Likt förra årets första möte med Norrby IF så slutade även detta med en 3-1 seger. Då sågs segern som en kraftdemonstration av många, men denna gången var det väl i ärlighetens namn inte en av de mest välspelade matcherna vårt kära sällsap gjort den senaste tiden. Kanske säger det något om ÖIS 2012 att vi inte är nöjda heller efter denna matchen, när ska vi bli nöjda? Det har under år 2012 spelats 16 matcher där ÖIS har varit det ena laget. Ganska få av dessa har spelet sett riktigt bra ut. Ändå har endast fyra matcher av dessa förlorats.
Kanske har jag för höga krav men jag tyckte inte att spelet var speciellt tillfredsställande denna gången heller. Men ÖIS vann.
Försvarsspelet, ett frågetecken
Efter den miserabla förlusten på hemmaplan mot Norrby förra hösten så stod jag och Johan Orebäck några dagar efter matchen på en regntung gräsplan på ÖIS-gården och pratade med dåvarande assisterande tränaren Tomas Östlund om vad det var som gick fel i matchen mot Norrby. Tomas förklarade då hor evinnerligt trött han var på att man varenda gång som man förde spelet slappnade av i backlinjen och stod på hälarna när omställningen tillslut kom. Han förklarade hur han och Roberto varit oerhört noggranna i paus och innan matchen med att poängtera hur viktigt det var att vara på tå även om man som försvarare inte ställs på prov så ofta under matchens 90 minuter. Åndå gick det som det gick den gången. Inte ska vi väl gå på samma nit igen då?
Det som tidigare sett så vattentätt ut har de senaste två matcherna sett lite vingligt ut. Försvarsspelet mot Norrby såg stundtals okoncentrerat och lojt ut. David Leinar och Hannes Sahlin som tidigare varit säkerheten personifierade såg stundtals vilsna och inte oskarpa ut mot Norrby. Hannes som i inledningen sparkade hål i luften och var nära att ge Ibrahim Alushaj en autostrada hela vägen fram till Peter Abrahamsson var visserligen bra offensivt men kändes inte igen i sitt defensiva arbete. David Leinar hade en ovanligt dålig dag på jobbet defensivt och även om det sällan bara är en som kan lastas när två stycken missförstår varann men frågan är om inte just detta var David Leinars mål.
De fasta situationerna, ett utropstecken!
2012 års version av ÖIS är oerhört effektiva på fasta situationer. Efter fem matcher har det gjorts inte mindre än sju mål i samband med fasta situationer. Inte ens på Pavels tid var laget så oerhört effektiva på fasta situationer och det mina damer och herrar är tamejfan inget dåligt omdöme. Att dessutom ha gjort två frisparksmål efter fem matcher är sällsynt bra. På hela förra säsongen gjordes ett frisparksmål och det var i slutet av säsongen. Lyckas man utnyttja de fasta situationerna denna säsongen så kommer det vara oerhört nyttigt de gånger som spelet inte riktigt fungerar.
Det bör självklart nämnas i bedömningen av David Leinars match att betydelsen av hans huvudspel är monumental. På huvudet är David Leinar en klasspelare och det är något som måste utnyttjas till varje pris. Förra året gjorde han fem mål och om jag inte minns helt fel så var fyra av dessa på nick (rätta mig om jag har fel). Hans Prytz är ju självklart inte dummare än att han har insett detta och utan att säga för mycket så tränas det en hel del på frisparkar uppe på ÖIS-gården nu för tiden.
Ett nytt anfallspar
Startelvan blev inte riktigt som den som sambadefensiv presenterade inför matchen. Istället för ett femmannamittfält med Sebastian, Jakob och Holländer som innermittfältstrio så blev det den vanliga 4-4-2 uppställningen med Filip Holländer bredvid Emil Karlsson på topp. Det är ganska svårt att bedöma hur väl det fungerade. Visserligen gjorde båda anfallarna mål och det för första gången denna säsongen fast inget av målen var en frukt av något samarbete mellan de två. Svårt att bedöma deras insatser med andra ord. Fast samtidigt så gör de båda bra matcher. Fast Filip Holländer är på många sätt en fantastisk fotbollsspelare men någon spelare att söka med inlägg är han nog dessvärre inte än.
Emil Karlsson må vara ganska osynlig under större delen av matchen och skapar kanske inte så särskilt många målchanser. Däremot gör han en hel del annat jobb som han sköter alldeles ypperligt. Sedan Emil kom till klubben har han gjort stora framsteg med sin bollbehandling och han är numera många gånger bättre i spelet än var han tidigare varit. Därmed kan kan nu komma ner från sin anfallsposition och hjälpa till i spelet mycket mer än vad han kunde i vintras. Öisifieringen har gått som den ska med andra ord!
Sedan måste Emils mål såklart nämnas. Det målet själv, gör att hoppet för en uppflyttning denna säsongen växer. Att ÖIS till skillnad från förra året och många andra år inte faller ihop som ett korthus så fort som man släpper in en reducering utan istället kan punktera motståndarnas hopp ganska så omgående är otroligt skönt. Sedan är ju Emils mål en kraftdemonstration i sig och det visar väl i mångt och mycket hela syftet med värvningen av Emil Karlsson och vad som är ”grejen” med honom. För första gången på mycket länge finns en spelare i laget som kan göra det på helt egen hand om det så behövs och framförallt en spelare som inte darrar när det hettar till lite. Fem mål efter fem matcher talar väl på något sätt sitt tydliga språk. Emil är seriens bästa anfallare.
Sebastian Johansson
Den hänsynslöse och självklare Sebastian Johansson är tillbaka! Självklart fick han ett obligatoriskt gult kort i gårdagens match och är avstängd i matchen mot Utsikten nästa helg. Surt, men vill man ha det goda med Sebastian så får man nog också tugga i sig det som inte smakar lika gott. Sebastian Johansson är en grundbult i ett välfungerande ÖIS. Oavsett vilket spelsätt man vill använda så kommer Sebastian att behövas. Ska vi betsämma oss för att slå långt och grisa, så kommer Sebastian att vara viktig. Men även om man bestämmer sig för att vara ett spelande lag som etablerar spel runt motståndarnas straffområde så krävs det någon som Sebastian Johansson som bollvinnare för att kunna etablera spel.
När Sebastian är avstängd får vi troligtvis se Filip Holländer på innermittfältet igen, likt under försäsongen och även om man då tappar mycket av bollvinnandet, så fås i gengäld lite mer tempo och lite mer bollskicklighet. En förutsättning är dock att firma Holländer/Lindström klarar av det defensiva spelet också. Under försäsongen blev det stundtals lite för enkelt för motståndarna att springa igenom mittfältet tyvärr.
Sebastian Johanssons avstängning gör troligtvis att Hans Prytz återigen får stuva om i anfallet då Filip Holländer flyttas ned till innermittfältet. Detta öppnar upp för Oskar Wallén igen och efter att ha sett hans inhopp igår vågar jag återigen hoppas på den mannen. Bortsett från att han var nära att slå ett näst intill perfekt inlägg för valfri norrbyspelare att sätta pannan till så skapade han förvånansvärt mycket offensivt. Kanske är det dags att ge honom några chanser?




De tio senaste kommentarerna på Sambadefensiv