Omgång sex bjöd på segrar för Hammarby IF, GIF Sundsvall (ÖIS, se upp), Varbergs BoIS, Assyriska FF, Landskrona BoIS, Örebro SK samt Ljungskile SK samtidigt som Jönköpings Södra IF och Örgryte IS stod för omgångens enda oavgjorda match. Att ”Bajen” skulle fixa en trea i Borlänge var kanske ingen högoddsare, men GIF Sundsvalls 3-0:a hemma mot Östersunds FK överraskar trots allt en hel del. Vidare gick Falkenbergs FF på säsongens första plump i protokollet efter att ha förlorat (4-1) på Södertälje Fotbollsarena. Inte alltför oväntat egentligen, vilket också framkommer i det lilla referatet nedan.

I övrigt känns segrarna för Landskrona BoIS och Örebro SK rätt så logiska. De är helt enkelt bättre lag än sina motståndare. Det var ett tydligt mönster både på Landskrona IP och Behrn Arena. Men att Ljungskile skulle åka till Gamla Ullevi och vinna med 1-0, ja – det var kanske omgångens triumf. En tuff bortamatch på förhand; men Ljungskile SK tog faktiskt hem de tre poängen tämligen ostört.

Well, slutbabblat för den här gången. Istället följer här sammanfattningen av Superettans sjätte omgång säsongen 2013. Denna gång får Christophe Lallet inleda med sitt vackra ledningsmål på Domnarvsvallen.

IK Brage – Hammarby IF 0-2

0-1, Christophe Lallet (69′), 0-2, Nikolas Ledgerwood (77′)
Att säga att IK Brage har öppnat säsongen halvdant skulle vara ett understatement. För att tala klarspråk har deras säsongsinledning varit bedrövlig. I stort sett på alla plan. Kasst. Som fan! Det går inte att säga något annat. Då skulle man ljuga. Conny Karlsson har inte fått ihop elva spelare att jobba för varandra. Istället blir det elva, i nuläget sanslöst virriga, spelare som kör sitt eget race. Inget samspel för fem öre.

Frågan är om favoritskapet inför säsongen har satt sina spår. Det känns väl ganska så rimligt att tro att så är fallet. Dessutom är truppen kanske inte så bra som det sades. Spetsen finns onekligen, men efter Dulee Johnsons finfina debut mot Ängelholms FF har han, likt hela laget, rasat ihop som ett korthus. Det blev kryss mot Östersunds FK i hemmapremiären, men därefter har IK Brage kammat noll. ÖIS vann med 1-0 på Gamla Ullevi vilket bara är en av fyra raka nederlag för lage’ som aldrig tappar tage’. Fyra poäng av 18 möjliga. För ett lag som skulle tampas om uppflyttningsplatserna. Pretty far from OK, som Sambadefensivs grundare skulle ha sagt. De får väl ta till det gamla knepet att vända på tabellen. Då ligger man helt plötsligt på fjärde plats. Testa den, Conny. Det kanske kan få dina mannar att trampa igång.

Resultatet från matchen i torsdags speglade vad vi fick se ute på plan. Hammarby var lite bättre i stort sett hela tiden utan att riktigt komma till skott. Hemmalaget stack upp de också ibland, det skall tilläggas, men Johannes Hopf hade en lugn dag på jobbet. Kanske njöt han av solen, kanske av sången som ekade runt Domnarvsvallen, eller av att han helt enkelt knappt behövde ingripa.

Ingripa var exakt vad Patrik Carlgren i Bragemålet behövde göra i den 69:e matchminuten. Men kanske stod även han och sov lite grand. Nej, så hårda skall vi inte vara, Lallets träff var kryddad med väldigt mycket grädde och lite kanel på toppen, men vinkeln var rätt bedrövlig och således kanske man skulle kunna kräva att Carlgren plockar den. Det hade jag åtminstone gjort (i all bedrövelse) om jag hade haft mina sympatier hos Borlängelaget. Men icke sa nicke. Bollen curlades in i bortre stolproten till bortasupportrarnas vilda glädje.

Gladare blev de i matchminut 77 när Nic Ledgerwood stängde igen butiken. Lite turligt, men synnerligen förlösande för Nikolas Ledgerwood som har gått och väntat på att få sätta dit bollen. Glädjen efter målet gjorde att varenda litet hår på kroppen reste sig och att rysningar gick från topp till tå. Pure Emil-klass! Och plötsligt är Hammarby IF med igen. Nu på andra plats i tabellen efter sex matcher spelade. De kommer väl rasa någon placering eller två innan dess att omgången är fulländad, men de ligger på ett behagligt avstånd. Med någon, eller några, vinster till i bagaget är man snart jämsides med Falkenbergs FF.

GIF Sundsvall – Östersunds FK 3-0

1-0, Simon Helg (28′), 2-0, Ari Freyr Skúlason (35′), 3-0, Daniel Sliper (50′)
”Det är ju tufft att komma in så där, så är det ju.” Orden är Viktor Hanssons, Östersunds andremålvakt som i den 21:a matchminuten ersatte den skadade Petter Augustsson (bristning i låret) i lördagens norrderby mot ”storebrorsan” GIF Sundsvall. Som grädde på moset var det hans första match i Superettan någonsin. Jobbigt läge, kan man säga. Speciellt då GIF Sundsvall fram tills då hade varit det klart bättre laget och mer eller mindre spelat ut gästerna.

Således kom inte 1-0-målet som någon större chock. Framgångsvågen bar frukt och Östersunds FK kunde inte stå emot. Den som avslutade anfallet var Simon Helg, och det med ett fint vänsteravslut. Bollen gick in vid den första stolpen och kanske hade Viktor Hansson kunnat agera med mer pondus i det läget. Man kan skylla på att han var kall, nervös, etc, det kan man göra med det rätta, men det står nog klart att Graham Potter önskade sig mer än det där.

Ännu mer huvudbry fick han nog när Skúlasons skott rann rakt igenom Hanssons händer bara minuter senare. Den får bara inte slinka in. Så är det bara. Visst, försvaret tjabblade till det rejält och gav bort bollen till Skúlason, men Hansson måste kunna agera bättre i det läget. En annan sak vore om skottet var välplacerat och formade elfte maskan som en strut, men detta avslut gick mer eller mindre rakt på Hansson. Då vill man se ett bättre ingripande.

När Daniel Sliper i den 50:e matchminuten sköt dit 3-0 efter ett fint förarbete signerat Johan Eklund stod det klart att GIF Sundsvall än en gång bärgat tre poäng. Snacka om uppsving efter en bedrövlig start med noll poäng efter två spelade omgångar. Nu är man uppe och nosar på topplagen. Det gick fort!

Varbergs BoIS – Ängelholms FF 2-1

0-1, Andréas Grahm (18′), 1-1, Nsima Peter (70′), 2-1, Gabriel Altemark Vanneryr (75′)
Det måste sägas: Varbergs BoIS vändning hemma mot Ängelholms FF kan visa sig oerhört viktig i det långa loppet. Hittills har säsongen kantats av skador och en hel del bittra resultat, och därför är det så starkt att vända ett 0-1-underläge till vinst 2-1 under matchens 20 avslutande minuter. Speciellt då Alexander Mellqvist utgått skadad efter elva minuter och då tavlan visade 0-1 efter mål av Andréas Grahm.

Ändå reste man sig. Tufft. Starkt. Viktigt! Oerhört viktigt, för att tala klarspråk. Och förlösande inte minst. Snacka om att gubbarna sov härligt natten till söndag. För det är väl så, det finns ingen sötma som smakar lika gott som den efter en trepoängare. It must be so!

Framför allt slås man av Altemark Vanneryrs förträfflighet. Målen bara rasar in i behaglig takt. Mot ÄFF kom säsongens femte (på sex matcher) efter att han knoppat in en hörna och gett sitt BoIS hopp om en vacker morgondag. Han är en man att räkna med. Och frågan är vad de hade varit utan honom. För tillfället har han gjort sex av nio mål. Det får tala för sig själv.

Assyriska FF – Falkenbergs FF 4-1

1-0, Christer Youssef (31′), 1-1, Adam Eriksson (42′), 2-1, Gabriel Awrohum (61′), 3-1, Admir Aganovic (83′), 4-1, Admir Aganovic (91′)
Det är rätt att vara efterklok brukar man säga, men på något sätt kändes det som att dagen var kommen. Dagen då Falkenbergs FF skulle gå på sin första mina för säsongen. Och så blev det också. Assyriska FF är riktigt djävla tunga på hemmaplan. Så är det bara. Svåra som fan att handskas med. ÖIS har fått känna på det, IFK Värnamo har fått smaka på samma medicin och i söndags var det alltså toppgänget Falkenberg med Danny Ervik i spetsen som fick se sig besegrade av ett effektivt hemmalag.

Nu hade det kanske ingen påverkan av själva resultatet, men det tåls att diskuteras kring Assyriskas 3-1-mål. För att tala i milda ordalag var Falkenbergs bänk upprörda. Det med all rätt. När Aganovic kom fri lyfte nämligen linjedomaren flaggan och viftade för offside vilket gjorde att Falkenbergs försvar slappnade av och stoppade upp sina löpningar. Aganovic fortsatte dock mot Otto Martler och sköt bollen i mål. Alla, verkligen alla, förväntade sig en avblåsning för offside. Men Al-Hakim höll pipan i handen och förkunnade 3-1-målet giltigt. Skumt!

Vad som är positivt för Falkenberg FF:s del är att Stefan Rodevåg är på väg tillbaka från skada. I söndags fick han nöja sig med ett inhopp i slutet, men det är ingen större gissning att de har sin skyttekung i startelvan när det vankas match om ett par dagar igen. Alltid något att glädjas åt i helgens bedrövelse. Hör du det, Dannie Örrweak?

Landskrona BoIS – IFK Värnamo 2-1

1-0, Fredrik Karlsson (30′), 2-0, Fredrik Karlsson (41′), 2-1, David Björkeryd (85′)
Efter fyra raka matcher utan seger valde Jörgen Pettersson, tränare i Landskrona BoIS, att stuva om i startelvan inför hemmamatchen mot IFK Värnamo på måndagskvällen. Bland annat kom Fredrik Karlsson in bland de elva med störst förtroende efter tre matchers frånvaro på grund av sjukdom. I övrigt satsade Pettersson sina nyspunna kort på Martin Rudolfsson, unge Erik Andersson samt Alexander Tkacz.

Och för första gången på bra länge var Jörgen Pettersson nöjd efteråt. Han ansåg att spelarna hade hållit en hög, jämn, nivå matchen igenom. En ingrediens som saknats det senaste (bland annat i mötet mot ÖIS där BoIS:s spel gick i vågor, till exempel). Kanske handlade det om att spelarna tog sin uppgift på allvar, kanske handlade det helt enkelt om att IFK Värnamo var ett, eller några, nummer för tunna.

Vad än det må ha berott på så nätade Fredrik Karlsson två gånger om i den första halvleken. Man kan nog bara ana hur djupa lättnadssuckarna var på läktarna i halvtid. Pang, boom! 1-0 kom i matchens 30:e matchminut, och tvåan kommer elva minuter senare. Förödande, minst sagt, för Sören Åkebys Värnamo.

Uppförsbacken var logiskt nog väldigt stor i andra halvlek, men med fem minuter kvar att spela blev det åtminstone lite nerv ute på gräset. David Björkeryd (som agerat mittback en del på senare tid) tryckte nämligen in sitt första mål för säsongen. Kul för David så klart, men förmodligen kunde han inte glädjas alltför mycket åt sin öppningsstrut ändå. Det blev nämligen inga fler mål.

Tungt för IFK Värnamo, men desto mer lättnande för Landskrona BoIS. Det är väl ungefär så man kan sammanfatta de 90 minuter fotboll som avgjordes på Landskrona IP i måndags.

Örebro SK – Degerfors IF 2-0

1-0, Ahmed Yasin (48′), 2-0, Ilir Berisha (79′)
Det snackades om att matchen mellan Örebro och Degerfors skulle locka fler åskådare än derbyt som spelades mellan ÖIS och GAIS veckan tidigare. Så blev det inte. Siffran stannade på 9 372 personer, vilket trots allt fyllde upp Behrn Arena gott och väl även om det inte riktigt nådde upp till ÖIS – GAIS-nivå.

Men ”Kubanerna” kunde nog inte bry sig mindre. De vann läktarkampen, och även matchen på plan. Örebro SK var det bättre laget och bevisade än en gång att man är ett lag för toppen av Superettan. Är man inte med och slåss om de tre platserna överst i tabellen när serien skall avgöras vore det en stor skräll.

Det skulle dock dröja till den andra halvleken innan målen kom. Ahmed Yasin spräckte dödläget i matchens 48:e minut, och sedan fastställde Ilir Berisha slutresultatet till 2-0 i den 79:e matchminuten efter att ha nått högst på en hörna från höger och nickskarvat bollen ned i det bortre hörnet utom chans för August Strömberg i bortamålet. I och med det är Örebro SK fortsatt oerhört poängstarka på hemmaplan. Det blir en tuff nöt för ÖIS att knäcka när skutan går mot Örebro den 14:e juni.

GAIS – Ljungskile SK 0-1

0-1, Jonas Lindberg (77′)
Superettans omgång sju avslutades i kväll med match mellan GAIS och konkurshotade Ljungskile SK på Gamla Ullevi i Göteborg. Av ungefär 2 850 åskådare, som de allra flesta hade sina sympatier hos hemmalaget, fick de allra flesta nöja sig med att vandra hem besvikna i vårkvällen. GAIS rådde nämligen inte på att göra något mål framåt – sina målfyrverkerier till trots.

Men mål gjorde Ljungskile. Efter 77 minuters spel knorrade Jonas Lindberg in en frispark efter att ha lyft bollen över och bredvid den utställda muren och utom räckhåll för Tommi Vaiho. Expertkommentator Henrik Leman menade på att det var ett vackert avslut, samtidigt som kommentatorn – som själv agerat målvakt i yngre ålder – menade på att Vaiho agerade helfel i sitt sätt att ställa ut muren och själv ta position vid mållinjen. Det gjorde, enligt Patrik Westberg, att Jonas Lindberg knappt behövde anstränga sig för att sätta bollen i nät.

Sett över 90 minuter var 0-1 ett rättvist resultat. I framför allt halvlek nummer ett var LSK det bättre och något vassare laget, man var faktiskt klart bättre under långa stunder, samtidigt som GAIS var tämligen uddlösa. Varken Joel Johansson, Andreas Drugge eller Linus Tornblad – som alla skall vara tongivande spelare – kom riktigt igång. Det såg tungt och tafatt ut.

 

Tidigare under vintern sade ÖIS hej då till hela fem spelare på en och samma gång. David Björkeryd, Robin Jonsson, Markus Anderberg, Tommy Lycén, Alexander Jeremejeff och Markus Anderberg hade gjort sitt i ÖIS. Åtminstone för den här gången. Sedan dess har Alexander Jeremejeff skrivit på för Division 1-klubben Qviding FIF där han får Bosko Orovic som huvudtränare och Valhalla IP som hemmaarena, Markus Anderberg har valt att trippa ned ett tag för att bli kvitt alla sina skadeproblem innan fotbollen tas upp igen och Robin Jonsson har ryktats till Utsiktens BK där han också har provtränat (och även spelat match mot ÖIS).

Nu vet vi vad som väntar härnäst för man nummer fyra i gänget. Det är nämligen så att David Björkeryd i dagarna har valt att skriva på för en ny klubb. Och valet föll på Superettalaget IFK Värnamo. Med andra ord blir det dubbelmöte med gamla klubben ÖIS direkt. Och som om det inte vore nog så kommer han även att möta en annan av sina tidigare klubbar, Assyriska FF, under den stundande säsongen. Stor risk för nostalgikänslor för David Björkeryd i år, alltså. Kanske kan det dämpa hemlängtan-känslorna, om några sådana nu skulle finnas.

Vad gäller hemsidor och dess uppdateringsfrekvens så finns det ett par klubbar i Superettan som så när ligger på Söderettanivå. IFK Värnamo kan möjligen vara en av dem. För trots att huvudtränare Sören Åkeby i en intervju med Fotbollstransfers.com har bekräftat övergången samt att David Björkeryd själv har publicerat en bild på sig själv iklädd Värnamo-mundering så står nyhetsflödet på klubbens hemsida tomt. Sören Åkeby, tidigare i GIF Sundsvall, säger så här om värvningen av David Björkeryd på frågan om han är klar för IFK Värnamo:

– Stämmer bra. Vi sökte en försvarsspelare med helst en vänsterfot, som kan spela både mittback och vänsterback. Jag har sett honom tidigare i Superettan och fått bra referenser. Sedan har han tränat med oss, han gjorde bra ifrån sig. David är en spännande spelare, även om han är en lite äldre spelare så är vi i behov av sådant. Han har bra teknik, bra fart och är erfaren.

För oss på Sambadefensiv så är det bara att hoppas att David Björkeryd får en lyckad sejour i Värnamo. Trots att provspelet i Brommapojkarna IF inte mynnade ut i något kontrakt så gav det säkerligen honom någonting som han kan ha nytta av i sin tid hos Sören Åkeby och hans gäng. Om inte annat kommer han att förenas med en gammal bekanting, nämligen Alexander Vrebac, som också skrev på för IFK Värnamo nyligen.

 

Jonathan Lindström, Tommy Lycén, Markus Anderberg, Robin Jonsson, Alexander Jeremejeff, David Björkeryd och Johan Pettersson. Där har ni samtliga spelare som har (och kommer att) lämnat ÖIS under denna vinters Silly season. Jonathan Lindström vänder hem till moderklubben Ahlafors IF där han kommer bli en grundpelare, men för majoriteten av dem är framtiden osäker. Bland annat är David Björkeryd i Bromma för provspel med rödsvartrandiga IF Brommapojkarna där han slåss för att ersätta Augistinsson som lämnat för grannlaget i stan’.

Alexander Jeremejeff, här i ÖIS träningsdress, spelar 2013 med Qviding FIF i Söderettan

Igår fann även Alexander Jeremejeff en ny klubbadress. Nämligen den förre seriekonkurrenten Qviding FIF. I och med det är sju års rödblå tillhörighet slut. Lite tråkigt. Lite synd. Men ändå förståeligt. Hur illa det än må kännas att skeppa iväg en egen talang – en spelare från de egna leden – var det en logisk utgång. Som vi alla vet var speltiden i a-laget redan förra säsongen väldigt knapp och det fanns inte heller någonting som antydde att det skulle förändras till det bättre. Visserligen har anfallsbesättningen inte utökats alls, men i näringskedjan stod flera – kanske alla – anfallare före. Därför skulle det på sin höjd bli en del framträdanden i den omgjorda U21-serien. Utan att veta så känns det väl spontant som att det var ett ömsesidigt avskedsbeslut då Alexander själv är i den kritiska åldern där många spelare slussas bort på grund av för lite speltid och förtroende. Onekligen krävs det att man sätts på prov och utvecklas när man är i 20-årsåldern. Förhoppningsvis har Jeremejeff en större chans att få detta i Qviding FIF.

Sambadefensiv önskar självklart Alexander lycka till i sin nya klubb.

 

Förra veckan hade ÖIS en provspelare i form av Jonatan Berg, yttermittfältaren som senast kommer från den blivande seriekonkurrenten Varbergs BoIS där han totalt spelade 27 matcher varav 24 stycken från start. Därpå stod han för en ganska blyg målproduktion (två mål totalt, varav ett på frispark vilket är en av hans specialiteter) medan han stod som avgörande passningsläggare sex gånger under säsongen. Det är ju lite av det som ÖIS eftersöker efter tappet av framför allt David Björkeryd. Någon som från en yttermittfältsposition kan servera väl avvägda inlägg som sedermera kan resultera i nätrassel. Dessutom har vi i dagsläget ingen framstående frisparksskytt – något som Berg förmodligen hade ändrat på.

Jonatan Berg stannar hos ÖIS för provspel i ytterligare några dagar

Att döma av att provspelsperioden förlängs ytterligare några dagar bör han i alla fall inte ha varit ankskit, men inte heller dominant och på en annan nivå än de andra. Det är så man får tolka det i dagsläget. Hade han varit för dålig hade förra veckans tester räckt för ett ”tack, men nej tack” från ÖIS ledning och hade han varit totaldominant hade han redan suttit med ett kontraktsförslag i högerhanden. Det kan vi nog vara överens om. Men kanske, kanske är det ändå Jonatan Berg som håller till på ÖIS ena kant när Superettan 2013 drar igång. Åtminstone har han fortfarande chansen att övertyga Hans Prytz om att det så borde bli. För det är Prytz som bestämmer om Berg är någonting att satsa på eller inte. Det fick Sambadefensiv som svar av Kent Carlzon under gårdagen, där han också meddelade att provspelsperioden har förlängts till ”några dagar nästa vecka”.

Sambadefensiv kommer att försöka närvara på ÖIS-gården under eftermiddagen för att spana in Jonatan Berg en gång till. Som ni kunde läsa i tisdags var just den dagens träningspass ganska så intetsägande kring hur väl Berg egentligen platsar i ÖIS, så det är på sin plats att ge honom ett försök till. Så surfa in i här i kväll så ligger det förhoppningsvis en rykande färsk text att läsa. Eller så besöker ni ÖIS-gården på egen hand och slipper lita till andrahandsinformation. Gör som ni vill, träningen drar igång klockan halv fem.

 

Det var sannerligen en hektisk måndag det här. Framför allt på grund av lånet av Jonathan Azulay från IFK Göteborg – men även på grund av de efterföljande reaktionerna. Det märks onekligen att stadens kelgris är inblandad. Då skrivs det spaltmeter efter spaltmeter. På det surfar man in på Mattias Balkanders blogg och ser till sin förtjusning att han har besökt ÖIS-gården, fått sig ett prat med Hans Prytz, och plitat ned ett längre inlägg kring det.

Självklart handlar det en del om dagens tillskott – men även om helt andra saker. Truppen i sin helhet, till exempel. Och där säger sig Hans Prytz vara nöjd. Så nöjd att den i stort sett är spikad. Ingen mer spelare (med ett potentiellt undantag) kommer att tas in. I alla fall inte före de fem avverkade träningsmatcherna. Därefter kan det möjligtvis bli så att man känner att man måste komplettera – men det blir en diskussion att behandla då. Med dessa färska uppgifter kan vi nog styra oss in på Kent Carlzons ord snarare än Marcus Lantz. ÖIS kommer att plocka in det antal spelare som krävs för att hävda sig tillräckligt för att hålla sig kvar i Superettan. Det må vara 23, det må vara 26 stycken. Time will tell, och träningsmatcherna likaså.

Jonatan Berg - här i Varbergs BoIS dress 2012 - provspelar med Örgryte IS denna vecka ut

Men tydligen är truppen – trots att Hans Prytz säger så – inte helt spikad. I alla fall inte om man får tro Balkander som indikerar att ÖIS under veckan kommer att ha den tidigare Varbergs BoIS-mittfältaren Jonatan Berg på provspel uppe på ÖIS-gården. Ni vet, han som tillhört en rad Göteborgsklubbar och som också har en yngre bror som fått några chanser i landslaget. Intressant! Han fyller 28 år i maj i år och huserar på mittfältet. En position där ÖIS på förhand har det lite tunnsått med rutin efter att ha tappat David Björkeryd, Tommy Lycén samt Markus Anderberg. Någon vidare målskytt är han dock inte, Berg, men däremot kan han konsten att servera fina bollar till sina medspelare. Hans kvaliteter beskrivs vara hans högerdoja som kan vara dödligt giftig i form av inlägg- och frisparkar. Något som vi tappat i och med Björkeryds tack och hej.

Någon av Sambadefensivs skribenter skall försöka hinna med ett besök på ÖIS-gården imorgon för en djupare analys av både ditten och datten. Det finns en hel del att reda ut nu, så som Azulays spel och inte minst en provspelande Jonatan Berg. Håll utkik!

 

And it’s back! Äntligen! Vi talar såklart om intervjuserien “Samtal i vintertid” där vi – håll i hatten – under vinterhalvåret intervjuar olika personer med ÖIS-anknytning. Först ut var Björn Anklev, och sedan dess har det varit lite tyst kring denna artikelserie, men nu kommer alltså episod nummer två. I läglig tid om du frågar oss. Och i och med detta testar vi ett nytt grepp – nämligen att intervjua en supporter istället för en ledare, spelare, eller liknande. Därför bad vi en av ÖIS supportrar, Jacob Ryder, att besvara ett knippe frågor gällande Örgryte IS, något som han gladeligen gjorde. Bland annat behandlar vi den startelva Jacob skulle vilja se med dagens bemannskap, vilken position han helst skulle vilja förstärka samt vilket mål Jacob själv tycker ÖIS bör ha denna comebacksäsong i landets näst högsta serie.

Då denna intervjuserie har som avsikt att fortsätta vintern ut tar vi gladeligen emot eventuellt intervjutips, och har ni några sådana gör ni bäst i att skicka dessa förslag till vår kontaktmejl. Vi passar även på att länka till vår första del av ”Samtal i vintertid”, den med Björn Anklev, om ni endera har missat den eller känner för att läsa den igen. Men nu: Jacob Ryder. Trevlig läsning!

» Samtal i vinterid #1: Björn Anklev (del 1)
» Samtal i vintertid #1: Björn Anklev (del 2)

Vad har du för åsikt i fallet Robin Jonsson, David Björkeryd, Alexander Jeremejeff, Markus Anderberg och Tommy Lycén? Utifrån vad vi vet: gjorde ÖIS rätt?

Att Anderberg, Lycén och Jeremejeff fick lämna tycker jag var ett helt rätt beslut. Anderberg är på tok för skadebenägen och Lycén har helt enkelt i mina ögon inte levererat tillräckligt för att erbjudas ett nytt kontrakt. Jeremejeff fick knappt spela i Söderettan så det är visserligen svårt att säga hur han klarar sig på den nivån men känslan är ändå att Henrik Carlsson är en mer lovande och intressant spelare i anfallet. Rätt beslut där också med andra ord.

Jag hade gärna sett att Björkeryd och Jonsson stannade. David tycker jag är en duktig spelare med fina spetskunskaper i att lägga hörnor och frisparkar. Dessutom kan han användas både på mittfältet och i backlinjen. Jonsson är en riktigt stabil mittback som gjorde en riktigt fin säsong förra året. Att han har rutin från spel på högre nivå är också det en fördel speciellt när truppen för övrigt är väldigt orutinerad.

Dock så anser jag att om vi nu skall etablera oss i Superettan och på sikt utmana om en plats i Allsvenskan så skall detta göras med en ekonomiskt hållbar modell. Vi kan helt enkelt inte göra förlust varje år utan måste nu framöver minst göra ett nollresultat på den löpande verksamheten. Om vi nu inte kunde ha kvar dessa herrar för att hålla budget så var även det ett korrekt beslut. Hur tråkigt det än är.

Om du fick välja en position att förstärka – vilken hade du då valt och vad för spelartyp är det då du helst ser?

Prioritet ett borde vara en mittback till. Förra året hade vi en väldig tur med få skador och avstängningar på våra mittbackar. Vi kan inte räkna med samma medgång i år. Vidare så vet vi heller inte hur Adam Rosén kommer klara sig i Superettan och Hannes Sahlin anser jag att vi behöver på vänsterbacken. Med tanke på att både Leinar och Rosén är så kallade ”bjässar” med stark fysik och bra huvudspel så vore en mer spelskicklig mittback att föredra. Gärna någon som kan sköta uppspelen.

Vidare känns det lite osäkert på yttermittfältspositionerna. En renodlad ytter med snabba ben som kan utmana i en mot en-situationer och slå fina inlägg vore inte fel. Var beställer man en sådan?

Vet att många ropar efter en anfallare till men jag känner mig ganska lugn där. Jag tror faktiskt att Wallén och Karlsson kommer fungera även i Superettan. Dessutom känns kontraktsförlängningen med Yarsuvat väldigt märklig om vi nu skall ta in en till. Vi har ju även Hedman och Carlsson som alternativ.

ÖIS har ju gjort klart med ett stort antal spelare. Vem av dessa tror du sätter störst avtryck på ÖIS denna första säsong i laget?

Aldrig tidigare har det varit så svårt att förutse om värvningarna kommer vara framgångsrika eller ej. Rosén, Ericsson, Lundgren, Hawunger och Paulson har jag bara sett enstaka gånger i aktion och Nilsson, Bratt och Ohlsson har jag aldrig sett spela.

På pappret så känns Lundgren som det mest spännande nyförvärvet men samtidigt konkurrerar han på innermittfältet där konkurrensen är som störst. Jag säger därför Ericsson. Enligt uppgift så skall han varit aktuell för bland annat Gefle och det vore fantastiskt om han kunde göra succé och bli den givne vänstermittfältaren i startelvan.

Med dagens trupp (fler spelare kommer säkert ansluta): vad har du för förhoppningar till Superettan? Bör målet vara att klara sig kvar, eller skall de sikta högre?

Helt klart så bör målet vara att han fyra lag bakom sig när säsongen är över. Jag tycker också att detta är ett realistiskt mål. Nivån kommer vara helt annorlunda jämfört med Söderettan och det är grymt viktigt att vi alla (klubbledning, tränare, spelare och supportrar) behåller tålamodet även om säsongen skulle börja med några förluster. Därför är det ingen idé att gå och drömma om en topplacering för att sedan bli besviken och frustrerad. Hamnar vi på övre halvan så är det en stor bonus.

Utöver nyförvärven så har flera viktiga spelare förlängt sina kontrakt (David Leinar, Sebastian Johansson, Christofer Bengtsson, Peter Abrahamsson m.fl.) och det är kanske ingen högoddsare att någon av dessa blir säsongens viktigaste spelare. Men vilket av alla dessa nya kontrakt var det viktigaste, och varför?

Sebastian Johansson, helt klart. Jag har alltid hävdat att man kommer långt med ett starkt innermittfält. Ta 09 som exempel, för mig är det en gåta att man inte valde att förstärka centralt innan säsongen. Nu blev vi fullkomligt uppätna på mitten och fiaskot var ett faktum.

Nu har vi en riktigt vasst innermittfält med firma Johansson/Lindström och det känns oerhört tryggt. Detta kan bli det avgörande för att vi lyckas hänga kvar.

Vi skall heller inte glömma vikten av rutin. Det är en helt annan grej att gå in på ett fullsatt Tele2 Arena kontra ett öde Klostergårdens IP. Här gäller det att man behåller kylan och inte går bort sig och då behövs rutin i lagen vilket Seb har.

Peter Abrahamsson var givetvis också en viktig kontraktsförlängning men samtidigt så har vi Fredrik Andersson som en nästan fullgod ersättare. För att ersätta Seb hade vi behövt värva och det är inte alltid så enkelt.

Hur ser din startelva ut i dagsläget?

Abrahamsson

Bengtsson – Leinar – Rosén – Sahlin

Holländer – Johansson – Lindström – Ericsson

Karlsson – Wallén

Möjligen skall Lundgren och/eller Ohlsson in istället för Holländer samt Ericsson. Det får försäsongen utvisa. Jag hoppas verkligen att Rosén är tillräckligt vass eller att en annan mittback värvas så vi slipper flytta in Sahlin i mitten. Annars är det inte så mycket att fundera på. Dock så vore det riktigt skoj om t.ex. Bratt gick in och övertygade tillräckligt för att skicka Bengan till bänken.

***

Vi valde även att avsluta intervjun med några frågor mer ställda utifrån ett supporterperspektiv där inte ÖIS lag 2013 behandlas.

Har supporterskapet till ÖIS personligt och generellt förändrats under åren i Söderettan?

Egentligen ingenting. Jag följer ÖIS lika intensivt oavsett division. Den stora fördelen med Söderettan har varit närheten till många bortamatcher. Som heltidsarbetande småbarnsförälder kan jag inte åka iväg på alla långa bortaresor längre hur mycket jag än vill. Därför har det varit kanon med Utsikten, Qviding, Norrby, Oddevold och Trollhättan i samma serie.

Hur har dessa år i ”gärdsgården” påverkat en som supporter?

Inte mycket. Givetvis blir man en lyckligare supporter när det går bra vilket det har gjort i ”gärdsgården” men annars ligger intresset och engagemanget på samma sjukliga nivå som tidigare. Jag tänker på ÖIS flera gånger om dagen, varje dag, året runt.

Ser du någon skillnad i att stå på klacksektionen idag jämfört med när ÖIS höll till i Allsvenskan till exempel stämningsmässigt?

Jag skulle faktiskt påstå att det är bättre drag i klacken idag jämfört med hur det var senast i Allsvenskan. Möjligt att den sportsliga framgången har inverkat på stämningen med framförallt så tycker jag att det har varit ett stort lyft att flytta till det nedre etaget på långsidan. Nu känner man närheten till spelet på ett helt annat sätt och det känns faktiskt som att man påverkar spelarna mer. Då är det lätt att man tar i lite extra trots att rösten börjar spricka helt.

Det finns en kärna av ÖISARE som alltid kommer gå på alla matcher oavsett serietillhörighet. Många av dessa står i klacken så även om publiksnittet har varit lägre i Söderettan så har tappet inte märkts i klacken. Jag tycker även att klacken har blivit mer välkomnande vilket är oerhört viktigt då vi hela tiden måste jobba för att växa.

Minns själv första gången jag vågade mig över från sittplats till klacken. De är dryga 15 år sedan nu. Jag var grymt nervös och rädd för att någon skulle säga till mig att gå därifrån då jag inte visste hur det funkade. Istället kom en stor kille fram till mig och gav mig en flagga vilket var en stor lättnad. Sedan den dagen har jag blivit kvar i klacken.

 

Om Silly Season har legat i något av ett viloläge under vintern så tog det verkligen fart idag. Ryktena och spekulationerna har gått angående flertalet spelare i ÖIS trupp från 2012 – och nu kan vi definitivt sätta ett streck för flera av dem. Faktiskt alla utom målvakten Fredrik Andersson som ju för övrigt har tränat med laget under upptakten av säsongen.

Vi kan väl, för er som av någon anledning inte redan har listat ut vilka det handlar om, redogöra för spelarförlusterna. Det rör sig om:

Robin Jonsson
David Björkeryd
Tommy Lycén, och
Alexander Jeremejeff

Addera därtill Markus Anderberg, som Sambadefensiv redan har skrivit om för ett par dagar sedan.

I och med detta stakas ÖIS idé om ett ungt och friskt lag ut ännu mer. I takt med att flertalet nyförvärv födda på 90-talet tas in skickas nu ett par tunga, rutinerade, pjäser ut. Och det råder väl inget tvivel om att Robin Jonsson var en av orsakerna till ÖIS stabila försvarsspel i Söderettan. Var han frisk spelade han – och den patenterade stötbrytningen fick vi nog se oftare än någonsin. Tyvärr, får man väl därför säga även om man förhand inte kan säga hur väl han hade fungerat i Superettan 2013, är den epoken alltså över. För andra gången i ordningen. Parterna kom inte överens om ett nytt kontrakt efter att det tidigare brutits från ÖIS sida, helt enkelt.

Även David Björkeryd är en spelare som gjort ÖIS mycket gott sedan ankomsten inför säsongen 2011. Även om hans debutsäsong var vassare än den efterföljande så visade han inte minst uppe i Karlstad att vänsterfoten är en fot att respektera. Det återstår att se var David nu hamnar – men troligen har han en klubb klar. Annars får man väl tro att han hade åkt med till Fifproturneringen för bosmanspelare i Oslo som det först var tänkt.

Vidare kan man konstatera att man gör sig av med en ung spelare – Alexander Jeremejeff, 1993. Ett val som jag inte har något att invända mot. Visst, det svider alltid att släppa egna talanger, men sett till den speltid han erhöll förra säsongen och sett till vad han förmodligen då skulle fått i Superettan så känns det som ett klokt val. Både för ÖIS men framförallt för Alexander själv. Han är inne i den kritiska tiden i karriären där speltid är ett måste för att utvecklas. Förhoppningsvis får han mer utav den varan någon annanstans.

Det återstår nu att se vad detta får för framtida konsekvenser. Klart är ju att ÖIS har frigjort en hel del pengar i form av lönekostnader för dessa fem spelare. Kanske är de pengarna redan lagda – kanske finns det nu utrymme för Kent Carlzon att spåna vidare efter något nytt (och mer etablerat?). Det viskas både här och där men i dagsläget är det för diffust för att medla vidare. Time will tell, som de engelsktalande har för vana att säga.

UPPDATERING:

Vad gäller Fredrik Andersson så har vi fått det lite om bakfoten. Tydligen har Fredrik kontrakt även över 2013. Det finns dock en hållhake och det är att det fanns med en automatisk omförhandling av kontraktet vid avancemang till Superettan (precis som i Robin Jonssons). Den omförhandlingen är ännu inte klar, men förhoppningsvis är ett nytt kontrakt påkritat inom ett par veckor.

 

I samma veva som jag satte mig att resa mot ÖIS-gården för att bevittna dagens träningspass skickade ÖIS ut ett pressmeddelande gällande ännu ett nyförvärv – nämligen Jacob Ericsson. Ni vet, den där junioren som tillhörde AIK men som den senaste säsongen var utlånad till Karlstad BK. Ni vet, han som varit jagad av Gefle fram tills dess att de snubblade på den ekonomiska biten.

Men nu kommer alltså Jacob Ericsson att tillhöra ÖIS i två år framöver – trots att Kent Carlzon bara så sent som för några dagar sedan spelade ovetandes om vem Jacob var när Värmlands Folkblad ringde upp för en kommentar. Därmed får vi ännu en ytterback alternativt yttermittfältare att tillgå. Och det till vänsterkanten i första hand. Möjligen kan detta betyda att David Björkeryds tid i ÖIS är över – de spelar ju på exakt samma positioner – men det lär framtiden utvisa.

I och med detta tillskott blev min vilja att beskåda dagens träningspass en aning större. Nyförvärv! Alltid lika härligt. Alltid lika underbart. Alltid lika kittlande. Ni känner igen det. Att bilda en första uppfattning och bekantskap till spelaren och personen. Men tyvärr, kan tyckas, var dagens pass inte det bästa för just det ändamålet. Nej, det var relativt lite matchspel och istället en hel del fokus på passningsspelet. Som sig bör i början av säsongen, kanske. Komma igång i fötterna och go back to the basic. Mycket kvadraten och liknande övningar. Blandat med lite matchspel och i slutet löpning och styrketräning.

Men lite matchspel hann de trots allt med under passets gång. Och även om det är svårt att ta ut någon som stack ut mer än någon annan så är en sådan som Johan Lundgren värd en extra benämning. Han höll till på det centrala mittfältet och varje gång han vidrörde bollen kändes det som att han hade någon extra sekund att spela den vidare jämfört med många andra. Han tog ytan väldigt bra och pyntade även in en fin bolltouch i potten. Lovande!

Vad gäller Jacob Ericsson, som kanske de flesta av er är mest intresserade av att läsa om, finns det inte så mycket att säga. Han spelade vänsterback i västlaget och ställdes inte på några större prov. Han höll ställningarna, helt enkelt. Till höger hade han Hannes Sahlin som alltså var placerad som mittback tillsammans med David Leinar. Ett tecken, månne? Förmodligen alldeles för tidigt att säga – men det bör åtminstone vara en konstellation som Hans Prytz och gänget har i åtanke i och med Robin Jonssons och hans tveksamma kontraktssituation. Då Christofer Bengtsson även han fanns med i denna backlinje stärks ju den tanken ytterligare.

I motsatt lag fanns Johan Hedman på högermittfältet. Enligt utsago skötte han sig exemplariskt under torsdagens premiärträning – och det kan man nog säga stämde även idag. Och då tänker jag främst på en spelsekvens då han kom från höger, gick in i banan, fann Lundgren centralt som klackade bollen i djupet där Hedman sökt en ny position. Och så pang! Ett direktskott med härlig skruv levererades från Hedmans högerdoja. Via målburens vänstra stolpe och in.

I övrigt kan vi rapportera att frånvaron av spelare såg ut ungefär som i torsdags. Med andra ord fanns de spelare utan kontrakt inte på planen – bortsett från Fredrik Andersson – vilken alltså ger oss följande bortfallna kvartett: Robin Jonsson, Tommy Lycén, Alexander Jeremejeff och David Björkeryd.

© 2012 Sambadefensiv Kontakt: kontakt@sambadefensiv.se Suffusion theme by Sayontan Sinha