Efter krav under det förra medlemsmötet på Öisgården hölls ett nytt möte under torsdage på samma plats med aningen bredare fokus. Från att förra gången ha handlat om enbart ekonomi innefattades nu även av frågor kring det sportsliga samt säkerheten.

Ekonomin

Mötet inleddes med frågor rörande ekonomin med anledning av att Jean Raymond som har ansvar för ekonomiska frågor i styrelsen var tvungen att lämna mötet tidigt.

Gällande ekonomin kan man konstatera att det efter förutsättningarna ser ganska bra ut. Underskottet som beräknades hamna på 1,1 miljoner när de första larmrapporterna kom i augusti ser nu ut att vara så gott som borta. Just nu ligger man på ungefär minus 200 000 kronor. Detta underskott beräknar man dock ska försvinna tills det att man gör bokslut för år 2013 då man ska landa på ett nollresultat eller i bästa fall några kronor plus. Man bör dock inte utesluta att någon spelarförsäljning krävs för att klubben ska hamna på ett positivt resultat.

Biljetterna till julbordet har inte sålt som förväntat och man har därför halverat den beräknade inkomsten på detta från det ursprungliga målet på 150 ooo kronor till det halva. Alltså cirka 75 000 kronor. Man har också valt att flytta julbordet från Åby Travbana till Gamla Ullevi.

Säkerheten

Ekonomin ser alltså ut att vara under kontroll och därmed kunde man gå vidare i dagordningen. Vidare till säkerhetsfrågan. En fråga som främst rörde medlemmar ur inferno och matchen mot Östersund på bortaplan i början av oktober. En händelse som filmades av en journalist på Östersundsposten och gav visst eko bland Öisare. Med anledning av denna händelse fick Öis säkerhetsansvarige Björn Nilsson ta emot hård kritik från ett antal supportrar. Man menar att han med ett snett leende betraktade händelsen samt att man kritiserar honom för att inte ha sagt emot när säkerheten granskades innan matchen.

Under mötet svarade Mattias Asserståhl att ett möte kommer att hållas med de inblandade supportrarna för att dom ska kunna ge sin bild av situationen. Något som kan tyckas aningen sent med tanke på att händelsen ägde rum för lite mer än en månad sedan. Anledningen sades vara tidsbrist. Då påpekades då från åhörarna i salen att man hunnit ta diskussionen med övriga parter (Björn, Polisen och ÖFK) trots tidsbristen men inte brytt sig om att prata med drabbade supportrar. En bra poäng.

Så mycket mer än att inblandade parter skulle sitta ned med styrelsen kom man inte fram till. Med det kunde man gå vidare på mötet. Till det som skapade mest diskussion under mötet.

Sporten

Nämligen det som under året hänt på planen. Med för att diskutera detta fanns både chefstränare Marcus Lantz och sportchef Kent Carlzon. Störst succé gjorde sannerligen den förstnämnde.

Det första ämnet som togs upp är ett ämne som berörts några gånger här på sidan. Nämligen frågan om var de 45 000 kronorna som U19 fick för sin andraplats i Mariedal Cup förra året tagit vägen. Några föräldrar längre bak i lokalen lyfte frågan omgående och svaret från Kent Carlzon kom oväntat snabbt.

Pengarna kommer läggas på en internationell turnering för de äldsta ungdomsspelarna i klubben. Anledningen till att pengarna inte använts redan sades vara att man ännu inte vet hur juniorgruppen kommer att se ut kommande säsong. Föräldrarna där bak i lokalen undrade direkt varför detta besked inte kommit tidigare då man gång på gång under säsongen ställt frågan. Svaret från Carlzon blev då detsamma som tidigare. Att man har inväntat hur juniorerna kommer att formeras kommande år.

En invändning mot detta som som dock aldrig kom är att många av de spelare som varit med och vunnit pengarna inte kommer kunna få ”del av kakan” då de antingen hunnit lämna eller blivit uppflyttade i A-truppen.

Vidare kom diskussionen att handla om truppen för kommande säsong. Det kom inga besked om specifika spelare i nuvarande trupp mer än att Emil Karlssons kontrakt gäller till 2014 och inte går ut i detta nu som beskeden tidigare varit.

Frågan om varför man valde att släppa Robin Jonsson, David Björkeyd och Sebastian Johansson togs också upp. I dessa frågor kom ganska klara besked. Sebastian Johansson gick med på ett nytt avtal som han enligt Kent Carlzon inte kunde hålla.

- Det stod i hans avtal att han skulle komma hit och träna men det gjorde han inte och tillslut märkte han själv att det inte fungerade, löd förklaringen från Carlzon.

I Robin Jonsson och David Björkeryds fall var det aningen annorlunda:

- Jag gav spelarna var sitt kontraktsförslag och en deadline för beslut. Robin gick inte med på villkoren och valde att lämna. David däremot verkade inte riktigt förstå vad deadlinen innebar och tillslut kunde vi inte vänta på honom längre, löd förklaringen i det fallet.

 Lantz briljans

Den sportsliga delen av mötet innefattade en hel del tomgång och lite för många intetsägande frågor för min smak. Vad man däremot kan konstatera är att Marcus Lantz är en man som sannerligen vet hur man talar till en supporterskara. Med knivskarpa svar darrade han aldrig på manschetten och vann förmodligen över en hel del nya på sin sida under den dryga timme han var i blickfånget för åhörarna.

När ämnet truppbygge inför nästa säsong kom på tal föreslog en supporter att satsningen borde gå mot en spetsigare trupp med några få starka namn och lite lägre nivå på resten av spelarna istället för en så jämn trupp som man haft i år. Detta var ett resonemang Lantz helt var med på och han menade att truppen inför nästa säsong bör ligga på 20 namn där några namn kanske väger lite tyngre än andra. För att kunna spela 11 mot 11 på träning menade Lantz att ungdomar bör lyftas upp för att fylla ut.

Det främsta argumentet för en mindre trupp är enligt Lantz främst att det i en större trupp lätt skapas missnöje bland de spelare som under en säsong knappt får speltid. Dessutom är det självklart större möjligheter att lägga mer pengar på varje spelare med en mindre trupp.

Marcus förklarade tydligt vad han framförallt letar efter hos de spelare han vill behålla eller ha in i truppen.

- Jag vill ha spelare som brinner för den här klubben och är beredda att ge allt för att vi ska gå upp. Jag vill inte ha några som är här för att det ger lite sköna extrapengar. Dom spelare som inte brinner för att spela i den här klubben är jag inte intresserade av…(konstpaus)…Dom kan gå till Gais eller nått, avslutar Lantz med eftertryck.

I det ögonblicket hände något i rummet. Lantz hade vunnit över en hel drös belackare på sin sida. Retoriskt sätt är Marcus Lantz ett geni.

Vidare pratade Lantz om att han under nästa säsong gärna vill spela en offensivare fotboll än han gjort denna säsong. Försvarsspelet var det som behövde sättas först och främst när han kom in i somras. Fokus hamnade där. Inför nästa säsong vill man lägga mer fokus på att bli ett spelande lag.

Det kanske sista riktigt intressanta beskedet som levererades på mötet var att George Mourad är närmare än förlängning i klubben än man tidigare trott. Trots att spelarbudjeten kommer minska med ungefär 30% till nästa säsong ser han ut att kunna stanna. Enligt Kent Carlzon är fokus för George i nuläget att starta en civil karriär. Hittar man ett jobb vid sidan om fotbollen för honom som passar kommer han att stanna. Detta håller på att lösas och Kent har goda förhoppningar om att det hela ska gå att ro hem.

Och ungefär där var vi klara med den här rapporten. Det sammantagna intrycket var positivt. För en gångs skull.

 

Det blev som det brukar. Lagen från superettan vann över två matcher kvalet mot Division 1-seriernas motsvarigheter. Dock med vissa svårigheter. Dalkurd FF mötte IFK Värnamo och Varbergs BoIS ställdes mot IK Oddevold. I de första mötena lagen emellan blev det vinst för Dalkurd FF medan det första mötet mellan Oddevold och Varberg slutade med Varbergsvinst.*

Läget var alltså öppet inför de båda returmötena som skulle utspela sig på hemmaplan för lagen från Superettan. Dalkurd satte sig på bussen i Borlänge och åkte söderut mot Värnamo och från Uddevalla styrde Oddevold mot Varberg. Båda fick vända hem med svansen mellan benen.

För Oddevold blev det en snöplig uddamålsförlust med 2-1 efter hemmamål av Gabriel Altemark Vanneryr och Karl Söderström. Nära men ingen cigarr för bohuslänningarna och därmed inget nytt i söderettan nästa år med andra ord. Resan till Rimnersvallen består. Sista tog vi oss dit med båt. Bara vår fantasi sätter stopp för hur resan görs 2014.

Det första mötet mellan Dalkurd och Värnamo slutade med hemmaseger och det var fördel för dalmasarna i Värnamo under lördagseftermiddagen på Finnvedsvallen. Värnamo ville dock annat. 5-1 blev slutreslutatet efter tre mål av Dzenis Kozica och två av Alhaji Kamara. Vi som hoppats på en återkomst för David Björkeryd i den röda tröjan får därmed förmodligen vänta.

* I den första versionen av texten skrev jag att det första mötet mellan Varberg och Oddevold slutade 0-0. Detta var felaktigt och jag skäms och ber om ursäkt. Matchen slutade med vinst för Varbergs BoIS

Sep 292013
 

Inför dagen skrev vi om att det var söndagen då viktiga kliv åt diverse håll för diverse lag i botten skulle tas. Det blev en oerhört rödblå prägel på den så viktiga dagen i superettan.

Om vi börjar med matchen mellan Falkenberg och Jönköping Södra som kanske var den för ÖIS mindre intressanta av de två matcherna i botten så blev det en ganska komfortabel hemmaseger för de gula ifrån Halland. 1-0 kom redan efter fyra minuter då Elfsborgslånet Per Frick gjorde sitt första mål för dagen. Samme Frick gjorde också 2-0 efter 29 minuter. Där var Jönköping ett slaget lag och två minuter senare kunde Falkenberg göra 3-0 igenom Danny Ervik. Högerbacken snodde påpassligt bollen från bortalagets målvakt och kunde springa in den i Jönköpingsmålet. Danny var dock bara en av många öisare som skulle var i händelsernas centrum den här tidiga höstdagen.

Kryss i småland

En hyperintressant match ur ÖIS-perspektiv spelades på Finnvedsvallen i Värnamo där hemmalaget IFK Värnamo tog emot Varbergs BoIS. Två av seriens mest ihåliga försvar möttes och föga förvånande blev det målrikt.

Redan efter sex minuter tog hemmalaget ledningen igenom Alhaji Kamara. Ett tungt slag mot Varbergs BoIS och det hela blev inte bättre av att förre öisaren Alexander Mellqvist fick ett matchens första röda kort i den tionde minuten. Allt tydde nu på att hemmalaget skulle ta tag i matchen.

Så blev dock inte fallet och i den 34:e minuten kunde Varbergs Karl Söderström kvittera till 1-1 och tio minuter senare, precis innan pausvilan sköt han in ledningsmålet, den notoriske målskytten, öisaren och centertanken Gabriel Altermark Vanneryr. I och med ”Gabbes” mål gick man till pausvila med ställningen 1-2.

I paus gjorde hemmalaget två byten, Per Cederqvist och Joel Low gick ut och in kom Durim Berisha och Dzenis Kozica. Om det berodde på skador eller det var taktiska byten har vi i nuläget ingen information om. Vi vet dock att bytena inte gav någon positiv effekt initialt. En kvart in i den andra halvleken fick David Björkeryd sitt andra gula kort och fick därmed lämna planen. Strax efter utvisningen kunde Armin Tankovic med en, inte speciellt bra, chipp ställa Björn Åkesson i Värnamomålet och dryga ut sitt lags ledning till 3-1.

Då tog matchen ännu en vändning när Alhaji Kamara gjorde reducerade till 2-3 för hemmalaget i minut 82. Efter det kunde man trycka på och tillslut få in 3-3 på tilläggstid igenom målvakten Björn Åkesson på en välriktad strumprullare efter en hörna i den 93:e minuten. Så här såg det ut:

Därmed slutade matchen 3-3 och ÖIS har nu tre poäng upp till Värnamo, Varberg och Jönköping Södra. En vinst i Östersund skulle betyda att allt är öppet inför slutet. För att samtliga tre lag ovanför ÖIS skulle vinna känns i nuläget inte speciellt troligt. En vinst i Östersund betyder troligtvis kvalplats.

Rödblåa mål på Valhalla IP

Det var dock inte bara i superettan öisare var i fokus. Qviding FIF har under hösten tagit sig i kragen ordentligt och spelat upp sig från sin position i botten av tabellen till en stabil mittenposition. I truppen finns både Alexander Jeremejeff och Mentor Zhubi. Den förstnämnde har haft en bra säsong och ligger, som vi rapporterade igår, på en tredjeplats i skytteligan och idag gjorde han mål igen. Trelleborgs Daniel Jovanovic gav bortalaget ledningen i den 39:e minuten och men med den första halvlekens sista spark kunde Alexander Jeremejeff kvittera. Ett skott från Mentor Zhubi tvingade Trelleborgsmålvakten Fredrik Persson att lämna en retur som Jeremejeff kunde stöta in.

Efter paus tog Qviding över och 2-1 kom igenom förre öisaren Mentor Zhubi tar emot en crossboll strax utanför straffområdet, avancerar och avslutar snyggt. 3-1 kom i den 88:e minuten och då var det återigen Alexander Jeremejeff som höll sig framme och plockade ned ett inlägg i straffområdet och som han behärskat kunde placera in bakom Trelleborgsmålvakten Persson. 3-1 skrevs slutresultatet till.

Och ytterligare två

Ljungskile mötte Degerfors i en match som slutade 1-1. Bortalagets Johan Bertilsson gav Degerfors ledningen i den 57:e minuten. En ledning som man hade i nio minuter tills förre öisaren Jakob Olsson kvitterade i den 66:e minuten. Någon info om målet har vi inte men nu är Ljungskile helt klara för superettan nästa år och spelar därmed en match mot ÖIS som inte betyder något för laget.

Sist men inte minst noterar vi att Steinthor Thorsteinsson gjorde 1-0 i den 23:e minuten för sitt Sandnes ULF mot Lilleström idag i den norska högstaligan. Matchen slutade dock 1-1 efter att bortalaget kvitterat i slutminuterna. Laget kämpar för sin överlevnad i ligans nedre regioner men ser i nuläget ut att klara det där man ligger strax över nedflyttningsplatserna.

 

Antiklimax (av grekiskans anti, mot, och klimax, stege) är inom retoriken en ordningsföljd av samordnade uttryck varigenom det starkare sätts före det svagare.

Begreppet ”antiklimax” används för att beskriva en sann eller fiktiv berättelse där en spännande intrig avslutas på ett snöpligt sätt, ofta för att skapa en komisk effekt. Ett exempel där ett antiklimax blir en komisk poäng är en seriestripp i Himlens änglar där en skeppsbruten man lyckas överleva hajar, stormar och svält och till slut når fram till en öde ö, där han dödas av att få en kokosnöt i huvudet.

Så lyder Wikipedias beskrivning av ordet antiklimax. Det stämmer på många sätt, men om det var så komiskt på Gamla Ullevi igår kväll är väl svårt att påstå. Allt var som upplagt för succé men blev bara så fel.

Två filosofier i botten

Dessutom lyckades Värnamo vinna mot Jönköping Södra och ÖIS korta stund i förarsätet var slut. David Björkeryd och Per Cederqvist hette målskyttarna för Värnamo och i detta går det att finna mycket av förklaringen till varför ordningen i botten av tabellen ser ut som den gör. Värnamo må ha ett mittbackspar och en målvakt som tillhör dom sämre i serien. Där är ÖIS avsevärt mycket bättre.

Offensivt är det dock en avsevärd skillnad. Som bekant ger en seger lika många poäng som tre oavgjorda matcher. Värnamo har tagit sex segrar under året samtidigt som ÖIS plockat fyra stycken. Då har smålänningarna också råd att förlora två fler matcher än sällskapet. I nuläget ser Värnamos något mer öppna spel med ett frejdigare anfallsspel och lite sämre försvar ut att vara vägen att gå.

Om inget förändras spelmässigt i något av lagen kommer troligtvis IFK Värnamo ta den där kvalplatsen. Det har visat sig att det är förmågan att överraska och plocka en trepoängare här eller där som gör skillnaden. Den förmågan ser ÖIS i nuläget under Marcus Lantz inte ut att ha.

Visserligen har man bara förlorat en av de åtta senaste matcherna, men ÖIS under Lantz har också bara vunnit en match. En endaste vinst har det blivit och denna kom i en match då motståndarna Assyriska fick en utvisning tidigt som satte sin prägel på matchen och kunde ge ÖIS vinsten.

Det tål att funderas på en hel del saker. Marcus Lantz har ett intressant projekt på gång på sikt som, om han tillåts jobba med det tillräckligt länge, kommer bli bra. Frågan är dock om det var rätt att sjösätta det projektet nu. Poäng måste in, hur lång startstrecka har man råd att ha innan utdelningen kommer?

Hur länge kan man vara på rätt väg?

Det är precis den frågan man kan ställa sig efter en match som denna. Det offensiva spelet blir bättre och bättre för varje match. Fram till precis framför mål. Mot Varberg hade ÖIS minst tre riktigt bra målchanser (Mourad, Lindström och Yarsuvat). Tre målchanser som man misslyckas med att göra mål på. Att gå in på någon djupare analys av spelet i detta läget hade känts fel. Det är inte så mycket svårare än att laget är för osäkra framför mål. Att det är tre olika spelare som bränner lägena är även det symptomatiskt för problemen som finns. Osäkerheten som finns. Hos alla.

Förra året var det självklart för Jakob Lindström att han skulle göra mål när han hamnade i ett friläge bara någon meter framför målvakten, så var det även för Ricky Yarsuvat. Men när ett lag ligger i botten av en tabell blir de enkla sakerna helt plötsligt ganska mycket svårare.

Skulle dock ÖIS få en urladdning och vinna mot Degerfors i en match där ”allt går in” kan det släppa. Skulle ÖIS börja bli effektiva framför mål kommer man ta den där kvalplatsen. Nu skapas lägena, kan någon förvalta dessa kommer Värnamo inte hänga med.

Värnamos backlinje kommer inte bli speciellt mycket bättre och Björn Åkesson i Värnamomålet kommer inte växa ut till en stormålvakt över den dryga månad som är kvar av serien. ÖIS kan dock lära sig producera framför mål. Snaran dras dock åt för varje match som går och krampen kommer inte släppa av sig själv.

Om inget förändras spelmässigt för något av lagen kommer IFK Värnamo ta kvalplatsen. Skulle ÖIS dock lösa upp den där knuten så kommer man ta sig ovanför Värnamo. Frågan är bara om ÖIS kommer klara av det?

Publiken kom

Om vi ska avsluta allt bittert med något gott så kom det i alla fall mycket folk till Gamla Ullevi. Lite drygt 5800 får ses som en siffra att vara nöjd med när man ligger i bottenskiktet av landets näst bästa serie. Men det hade kunnat varit bättre.

Matchen hade kunnat läggas på den dag då det inte spelades Champions League och på en dag då det inte spelades innebandy mellan Varberg och Pixbo några meter ifrån Gamla Ullevi. Det är detaljerna som avgör och hade man lyckats navigera bort dessa två hinder så hade man varit i hamn på riktigt. Det hade inte synts någon enorm skillnad i publiksiffror men varje krona är som bekant viktig.

Vår egen insamling är inte helt färdigräknad men lär landa kring 12 000. En siffra vi är mycket nöjda med och som vi knappast kunnat drömma om årets insamling. Kom ihåg att vi förra året landade på 2622 kronor. Det är en ökning att vara stolt över.

Förra året genererade gratismatchen i runda slängar en miljon. Det borde landa på något liknande i år.

Men ibland är det väldigt svårt att glädjas över en sådan sak.

 

En av spelarna som av ett eller annat skäl inte blev kvar i ÖIS efter avancemanget till Superettan under fjolåret var vänsterspringaren David Björkeryd. Idag reser han med övriga lagkamrater till Göteborg och Valhalla IP för att för första gången möta sina gamla lagkamrater. – Känns väldigt speciellt att möta ÖIS igen. Framför allt när man inte ville lämna klubben så blir det väldigt speciellt, säger Björkeryd till Sambadefensiv.

Efter att ÖIS avancerat upp i seriesystemet genom att ha slagit nytt poängrekord i landets tredje högsta division anställdes för första gången sedan Dick Lasts tid som detta en sportchef som skulle ha det yttersta ansvaret för valet av spelarrekryteringar. Mannen att göra detta heter som bekant Kent Carlzon och med ÖIS ytterst knaggliga ekonomiska förutsättningar fanns det inget annat val än att säga ”nej tack” till spelare som med all sannolikhet hade tagit en startplats i dagens trupp.

En av dessa är David Björkeryd. Killen som har Utbynäs SK som moderklubb och som efter en sejour i Södertäljeklubben Assyriska FF ville hem till Göteborg varpå han tecknade ett avtal med ÖIS som där och då rustade sig bäst man kunde för spel i Söderettan veckor efter konkursen.

Men efter två år av rödblå tjänstgöring vilken kröntes med ett massivt firande med supportrarna efter krysset mot Karlstad BK på Gamla Ullevi skulle det visa sig att tiden i ÖIS nått sin ände. Den åttonde januari basunerade ÖIS på sin officiella hemsida ut att fem spelare i samförstånd med ÖIS gått vidare i sina karriär och inte alltför lång tid därefter stod det klart att nästa klubbadress blev IFK Värnamo där inledningen fallit i god mun.

- Den har varit grymt, skitkul. Vi är ett väldigt bra, spelande lag. Vi rullar mycket boll, så det är väldigt rolig fotboll [att spela].

Men dessförinnan var han på Grimsta IP i Bromma och testade vingarna.

- Jag var i väg och provtränade med Brommapojkarna och deras tränare ringde sedermera Sören Åkeby [Värnamos tränare] och rekommenderade mig. På den vägen är det.

Vad är ditt intryck av Åkeby?

- Han är ganska så lik Hans Prytz i sitt sätt att coacha under match. Han skriker och gapar mycket och vet vad han vill ha.

Är han likt Prytz hård med rättvis?

- Hehe, ja precis.

När vi skriver tolv spelade omgångar (elva för IFK Värnamo i och med deras hängmatch) placerar sig IFK Värnamo på 15:e plats bara poängen bakom ÖIS. Men elva poäng är inte riktigt godkänt. Visserligen är det ingen överraskning att laget ligger där de ligger, men det har onekligen gått bättre för David personligen än för laget i stort.

- För mig har det gått väldigt bra. Jag har både spelat mitt- och vänsterback. Men förhoppningsvis kan vi plocka lite mer poäng också.

Mittback, ja. Något du har erfarenhet av sedan tidigare?

- Nej, bara under mina ungdomsår någon gång. Men inte på elitnivå. Det har varit en liten omställning, men väldigt roligt.

Är det skadebekymmer som gjort att du hamnat där?

- Det har blivit så för att jag har varit djävligt bra på det *skratt*.

För de allra flesta är det emotionellt omtumlande att möta sitt gamla lag och sina tidigare lagkamrater för första gången sedan man bytt förening och gått vidare i spelarkarriären. Inte heller David Björkeryd är någon undantag. Sedan vinsten nere i Ängelholm har det krypit på honom mer och mer. Det är dags att stå på motsatt sida och möta några av sina bästa vänner.

- Det har varit så mycket matcher det senaste så man tänker i stort sett bara på kommande match hela tiden. Men igår (läs tisdag) och idag (läs onsdag) har det känts väldigt speciellt att möta ÖIS igen. Framför allt när man inte ville lämna klubben så blir det väldigt speciellt.

Vem vill du helst trycka dit med en sjuste, men ändå stenhård tackling?

- Hannes Sahlin hade jag velat sänka *skratt*

Slutligen påpekade jag att det åter är dags att slänga upp träningsväskan på axeln för att traska mot Valhalla IP, arenan där ÖIS 2008 gick upp i Allsvenskan och där både Syrianska FC och AIK har fått känna på den rödblå maskinen så sent som i vintras. Och även David Björkeryd har något av en speciell relation till denna konstgräsplan.

- Ja, jag trivs bra på Valhalla. Det blir ofta väldigt bra matcher där, utbrister han innan vi avslutar vårt samtal.

 

Omgång sex bjöd på segrar för Hammarby IF, GIF Sundsvall (ÖIS, se upp), Varbergs BoIS, Assyriska FF, Landskrona BoIS, Örebro SK samt Ljungskile SK samtidigt som Jönköpings Södra IF och Örgryte IS stod för omgångens enda oavgjorda match. Att ”Bajen” skulle fixa en trea i Borlänge var kanske ingen högoddsare, men GIF Sundsvalls 3-0:a hemma mot Östersunds FK överraskar trots allt en hel del. Vidare gick Falkenbergs FF på säsongens första plump i protokollet efter att ha förlorat (4-1) på Södertälje Fotbollsarena. Inte alltför oväntat egentligen, vilket också framkommer i det lilla referatet nedan.

I övrigt känns segrarna för Landskrona BoIS och Örebro SK rätt så logiska. De är helt enkelt bättre lag än sina motståndare. Det var ett tydligt mönster både på Landskrona IP och Behrn Arena. Men att Ljungskile skulle åka till Gamla Ullevi och vinna med 1-0, ja – det var kanske omgångens triumf. En tuff bortamatch på förhand; men Ljungskile SK tog faktiskt hem de tre poängen tämligen ostört.

Well, slutbabblat för den här gången. Istället följer här sammanfattningen av Superettans sjätte omgång säsongen 2013. Denna gång får Christophe Lallet inleda med sitt vackra ledningsmål på Domnarvsvallen.

IK Brage – Hammarby IF 0-2

0-1, Christophe Lallet (69′), 0-2, Nikolas Ledgerwood (77′)
Att säga att IK Brage har öppnat säsongen halvdant skulle vara ett understatement. För att tala klarspråk har deras säsongsinledning varit bedrövlig. I stort sett på alla plan. Kasst. Som fan! Det går inte att säga något annat. Då skulle man ljuga. Conny Karlsson har inte fått ihop elva spelare att jobba för varandra. Istället blir det elva, i nuläget sanslöst virriga, spelare som kör sitt eget race. Inget samspel för fem öre.

Frågan är om favoritskapet inför säsongen har satt sina spår. Det känns väl ganska så rimligt att tro att så är fallet. Dessutom är truppen kanske inte så bra som det sades. Spetsen finns onekligen, men efter Dulee Johnsons finfina debut mot Ängelholms FF har han, likt hela laget, rasat ihop som ett korthus. Det blev kryss mot Östersunds FK i hemmapremiären, men därefter har IK Brage kammat noll. ÖIS vann med 1-0 på Gamla Ullevi vilket bara är en av fyra raka nederlag för lage’ som aldrig tappar tage’. Fyra poäng av 18 möjliga. För ett lag som skulle tampas om uppflyttningsplatserna. Pretty far from OK, som Sambadefensivs grundare skulle ha sagt. De får väl ta till det gamla knepet att vända på tabellen. Då ligger man helt plötsligt på fjärde plats. Testa den, Conny. Det kanske kan få dina mannar att trampa igång.

Resultatet från matchen i torsdags speglade vad vi fick se ute på plan. Hammarby var lite bättre i stort sett hela tiden utan att riktigt komma till skott. Hemmalaget stack upp de också ibland, det skall tilläggas, men Johannes Hopf hade en lugn dag på jobbet. Kanske njöt han av solen, kanske av sången som ekade runt Domnarvsvallen, eller av att han helt enkelt knappt behövde ingripa.

Ingripa var exakt vad Patrik Carlgren i Bragemålet behövde göra i den 69:e matchminuten. Men kanske stod även han och sov lite grand. Nej, så hårda skall vi inte vara, Lallets träff var kryddad med väldigt mycket grädde och lite kanel på toppen, men vinkeln var rätt bedrövlig och således kanske man skulle kunna kräva att Carlgren plockar den. Det hade jag åtminstone gjort (i all bedrövelse) om jag hade haft mina sympatier hos Borlängelaget. Men icke sa nicke. Bollen curlades in i bortre stolproten till bortasupportrarnas vilda glädje.

Gladare blev de i matchminut 77 när Nic Ledgerwood stängde igen butiken. Lite turligt, men synnerligen förlösande för Nikolas Ledgerwood som har gått och väntat på att få sätta dit bollen. Glädjen efter målet gjorde att varenda litet hår på kroppen reste sig och att rysningar gick från topp till tå. Pure Emil-klass! Och plötsligt är Hammarby IF med igen. Nu på andra plats i tabellen efter sex matcher spelade. De kommer väl rasa någon placering eller två innan dess att omgången är fulländad, men de ligger på ett behagligt avstånd. Med någon, eller några, vinster till i bagaget är man snart jämsides med Falkenbergs FF.

GIF Sundsvall – Östersunds FK 3-0

1-0, Simon Helg (28′), 2-0, Ari Freyr Skúlason (35′), 3-0, Daniel Sliper (50′)
”Det är ju tufft att komma in så där, så är det ju.” Orden är Viktor Hanssons, Östersunds andremålvakt som i den 21:a matchminuten ersatte den skadade Petter Augustsson (bristning i låret) i lördagens norrderby mot ”storebrorsan” GIF Sundsvall. Som grädde på moset var det hans första match i Superettan någonsin. Jobbigt läge, kan man säga. Speciellt då GIF Sundsvall fram tills då hade varit det klart bättre laget och mer eller mindre spelat ut gästerna.

Således kom inte 1-0-målet som någon större chock. Framgångsvågen bar frukt och Östersunds FK kunde inte stå emot. Den som avslutade anfallet var Simon Helg, och det med ett fint vänsteravslut. Bollen gick in vid den första stolpen och kanske hade Viktor Hansson kunnat agera med mer pondus i det läget. Man kan skylla på att han var kall, nervös, etc, det kan man göra med det rätta, men det står nog klart att Graham Potter önskade sig mer än det där.

Ännu mer huvudbry fick han nog när Skúlasons skott rann rakt igenom Hanssons händer bara minuter senare. Den får bara inte slinka in. Så är det bara. Visst, försvaret tjabblade till det rejält och gav bort bollen till Skúlason, men Hansson måste kunna agera bättre i det läget. En annan sak vore om skottet var välplacerat och formade elfte maskan som en strut, men detta avslut gick mer eller mindre rakt på Hansson. Då vill man se ett bättre ingripande.

När Daniel Sliper i den 50:e matchminuten sköt dit 3-0 efter ett fint förarbete signerat Johan Eklund stod det klart att GIF Sundsvall än en gång bärgat tre poäng. Snacka om uppsving efter en bedrövlig start med noll poäng efter två spelade omgångar. Nu är man uppe och nosar på topplagen. Det gick fort!

Varbergs BoIS – Ängelholms FF 2-1

0-1, Andréas Grahm (18′), 1-1, Nsima Peter (70′), 2-1, Gabriel Altemark Vanneryr (75′)
Det måste sägas: Varbergs BoIS vändning hemma mot Ängelholms FF kan visa sig oerhört viktig i det långa loppet. Hittills har säsongen kantats av skador och en hel del bittra resultat, och därför är det så starkt att vända ett 0-1-underläge till vinst 2-1 under matchens 20 avslutande minuter. Speciellt då Alexander Mellqvist utgått skadad efter elva minuter och då tavlan visade 0-1 efter mål av Andréas Grahm.

Ändå reste man sig. Tufft. Starkt. Viktigt! Oerhört viktigt, för att tala klarspråk. Och förlösande inte minst. Snacka om att gubbarna sov härligt natten till söndag. För det är väl så, det finns ingen sötma som smakar lika gott som den efter en trepoängare. It must be so!

Framför allt slås man av Altemark Vanneryrs förträfflighet. Målen bara rasar in i behaglig takt. Mot ÄFF kom säsongens femte (på sex matcher) efter att han knoppat in en hörna och gett sitt BoIS hopp om en vacker morgondag. Han är en man att räkna med. Och frågan är vad de hade varit utan honom. För tillfället har han gjort sex av nio mål. Det får tala för sig själv.

Assyriska FF – Falkenbergs FF 4-1

1-0, Christer Youssef (31′), 1-1, Adam Eriksson (42′), 2-1, Gabriel Awrohum (61′), 3-1, Admir Aganovic (83′), 4-1, Admir Aganovic (91′)
Det är rätt att vara efterklok brukar man säga, men på något sätt kändes det som att dagen var kommen. Dagen då Falkenbergs FF skulle gå på sin första mina för säsongen. Och så blev det också. Assyriska FF är riktigt djävla tunga på hemmaplan. Så är det bara. Svåra som fan att handskas med. ÖIS har fått känna på det, IFK Värnamo har fått smaka på samma medicin och i söndags var det alltså toppgänget Falkenberg med Danny Ervik i spetsen som fick se sig besegrade av ett effektivt hemmalag.

Nu hade det kanske ingen påverkan av själva resultatet, men det tåls att diskuteras kring Assyriskas 3-1-mål. För att tala i milda ordalag var Falkenbergs bänk upprörda. Det med all rätt. När Aganovic kom fri lyfte nämligen linjedomaren flaggan och viftade för offside vilket gjorde att Falkenbergs försvar slappnade av och stoppade upp sina löpningar. Aganovic fortsatte dock mot Otto Martler och sköt bollen i mål. Alla, verkligen alla, förväntade sig en avblåsning för offside. Men Al-Hakim höll pipan i handen och förkunnade 3-1-målet giltigt. Skumt!

Vad som är positivt för Falkenberg FF:s del är att Stefan Rodevåg är på väg tillbaka från skada. I söndags fick han nöja sig med ett inhopp i slutet, men det är ingen större gissning att de har sin skyttekung i startelvan när det vankas match om ett par dagar igen. Alltid något att glädjas åt i helgens bedrövelse. Hör du det, Dannie Örrweak?

Landskrona BoIS – IFK Värnamo 2-1

1-0, Fredrik Karlsson (30′), 2-0, Fredrik Karlsson (41′), 2-1, David Björkeryd (85′)
Efter fyra raka matcher utan seger valde Jörgen Pettersson, tränare i Landskrona BoIS, att stuva om i startelvan inför hemmamatchen mot IFK Värnamo på måndagskvällen. Bland annat kom Fredrik Karlsson in bland de elva med störst förtroende efter tre matchers frånvaro på grund av sjukdom. I övrigt satsade Pettersson sina nyspunna kort på Martin Rudolfsson, unge Erik Andersson samt Alexander Tkacz.

Och för första gången på bra länge var Jörgen Pettersson nöjd efteråt. Han ansåg att spelarna hade hållit en hög, jämn, nivå matchen igenom. En ingrediens som saknats det senaste (bland annat i mötet mot ÖIS där BoIS:s spel gick i vågor, till exempel). Kanske handlade det om att spelarna tog sin uppgift på allvar, kanske handlade det helt enkelt om att IFK Värnamo var ett, eller några, nummer för tunna.

Vad än det må ha berott på så nätade Fredrik Karlsson två gånger om i den första halvleken. Man kan nog bara ana hur djupa lättnadssuckarna var på läktarna i halvtid. Pang, boom! 1-0 kom i matchens 30:e matchminut, och tvåan kommer elva minuter senare. Förödande, minst sagt, för Sören Åkebys Värnamo.

Uppförsbacken var logiskt nog väldigt stor i andra halvlek, men med fem minuter kvar att spela blev det åtminstone lite nerv ute på gräset. David Björkeryd (som agerat mittback en del på senare tid) tryckte nämligen in sitt första mål för säsongen. Kul för David så klart, men förmodligen kunde han inte glädjas alltför mycket åt sin öppningsstrut ändå. Det blev nämligen inga fler mål.

Tungt för IFK Värnamo, men desto mer lättnande för Landskrona BoIS. Det är väl ungefär så man kan sammanfatta de 90 minuter fotboll som avgjordes på Landskrona IP i måndags.

Örebro SK – Degerfors IF 2-0

1-0, Ahmed Yasin (48′), 2-0, Ilir Berisha (79′)
Det snackades om att matchen mellan Örebro och Degerfors skulle locka fler åskådare än derbyt som spelades mellan ÖIS och GAIS veckan tidigare. Så blev det inte. Siffran stannade på 9 372 personer, vilket trots allt fyllde upp Behrn Arena gott och väl även om det inte riktigt nådde upp till ÖIS – GAIS-nivå.

Men ”Kubanerna” kunde nog inte bry sig mindre. De vann läktarkampen, och även matchen på plan. Örebro SK var det bättre laget och bevisade än en gång att man är ett lag för toppen av Superettan. Är man inte med och slåss om de tre platserna överst i tabellen när serien skall avgöras vore det en stor skräll.

Det skulle dock dröja till den andra halvleken innan målen kom. Ahmed Yasin spräckte dödläget i matchens 48:e minut, och sedan fastställde Ilir Berisha slutresultatet till 2-0 i den 79:e matchminuten efter att ha nått högst på en hörna från höger och nickskarvat bollen ned i det bortre hörnet utom chans för August Strömberg i bortamålet. I och med det är Örebro SK fortsatt oerhört poängstarka på hemmaplan. Det blir en tuff nöt för ÖIS att knäcka när skutan går mot Örebro den 14:e juni.

GAIS – Ljungskile SK 0-1

0-1, Jonas Lindberg (77′)
Superettans omgång sju avslutades i kväll med match mellan GAIS och konkurshotade Ljungskile SK på Gamla Ullevi i Göteborg. Av ungefär 2 850 åskådare, som de allra flesta hade sina sympatier hos hemmalaget, fick de allra flesta nöja sig med att vandra hem besvikna i vårkvällen. GAIS rådde nämligen inte på att göra något mål framåt – sina målfyrverkerier till trots.

Men mål gjorde Ljungskile. Efter 77 minuters spel knorrade Jonas Lindberg in en frispark efter att ha lyft bollen över och bredvid den utställda muren och utom räckhåll för Tommi Vaiho. Expertkommentator Henrik Leman menade på att det var ett vackert avslut, samtidigt som kommentatorn – som själv agerat målvakt i yngre ålder – menade på att Vaiho agerade helfel i sitt sätt att ställa ut muren och själv ta position vid mållinjen. Det gjorde, enligt Patrik Westberg, att Jonas Lindberg knappt behövde anstränga sig för att sätta bollen i nät.

Sett över 90 minuter var 0-1 ett rättvist resultat. I framför allt halvlek nummer ett var LSK det bättre och något vassare laget, man var faktiskt klart bättre under långa stunder, samtidigt som GAIS var tämligen uddlösa. Varken Joel Johansson, Andreas Drugge eller Linus Tornblad – som alla skall vara tongivande spelare – kom riktigt igång. Det såg tungt och tafatt ut.

 

Tidigare under vintern sade ÖIS hej då till hela fem spelare på en och samma gång. David Björkeryd, Robin Jonsson, Markus Anderberg, Tommy Lycén, Alexander Jeremejeff och Markus Anderberg hade gjort sitt i ÖIS. Åtminstone för den här gången. Sedan dess har Alexander Jeremejeff skrivit på för Division 1-klubben Qviding FIF där han får Bosko Orovic som huvudtränare och Valhalla IP som hemmaarena, Markus Anderberg har valt att trippa ned ett tag för att bli kvitt alla sina skadeproblem innan fotbollen tas upp igen och Robin Jonsson har ryktats till Utsiktens BK där han också har provtränat (och även spelat match mot ÖIS).

Nu vet vi vad som väntar härnäst för man nummer fyra i gänget. Det är nämligen så att David Björkeryd i dagarna har valt att skriva på för en ny klubb. Och valet föll på Superettalaget IFK Värnamo. Med andra ord blir det dubbelmöte med gamla klubben ÖIS direkt. Och som om det inte vore nog så kommer han även att möta en annan av sina tidigare klubbar, Assyriska FF, under den stundande säsongen. Stor risk för nostalgikänslor för David Björkeryd i år, alltså. Kanske kan det dämpa hemlängtan-känslorna, om några sådana nu skulle finnas.

Vad gäller hemsidor och dess uppdateringsfrekvens så finns det ett par klubbar i Superettan som så när ligger på Söderettanivå. IFK Värnamo kan möjligen vara en av dem. För trots att huvudtränare Sören Åkeby i en intervju med Fotbollstransfers.com har bekräftat övergången samt att David Björkeryd själv har publicerat en bild på sig själv iklädd Värnamo-mundering så står nyhetsflödet på klubbens hemsida tomt. Sören Åkeby, tidigare i GIF Sundsvall, säger så här om värvningen av David Björkeryd på frågan om han är klar för IFK Värnamo:

– Stämmer bra. Vi sökte en försvarsspelare med helst en vänsterfot, som kan spela både mittback och vänsterback. Jag har sett honom tidigare i Superettan och fått bra referenser. Sedan har han tränat med oss, han gjorde bra ifrån sig. David är en spännande spelare, även om han är en lite äldre spelare så är vi i behov av sådant. Han har bra teknik, bra fart och är erfaren.

För oss på Sambadefensiv så är det bara att hoppas att David Björkeryd får en lyckad sejour i Värnamo. Trots att provspelet i Brommapojkarna IF inte mynnade ut i något kontrakt så gav det säkerligen honom någonting som han kan ha nytta av i sin tid hos Sören Åkeby och hans gäng. Om inte annat kommer han att förenas med en gammal bekanting, nämligen Alexander Vrebac, som också skrev på för IFK Värnamo nyligen.

 

Jonathan Lindström, Tommy Lycén, Markus Anderberg, Robin Jonsson, Alexander Jeremejeff, David Björkeryd och Johan Pettersson. Där har ni samtliga spelare som har (och kommer att) lämnat ÖIS under denna vinters Silly season. Jonathan Lindström vänder hem till moderklubben Ahlafors IF där han kommer bli en grundpelare, men för majoriteten av dem är framtiden osäker. Bland annat är David Björkeryd i Bromma för provspel med rödsvartrandiga IF Brommapojkarna där han slåss för att ersätta Augistinsson som lämnat för grannlaget i stan’.

Alexander Jeremejeff, här i ÖIS träningsdress, spelar 2013 med Qviding FIF i Söderettan

Igår fann även Alexander Jeremejeff en ny klubbadress. Nämligen den förre seriekonkurrenten Qviding FIF. I och med det är sju års rödblå tillhörighet slut. Lite tråkigt. Lite synd. Men ändå förståeligt. Hur illa det än må kännas att skeppa iväg en egen talang – en spelare från de egna leden – var det en logisk utgång. Som vi alla vet var speltiden i a-laget redan förra säsongen väldigt knapp och det fanns inte heller någonting som antydde att det skulle förändras till det bättre. Visserligen har anfallsbesättningen inte utökats alls, men i näringskedjan stod flera – kanske alla – anfallare före. Därför skulle det på sin höjd bli en del framträdanden i den omgjorda U21-serien. Utan att veta så känns det väl spontant som att det var ett ömsesidigt avskedsbeslut då Alexander själv är i den kritiska åldern där många spelare slussas bort på grund av för lite speltid och förtroende. Onekligen krävs det att man sätts på prov och utvecklas när man är i 20-årsåldern. Förhoppningsvis har Jeremejeff en större chans att få detta i Qviding FIF.

Sambadefensiv önskar självklart Alexander lycka till i sin nya klubb.

© 2012 Sambadefensiv Kontakt: kontakt@sambadefensiv.se Suffusion theme by Sayontan Sinha