Sambadefensiv pratade också med Oskar Wallén efter den första vinsten sedan slutet av april.

Tankar efter matchen?

- Det är en j-t bra kämpainsats från vår sida, vi visar karaktär idag och det gav verkligen utdelning. Helt underbart att få vinna igen, nästan som en stor tyngd släppt från axlarna. Nu kan man slappna av lite och inte behöva gå omkring och vara förbannad.

Har du varit väldigt förbannad på sista tiden?

- Man kanske är mer frustrerad. Man känner att man inte får till det, vi kämpar och kämpar och det går ändå inte vägen. Då är en sån här vinst väldigt skön efter att fått Jakob utvisad innan paus, men vi löser det på ett bra sätt.

Du sprang för två i andra?

- Klart att det var tufft, det finns ingen som kan springa för Emil också, men man får göra gott man kan. Det är ett tungt lass, men man får försöka göra det som är bäst för laget.

Det tog på krafterna?

- Jag var väldigt trött när jag blev utbytt, men det är helt klart värt det alla dagar i veckan.

En viktig seger?

- Vi måste vinna såna här matcher mot lag som ligger kring oss i tabellen, vi ska fortsätta att kämpa i alla matcher men en sån här match är extra viktig.

Du har fått lite speltid under maj.

- Det är inte så mycket att säga om, vi har många duktiga spelare och ibland får man sitta på kanten, då får man göra sitt bästa om man kommer in.

Har du varit i en svacka?

- Jag har känt att jag inte fått till det riktigt, man är ju inte dum i huvudet utan man märker att man är lägre ner. Det är ändå bra att fått speltid i U-21, när det går bra där får man lite självförtroende.

Behöver du göra några mål för att det ska lossna?

- Klart att det som forward är bra för självförtroendet att göra mål, men en sån här dag kvittar det vem som gör mål, bara vi vinner.

Jun 042013
 

En tredjedel av Superettan 2013 har nu tickat förbi. I en ruggig fart har tio utav 30 ÖIS-matcher avverkats, vilket har mynnat ut i totalt nio inspelade poäng och en 12:e plats i tabellen. Möjligen inte i paritet med vad man hade hoppats på före säsongen, det får man vara villig att erkänna, men framför allt är det kanske det spelmässiga som varit den största besvikelsen. Att det skulle bli en kamp mot Superettakontraktet stod klart från start. Men att de rödblå skulle uppvisa ett stundtals så naivt och okontrollerat spel hade man kanske inte riktigt räknat med.

Det finns dock de som stått ut ur mängden. I alla fall vad gäller det rent poängmässiga. I fotboll har man en tendens att enbart se till målskyttarna, men det finns spelare som har sina kvaliteter i att spela fram målgörarna så att de får möjligheten att öka på sitt målkonto. Johan Lundgren, till exempel. Nu talar väl statistiken visserligen inte helt sanning i just detta fall – samtliga tre framspelningar kom som bekant i en och samma match – men det visar trots allt vilken nytta hans högerfot har förmågan att göra när han har vaknat på rätt sida.

Inte helt oväntat är det Emil Karlsson som toppar ÖIS poängliga så här långt. Med sina fem mål (och noll passningar) har han ett tvåpoängsförsprång. Med det är han ett av få glädjeämnen hittills. Att han skulle prestera 0,5 mål/match var kanske mer än vad man hade väntat sig. Fortsätter han på den inslagna vägen kommer det till slut att stanna på 15 gjorda mål framåt hösten.

Så här har spelarna fördelat sina mål och framspelningar hittills:

Spelare Mål Passning(ar) Poäng
1) Emil Karlsson 5 0 5 poäng
2) Johan Lundgren 0 3 3 poäng
3) David Leinar 2 0 2 poäng
4) Oskar Wallén 1 0 1 poäng
4) Jakob Lindström 1 0 1 poäng
6) Richard Yarsuvat 0 1 1 poäng
6) Sebastian Ohlsson 0 1 1 poäng

 

 

Foto: Jessica Lundin

Kode IF är ett lag som fostrat en hel del Öisare på senare tid. Först ut var Markus Anderberg som efter succé i femman under 2008 (där han bildade anfallspar med Oskar Wallén) värvades till ÖIS inför den allsvenska comebacken 2009 som en rejäl joker med stor utvecklingspotential. Därefter har Rasmus Haraldsson (Tipselit) samt Oskar Wallén tagit samma väg längs E6:an. Någonting som har byggt upp en relation klubbarna emellan. Det är till och med så att lagen har beslutat att framöver ingå i ett samarbete.

För Markus Anderberg lyfte det aldrig riktigt hos ÖIS. Både en, två, tre och hundra skador satte stopp för Anderbergs riktiga framfart. Många var vi som inte gjorde annat än höll tummarna att hans bekymmer skulle försvinna ur världen så att han en gång för alla skulle kunna få ge sig själv en ärlig chans att sätta sprutt på sin karriär, men när kroppen gång på gång sade ifrån valde han att återvända till moderklubben Kode IF efter avancemanget till Superettan 2013. Klubben där allting startade.

Sambadefensiv tog kontakt med Markus Anderberg för att få en liten inblick i hans nya liv som fotbollsamatör. Och det går inte att säga annat än att han har fått en bra återstart på sin karriär. I Kode IF är han ledarfiguren och den giftiga målgöraren som alla lag gärna undviker att möta. Den totala målskörden är hittills tio mål, och i lagets senaste match stänkte Anderberg dit ett hattrick vilket betydde hans 100:e a-lagsmål i Kodetröjan.

Du har nu återvänt till Kode IF i femman efter några skadefyllda säsonger i ÖIS. Vad lärde du dig, framför allt, under dina fyra säsonger i ÖIS?

- Jag har väl antagligen blivit en bättre kantspelare än jag var innan, det var en helt ny position för mig. Passningsspelet på ett och två tillslag känner jag mig bättre på. Lite bättre första touch på bollen. Men framför allt känner jag mig nu väldigt trygg med boll i så gott som alla situationer, på ett annat sätt än innan (tex med motståndare i rygg eller i trånga situationer).

Hur var omställningen att då gå från femman till en allsvensk klubb? Var det tuffare än du trodde?

- Nej, det var nog inte tuffare än jag trodde. Jag har svårt att minnas exakt vad jag väntade mig innan men det kändes som att jag kom in i det bra i stort sett direkt. Jag kände ju att jag hade tekniken, farten och löpstyrkan och allt sånt där. Men jag tror att jag ”drunknade” lite i mängden. Min kropp gillar att spela match när den är utvilad och det spritter i benen. Det gör den inte alltid när den ska in och maxa på iaf 4-5 träningar mellan matcherna.

Hur väl har du följt ÖIS sedan du lämnade?

- Jag har inte sett jättemånga matcher, men jag håller mig uppdaterad hela tiden via sociala eller osociala medier.

Nu är du som sagt tillbaka i moderklubben Kode IF igen. Jag talades vid med Oskar Wallén inför derbyt som då sade att du gjorde fyra mål på dina fyra första matcher. Har målsviten fortsatt?

- Ja, jag står på tio nu. Vissa matcher blir man dock mållös. Att exempelvis ha Gellerman som fastspänd ryggsäck är inte alltid så lätt. Det händer ju att jag blir ”lite” extra bevakad ibland.

Skadorna då? Hur är det med dem? Är du kvitt dina bekymmer?

- Det känns rätt OK för tillfället. Jag ska inte säga ”kvitt” men det känns som att läget är under kontroll, vilket jag försöker njuta av.

Markus Anderberg sätter ett av tre mål mot Utbynäs Foto: Jessica Lundin

Du är fortfarande ung. Tänker du, om kroppen håller, försöka avancera till en bättre klubb framöver eller är du nöjd med tillvaron i femman även i det långa perspektivet?

- Finns det en bättre klubb än Kode menar du? Förstår inte riktigt. Jag kan inte svara varken bu eller bä på den frågan, så jag svarar att jag är nöjd och utesluter ingenting.

Slutligen: hur sysselsätter du dig om dagarna nu när träningstimmarna är färre?

- Jag studerar och pluggar och läser mest. Sen går jag i skola också.

 

0-0 på Stadsparksvallen får vi vara nöjda med. Så känns det i dag, några timmar efter matchen. J-Södra var trots allt närmst en vinst, trots Azulays ribbträff. Men vi vill ha mer. GIF Sundsvall, på lördag är ni laget att få sota för detta. Gör er förberedda!

Peter Abrahamsson 3

Det står mer och mer klart: Peter Abrahamsson är ruskigt viktig för ÖIS. Det är väl visserligen ingen överraskning – det har han varit länge – men det tåls att uppmärksammas med tanke på hans fina insatser. Igår, mot Jönköpings Södra, var bara en i raden av alla fina framträdanden. Visst, han gav bort bollen vid en utrusning som hade, och borde, kunnat mynna ut i ett baklängesmål när han sköt bollen rakt i gapet på en av deras mittfältare, men i övrigt var han en jätte när det hettade till runt ÖIS straffområde.

Framför allt minns man frilägesräddningen i första halvlek när Johan Lundgren och hans namne Hedman tappade bollen högt upp i banan. Bollen hamnade hos Vukojevic som från sin position ute till vänster försökte skjuta bollen i bortre, men där stod Abrahamsson pall. I efterspelet av den räddningen fick Södra ytterligare två skållheta skottlägen, men då stod både Peter och offrande försvarare i vägen för bollen.

Det skall till någonting extra för att få bollen förbi Peter Abrahamsson en vanlig kväll. Det skall gudarna veta.

Christofer Bengtsson 2

Kanske är det så att den gode Bengtsson är nere i en ”down-period”. Det är inte katastrof, men så väl som mot GAIS så var gårdagens insats inte riktigt på den nivå som vi blivit vana att se under 2013. Det finns mer att kräma ur den där 32-åriga kroppen. Högerkanten hade inte mycket att komma med – ett påstående som visserligen stämmer in rätt bra på hela laget sett över 90 minuter – vilket man hade önskat.

David Leinar 3

Giganten från Motala!

Det är nästan skrattretande att se hur enkelt David Leinar vinner allt, allt och precis allt i luftrummet. Mot J-Södra förnedrade han samtliga i huvudspelet och skallade undan varenda hörna och inlägg. En viktig ingrediens mot slutet när hemmalaget pressade ÖIS bakåt i banan för att få in ett ledningsmål.

I övrigt stod han rätt allt som oftast. Han kryddade dessutom det med lite äkta Sambadefensiv – det vill säga skottfinter och allt därtill – i de perfekta lägena. Nej, det finns inte mycket att klaga på. Insatsen var stabil, helt enkelt. Well done!

Jonathan Azulay 2

I Adam Roséns frånvaro var det åter igen Jonathan Azulay som fick ta steget in bredvid David Leinar. Och det gick onekligen bättre än senast det begav sig (mot Falkenbergs FF i premiären). Fortfarande fanns tendensen till att dra på sig onödiga frisparkar på grund av sitt aggressiva försvarsspel, men det var i en reducerad mängd sett till FFF-matchen. Var dessutom uppe och flög på en offensiv hörna i den sjunde matchminuten och endast överliggaren stod i vägen för ett mål. Skit!

Hannes Sahlin 2

Om det fanns någon som var glad över Adam Roséns skadefrånvaro igår så var det nog Hannes Sahlin. I och med det fick han chansen att slå sig in i startelvan igen efter en lång tid av bänknötande. Han skötte sig OK, det får man säga, men det blev inte mycket offensivt att tala om. Och det känns rätt grundläggande för att Hannes skall få ut maximalt av sitt spel. Han skall upp i banan, samspela med sin mittfältare och komma till inläggsläge. Så blev det inte igår. Istället blev det mestadels försvarsspel. En uppgift han kan kvittera ut ett godkänt resultat ifrån. Den ”gamla” Hannes lyser dock med sin frånvaro. Just nu, åtminstone.

Sebastian Ohlsson 1

Nej, nej, nej. Varken Sebbe eller Jacob Ericsson hade några bra kvällar på sina kanter. Skapade de någonting av högt värde? Ja, Ohlsson hade ett volleyskott i första halvlek som Helgesson stötte ut till en hörna, men i övrigt: Noll. Ingenting. De fick inte ordning på bollen och de kom inte igång alls.

Johan Hedman 2

Svårbedömd. Det blir så när man tidigt tvingas utgå pga. skada. Prognosen säger en lindrig bristning i ljumsken som förmodligen kommer hålla honom borta från spel åtminstone mot GIF Sundsvall på lördag. Av ännu större vikt att Jakob Lindström kan spela, alltså. Visade dock prov på fina intentioner under den korta period han var på plan med ett flertal fina offensiva initiativ.

Johan Lundgren 2

Attans korvspad!

Johan Lundgren hade ingen bra afton på Stadsparksvallen. Inte bra alls. Snarare snudd på bedrövlig. Det är åtminstone slutsatsen vi drog från våra positioner på pressläktaren. Vi har sett tendenserna tidigare och vi fick syna dem än en gång. Nämligen det faktum att han tar för lång tid på sig med bollen vid fötterna. Mot J-Södra skedde det flera gånger om vilket istället gjorde att han tappade bollen på mittplan. Med en lite kvickare tanke hade bollen kunnat sitta på endera Yarsuvat eller Wallén som hela tiden var redo att gå på djupet. Som grädde på moset kan han med att klandra sina medspelare för sina mediokra passningar. Det är inte acceptabelt. Snarare tråkigt att se. Ta ditt eget ansvar, Johan!

Jacob Ericsson 1

En vis skribent i kommentarsfältet skrev häromdagen att yttermittfältet är sämre än det var i Söderettan 2012. Det har han helt rätt i. Under gårdagen blev det smärtsamt tydligt. Varken Sebastian Ohlsson eller Jacob Ericsson gjorde någonting på hela matchen vilket är allt annat än godkänt. Ericsson hade förvisso drag under fötterna i vanlig ordning, men tydligt är att inläggsfoten måste putsas före avspark nästa gång. Fyra, fem bra inläggslägen mynnade ut i exakt ingenting. Titta upp, koncentrera dig och slå sedan inlägget på ytan Öisarna rör sig mot. Då blir det nog bättre.

Oskar Wallén 2

Inte heller Oskar Wallén var bra mot Jönköpings Södra. Att säga det vore att ljuga. Han hade det tungt i stort sett hela matchen och att han saknade sin evige vapendragare Emil Karlsson var tydligt. På 90 minuter kom han till hela noll avslutningslägen. Sambadefensiv kräver mer av en anfallare.

Richard Yarsuvat 1

Emil Karlsson 1, Richard Yarsuvat 0.

Oj, vad smärtsamt tydligt det framkom hur mycket vassare Emil Karlsson är. Det bör väl även ha handlat om samspel med det övriga laget, där har Karlsson självfallet en fördel, men likväl som för Wallén kom inte Yarsuvat igenom en enda gång. Och det på ett J-Södra-försvar som har läckt som ett såll det senaste. Fem insläppta på Jämtkraft Arena. Där bara måste ÖIS kunna bättre. M-å-s-t-e.

Filip Holländer 2

Folk har skrikit på Filip Holländers närvaro de senaste veckorna. ”Vi vill se Holländer centralt”, har varit ett stående inslag bland ÖIS supportrar. Inhoppet mot GAIS bådade gott, men igår när han fick nästan en hel match på sig blev insatsen mer slätdragen. Varken si, varken så. Lite bu och lite bä. Svårt att sätta något glasklart betyg, men särskilt förtroendeingivande var det trots allt inte. Han spelade sig åtminstone inte till en given plats framöver.

Henrik Carlsson och Daniel Paulson spelade för kort tid för att betygsättas

Maj 122013
 

Vissa har slitit sitt hår, andra sparkat sönder en papperskorg och några har bara knutit näven i fickan, men visst har vi alla varit bedrövade efter tisdagens derby. Nu är dock det dags att hoppa upp på hästen igen. Laget sätter sig på bussen mot Jönköping för ett möte med ett av seriens största besvikelser hittills, Jönköping Södra.

Morgondagens motståndare förlorade sin förra match mot Östersund med hela 5-0 och mittfältaren Joakim Karlsson som hittills fått flitigt med speltid drog på sig ett rött kort som håller honom borta från måndagens match. Det är med andra ord ett revanchsuget hemmalag som tar emot sällskapet på måndag.

Tyvärr är det ett aningen skadeskjutet ÖIS åker för att ta årets tredje vinst. Jakob Lindström har fortsatta problem med sin skada och en start för honom imorgon är tyvärr långt borta. Han har hela veckan tränat med laget men när det dragit ihop sig till matchspel har kaptenen fått kliva av. Med ett hårt tejpat knä har han sprungit obehindrat men än är han inte redo för kontakt. Med andra ord är det upp till bevis återigen för Johan Hedman. Han har gått framåt i sin utveckling sedan han första gången flyttades in på innermittfältet och är numera ett alternativ som inte känns speciellt skrämmande längre.

Även om Johan Lundgren numera får ta en mer defensiv roll så har Hedman förbättrat sitt defensiva arbete och jobbar numera avsevärt mycket mer dynamiskt tillsammans med sin namne Lundgren. En fördel laget får med Johan Hedman syntes stundtals i tisdagens derby. Man lyckas i större utsträckning sköta uppspelen via mittfältet med Johan Hedman på planen. Ett problem som funnits med Jakob och Johan tillsammans är när bollen ska transporteras uppåt i banan och båda spelarna legat lite för lågt för att driva upp bollen hela vägen till anfallarna. Med den lite mer offensive Johan Hedman klarar man i större utsträckning av att spela sig via mittfältet fram till anfallare och yttrar i omställningarna. Dock har inte Johan Hedman samma defensiva kvalitéer som lagkapten Lindström.

I backlinjen lär det också bli förändringar. Adam Rosén hade inga fotbollsskor på sig under dagens pass och höll sig vid sidan om, joggandes och gjorde lite övningar tillsammans med fysio Erik Nexborn. Att Rosén försvinner är givetvis ett tungt avbräck. Jonathan Azulay som startade premiären tillsammans med David Leinar har inte varit allt för säker i sitt spel som mittback de gånger han fått chansen. Positionsspelet har varit aningen osäkert och han har haft en tendens att dra på sig lite för många frisparkar. Därmed uppstår en viss oro inför morgondagen. Det är nu David Leinars ledarförmåga ställs på prov. För att Jonathan Azulay ska kunna lyfta sig efter den misslyckade premiären kommer han behöva ledsagas av en trygg läromästare. Förhoppningsvis är David Leinar rätt man för uppgiften.

Längst fram i planen kommer det också möbleras om en aning. Emil Karlsson är som bekant avstängd efter sitt röda kort mot Gais. Då han inte fick ett så kallar ”direktrött” kort utan två gula som blev ett rött blir avstängningen enbart en match. Likväl ska han ersättas och som Christian skrev igår blir det med allra största sannolikhet Ricky Yarsuvat som kliver in i hans ställe. Henrik Carlsson och Johan Hedman har under veckan fått pröva bredvid självskrivne Oskar Wallén men när Hedman i behövdes på mittfältet föll det alternativet bort och verkar i nuläget va en bit ifrån en startplats.

Med Ricky längst fram lämnas en yttermittfältsplats öppen för förslag. In där ser Jacob Ericsson ut att gå. Visserligen byttes han under dagens träning av av Filip Holländer under eftermiddagens pass men jag hade lagt mina slantar på Jacob Ericsson. Holländer är faktiskt inte i sitt livs form och ser inte ovanligt blek ut tyvärr. Holländers självförtroende är inte på topp. Inte konstigt med tanke på våren Filip upplevt. Skador och sjukdomar har under våren avlöst varandra och Holländer har aldrig fått komma ”in i det”.

Enligt mina uträkningar borde det ge oss följande startelva:

 

Som ni ser kliver Hannes Sahlin med största sannolikhet in på vänsterbacksplatsen då Jonathan Azulay får ta ett kliv in. Hannes alternerade med Joakim Hall under dagens träning på vänsterbacksplatsen men Hannes får likt Jacob Ericsson lägst odds. Med andra ord är det återigen upp till bevis för Hannes som haft en krånglig vår. Det tog sig visserligen för Hannes i derbyt där han pulveriserade samtliga kontringsförsök från de grönsvarta i den andra halvleken med sitt säkra man-man-spel.

En ganska ny startelva med andra ord. Flera spelare spelar för att vinna en startplats och mot ett sargat Jönköping kan det vara framgångsreceptet även om vi snart vill ha en startelva att vara trygga i.

Nu åker vi!

 

Stadsparksvallen i Jönköping bör klinga rätt bra i Peter Abrahamssons och David Leinars öron. De spelade nämligen från start senast det begav sig på ”vallen” – kanske Sveriges vackrast belägna idrottsplats. Året var 2010 och ÖIS tog en mycket viktig trepoängare som där och då förde dem upp till en fjärde plats i tabellen. Dessutom med en hängmatch mot Ängelholms FF i bagaget. Säsongen i stort lämnade allt i övrigt att önska, men där och då andades man en viss optimism. Allsvenskan 2011 var inte så djävla långt borta, trots allt. Man skulle ”bara” sätta bonnegänget Ängelholm på plats och avancera upp till andra plats. En poäng bakom serieledande IFK Norrköping. Lätt som en plätt!

Till sist hamnade ÖIS ganska långt ifrån Allsvenskan 2011. Ett kryssrekord satte stopp för det. Men mot Jönköpings Södra visade ÖIS prov på ett spel man inte ofta fick se dem prestera under säsongen. Och som grädde på moset smekte hackkycklingen Álvaro Santos in sitt sjätte mål för säsongen på ett sätt som bara kan kan. Bortre krysset stod som en strut i vädret, och Alexander Nadj i hemmamålet har nog aldrig agerat mer statist någonsin.

På tilläggstid dödade ÖIS tillställningen efter att ha ställt om blixtsnabbt då Jönköpings Södra tappat bollen i ett offensivt läge. Svisch, så hade Markus Gustafsson frispelat Jakob Olsson som sedermera tryckte bollen i nät. På läktaren satt Jeffrey Aubynn och njöt tillsammans med representanter för ÖIS, vilket mynnade ut i ett av alla oändliga ”Jeff till ÖIS”-rykten som numer dyker upp varje off-season. Ingen silly season utan ett Aubynn-rykte!

Två och ett halvt år efter den där 2-0-segern där Álvaro Santos och Markus Gustafsson fixade biffen och tre poäng reser ÖIS till Stadsparksvallen igen. Och denna gång med helt andra förutsättningar. Abrahamsson, Leinar och Bengtsson. Där har vi de ynka tre som tillhörde ÖIS då, och som tillhör klubben än i dag. I övrigt är laget ett helt annat. Pavel Zavadil är utbytt mot Johan Lundgren, Nicolas Sandberg är utbytt mot Oskar Wallén och Markus Gustafsson är utbytt mot Sebastian Ohlsson.

Janne Andersson som hade det yttersta ansvaret då och Hans Prytz som tar de avgörande besluten när denna text författas må ha olika strategier och idéer kring hur fotboll bäst bör utföras: men de har alla samma grundmål – att vinna matchen och plocka med sig tre poäng hem.

Frågan är bara vilka spelare Hans Prytz har till förfogande när detta skall försöka utföras. Sedan tidigare vet vi att Emil Karlsson saknas på grund av det röda kort han fick syna mot GAIS, men fortsatt är det frågetecken kring framför allt Jakob Lindström. Han har inte spelat sedan vinstmatchen mot IK Brage den 22:a april vilket snart är tre veckor sedan. Johan Hedman har vikarierat sedan dess, och gjort det helt godkänt, men i längden behöver ÖIS ha sin lagkapten till förfogande. Hans uppgifter på mitten är svåra att ”ta efter” och hans blotta närvaro samt inställning tänder till laget på ett sätt som de flesta av de andra spelarna har svårt att efterlikna.

Lyckligtvis känns chansen ganska så stor att Lindström kommer att spela mot Jönköpings Södra. Vi skall inte dra några förhastade slutsatser, och han klev av träningen efter smärtor så sent som igår, men i eftermiddags rörde han sig till synes tämligen obehindrat och deltog i alla de övningar som tränarteamet satt upp. Det måste betyda något!

Vi kan åtminstone fastslå att det är på bättringsvägen. Konstigt vore väl i och för sig annars, men  förra veckan sysselsatte han sig som bekant med egna övningar i gymmet. Då missade han matcherna mot Landskrona BoIS och Djurgårdens IF. Förhoppningarna var att han skulle ha återhämtat sig nog för att kunna spela derbyt i måndags, men den planen gick som bekant i kras vilket lade ett stort ansvar på Hedmans axlar.

Nu är det bara att hålla alla tummar som finns för att det avslutande träningspasset som genomförs på söndag eftermiddag ger de besked vi vill ha. Inga smärtor, eller åtminstone smärtor som inte är behandlingsbara, och att han ger tummen upp för spel mot Jönköpings Södra. Enbart det borde i så fall göra att varenda Öisare på måndag efter avslutad jobbdag hoppar i bilen och bränner plattan i botten mot Jönköping. För vem vill missa återkomsten?

Utöver Adam Rosén som tog det lite lugnare var hela truppen samlad för dagens pass. Och lyckligtvis gick samtliga av planen med kroppen i behåll. Angående Rosén behöver vi nog inte vara alltför oroliga. Det handlar förmodligen bara om någon liten småskavank som behandlas på bästa sätt. Under tiden som laget övade på ditten och datten löpte Adam Rosén ett tiotal varv runt gräsplanen, stretchade, samspråkade med Erik Nexborn för att ta några avslutande varv och sedan slinka in i omklädningsrummet. Räkna med honom på måndag. Lite vila imorgon så är han på benen igen!

I och med Emil Karlssons avstängning krävs det lite omstuvning i startelvan. Det är lite tidigt att säga exakt hur det kommer se ut mot Södra – frågan är om Hans Prytz ens vet det själv ännu – men det finns ett par olika konstellationer som känns troliga. I nuläget känns det mest troligt att det är Richard Yarsuvat som assisterar Oskar Wallén i anfallet, men platsen är ”up for grabs” då Johan Hedman skall ha spelat där på träningen igår och då även Henrik Carlsson fick dra på sig västen och kriga ihop med Wallén tidigare i dag.

Konkurrens at its finest!

Det är väl för härligt! Exakt som det skall vara. Eller hur? Man skall behöva kämpa för sin närvaro. Det skall inte vara någon dans på rosor. Och kriga kan man säga att dessa tre herrar lär få göra fram tills måndag kväll. Åtminstone på det återstående passet innan laget tas ut. Där gäller det att övertyga Prytz om att man är ready to go. Redo att gå in och göra slarvsylta av ett darrigt Södraförsvar som helst av allt hade velat möta ÖIS U17-grabbar. Det är ungefär på den nivån deras självförtroende ligger för tillfället efter en rad oerhört svajiga försvarsinsatser.

Målvakt och backlinje kommer förhoppningsvis vara intakt så länge Adam Rosén inte kastar in handduken, men på Richard Yarsuvats yttermittfältsplats skapas ett hål om han kliver upp i anfallet (vilket som sagt känns som det mest troliga alternativet). Och får man gå efter vad dagens träningspass gav så är det Jacob Ericsson som tar steget tillbaka in i startelvan.

Bra, om du frågar mig. Jag gillar Jacob. Han har speed och han vill alltid göra någonting konstruktivt med bollen. Kanske lite för omständig här och där, men tar han med sig farten och fläkten från dagens träning kommer ytterbackarna i J-Södra drömma mardrömar hela måndagsnatten lång. Promise! Kvaliteten finns där och kan han bara slipa på sina något stressade avslut blir det som en stor skål kalaspuffar.

Kalaspuffar får bli slutordet för i kväll. I natt drömmer vi Álvaros Santos bananskruv från 2010. Wallén är mannen att återupprepa denna bedrift på måndag. Då säger vi så!

 

Det första derbyt sedan 2009 slutade, ännu en gång, med förlust. 0-1 blev slutresultatet och enda målskytt blev ”deras nummer 30″, för att citera den gode Jonas Karlén. Skit och pannkaka! Det var väl inte riktigt så man hade tänkt sig spendera sin måndags kväll. Men nu blev det som det blev, och även om det tillhör reglerna att inte lägga skulden på männen i gult så är det svårundviktligt en sådan här afton. För att Antti Kanerva hade ett, två, tre och tjugosju fingrar med i utgången av matchen skriver vi alla under på. Två gula kort på Emil Karlsson så var matchen körd. Bye bye, ses i höst. Inte blev det bättre av att linjemannen gånger två vinkade av ÖIS för offside vid tvivelaktiga lägen (dock oklart huruvida han hade rätt eller inte).

Men vad fan, vi är Öisare. Vi slickar såren, sopar av oss och gasar vidare. Vi är gjorda av stål. Ingenting biter på oss. Det ligger i vår natur. Och det vore väl tusan om inte Jönköpings Södra skulle få sota för det här. Om sex dagar är det match igen och då skall vi vara redo. Redo för kamp i 90 minuter. Allt annat är snicksnack!

Dagens spelarbetyg är satta av Felix Jonsson, Christian Börjesson samt Jonathan Larsson. Det är dock bara de två förstnämnda som bidragit med kommentarer. I vanlig ordning ber vi er att inte stirra er blinda på siffran utan istället läsa och begrunda den efterföljande kommentaren. Den är i all väsentlighet betydligt viktigare.

Peter Abrahamsson 4 (samtliga 4)

Vi skulle vilja säga att Peter Abrahamssons insats mot GAIS var snudd på felfri. Kanske felfri, till och med. Målet kan han inte göra mycket åt, speciellt inte då han har en GAIS:are uppe i näsan som skymmer sikten och gör det allmänt jobbigt för honom, men i övrigt stod han rätt i position i stort sett hela tiden. När Joel Johansson kom fri i mitten av den första halvleken var det knappt så att man höjde på ögonbrynen när Peter rusade ut och räddade. Det kändes så självklart att han skulle ta den bollen. Han var fenomenal.

Christofer Bengtsson 2,33 (Jonathan 3, Felix och Christian 2)

Det var inte katastrof, men heller inte vad vi har haft som vana att se Bildsköne Bengtsson under denna säsong. Tidigare har han varit placeringssäker, det kan ha varit hans största styrka, men den självklarheten fanns inte riktigt där igår. Han hamnade då och då rejält fel i position där GAIS väggspelade sig fram, och vid ett antal av dessa tillfällen är det upprinnelsen till en felpassning signerad Christofer själv. Faktum är att passningsspelet även det var lite för slarvigt.

David Leinar 2,66 (Felix 4, Christian 3, Jonathan 2)

Det skall sägas att David Leinar var ganska så svårbedömd. Han stod allt som oftast rätt i position och vann i vanlig ordning det mesta i luftrummet, vilket avvärjde en hel del halvchanser från grönsvart håll. I övrigt finns det inte så mycket att anmärka på. Visst, hade samspelet i backlinjen kunnat vara bättre vid några få tillfällen i första halvlek, bland annat då Johansson bröt sig fri, men att det öppnades upp sista 25 minuterna var ganska så naturligt.

Adam Rosén 3 (samtliga 3)

Om David Leinar hade en bra dag på GAIS långbollar, så hade Adam Rosén en fantastisk dag i nickduellerna. Det råder i alla fall inget tvivel kring fysiken och längden i ÖIS mittförsvar. Fortsatt är det dock så att det krävs mer för att kunna kalla sig en spelande mittback. Alltför ofta kommer den långa bollen (det kan, och är kanske, en bit av taktiken visserligen) och dessutom känns det aldrig riktigt stabilt när Rosén sätter foten till för att rensa bort bollar eller passa till en medspelare.

Jonathan Azulay 2,33 (Felix 3, Jonathan och Christian 2)

Azulays insats var varken bu eller bä, kan man säga. Han stack varken ut åt det ena eller det andra hållet. Försökte, framför allt i andra halvlek, fylla på i offensiven – men det mynnade aldrig riktigt ut i någon farlighet. Dock beundransvärt att han fortsatte att löpa all over the place. Är det någonting som ÖIS är så är det vältränade. Rakt igenom har vi spelare som orkar löpa kopiöst från minut ett till 90. En nyckel som kommer bli oerhört viktig under säsongen.

Richard Yarsuvat 2,33 (Felix 3, Jonathan och Christian 2)

Felix menar på att Richard Yarsuvat stod för en riktigt bra insats som så när nådde upp till en fyra i betyg, där motiveringen lyder att kantspelet såg riktigt bra ut och att Ricky själv var en starkt bidragande orsak till detta. Christian håller väl till viss del med, han hade några inlägg där han undvek att slå dem på närmaste försvarare vilket annars ofta brukar vara fallet, men olyckligtvis mynnade det inte ut i någon direkt farlighet. Överlag bättre än det vi har sett av honom tidigare, åtminstone. Och fortsätter det så kanske Yarsuvat kan bli en man för yttermittfältet på riktigt även framöver. Framtiden får utvisa.

Johan Lundgren 3 (Felix 4, Christian 3, Jonathan 2)

Johan Lundgren var en av de som verkligen slet som djur mot GAIS på Gamla Ullevi igår. Bredvid Johan Hedman, som fick hoppa in istället för Jakob Lindström ännu en gång, fick han axla ett stort ansvar. Uppvisade i vanlig ordning kvalitet på inlägg, frisparkar och hörnor och överlag låg passningsspelet även det på en hög nivå. Slarvade dock rejält stundtals när han försökte nå Oskar Wallén i andra halvlek vilket gav GAIS öppen gata att kontra mot ÖIS sargade försvarslinje. De passningarna kan, och får, man inte slå. Inte, inte, inte! Ett rent under att det inte resulterade i ytterligare baklängesmål. Vi får tacka Joel Johansson, Linus Tornblad och Mohammed Abdulraham för det. Maken till ineffektivt kontringsspel har jag aldrig sett.

Johan Hedman 2,33 (Felix 3, Jonathan och Christian 2)

Johan hade sin bästa period av matchen i den första halvleken. Där var han relativt påhittig och en ganska så bra bollfördelare på det centrala mittfältet. Inte sällan vann han boll på mitten, vände upp och serverade bollen ut på en av ytterbackarna eller yttermittfältarna. Det får man kredda honom för. Utvecklingen som innermittfältare går framåt, även om det syns att det är ovant från och till. Ibland hamnar han lite för långt upp i banan vilket orsakar ett stort gap på motståndarens offensiva halva.

Slår dock bort på tok för många passningar i kritiska lägen och bolltouchen blev sämre och sämre desto längre matchen led. Ett trötthetstecken, kanske. Eller så har han inte kvaliteterna för att spela på så små ytor som det blev runt om GAIS fullsmockade straffområde. Som sagt, det var ett rent under att GAIS inte punkterade matchen vid någon av alla sina gratiskontringar där de anföll i numerära överlägen.

Sebastian Ohlsson 3,66 (Felix och Christian 4, Jonathan 3)

Riktigt, riktigt bra insats av Sebastian Ohlsson. Och plötsligt är han allas gud och gullegris igen. Annat var det efter premiären där majoriteten spydde sin ilska över honom. Men mot GAIS var han framstående. Han sprang, hittade ytor och kryddade sitt spel med ett ganska så säkert passningsspel. Det tåls att upprepas: det är inget fel på ÖIS löparförmåga, och det visade Ohlsson klart och tydligt igår. Borde dessutom, om man får vara lite enögd, fått sitt mål godkänt. Reprisbilderna gör det omöjligt att avgöra, men klart är att linjedomaren måste ha hökögon för att kunna vara säker på sin sak i det läget. Marginalerna var helt klart på de grönsvartas sida igår kväll.

Vi må svära i kyrkan, men det är nästan så att man hoppas att IFK Göteborg vinner guld så att man inte finner något behov i att plocka hem honom. Åtminstone om han kan upprätthålla den här nivån även framöver.

Emil Karlsson 1,66 (Jonathan och Christian 2, Felix 1)

Kommentarer är rätt överflödiga i detta läge. Antti Kanerva må vara en idiot etc, men det är så klantigt att ens försätta sig i ett läge där domaren får möjlighet att briljera med kortleken två gånger om. David Leinar pratade om is i magen i tidningen före matchen, och det var väl allt annat än vad Emil Karlsson hade igår.

Oskar Wallén 2 (samtliga 2)

Att Oskar Wallén får en taskig uppgift efter utvisningen kan vi nog alla enas om. Det är inte lätt att sköta ett tvåmansjobb på egen hand. Speciellt inte mot den lite halvfult spelade Björn Andersson som inte tvekade kring att sätta armbågarna till när det vankades luftduell. Wallén hade inte heller någon att nickskarva till när Öisarna tjongade upp bollen i anfallet. Nej, han fick slita ont. Och det i sin ensamhet. Som resultat kom han knappt upp till offensivt straffområde en enda gång, och den enda riktiga chansen misslyckades han med att förvalta i slutskedet av matchen.

Daniel Paulson 2 (samtliga 2, inbytt i matchminut 59)

Ett OK inhopp av Daniel Paulson, men inte mer än så. Kommer inte åt bollen vid så värst många tillfällen och det blev inte bättre vad gäller skapade målchanser vid bytet mot Richard Yarsuvat. Var kanske inte heller den lättaste matchbilden att komma in i, det skall sägas, men han lät i alla fall benen gå på ett sådant där entusiastiskt vis. Ynglingarna är bra på det.

Filip Holländer och Hannes Sahlin spelade för kort tid för att betygsättas

 

Att Oskar Wallén var en av de allra viktigaste pusselbitarna i ÖIS avancemang till Superettan i höstas är svårt att argumentera emot. Med sina 24 framträdanden var han en av dem som spelade mest konsekvent i det lag som slog alla poängrekord i landets tredje högsta division. Över 26 matcher mäktade ÖIS med att producera 61 mål framåt och för 13 av dem stod Oskar Wallén som registrerad målskytt i matchprotokollet. Utöver det agerade han framspelare vid fyra tillfällen vilket ger oss ekvationen att han var ytterst delaktig i drygt 28 procent av ÖIS totala målskörd. Det är inte att leka med!

Det fortsatte med mål redan i Svenska Cupens första omgång där ÖIS efter en gastkramande historia tog sig i kragen och slog IFK Falköping med 3-1, och på den vägen har det varit. Mot AIK klev han fram gånger två och skickade hem Andreas Alm och hans mannar med svansen mellan benen – och i kvartsfinalen var det Oskar Wallén som stiligt skarvade in matchens enda mål mot Falkenbergs FF vilket sedermera renderade i en semifinal på Stockholms Stadion. Man kan lite slarvigt säga att det är Oskar Wallén som är den absolut största orsaken till att ÖIS så sent som i onsdags stegade ut för att möta Djurgårdens IF i kampen om en finalplats på Friends Arena. Utan hans formidabla och oerhört viktiga mål i kritiska lägen hade ÖIS resa stannat vid ”ett gott försök att rå på de allsvenska jättarna”.

Men inte ens framgångsskaparen själv hade kunnat tro på att resan skulle hållas i liv fram till en snöplig 1-0-förlust mot Djurgårdens IF, endast 90 minuter fotboll från en match om Europaspel på nationalarenan i Solna. Istället var tanken inledningsvis att ta chansen att anta tuffa motståndare inför den stundande Superettansäsongen.

- På papperet var det den svåraste gruppen vi kunde hamna i. Men vi tog varje match för vad det var och gick självklart in för att vinna alla matcher, men framför allt för att få tre bra tävlingsmatcher under försäsongen. Klart att det är överraskande att ett nyligen uppflyttat Division Ett-lag slår ut tre allsvenska lag, så det var mer än vad man hade hoppats på.

Det tog slut i onsdags, men trots allt en väl genomförd match.

- Det får man säga. Klart att det är surt att förlora, speciellt när vi kände att vi var så pass nära, men vi gjorde en bra insats och måste vara nöjda över den. Det känns ändå helt OK.

Av tonen att döma hade han önskat lite mer av sig själv när chansen till att nå en final på Friends Arena faktiskt var inom rimligt avstånd, men med lite perspektiv på saker och ting är han inte alltför besviken över sig själv och sin egen insats.

- Lite av och till. Jag fick inte fast bollen lika bra som jag fick mot Landskrona. Det var mycket kämpa och löpa men jag tycker väl att det var en godkänd insats.

Om Oskar Walléns resa i Svenska Cupen skapade eko i fotbollssverige efter att ha visat upp sin vassaste sida på bästa sändningstid i Sveriges Television den där marskvällen så var inledningen av Superettan en aning mer tillbakadragen och avvaktande. Likväl som för hela laget låste det sig å det grövsta när det vankades hemmapremiär mot Falkenbergs FF, laget Wallén själv skjutit ur Svenska Cupen i en inomhushall i Växjö bara veckan tidigare, och när Wallén tar ton för att analysera orsakerna till varför det såg ut som det gjorde så är det som ord som tyngda axlar, presspel när motståndaren har bollen och det egna spelet som avlägsnas från hans läppar.

- Som många vet började vi svagt både mot Falkenberg och Assyriska där vi inte fick igång det spel och den press som vi önskar. Men självklart är det två duktiga lag, det ser man om man tittar på tabellen. Därefter kom hemmamatchen mot Brage och vi kom ut med en högre press och vi jobbade som ett lag. Möjligen var det inte den roligaste matchen att se på, men det var ett bra resultat i alla fall.

Vad är det som gör att det ser så dåligt ut mot Falkenbergs FF?

- Jag har inget riktigt bra svar på det. Men självklart är det mer nerver när serien drar igång. Dessutom gjorde vi inte det jobb som behövs i den här serien. Men det vet vi och det har vi justerat på ett bra sätt.

Var det ett spelmässigt framsteg mot Assyriska trots mardrömsstarten?

- Det var väl i stort sett på botten mot Falkenberg, så det tycker jag att det var. Det kunde bara bli bättre och spelmässigt gjorde vi en bra match. De två tidiga målen var en djävla smäll på käften, men allt som allt var det en klart bättre prestation även om vi vet att det behövs mer för att kunna slå de lagen.

En inte alltför vild gissning är att det lossade både en och två tunga stenar från spelarnas axlar när man lyckades vinna mot IK Brage i den tredje omgången. Snacka om lättnad. Christofer Bengtsson beskrev segern som värd mer än tre poäng i och med dess betydelse varpå laget därefter reste ned till landets sydligare delar och vann med 4-2 efter en stundtals briljant uppvisning av kontringsfotboll. Landskronas tränare Jörgen Pettersson liknade sitt lags spel med ett dåligt kosläpp efter matchen, ett kosläpp som ÖIS inte var sena med att utnyttja.

- Mot Landskrona gör vi en riktigt bra första halvlek. Vi genomför ett stenhårt jobb i försvaret och har bra kvalitet i den sista tredjedelen av planen där vi får utdelning på våra chanser. Just före halvtid får de sin reducering vilket ger en annan känsla än om vi hade haft 3-0. I början av andra får de ännu ett mål efter en ruggig frispark, men vi kämpar på bra och gör en bra match rakt igenom även det stundtals blir lite halvnervöst. Allt som allt en bra insats och så fick Emil dundra in det där målet i slutskedet.

Härnäst väntar, enligt Oskar Wallén, säsongens roligaste match. I skrivande stund har ÖIS sålt över 5000 förköpsbiljetter och man förväntas landa på ytterligare några tusen åskådare när bollen väl sparkas igång på Gamla Ullevi klockan 19:20 på måndag kväll. Och trots att Oskar själv anser sig ha ganska så dålig koll på sin kommande motståndare har han segerreceptet klart. Hemligheter finns det inga, utan det är ett stenhårt jobb som gäller.

Derby smakar gott, antar jag.

- Ruskigt skoj. För mig är det årets match även om det är tidigt på säsongen. Vi har en bra känsla.

Har du sett något av GAIS hittills?

- Deras premiär såg jag stora delar av, men jag har inte sett en hel match. Jag har inte jättebra koll på dem, men vi vet vad som krävs av oss för att nå ett bra resultat.

Och vad är det?

- En väldig kämpainsats av laget. Jag sade det innan: vi vet vad som krävs för att kunna slå lagen i Superettan. Det är ett hårt jobb som gäller samtidigt som det skall klaffa i anfallsspelet. Där har du vad som krävs för att slå GAIS.

© 2012 Sambadefensiv Kontakt: kontakt@sambadefensiv.se Suffusion theme by Sayontan Sinha