Ibland försöker man för sitt liv bevara en hemlighet. Det ser ut att gå hem, men ändå inte. Robin Eriksson var en hemlighet fram tills idag då fotbolltransfers.com skulle förstöra allt, precis allt. Så nu kan jag lika gärna skriva som det är: Robin Eriksson med ett förflutet i Herenveen och BK Häcken tränar just nu med Örgryte IS. Om jag ska vara ärlig har han inte imponerat på mig under de två träningar jag sett honom in action. Det finns bra intentioner hos honom, han rör sig smart och det syns att han har ett större spel i sig än det han lyckas få ut på planen.

Till historian Robin Eriksson hör att han, efter att ha blivit utnämnd till holländska juniorligans bästa anfallare, var med om en svår bilolycka. En så svår bilolycka att läkarna var tveksamma till om han ens skulle kunna gå igen, och naturligtvis än mer tveksamma till om han skulle kunna spela fotboll igen. Mirakulöst nog lyckades han dock komma tillbaka till fotbollen och lånades förra året från Herenveen till Häcken där han inte gjorde någon större succé. Så nu befinner han sig alltså på öisgården och provtränar med Öis. Enligt Hans Prytz hade han en förkylning under förra veckan som gjorde att han inte kunde göra sig själv rättvisa. Om jag själv ska jämföra honom denna veckan och förra så måste jag ändå säga att en liten förbättring hade skett. Han såg lite kvickare ut idag jämfört med förra veckan.

Man kan se på Robin Eriksson som en föredetting som inte ens lyckades i Häcken. Ett Häcken som i stort sett kan få vilken karriär som helst att vända. Att han dessutom har varit med om en allvarlig olycka är väl ännu ett tecken på att killen inte är något att satsa på? Slocknade ungdomsproffs har vi väl sett en del som floppat?

Vad man dock inte ska glömma är att Robin Eriksson så sent som för två år sedan spelade i det svenska U18 landslaget och sågs som en mycket lovande spelare. Kanske var det så att han hade en Tommy Lycénsäsong i Häcken där han höll på att komma tillbaka från skada? Kanske är det bara så att han behöver börja om och få upp självförtroendet igen? Frågan är om öis i nuläget är en klubb som kan vända en spelares karriär? Jag vet ärligt talat inte.

Återkommer imorgon med en fullständig rapport om honom då jag sett en tredje träning med honom.

I övrigt kunde vi under dagens träning notera att Ibrahim Alushaj fortfarande tränar med laget. Om jag hört rätt så är detta hans sista provspelsvecka med laget och det gäller verkligen att han bevisar för Hans Prytz och Jonas Karlén att han ska ha en plats i truppen när serien drar igång. Om han ska ha det eller inte är svårt att avgöra bara genom att se honom på träning, men att döma av de träningar jag sett med honom så ska han ha det. Han har ett härligt driv och en riktigt bra vänsterfot både för inlägg och skott, dessutom är han en spelare som kan ”göra sin spelare” och göra det oväntade, något som saknas nu när Jakob Olsson lämnat. Att han dessutom gjorde 20 mål i division 3 förra året lovar gott. Jag står kvar vid mitt ord: Ge Pontus Otterstedt och Ibrahim Alushaj varsitt kontrakt och lägg pengarna på en mittback i Robin Jonssonklass.

Tommy Lycén fortsätter imponera under försäsongen och såg idag riktigt pigg ut. När man bedömer Tommy Lycéns förra säsong måste man ha i åtanke att han kom till öis som en stjärna efter nästan ett års skadefrånvaro.Förhoppningsvis kan en försäsong med friska ben göra susen och att Tommy kliver fram som den spelare vi alla hoppades på skulle komma till oss i somras. Jag drar inga slutsatser än, men jag har en krypande känsla om att det kan bli ett bra år för den hårfagre yttern från Rångedala.

David Björkeryd har nu tränat för fullt i två hela veckor utan något skadeuppehåll vilket måste vara någon form toppnotering för honom. Snälla gud, Allah, Vishnu, Shiva, Rune Börjesson, Clarence Clemons eller vem det nu är som drar i trådarna däruppe, kan du inte i alla fall försöka hålla David Björkeryd skadefri denna säsongen. Den otroliga talang som finns i den kroppen är alldeles för stor för att världen inte ska få se den oftare.

Robert Vilaham deltog inte i dagens träning och kanske har vi sett det sista av honom? Det kan låta hårt men det känns faktiskt ett helt rätt beslut att avsluta provspelet, han kändes helt enkelt inte tillräckligt bra.

Det var allt för denna gången, på återseende imorgon!

Jakob Olsson är lagets bäste målskytt med 12 strutar. Det blev en mot Motala, när han inledde målskyttet efter 20 minuter.

Vad säger du om vinsten över Motala, Jakob?

- Det var j-t gott nu när också Varberg slog Sylvia. Man kunde ju önskat att vi skulle gjort fler mål, vi hade många lägen och försökte trycka på mot slutet, men planen var tung och vi hade inte riktigt den kraft som behövdes.

Du själv gjorde 1-0.

- Ja, ett fint inlägg av Björkeryd och jag behövde bara sätta dit skallen

Du har gjort många mål under hösten.

- Det har kommit bra, vi har också tränat mycket avslut. Jag har alltid gjort mycket mål som junior och ungdomsspelare, men det är först nu det har lossat på seniornivå.

Vad beror det på?

- Svårt att säga, kanske att jag börjar få lite mer rutin.

Du har också ändrat spelstil?

-  Jag gör inte så många idiotlöpningar längre. Det är bättre att löpa när det verkligen är läge och orka hantera boll i stället.

Och får visa upp din teknik.

- Har nog alltid haft ganska bra teknik. Förra året kom jag upp i a-laget och ville göra allt, man försöker ta en plats i startelvan, då gäller att kämpa och inte göra alltför många tekniska misstag som det lätt kan bli när man försöker sig på ”svårare saker”.

Utvecklingen kommer att fortsätta?

- Det går framåt hela tiden och jag börjar komma in i innermittfältsrollen också, det är skönt att hitta passningar, sticka den och byta sida – jag gillar att komma bakifrån.

Det tar ett tag att ställa om?

- Ja, jag jag har bytt en del mellan forward, ytter och innermittfält, men det är bara att gilla läget. Jag spelar gärna på olika positioner, det är ett bra sätt att bredda sitt register.

Hur ska vi ta in tre mål på Sylvia?

- Bara att ösa på från första minut och vinna över Skövde, helst med fem mål, det ska nog räcka. Det är möjligt att Sylvia tappar poäng i Lund, men vi kan bara göra vårt.

Du stod också för årets nakenchock (byxbytet).

- Jag fick en käning i baksidan, antagligen för att det var kallt. Det högg till lite när vi kom ut efter paus, så det behövdes lite värme, bäst att ta det säkra före det osäkra.

I 69:e minuten från fem meter gjorde Patrik Elmander sitt fjärde mål för säsongen. Då blev det också fyra frågor från Sambadefensiv.

3-0 mot Motala.

- Vi gör som vi ska, vi kör på och mal ner dem. Vi kanske skulle gjort fler mål, men det är inte helt lätt.  Motala har inte mycket mer framåt än ett par farliga frisparkar, men de kämpar ändå. Det är väl lite av årets match för dem att komma hit och spela inför en stor publik. Tre poäng var var det viktiga och vi tog ändå in fem mål på Sylvia idag. Det var inte många som trodde vi skulle vara med i racet för fyra omgångar sedan. så vi är stolta och glada för det. Nu ska vi gör det sista vi kan också

Och mål från dig som vanligt.

- Det var underbart spel av Jakob och David innan, så jag kunde slå in bollen i öppet mål – men man ska vara där också…Jag ropade på Jakob att han skulle spela mig i djupled, men nu hittade han ju David med en härlig stickare, så det blev ett fint mål. Det var fina mål över huvud taget. Jakobs nick i första krysset är perfekt och Dannys felträff var härlig också!

Det blev du som fick lämna plats för Mackan.

- Det är för jäkligt, ta ut en gammal gubbe mot en ännu äldre. Nej, men jag hade sprungit ganksa mycket och det kändes, så det var bra att få in fräscha ben.

Sista omgången?

- Det blir både spännande och skitskoj, jag tror stenhårt på det här. Laget har trott på det här hela tiden och vi kommer inte att ge upp förrän matchen mot Skövde är slut. Vi har bra go i truppen, så det är bara att ge järnet. I matcherna mot Oddevold och Kristianstad har vi visat att vi är lag som ger allt till slutsignalen. Nu har vi fått självförtroende medan Sylvia måste vara rejält pressade och Lund borta är tufft. Det är mycket som talar för oss även om Skövde också kan bli en svår match..

Okt 152011

Epistel nummer 11. Det finns bara en nummer 11. När jag själv växte upp och spelade ungdomsfotboll på 90-talet så blev nummer 11 mitt favoritnummer och således också mitt tröjnummer i fotbollslaget. Från allra första början var det nog Tomas Brolins EM 92 och VM 94 som inspirerade. Men kärleken till siffran 11 växte sig än starkare när den store ÖIS-idolen Marcus Allbäck slog igenom under mitten av 90-talet i just  tröja nummer 11.


Nummer 11 - Marcus Allbäck tackar publiken efter segern mot Motala

Det var dags att rycka åt sig det där halmstråt som alla ÖISare talat om den senaste tiden. Trots att jag ser mig själv som en obotlig optimist så hade jag ju faktiskt räknat bort chanserna till avancemang för några omgångar sedan. Men så länge det finns en teoretisk chans så får man aldrig ge upp och det ska hela ÖIS ha cred för att man inte har gjort.

ÖIS – Motala AIF. Bra drag på läktaren. Åskådarantalet hade dubblerats jämfört med senaste hemmamatchen och en viss nummer 11 hade sannolikt en viss betydelse för det. ÖIS inledde piggt och började föra spelet direkt från start. Motala agerade under stora delar av matchen som det jumbolag man är – väldigt tamt. Nicolas Sandberg lyckades flertalet gånger att sticka i djupet och höll sig mestadels på rätt sida av offsidelinjen och vore avsluten lika vassa som löpsteget så skulle Nico vinna skytteligan.

David Björkeryd spelade från start på vänsterkanten och visade klass. Till skillnad från många andra yttermittfältare på den här nivån så slår inte Björkeryd bara in bollen i straffområdet – nej, han siktar varje gång på en ÖISare och den känsliga vänsterfoten hittar många gånger fram till ett ÖIS-huvud. Just detta skedde i den 20:e matchminuten då Björkeryd smeker in bollen till Jakob Olsson som snärtar till den med huvudet och elegant seglar bollen in i mål. 1-0 till ÖIS.

Kvarten senare noterar vi Björkeryds andra assist för dagen – en något enklare sådan måhända. ÖIS har frispark en bit utanför MAIF:s straffområde. Björkeryd petar bollen till Ervik som drämmer till och stänker in 2-0 till Rödblått.

I paus får vi se nummer 11 kicka gris med de övriga avbytarna och sanningen är den att det faktiskt är roligare att vara på Gamla Ullevi och se ÖIS spela bara genom vetskapen om att Marcus Allbäck finns där nere på gräsmattan.

David Björkeryds kväll kunde nog inte ha blivit mycket bättre. I den 70:e matchminuten slår Jakob Olsson en sylvass passning som skär rakt igenom MAIF-försvaret och når fram till en påpasslig Björkeryd som ur snäv vinkel slår en perfekt boll snett inåt bakåt förbi målvakten dit Patrik Elmander befinner sig, som i sin tur enkelt kan trycka in 3-0 i öppen målbur. Björkeryds tredje assist för kvällen.

I samband med 3-0-målet byts Elmander ut och nummer 11 kliver in på planen ackompanjerad ett fantastiskt jubel ifrån hemmapubliken. De sista 20 minuterna blev en enda lång fest på läktaren, inte för att ÖIS gjorde några fler mål, utan helt enkelt för att det är en magisk känsla att se Marcus Allbäck spela fotboll i den vackra röda ÖIS-tröjan, nummer 11.

Stämningen på läktaren steg ytterligare när det spred sig att Varbergs BoIS lyckats ta ledningen med både 2-1 och sedan 3-1 mot Sylvia, vilket gör att halmstråt fortfarande finns kvar och dessutom växte sig ytterligare något större.

Marcus Allbäcks insats då? Ja tempot var det väl lite sisodär med, men känslan i foten fick vi se glimten av när han satte en riktigt vass och målfarlig passning i djupet till Nico och när han dribblade bort två MAIF-spelare på samma gång. EM nästa?

För övrigt kan det noteras att Filip Holländer gjorde sin debut inför hemmapubliken idag. I den 83:e minuten byttes han in och hann visa upp ett fint fotbollskunnande och en orädd inställning under de minuterna han var på planen.

Nu får vi hålla tummarna för Skövde i morgondagens match mot Norrby. Seger där för Skövde och de har inget mer än äran att spela för i sista omgången.

Undrens tid är inte förbi!

Matchens bästa ÖISare:
David Björkeryd

Matchens hedersöisare:
Nummer 11 – Allas vår Marcus Allbäck

En dag försenad kommer här en epistel om ÖIS match mot LB07.
 
Solen stekte på Gamla Ullevi när ÖIS och Limhamn/Bunkeflo delade på poängen och när man blir svettig av att gå och köpa korv i pausen så kan man ju fundera på hur varmt det måste ha varit för spelarna på planen.

Joakim Olausson - En guldklimp?

 

ÖIS mönstrade ett lag utan avstängda Ervik och Jakob Lindström. Detta innebar att en av våra mest rutinerade spelare, Dennis Jonsson tog en plats i startelvan och att en av våra yngsta talanger, Joakim Olausson gjorde detsamma.  

Han har varit uttagen i det blågula p15-landslaget under förra året och har provtränat med Liverpool och italienska Atalanta, men Joakim Olausson verkar bli kvar i ÖIS och det ska vi definitivt vara glada för. Olausson som även fick spela de sista 5 minuterna mot Sleipner senast stod för en helgjuten prestation mot Bunkeflo och med tanke på att vi talar om en spelare som inte ens var född när Fotbolls-VM i USA ägde rum, så var insatsen mycket lovande. Det gick inte att se tillstymelse till nervositet eller osäkerhet hos den unge spelaren och om han får vara kvar och utvecklas i A-laget kan det vara en framtida guldklimp. 

Första halvlek blev, förutom väldigt varm, även relativt händelsrik för att vara mållös. ÖIS spelade offensivt rätt bra, medan försvaret svajade. Redan efter några minuter visade ÖIS unga lirare prov på ett fantastiskt passningsspel och lyckades lira sig hela vägen fram till Bunkeflos straffområde, där Anderberg skottfintar så att försvaren hamnar uppe på sittplats. Anderberg försöker sedan med vänsterfoten placera bollen vid målvaktens vänstra stolpe, men skottet blir något löst och den annars rätt så osäkre Bunkeflomålvakten får göra en fin räddning. 

Bästa målchansen för ÖIS kom när Björkeryd anfaller på vänsterkanten och med en av lagets känsligaste fötter slår han ett väl preciserat inlägg som når fram till ett okänt ÖIS-huvud i straffområdet som nickar mot mål. På vägen mot målder når bollen fram till Nico som snyggt nickskarvar bollen vidare och som slutligen träffar undersidan av ribban och studsar ner till en nu liggande Nico som inte hinner reagera tillräckligt fort för att slå in bollen i det öppna målet och bollen försvinner ut över kortlinjen. 

Jakob Olsson visar sedan prov på kreativt tänkande då han pressar en vänsterslagen frisspark direkt mot mål när samtliga spelare, inklusive målvakten förväntar sig ett inlägg. Jakobs korta ansats lurade alla, men målvakten var inte tillräckligt felplacerad för att ÖIS skulle kunan ta ledningen. 

I slutet av halvleken får Bunkeflo sin bästa målchans. Bengtsson går bort sig och friställer sin motståndare som kommer helt ren med Abrahamsson. Peter står då för matchens prestation när han inte bara gör sig stor utan lyckas reflexrädda friläget med högerhanden. Det var internationell klass på den insatsen av Peter! 

De första 45 minuterna kändes definitivt inte som en 0-0-halvlek. Det gjorde däremot den andra, men då kom ironiskt nog båda målen. I den 74:e matchminuten blir det lite stökigt i Bunkeflos straffområde och bollen hamnar plötsligt framför Oskar Wallén, som bytts in på högerkanten och som inte gör något misstag utan stänker in 1-0 på volley. 

Direkt efter målet gör ÖIS det ödesdigra kardinalfelet och det som borde vara absolut förbjudet. Man backar hem. Samtliga 11 ÖISare parkerar direkt efter avspark på egen planhalva och låter därmed Bunkeflo, som varit väldigt tama i andra halvlek, plötsligt få börja anfalla och skapa målchanser. Det tar mycket riktigt inte många minuter innan kvitteringen är ett faktum och direkt efter Bunkeflos mål så börjar ÖIS anfalla igen. Onödigt. Onödigt. Onödigt. Det är så oerhört dumt att backa hem i ledning – det är bara ett fåtal lag på hög internationell nivå som kan stänga matcher på det sättet – och ÖIS är inte ett av dem. Jag hoppas att det som står överst på Robertos Att-göra-lista är: ”Berätta för spelarna att de försvarar sig bättre när de ligger högre upp i banan så att motståndarna inte har möjlighet att anfalla med hela laget.” Trots ett onödigt poängtapp så känns mycket trots allt relativt bra i ÖIS. Vi har ett väl fungerande passningsspel, åtminstone stora delar av matchen, vi har en fantastisk målvakt, vi har fått igång vår målproduktion, även om den kan bli ännu bättre. Nu gäller det att alla höjer sig ett snäpp till och visar att vi verkligen vill ta oss till Superettan – vi har alla möjligheter! 

Peter den store

 

Matchens 3 bästa ÖISare: 

1. Peter Abrahamsson
Stod för en utomjordisk räddning och var matchen igenom säkerheten själv på allt som ramlade ner i straffområdet. Det var en enorm klasskillnad på de två målvakterna i den här matchen och av det vi har fått se hittils i år så har Peter odiskutabelt varit seriens bästa keeper.  

2. Jakob Olsson
Min ÖIS-polare som jag gick med på matchen utbröt plötsligt i den andra halvleken:  ”Så där har jag inte sett en ÖIS:are göra sen Afonso spelade hos oss.”   Han syftade på när Jakob Olsson helt på egen hand bryter sig rakt igenom 4-5 paralyserade Bunkeflospelare och skapar helt utan hjälp en het målchans när han efter dribblingsuppvisningen avlossar ett hårt skott från straffområdeslinjen. Nu är det såklart stor skillnad på söderettan och allsvenskan, men det var naturligtvis härligt att få se Olsson leka med motståndarna.  Jakob är vår nya fixstjärna (om man nu kan ha det i ett division 1-lag). Vi får bara hoppas nu att han kan stå med fötterna på jorden. 

3. David Björkeryd
Björkeryd var något osynlig i början av matchen, men så fort han är inblandad i en situation så skapar han något kreativt. Allt ser så lätt ut när David hanterar bollen och tillslaget är helt klart ett av de bästa i laget. Så här i efterhand så kan man konstatera att det var en lysande värvning från ÖIS sida.

I 57:e matchen byttes David Björkeryd in på planen. 21 minuter senare såg hans sträckta vrist till att säkra segern för ÖIS mot Norrby.

- Jag får bollen av Elfving efter en spelvändning och har lite tid på mig. Vet ungefär var jag målet och tar emot bollen så fort jag kan, sedan var det bara att dundra på och den satt bra där. Jag kände direkt när jag träffade bollen att den skulle bli svår att ta för målvakten.

Välplacerad var ordet.

- Ja, väldigt. Jag blev så glad att knappt hann se var den gick in, men det var visst vid bortre. Helt perfekt var det i alla fall.

Då visste du att matchen var avgjord.

- Det kände jag direkt. Det är gott när man hoppar in och får hjälpa laget, alla som är trötta och springer. Då är det skönt när nån ny kommer in, tar tag i det och visar att vi ska vinna.

Att börja på bänken?

- Inga onda ord alls, jag hade varit borta två matcher. Det hade varit konstigt att få stiga rakt in i startelvan, när Jocke har gjort det väldigt bra, så det är fullt förståeligt.  Jag kom in i en jobbig period när bollen flög fram och tillbaka, det var många nickdueller och vi fick inte riktigt tag i bollen, men sedan tog vi tag i det och efter målen var det mycket lättare att spela.  I andra halvlek fick vi igång vårt eget spel.

Att spela på mitten?

- Senaste fyra åren har jag varit vänsterback, men innan dess var jag både vänsterytter och vänsterforward, så det är ingen ny position för mig.

Att slå ett topplag på bortaplan?

- Det känns väldigt bra! Norrby är ett duktigt lag som trillar boll, men vi är är lite starkare, kämpar och jobbar lite mer, står upp för varandra, så det speglar matchbilden.

Det böljade fram och tillbaka?

- Det är jämnt, men sista kvarten avgör. Då är vi lite hetare och vill vinna matchen.

Konstgräs?

- Jag gillar verkligen konstgräs. Det blir en fördel för oss som spelade lag. Det är absolut inget fel på Gamla Ullevis matta, den är antagligen bäst i Sverige, men jag föredrar konstgräs för egen del.

Oskar Wallén - Matchens lirare

STRIKER FUNNEN!

Cirka 2500 åskådare fick se ÖIS vinna med 3-1 mot Norrby på Borås Arena. Naturligtvis var det en viktig seger, men det mest centrala var att vi äntligen har fått ordning på den krånglande lagdelen.

Enligt min mening så har ÖIS seriens bästa backlinje. Jag vill också hävda att vårt mittfält tillhör åtminstone bland de bästa. Däremot så har det varit totalt nattsvart när det gäller vem som ska ta hand om bollarna längst upp i planen. Det har gjorts olika försök med 1 och 2 forwards i olika konstellationer, utan att man har fått någon ordning på anfallsspelet. Men igår släppte det totalt:

Oskar Wallén placerades som släpande anfallare bakom Markus Anderberg och vilken succé det blev för Wallén. Tvåmålsskytt, fantastiska nedtagningar, rätt löpvägar. Oskar hade igår allt det som vi ÖISare har saknat i anfallsväg under året.

2-1-målet, där Oskar möter Halls passning precis framför målvakten, touchar förbi och smeker in bollen från en något snäv vinkel, var dessutom så vackert så att man nästan trodde att en blonderad Ailton var tillbaks i laget – ja, tillåt mig överdriva något – men Oskar Walléns genombrott igår fick mig plötsligt att tro att vi kanske, eventuellt, möjligen, trots allt kan ha en möjlighet att flyttas upp redan i år.

När vi ändå är inne på saker som fungerade igår, så tog det inte många passningar att konstatera att David Björkeryd passade som hand i handske på vänstra mittfältspositionen. Björkeryd som varit ytterback tidigare under säsongen, ersatte i andra halvlek Jonathan Lindström på yttermittfältet och Björkeryd blev omedelbart en positiv injektion och fick dessutom krydda kvällen med ett snyggt, distinkt och välplacerat 3-1-mål.

Matchens 3 bästa ÖISare

1. Oskar Wallén.
Äntligen har vi en striker i ÖIS igen. Se ovan.

2. David Björkeryd.
Klasskillnad när han tog över efter Jonathan Lindström. Se ovan.

3. Sebastian Johansson.
Jag vill ge Sebastian cred för att han verkligen ger allt för laget. Nyss var han en allsvensk spelare och nu spelar han i Sveriges tredje serie, men det finns inte tillstymelse till grymtande över detta. Seb rör sig över hela planen, kämpar i duellerna och vann mycket boll igår. Tack Seb, för att du slåss för Sällskapet.

Till sist – en spontan fråga från mig som tog bilen till matchen:
Varför stod det en Blåvitt-buss vid arenan. Vem åkte i den? Spelare? Supportrar? Någon annan?

Apr 182011

Signaturen Bellman kommer efter varje hemmamatch att utse sina topp 3 i ÖIS. Om vi kommer att ha något motsvarande även från bortamatcherna återstår att se. Om du själv vore intresserad av att täcka in det hålet i vår repertoar, hör av dig! /Redaktionen

—–

Allting såg så lovande ut. Segrar i de senaste matcherna. Nästan inga skador. Vädergudarna var med oss och en avsevärd mängd trogna supportrar kom för att se våra hjältar spela hem årets första 3-poängare på Gamla Ullevi. Allt kändes riktigt bra – äntligen skulle säsongen dra igång och fotbollsabstinensen man lidit av under de kalla vintermånaderna skulle ta slut. Men så gick det som det gick. Vi som var på plats fick vara med om ledning i halvtid efter hyfsat spel och sedan en mardrömslik andra halvlek där våra rödblå hjältar plötsligt hade snört på sig trekantiga skor allihop.

Men vid det här laget är man ju luttrad. Förlust mot Skövde AIK i Söderettan är väl inget att gräva ner sig för. Vi är ju ÖISare och vi kommer alltid igen. Och som den optimistsupporter man är så är det ju på sin plats att plocka fram de ljusglimtar som ändå fanns. Här kommer matchens tre bästa rödblå spelare:

1. David Björkeryd
Björkeryd var ÖIS bästa spelare mot Skövde. Killen som spelade från start de allra flesta matcherna i Assyriska förra säsongen har visat sig vara en lyckad värvning och har, till skillnad från många ytterbackar hos ÖIS de senaste åren, riktigt känsliga fotbollsfötter. Björkeryd är numera vår första hörnläggare och frisparksskytt och slog in flera farliga hörnor i Skövdeboxen. Björkeryd tog hand om defensiven på ett bra sätt och klarade dessutom av att hantera uppspelen från backlinjen riktigt bra. Fullt godkänd insats.

2. Peter Abrahamsson
Peter är egentligen för bra för att spela i Söderettan. Det är vi ju alla medvetna om. Men det tycker jag inte att vi behöver informera honom om, för i slutändan kan det mycket väl vara han som är skillnaden mellan avancemang och fortsatt spel i division 1. Peter den store levde verkligen upp till sitt namn i premiären då han flera gånger, rent fysiskt, lyckades växa ut till en jätte och ta hand om bollar som enligt alla naturlagar egentligen borde ha gått in i mål. Dessutom var han riktigt riktigt nära att rädda straffen.

3. David Leinar
Matchens bästa anfallare. Ja, så var det faktiskt. För det var först när Leinar gick upp på topp som ÖIS kunde börja pressa Skövde och det var först då som vi fick en gubbe längst fram som kunde ta emot uppspelen. Det var nästan smärtsamt att fastslå att Leinar vann fler dueller på 5 minuter än vad Luka vann på hela matchen. Vi kan kallt konstatera att Leinar är en mycket värdig kapten i dagens ÖIS. Vi behöver fler spelare som honom som faktiskt vill vinna och som kämpar maximalt i samtliga 90 minuter.

© 2011 Sambadefensiv Kontakt: kontakt@sambadefensiv.se Suffusion theme by Sayontan Sinha