket lag alla lag i serien. Lag som spelar på samma sätt som Qviding har en förmåga att göra det. Det finns nämligen inga som helst spärrar. Fullt blås från minut ett till nittio, mot Oddevold fungerade detta alldeles utmärkt. Däremot har jag svårt att se hur det ska hålla över tid. För att ett lag ska klara av att hålla sig i toppen av en serie måste ha ett lite lungare spel att gå tillbaka till de gånger man har en lite sämre dag och inte klarar av att hålla uppe samma tempo.

Vi alla såg ju också i matchen under försäsongen vilken avgrundsdjup lägstanivå laget har. Laget är spelar väldigt mycket på inspiration och när det går bra så kan det gå helt fantastiskt bra, men när självförtroendet inte riktigt är på samma nivå så är det inte lika bra.

För att summera matchen så kan man konstatera att det går fort inom fotbollen. Oddevold som såg så farliga ut…

 

Då sambadefensiv tyvärr inte hade någon representant på plats under dagens match mot Sylvia och matchen istället fick tittas på igenom LG-sports så går det helt enkelt inte att skriva en rättvisande text om spelarnas insats. Jag är ledsen. Detta ska inte hända igen.

Ska det vara så här?

En självklara frågan som dyker upp i huvudet efter en match som denna är självklart om det finns några samband mellan det sena poängtappet i Norrköping och den tappade poängen i premiären. Är det så att detta är någon form av trend när två av fyra matcher har har gått från ledning till oavgjort. Kan det vara så att det inte alls är något nytt ÖIS detta utan precis samma gamla nervsvaga grupp fotbollsspelare som det under tidigare säsonger gnällts så mycket på.

Givetvis är inte fotbollen så enkel att den går att förklara med ett ja eller ett nej men något som däremot nog trots allt går att konstatera är att årets upplaga av ÖIS inte riktigt är så stark som vi alla många gånger vill få det att verka som. Den där ostoppbara maskinen som vi vill att laget ska vara är nog inte riktigt så felfri som vi många gånger hoppats på. Kanske är jag roten till allt ont som trissat upp förväntningarna lite väl högt? Kanske har spelarna överpresterat? Jag har inga svar, det enda jag vet är att det är svårare att förstå sig på saker och ting än man ibland tror.

Försvarsspelet fullt godkänt

Under 89 minuter av matchen fungerar försvarsspelet bra och förutom det sista målet skapar Sylvia i stort sett inga farliga chanser i spelet. De enda gångerna de hotar är egentligen på fasta situationer. Men vad spelar det för roll?

Allt det goda arbetet i försvarsspelet under matchen betyder praktiskt taget noll och ingenting när slutresultatet blir som det blir. Visst betyder det en poäng och samtidigt som Kristianstad förlorade så betyder det att en poäng också vinns gentemot skånelaget, men det är en klen tröst. En vinst hade betytt, om än tillfälligt, serieledning.

Pontus Otterstedt bör nämnas när försvaret beröms för delar av matchen. Pontus fick förtroendet trots allt och Johan Pettersson fick stå åt sidan. Ett beslut som med facit i hand inte var helt fel. Pontus klarade till synes sin kant på ett bra sätt. Förmodligen är dock Christofer Bengtsson tillbaka i startelvan nästa vecka igen.

Vem ska spela bredvid Emil

Emil Karlsson är fortfarande lika självklar som tidigare, dagens mål innebar att han drygade ut sin ledning i skytteligan och att han tillhör en av de viktigaste kuggarna i lagbygget råder det väl inget större tvivel om. Däremot känns det fortfarande ganska oklart vem som ska spela bredvid honom. Oskar Walléns första halvlek lämnade en del att önska även och Johan Hedmans andra halvlek motsvarade inte heller den riktigt förväntningarna.

Tomma läktare

Egentligen borde jag inte uttala mig över huvud taget när det gäller publiksiffran i Norrköping då jag inte fanns på plats. Men det bör väl ändå ifrågasättas varför ett lag som ligger i toppen av en serie och möter ett lag med bortasupportrar och ändå lockar 292 (!) supportrar spelar på en arena som släpper in 17234 personer.

Det var allt för mig. Nästa gång är jag på plats!

 

Ni kan detta nu, tredje omgången denna säsong betyder? Just det ja, samma som förra året, nämligen Sylvia på bortaplan.

Förra säsongen kom den första segern för året i den fjärde omgången borta mot Östergötarna. Då var det Markus Anderberg och Niclas Elving som nätade. Kanske kan det bli Anderbergmål även imorgon.

Johan Wissmans försvunna enäggstvilling såg nämligen som alltid giftig ut under dagens träningspass som hölls på konstgräset. Med tanke på helgens underlag så har träningen förlagts till konstgräset under hela veckan. Som det tidigare nämnts så har Hasse och Nacka nu hittat rätt i hur de vill att en träning dagen innan match ska se ut. Traditionsenligt inleddes därför fredagens träning med en del häckhopp, slalomlöpning mellan koner samt springande mellan plastpinnar liggande i formen av en stege. Då denna del av träningen ger noll och ingenting att återberätta för en kära läsare går jag istället över till nästa övning.

Som var en passningsöv…Skit i det förresten vi hoppar till nästa.

Som var intressant på riktigt. Tvåmålsspel på helplan är något som sällan numera praktiseras. Under hela förra året hände det på sin höjd fem gånger av de träningar som jag själv bevittnade och under de första månaderna av detta året kan jag minnas en gång. Myten säger dock att Janne Andersson älskade spel på hela planen och alltid spelade startelvan mot reserverna. Tyvärr var det före min tid och det gör såklart mitt jobb svårare.

Fredagen till ära skulle det då äntligen spelas fotboll på riktigt under träningen elva mot elva på en fullstor fotbollsplan, härligt! Lagen som startade matchen formerades på följande sätt:

Gula: Peter Abrahamsson, Joakim Hall, Robin Jonsson, David Leinar, Johan Pettersson, David Björkeryd, Sebastian Johansson, Jakob Lindström, Filip Holländer, Emil Karlsson, Johan Hedman

Blåa: Fredrik Andersson, Pontus Otterstedt, Christofer Bengtsson, Rasmus Haraldsson (Tipselit), Hannes Sahlin, Tommy Lycén, Jonathan Lindström, Daniel Carlsson (Tipselit) Markus Anderberg, Oskar Wallén, David Corneliusson (Tipselit)

Ni ser inte i syne, ni är inte galna. Han är tillbaka i träning, den gode Bengtsson. Efter att i stort sett ha räknat bort större delen av vårsäsongen för en av försäsongens giganter så stod han helt plötsligt där på plasten och sken som en sol. Känslan av att han kanske inte skulle vara aktuell för spel under morgondagen infann sig dock ganska snabbt då han placerades som mittback och dessutom gick av planen efter tvåmålsspelet. Men alla livstecken från Christofer Bengtsson är i vilket fall som helst glädjande. Den enda spelaren som saknades under träningen var Alexander Jeremejeff som var sjuk.

Dock var inte firma Bengtsson/Haraldsson alltför lyckade som mittbacksduo. 3-0 till det gula laget slutade det hela efter att jag själv helt mirakulöst lyckats missa två av de tre målen. 2-0 målet som jag lyckades se var dock riktigt snyggt. Emil Karlsson hamnade i en löpduell med Rasmus Haraldsson som heroiskt sprang som aldrig förr och lyckades trycka ut Emil Karlsson ur vinkel. Tyvärr för den herosikt kämpande Haraldsson så var Emil inte ensam utan hade ingen mindre än David Björkeryd hack i häl och kunde enkelt peta bak bollen till en framrusande Björkeryd när han märkte att han hamnade ur vinkel och Björkeryd gör i sådana lägen inga som helst misstag utan tryckte dit bollen strax intill stolproten bakom Fredrik Andersson.

Efter ett tag började spelarna byta västar med varandra och förhoppningarna om att hitta eventuella mönster för att lista ut vilka spelare som kommer att ingå i startelvan mot Sylvia grusades totalt. Däremot kunde några andra frågor besvaras:

Är Oskar Wallén bättre på konstgräs än på riktigt gräs?

För ett tag sedan kändes teorin om att Oskar är bättre på konstgräs aningen löjlig och korkad. Men den motbevisades iallafall inte under dagens träningspass. Till skillnad från de senaste veckorna på naturgräset såg han faktiskt både piggare och mer bestämd ut. Det är väl ingen hemlighet att Oskar Wallén hemskt gärna får bollen i fart och springer över allt som kommer i hans väg. Denna taktik underlättas givetvis av att det underlag som bollen ska drivas på är platt och helt utan tuvor eller gropar. Därför känns det ju faktiskt ganska så rimligt.

Är Tommy Lycén verkligen så bra som han visade förra helgen?

Ingen kan påstå att Tommy Lycén gjorde ett dåligt inhopp i matchen mot det där laget med den vedervärdiga logotypen och det trista spelet. Tommy var riktigt bra och var start bidragande till att Oskar Wallén tillslut lyckades få in segermålet. Svaret på frågan är förmodligen ja. Det är nämligen svårt att prestera bättre än sin egen förmåga då man uppenbarligen då har den förmågan. (förstår ni? Äsch skit samma) Frågan kanske snarare är om Tommy kommer att kunna hålla sig kvar på den höga nivån och tillslut bli den där spelaren som vi alla hoppades på att han skulle vara när han under förra sommaren kritade på ett kontrakt.

Under försäsongen visade han flera gången (Norrby borta och Husqvarna hemma bl.a.) att han kan vara riktigt bra när allt fungerar som det ska för honom. Vad alla däremot måste lära sig att leva med är att Tommy inte är en klassisk yttermittfältare som slår inlägg. Tommys inlägg lämnar som bekant en hel del att önska men han är inte heller en spelare som bör användas så. Tommy bör spela på vänstersidan och vika in i planen med sin högerfot. Om han skulle få chansen i den rollen kan han säkerligen leva upp till de högt ställda förväntningarna.

Hur kommer startelvan mot Sylvia att se ut?

Efter att noggrant ha studerat vilka spelare som spelat tillsammans med vilka, vilka spelar som deltog i vilka övningar samt tillämpat viss uteslutningsförmåga har juryn kommit fram till följande:

Avbytare: Markus Anderberg, Jonathan Lindström, Pontus Otterstedt, Joakim Hall, Fredrik Andersson, Johan Hedman, David Björkeryd.

Att Peter Abrahamsson startar i mål är ungefär lika självklart som att Glenn Hysén har gått på myten om sig själv. Ungefär lika självskrivna är Robin Jonsson och David Leinar i mittförsvaret och detsamma gäller Hannes Sahlin på vänsterbackspositionen. Efter hans förträffliga insats mot Limhamn Bunkeflo så hade det varit en skräll modell större om han petas mot Sylvia.

Så kommer vi då till högerbackspostitionen. Den svåraste delen i hela laget att lista ut. Men efter timmar i djupa veck föll gissningen tillslut på Johan Pettersson som i det inledande tvåmålsspelet användes till höger i backlinjen. Något annat som talar för att det blir han och inte Pontus Ottersedt är att det tidigare under året inte riktigt känts som att Pontus Otterstedt fått det där förtroendet. Därför känns det som att man kommer att satsa på Johan Pettersson som under sin tid i Gais spelade en del som högerback därmed absolut inte är oprövad på positionen. Men det kan lika gärna bli Pontus som tar platsen.

Mittfältet formeras troligtvis till 3/4 likadant som mot Limhamn/Bunkeflo. Med den lilla skillnaden att Tommy Lycén kliver in till vänster och ersätter David Björkeryd. I anfallet får Oskar Wallén av allt att döma nytt förtroende.

Denna startelva ska alltså åka upp till Norrköping och hämta hem tre nya poäng. Jag önskar dem all lycka då jag själv tyvärr inte har förmånen att vara på plats.

Mot tre färska!

 

Oskar Wallén kom in mitten på andra halvlek och blev lite senare segerskytten för ÖIS. Sambadefensiv pratadegivetvis med honom också.

 
Vad säger du om matchen?

- Vi har spelet och mycket boll, men vi har svårt att få till de riktigt vassa avsluten – annars är vi det bättre laget matchen igenom, men vi borde nog gjort fler mål fast en vinst är alltid en vinst.

ÖIS malde ner dem.

- Det är ju så, till sist kommer chanserna och nu lyckades jag sätta dit när den kom.

Berätta om målet.

- Det var ett inlägg från vänster, bollen studsade på Emil? och jag fick först inte kontroll på bollen, men kunde få tag i den i andra läget och kunde skjuta in den i bortre – det var gött! Det blev en bra träff nere vid stolproten, där inte målvakten kunde nå den.

Du hade flyt på träningsmatcherna, men nu har du inte gjort mål på ett tag?

- Det blir så efter en långvarig skada, formen går upp och ner. Då satt allt, men nu är det bara att jobba på.

Tufft att slå sig in i startelvan?

- Det är bra med konkurrens, det märks på träningarna att alla verkligen vill spela.

Dagens mål gör det lättare för dig?

- Ofta är det så som anfallare, men man måste göra annat bra också.

Hur kändes det förutom målet?

- Det tar en stund innan man kommer in i andra andningen, det var lite tufft i början. Men målet gav energi och sedan var det bara att kämpa på.

Bitvis var det grinigt därute?

- Man får fokusera på sig själv och strunta i annat, det är det enda att göra.

 

Omgång tre stundar och det innebär att vi nu officiellt är inne i den vanliga serielunken. Både hemma- och bortapremiären är avklarad och nu finns det inte längre något att skylla på. Premiärnerver, dålig gräsmatta eller hemmadomare? Nej skulle inte tro det!

Dagens träning hölls som vanligt på gräsmattan uppe på ÖIS-gården och nu borde laget vara helt på det klara med vad eventuella skillnader mellan plast och äkta vara. Spelet kommer i fortsättningen inte att gå lika fort som det under vissa träningsmatcher på plasten under försäsongen. Men för den delen behöver det inte bli tråkigare. En bidragande orsak till exempelvis Johan Hedmans starka insatser den senaste tiden på träningarna men även under den senaste matchen mot Karlstad mycket väl kan ha att göra med underlaget som går lite långsammare och ligger lite mer i Johan Hedmans smak.

Dagens träning inleddes likt förra veckans dito med en del fys. Uppenbarligen har Hans Prytz inte riktigt samma inställning till dagen-innan-match-träningar som Roberto Jakobsson. Under förra året var träningen dagen innan match väldigt lugn och lätt. Under Hans Prytz ledning är det dock andra bullar. Oavsett veckodag eller eventuell aktivitet den påföljande dagen så ska det inte sparas på krutet. Kamp och inställning är ledorden.

Träningen idag inleddes med hopp över häckar, löpning runt konor och diverse andra gymnastiska övningar. Alltsammans i ett högt tempo och med bra intensitet. Det är onekligen intressant att se vilken skillnad det är på ledarstilar och framtiden får utvisa vilken av de två sätten som är det mest framgångsrika.

Som sagt inleddes träningen med fys för att sedan följas upp med passningsövningar och tvåmålsspel större delen av träningen. Även detta är en skillnad mot förra säsongen då mycket tid sällan lades på spel utan tyngden snarare låg på inläggsövningar och avslut. Något som kanske säger sig själv då avsluten minst sagt var ett problem och troligtvis behövdes läggas en hel del tid på.

Johan Pettersson som missade matchen mot Karlstad pga sjukdom var idag tillbaka i träning och skötte sig bra. Joakim Hall inledde träningen ombytt trots förkylning men fick efter en tids spel kliva åt sidan. Detta innebär troligtvis att Pontus Otterstedt tar platsen till höger i backlinjen och gör då efterlängtad säsongsdebut. Att döma av de senaste matcherna han spelat så borde han klara av uppgiften på ett fullt godkänt sätt. Han har visserligen varit lite smått osäker i vissa lägen i matchena men lik Christofer Bengtsson har han lyckats reda upp det hela på ett bra sätt.

I övrigt är truppen skadefri och som det tidigare nämts otaliga gånger så känns denna säsongen på många sätt som en säsong som inte liknar ÖIS senaste säsonger på något sätt. Det går helt enkelt lite för lätt…

Med stor sannolikhet kommer mittfältet formeras liknande tidigare matcher i morgondagens drabbning. Jakob Lindström och Filip Holländer får med största sannolikhet fortsatt förtroende i mitten och att Björkeryd detsamma till vänster. Efter den fina insatsen i Karlstad förra helgen känns det ganska självklart att han återigen får förtroendet från start.

I anfallet är det dock aningen mer osäkert kring vilak som kommer att starta. Emil Karlsson är given men de senaste veckorna har Oskar Walléns status som startman ifrågasatts en aning och frågan är om han inte får stå åt sidan denna gången för att istället ge plats åt Johan Hedman som isåfall får ta plats på sin riktiga position.

Detta lämnar i sin tur en ledig plats på högersidan på mittfältet. En plats som kan tas av antingen Johan Pettersson eller Markus Anderberg. Anderberg som imponerat stort på både träning och match den senaste tiden. Hade jag varit tvungen att välja hade valet nog blivit Anderberg som stundtals kan vara helt fenomenal. Fast det är hugget som stucket.

Följande trupp kommer att finnas tillgänglig till matchen mot Limhamn Bunkeflo:

1. Peter Abrahamsson
12. Fredrik Andersson
5. David Björkeryd
6. Hannes Sahlin
8. Jonathan Lindström
9. Tommy Lycén
10. Oskar Wallén
13. Johan Hedman
14. Emil Karlsson
16. Pontus Otterstedt
17. Robin Jonsson
19. Markus Anderberg
20. Filip Holländer
24. Sebastian Johansson
25. Johan Pettersson
27. Alexander Jeremejeff
44. David Leinar
125. Jakob Lindström

Följande startelva mönstras därmed troligen:

Peter Abrahamsson

Pontus Otterstedt  Robin Jonsson  David Leinar  Hannes Sahlin

Markus Anderberg  Jakob Lindström  Filip Holländer  David Björkeryd

Johan Hedman  Emil Karlsson

 

Mot tre färska!

 

 

Dom är tillbaka! Och som ni har längtat. Tillfälligt gör spelarbetygen comeback, vi kan inte lova att det kommer att komma spelarbetyg efter varje match men kanske lite då och då. Som vanligt har vi alla samlats i en dunkel källarlokal på en hemlig plats i Göteborgs undre värld. Med varsin cigarr i mungipan har vi i timmar suttit och haft  hätska diskussioner om vem som egentligen var värd en fyra och inte. Men nu har alla tillslut kommit fram till betyg. Som på den gamla goda tiden är det snittbetyg som gäller och försök att inte stirra er blinda på siffran utan med på texten som motiverar betyget. Betygsättare denna gången var Felix Jonsson, Jonathan Larsson och Christian Börjesson. Enjoy!

Peter Abrahamsson 3,33 (Christian 4, Jonathan och Felix 3 )

Ställdes inte på några större prov och kan inte lastas för målet. Var stabil i luftrummet i näst intill varje ingripande och det kändes riktigt stabilt under hela matchen från Peters håll. Han spelade med andra ord som vi vant oss vid att se Peter, det känns som en otrolig trygghet att Peter även denna säsong kommer att vakta målet.

Joakim Hall 2,67 (Christian och Jonathan 3, Felix 2)

Stod för en bättre insats än senast mot Skövde och klarade av Karlstads anfallsförsök på högerkanten bra. Väggspelade sig fint fram tillsammans med Wallén och ordnade straffen till 2-0. Höll dessutom Karlstads kapten hyfsat i schack defensivt. Felix anledning till att sätta ett lägre betyg berodde främst på att Jakob Lindström fick komma ner och hjälpa till lite väl ofta på Joakim Halls kant. Dessutom visade det återigen sig att det är svårt att spela ytterback då man är ”felfotad” för den positionen.

Robin Jonsson 3,33 (Felix 4, Jonathan och Christian 3)

Stabil rakt igenom och gjorde det han skulle utan några krussiduller. Höll tätt bakom sig. Var dessutom säkerheten själv på pannan när Karlstads försvar slog långt – och vann även de löpdueller han fick ta med Karlstads anfallare. Ett extra plus för att hans patenterade ”peta-in-en-tå-när-det-kan-bli-farligt-brytningar” återigen visade sig. Flera gånger bröt han passnigar som kunde blivit något mycket farligare. Tillät aldrig Karlstad att bygga upp något farligt.

David Leinar 2, 67 (Jonathan och Felix 3, Christian 2)

Lika stabil som Robin. ÖIS dominerar i luftrummet idag, en stor del i detta har som vanligt David Leinar.Minus för att han upprepade gånger försökte spela lite svårare uppspel än vad som egentligen var nödvändigt vilket resulterade i att motståndaren fick tag i bollen. Men felfri defensivt.

Hannes Sahlin 3,33 (Jonathan 4, Felix och Christian 3)

Klanderfri defensivt och kan delta i bolltrillandet offensivt och inte bara komma runt och slå inlägg vilket är en stor fördel för att det ska gå att etablera ett spel runt motståndarnas straffområde.Lyckas dessutom skära ner på felprocenten i passningarna mer och mer ju längre tiden går. Detta kan bli riktigt riktigt bra!

Johan Hedman 3 (Samtliga 3)

Gör en av sina bättre matcher i ÖIS-tröjan. Minskar sin felprocent mer och mer för varje match som går då han kommer in i tempot allt mer. Kreativ med bollen och hittar ofta bra lösningar vilket underlättar mycket för våra anfallare. Känns dock inte riktigt som en yttermittfältare utan blir ibland lite obekväm där och särskilt då han spelar på högersidan. Men kommer troligen mer till sin rätt som släpande anfallare.

Filip Holländer  3,67  (Felix och Christian 4, Jonathan 3)

Vilket genombrott han står för! Sprang och slet, vann boll och kunde föra upp bollen i anfall som under försäsongen igen. Holländer och Jakob fungerade mycket bättre ihop idag än mot Skövde. Tillsammans hade de två full kontroll på mittfältet. Bra Filip!

Jakob Lindström  4,33 ( Felix 5, Christian och Jonathan 4)

Han gör en helt fantastisk match på mittfältet den gode Jakob. Var ännu ett steg bättre framåt i denna matchen jämfört med mot Skövde. Tog för sig mer idag. Avlossar ett par tunga skott som tyvärr inte nådde ända fram. Fördelar spelet på Pirlo-vis. (Är det möjligt att de är släkt?). Röjde runt som en långhårig Scott Parker på innermitten och vann mycket boll. En stor anledning till att ÖIS kunde etablera ett bra anfallsspel och få längd i anfallen. Ännu ett jättekliv för Lillström!

David Björkeryd  3 (Samtliga 3)

Frisparken är värd en femma. Troligtvis den bästa frisparken som slagits av en öisare de senaste åren. Slår även frisparken fram till Johan Hedmans 1-0 och är som alltid riktigt bra på fasta situationer. Detta kan förhoppningsvis resultera i en del mål under säsongen om man lyckas utnyttja det på rätt sätt. Spelet ute på planen blir även det bättre i denna matchen än mot Skövde. Samarbetar bra med sina ytterbackar oavsett vilken sida han används på. Way to go Björkeryd!

Emil Karlsson 3 (Samtliga 3)

Inte riktigt lika delaktig i spelet som mot Skövde men man får vad man förväntar sig. Oroar hela tiden den värmländska backlinjen och skapar på så sätt lägen för andra spelare. Han sliter som attan, precis som alltid, och kröner tillslut alltihop med att göra ett mål. Bra jobb.

Oskar Wallén 2 (Samtliga 2)

Nej… Det vill sig inte riktigt. Lägger visserligen en perfekt pass till Hall som sedermera renderar i en straffspark – men Wallén imponerar inte. Tyvärr. Ser lite tung ut och ser ut att hämmas en hel del av den dåliga gräsmattan som gör att han inte kan driva bollen och vinna löpdueller så som han brukar.  Har en del lägen att få in bollen men ser lite trubbig ut. Kan hända att han är sliten då han spelade väldigt mycket under försäsongen efter att ha varit borta en längre tid för sin ryggskada. Kanske dags att vila honom lite för att han ska komma tillbaks till den form han hade för några veckor sedan?

Avbytare

Sebastian Johansson 3 (Samtliga 3)

Gör ett mycket bra inhopp. Är förvånansvärt kreativ samtidigt som han sköter det defensiva jobbet föredömligt. Det är mycket tack vare Sebastian Johansson som ÖIS kan ta ett stabilt grepp om matchen i slutet och trilla boll runt Karlstads straffområde matchen ut. Bra inhopp av Sebastian.

Markus Anderberg 2 (Samtliga 2)

Lyckas inte uträtta speciellt mycket men visar ändå att det finns en gryende form där.Får mest uppgiften att snurra runt vid hörnflaggan men gör det bra. En assist! När han bara får komma i matchform så kan detta bli riktigt intressant.

Pontus Otterstedt spelade för kort tid för att betygsättas.

 

 

 

Ni som tog er en titt på träningen förra söndagen inför måndagens premiär lade säkert märke till att den träningen kändes ganska så lättsam och lekfull. Solen sken, spelarna hade precis börjat träna på gräs, det var glada tillrop, klackarna i taket, glass och ballonger. Sen gick det som det gick i måndags också. Idag var det därför andra bullar.

Att spelarna inte var nöjda med måndagens resultat var väl ingen högoddsare. Frågan var däremot vad man från tränarhåll bestämt sig för att göra åt ”problemet” även om det kanske är lite väl hårt att säga att några problem uppstått redan efter första seriematchen. Även om säsongen kändes körd i måndags kväll. Medicinen för att se till att misstagen från i måndags aldrig mer skulle upprepas verkar vara att helt enkelt grisa till det en aning.

En kettlebell.

Träningen inleddes med en lite hårdare uppvärmning än vad brukligt är dagen innan match. Medans målvakterna ihop med målvaktstränare Freddie Roth körde egen uppvärmning fick utespelarna slita för lönen. Uppe på den lilla gräsplätten ovanför gräsplanen och framför klubbstugan hade häckar, konor och så kallade Kettlebells (se bild till höger) lagts upp i fina mönster. Under ledning av sjukgymnast Erik Nexborn skulle spelarna drillas i olika övningar som innefattade kravlande under häckar, snabba fötter mellan koner samt lyftande av Kettlebells i olika mönster. Detta plus några löpövningar blev uppvärmningen denna fredag som andades mer allvar än tidigare veckor och det skulle snart visa sig ännu tydligare.

De enda två spelarna som saknades var Johan Pettersson och Christoffer Bengtsson. Johan Pettersson har enligt uppgift till Sambadefensiv åkt på en magsjuka som gör att han får avstå lördagens resa till Karlstad. Christofer Bengtsson har som alla säkert har koll på vid det här laget en skada i foten som kommer att hålla honom borta i några veckor till. Han hoppar fortfarande på kryckor och under dagens träning hade han experthjälp från en norrman som han spelat med under sin tid i Norge. Norrmannen ifråga heter Morten och studerar akupunktur och ska därför hjälpa Bengtsson mot comeback. Alla sätt är bra utom de dåliga.

För att återgå till träningen så gick spelarna efter den hårda uppvärmningen över till en passningsövning för att sedan delas upp i lag och spela match.

Lagen var följande:
Gula (med väst): Peter Abrahamsson, Markus Anderberg, Tommy Lycén, Jonathan Lindström, Sebastian Johansson, Henos Musie (Tipselit), Alexander Jeremejeff, Robin Jonsson, David Leinar.

Blåa (utan väst): Fredrik Andersson, Johan Hedman, Oskar Wallén, Joakim Hall, Hannes Sahlin, David Björkeryd, Jakob Lindström, Filip Holländer.

Matchen inleddes ganska snällt men kom snart att hetta till mer och mer. Tack vare vädret och den något ojämna planen så blev spelet därefter. Efter att ha beskådat ett ganska underhållande bolltrillande stundtals under de senaste veckornas träningar på konstgräset var det nu slut med det roliga. Nej, detta var mer kamp än skönspel, mer brottning än schack, mer Anegrund än Ailton.

Det var stundtals riktigt grinigt och det absolut ingen av spelarna tänkte backa en millimeter i onödan. Det märktes tydligt att misstagen från i måndags inte under några som helst omständigheter skulle göras om. Nåde den som skulle visa sig svag och vika ner sig. ”When the going get’s tough the tough get’s going” råder ett alldeles för uttjatat uttryck men det i övrigt ganska ”herren-på-täppan-romantiserande” humör jag är på just nu så passar det uttrycket ganska bra in. Det är egentligen helt otroligt pajigt att stå och njuta av att se att världen ibland ser ut som i en rockyfilm, men det är så grymt skönt.

Denna eftermiddag skulle nämligen alla visa att dom tillhörde ”the tough” därmed släpptes ytterst få målchanser till och gladfotbollen lyste med sin frånvaro. Den som dock inledde målsskyttet var Markus Anderberg som efter en stunds spel kunde ta emot en djupledsboll i och ur ganska dålig vinkel stanna upp och ta ett steg inåt för att sedan med all sin kraft dunka upp bollen i nättaket. Pang, bom, 1-0 till det gula laget.

Efter målet följde en lång period av ställningskrig på mitten mellan en grinig och blodtörstig Sebastian Johansson och några andra. Bortsett från några lite för långa genomskärare och en och annan dribblingsräd av Filip Holländer som inte riktigt ledde hela vägen in i nätmaskorna så lyste chanserna med sin frånvaro. Och när de väl dök upp så var det oftast för det blå laget som oturligt nog hade en glödhet Peter Abrahamsson mot sig som trivdes som Påven i en gosskör i det leriga gräset. Tänk er hur det i en gammal bustertidning illustreras att en målvakt spelar bra. Så såg Peter ut. Jag vet inte om han var bättre än vanligt men leran gav det hela en extra busterdimension.

Efter idogt kämpande fick Peter tillslut kapitulera. Efter att Emil Karlsson tagit emot en passning ute på högerkanten och ryckt ifrån Jonathan Lindström avlossade han bössan mot Peter som fick sträcka ut, men kunde inte hålla bollen vilket gjorde att Joakim Hall kunde stöta in returen. 1-1.

Efter kvitteringen öppnades spelet upp lite mer och nästa mål var ett tydligt tecken på detta. Henos Musie tar emot bollen i höger innerposition från Robin Jonsson, Henos slår bollen direkt med en touch till Jonathan Lindström som i sin tur petar den någon meter till en framrusande Sebastian Johansson som med en gammal hederlig tåfjutt placerar bollen i nätet bakom Fredrik Andersson och ger det gula laget ledningen återigen.

Den ledningen ser det gula laget ut att få gå hem med och ta med sig till morgondagen. Men så icke då Hannes Sahlin med matchens sista spark kan slå in kvitteringen. Jakob Lindström slår en boll som skär som en skärbrännare igenom det gula laget fram till Hannes Sahlin som hur elegant som helst på en touch lyfter bollen över Peter Abrahamsson.

Nämen oj, det blev visst några godbitar trots vädret! Det är ju ändå ÖIS vi pratar om.

Efter matchspelet var det dags att avsluta träningen med att träna hörnor. Av träningen att döma kommer hörnorna från vänster att slås av David Björkeryd och Joakim Hall. Hörnorna från höger kommer att slås av Jonathan Lindström eller Filip Holländer.

Med respekt för olika taktiska upplägg och liknande skriver jag inte mer om hörnorna än så. Men det såg bra ut.

Här är den förmodade startelvan i morgondagens match:

Avbytare: Fredrik Andersson, Tommy Lycén, Markus Anderberg, Alexander Jeremejeff, Johan Hedman, Pontus Otterstedt, Jonathan Lindström

Egentligen är det inga större förändringar i denna startelva jämfört med den som mönstrades i premiären. Skillnaden är att Johan Pettersson utgår och detta tomrum kommer troligtvis att fyllas av Filip Holländer som flyttas ut på kanten. Detta möjliggör att alla tre innermittfältarna får plats på planen samtidigt då Sebastian Johansson kliver in i mitten. Det tillför också att man på båda sidor har bra inläggsfötter i David Björkeryd och Filip Holländer. Problemet är att Holländer gärna strövar in mot mitten även då han placeras på en kant och på så sätt inte breddar spelet lika bra som en renodlad kantspelare.

Fördelen med att Sebastian Johansson kliver in i startelvan igen är att man troligtvis kommer att få fast bollen på offensiv planhalva lite bättre då man med stor sannolikhet kan ta tag i mittfältet på ett bättre sätt med honom på planen även om Holländer/Lindström kanske är ett lite mer bollskickligt innermittfältspar.

I anfallet känns Oskar och Emil ganska självskrivna fortfarande även om Oskar inte hade sin bästa dag mot Skövde. Båda kommer att starta mot Karlstad.

Joakim Hall kommer att fortsätta som högerback. De signalerna fick jag under träningen idag även om han hade det svårt mot Skövde. I övrigt är backlinjen så spikad som det bara går.

Mot Karlstad!

© 2012 Sambadefensiv Kontakt: kontakt@sambadefensiv.se Suffusion theme by Sayontan Sinha