Stadsparksvallen i Jönköping bör klinga rätt bra i Peter Abrahamssons och David Leinars öron. De spelade nämligen från start senast det begav sig på ”vallen” – kanske Sveriges vackrast belägna idrottsplats. Året var 2010 och ÖIS tog en mycket viktig trepoängare som där och då förde dem upp till en fjärde plats i tabellen. Dessutom med en hängmatch mot Ängelholms FF i bagaget. Säsongen i stort lämnade allt i övrigt att önska, men där och då andades man en viss optimism. Allsvenskan 2011 var inte så djävla långt borta, trots allt. Man skulle ”bara” sätta bonnegänget Ängelholm på plats och avancera upp till andra plats. En poäng bakom serieledande IFK Norrköping. Lätt som en plätt!

Till sist hamnade ÖIS ganska långt ifrån Allsvenskan 2011. Ett kryssrekord satte stopp för det. Men mot Jönköpings Södra visade ÖIS prov på ett spel man inte ofta fick se dem prestera under säsongen. Och som grädde på moset smekte hackkycklingen Álvaro Santos in sitt sjätte mål för säsongen på ett sätt som bara kan kan. Bortre krysset stod som en strut i vädret, och Alexander Nadj i hemmamålet har nog aldrig agerat mer statist någonsin.

På tilläggstid dödade ÖIS tillställningen efter att ha ställt om blixtsnabbt då Jönköpings Södra tappat bollen i ett offensivt läge. Svisch, så hade Markus Gustafsson frispelat Jakob Olsson som sedermera tryckte bollen i nät. På läktaren satt Jeffrey Aubynn och njöt tillsammans med representanter för ÖIS, vilket mynnade ut i ett av alla oändliga ”Jeff till ÖIS”-rykten som numer dyker upp varje off-season. Ingen silly season utan ett Aubynn-rykte!

Två och ett halvt år efter den där 2-0-segern där Álvaro Santos och Markus Gustafsson fixade biffen och tre poäng reser ÖIS till Stadsparksvallen igen. Och denna gång med helt andra förutsättningar. Abrahamsson, Leinar och Bengtsson. Där har vi de ynka tre som tillhörde ÖIS då, och som tillhör klubben än i dag. I övrigt är laget ett helt annat. Pavel Zavadil är utbytt mot Johan Lundgren, Nicolas Sandberg är utbytt mot Oskar Wallén och Markus Gustafsson är utbytt mot Sebastian Ohlsson.

Janne Andersson som hade det yttersta ansvaret då och Hans Prytz som tar de avgörande besluten när denna text författas må ha olika strategier och idéer kring hur fotboll bäst bör utföras: men de har alla samma grundmål – att vinna matchen och plocka med sig tre poäng hem.

Frågan är bara vilka spelare Hans Prytz har till förfogande när detta skall försöka utföras. Sedan tidigare vet vi att Emil Karlsson saknas på grund av det röda kort han fick syna mot GAIS, men fortsatt är det frågetecken kring framför allt Jakob Lindström. Han har inte spelat sedan vinstmatchen mot IK Brage den 22:a april vilket snart är tre veckor sedan. Johan Hedman har vikarierat sedan dess, och gjort det helt godkänt, men i längden behöver ÖIS ha sin lagkapten till förfogande. Hans uppgifter på mitten är svåra att ”ta efter” och hans blotta närvaro samt inställning tänder till laget på ett sätt som de flesta av de andra spelarna har svårt att efterlikna.

Lyckligtvis känns chansen ganska så stor att Lindström kommer att spela mot Jönköpings Södra. Vi skall inte dra några förhastade slutsatser, och han klev av träningen efter smärtor så sent som igår, men i eftermiddags rörde han sig till synes tämligen obehindrat och deltog i alla de övningar som tränarteamet satt upp. Det måste betyda något!

Vi kan åtminstone fastslå att det är på bättringsvägen. Konstigt vore väl i och för sig annars, men  förra veckan sysselsatte han sig som bekant med egna övningar i gymmet. Då missade han matcherna mot Landskrona BoIS och Djurgårdens IF. Förhoppningarna var att han skulle ha återhämtat sig nog för att kunna spela derbyt i måndags, men den planen gick som bekant i kras vilket lade ett stort ansvar på Hedmans axlar.

Nu är det bara att hålla alla tummar som finns för att det avslutande träningspasset som genomförs på söndag eftermiddag ger de besked vi vill ha. Inga smärtor, eller åtminstone smärtor som inte är behandlingsbara, och att han ger tummen upp för spel mot Jönköpings Södra. Enbart det borde i så fall göra att varenda Öisare på måndag efter avslutad jobbdag hoppar i bilen och bränner plattan i botten mot Jönköping. För vem vill missa återkomsten?

Utöver Adam Rosén som tog det lite lugnare var hela truppen samlad för dagens pass. Och lyckligtvis gick samtliga av planen med kroppen i behåll. Angående Rosén behöver vi nog inte vara alltför oroliga. Det handlar förmodligen bara om någon liten småskavank som behandlas på bästa sätt. Under tiden som laget övade på ditten och datten löpte Adam Rosén ett tiotal varv runt gräsplanen, stretchade, samspråkade med Erik Nexborn för att ta några avslutande varv och sedan slinka in i omklädningsrummet. Räkna med honom på måndag. Lite vila imorgon så är han på benen igen!

I och med Emil Karlssons avstängning krävs det lite omstuvning i startelvan. Det är lite tidigt att säga exakt hur det kommer se ut mot Södra – frågan är om Hans Prytz ens vet det själv ännu – men det finns ett par olika konstellationer som känns troliga. I nuläget känns det mest troligt att det är Richard Yarsuvat som assisterar Oskar Wallén i anfallet, men platsen är ”up for grabs” då Johan Hedman skall ha spelat där på träningen igår och då även Henrik Carlsson fick dra på sig västen och kriga ihop med Wallén tidigare i dag.

Konkurrens at its finest!

Det är väl för härligt! Exakt som det skall vara. Eller hur? Man skall behöva kämpa för sin närvaro. Det skall inte vara någon dans på rosor. Och kriga kan man säga att dessa tre herrar lär få göra fram tills måndag kväll. Åtminstone på det återstående passet innan laget tas ut. Där gäller det att övertyga Prytz om att man är ready to go. Redo att gå in och göra slarvsylta av ett darrigt Södraförsvar som helst av allt hade velat möta ÖIS U17-grabbar. Det är ungefär på den nivån deras självförtroende ligger för tillfället efter en rad oerhört svajiga försvarsinsatser.

Målvakt och backlinje kommer förhoppningsvis vara intakt så länge Adam Rosén inte kastar in handduken, men på Richard Yarsuvats yttermittfältsplats skapas ett hål om han kliver upp i anfallet (vilket som sagt känns som det mest troliga alternativet). Och får man gå efter vad dagens träningspass gav så är det Jacob Ericsson som tar steget tillbaka in i startelvan.

Bra, om du frågar mig. Jag gillar Jacob. Han har speed och han vill alltid göra någonting konstruktivt med bollen. Kanske lite för omständig här och där, men tar han med sig farten och fläkten från dagens träning kommer ytterbackarna i J-Södra drömma mardrömar hela måndagsnatten lång. Promise! Kvaliteten finns där och kan han bara slipa på sina något stressade avslut blir det som en stor skål kalaspuffar.

Kalaspuffar får bli slutordet för i kväll. I natt drömmer vi Álvaros Santos bananskruv från 2010. Wallén är mannen att återupprepa denna bedrift på måndag. Då säger vi så!

Feb 192013
 

Falkenbergs FF. Där har vi namnet på kvällens motståndare. Men det är också namnet på en förening som ÖIS har haft det förbaskat svårt för ”det senaste”. Tittar man tillbaka på lagens fem senaste möten så har ÖIS endast vunnit ett av dem. Två av dem har slutat med ett oavgjort resultat och samma antal har hamnat rakt ned i Falkenberg FF:s vinstbössa. Man får faktiskt gå så långt tillbaka i tiden som den 2 september 2008 för att hitta ÖIS senaste viktoria (2-1 på Falkenbergs IP efter mål signerat den så ifrågasatte Anton Holmberg samt Björn Anklev).

Om si så där ett halvår har det passerat fem år sedan dess. Fem år! Det är något visst med det där Falkenbergsspöket. Åtminstone är det för ÖIS del väldigt svåröverlistat. Låt oss bara hoppas att ÖIS lyckas bryta det mönstret i kväll och ta sig tillbaka in på ett vinnarspår mot Falkenberg. Det vore något, det! Inte heller har ÖIS lyckats göra särskilt många mål mot dem. Målkolumnen stannar på fem mål totalt, alltså ett mål per match i snitt. Där måste de höja sig. Ett mål per match håller inte. Men skall man finna något positivt i det är det att ett mål per match inte klingar med ÖIS anno 2012. Det är alldeles för lite. Visserligen ligger ÖIS snitt hittills under försäsongen på 1,66 mål per match vilket inte må vara överimponerande. Men då skall man ha med motståndet i beräkningarna. Ett mål mot BK Häcken är onekligen ett fint besked och ett mot GAIS får väl också anses som bra. De tre målen mot Utsiktens BK visar å sin sida bara på klasskillnaderna mellan lagen och Falkenberg ligger väl någonstans där emellan rent kvalitetsmässigt. Hur som helst: nu är det på tiden att ÖIS tar tag i Falkenbergs FF, visar upp lite tiki taka, och ställer det berömda skåpet där det skall stå.

2011-04-20, Svenska Cupen: ÖIS – Falkenbergs FF 0-3
Publik: 592
Fredrik Andersson – Christofer Bengtsson, Dennis Jonsson, David Leinar, Valter Tomaz Jr – Jakob Lindström, Sebastian Johansson, Danny Ervik, Jakob Olsson – Markus Anderberg, Oskar Wallén
(Joakim Hall, Jonathan Lindström, Ludvig Evenson, Luka Mijaljevic, Nicolas Sandberg, Peter Abrahamsson, Pontus Otterstedt)

Den senaste gången ÖIS tog sig an Falkenbergs FF var i Svenska Cupen. Ni minns det säkert, ÖIS spelade relativt bra men blev straffade å det grövsta av ett effektivt Falkenberg i den andra halvleken. Efter 55 minuter stänkte Stefan Rodevåg dit 0-1, en kvart senare ökade Tobias Nilsson på och i slutskedet av matchen fastställde Rodevåg slutresultatet till 0-3. Framför allt har Stefan Rodevågs öppningsmål etsat sig fast på näthinnan. Efter en snabb kontring av Falkenbergs FF efter det att Markus Anderberg avslutat mot bortamålet kunde Rodevåg lobba in bollen från 40 meters håll. Det på grund av att Fredrik Andersson placerat sig helfel och lämnat målet vidöppet vid en onårbar höjdboll. Och Rodevåg var snabb i tanken och gjorde precis vad han behövde. Riktigt, riktigt surt! Ännu surare var att ÖIS bara dagar tidigare hade förlorat mot Skövde AIK i Söderettanpremiären på Gamla Ullevi med 1-3. En riktig skitstart på säsongen! Men trots allt gav denna match en liten strimma hopp. ÖIS var inte alls ofarliga under långa stunder. Hade bara David Leinar, Valter Tomaz Jr och Jakob Olsson varit lite mer distinkta i sina avslut så hade resultatet kanske sett annorlunda ut när Bojan Pandzic blåste av matchen. Men så blev det tyvärr inte. Och i och med det gick ÖIS poänglösa av planen mot Falkenbergs FF för fjärde gången i rad.

2010-08-24, Superettan: ÖIS – Falkenbergs FF 1-2
Publik: 1981
Peter Abrahamsson – Danny Ervik, David Leinar, Robin Jonsson, Valter Tomaz Jr – Steinthor Thorsteinsson, Pavel Zavadil, Markus Gustafsson, Björn Anklev – Álvaro Santos, Markus Anderberg
(Alex Perreira, Alexander Mellqvist, Christofer Bengtsson, Dennis Jonsson, Jakob Olsson, Nicolas Sandberg, Victor Skoglund)

Vi får ta oss enda bak till Superettasäsongen 2010 för att finna nästa möte med Falkenbergs FF. Och det är ingen vidare munter syn (och icke heller läsning). Facit under denna säsong blev en pinne. Förlust med 1-2 på hemmaplan men trots allt en 1-1:a på Falkenbergs IP. Men det är på intet sätt godkänt för ett lag som av många var tippade att hamna topp tre inför säsongen. Och kanske beskriver Martin Johanssons rubrik från matchreferatet den kvällen det allra bäst: ”Magplask på Gamla Ullevi”. För att inte tala om Janne Anderssons totalsågning av laget: ”Vi brinner inte för det och det stör mig något fruktansvärt”. Nej, det var inte mycket som var med ÖIS. Allra minst resultatet. Visserligen kom man igen efter ett ettmålsunderläge men när Christoffer Karlsson på pass från Mikael Boman satte 1-2 i den 87:e matchminuten var det becksvart på Gamla Ullevi. Som så många gånger under det hemska 2010. Och detta som man nästan hade glömt bort…

2010-05-17, Superettan: Falkenbergs FF – ÖIS 1-1

Publik: 1371
Peter Abrahamsson – Björn Anklev, Dennis Jonsson, Robin Jonsson, Tommy von Brömsen – Markus Gustafsson, Sebastian Johansson, Pavel Zavadil, Alex Perreira – Ken Fagerberg, Álvaro Santos
(Christofer Bengtsson, Danny Ervik, David Leinar, Luka Mijaljevic, Nicolas Sandberg, Seif Kadhim, Victor Skoglund)

Visserligen var ÖIS fortsatt obesegrade under 2010 i och med att man lyckades med att knipa en poäng nere på Falkenbergs IP, men i övrigt var det inte mycket som fanns att glädjas åt. Som så många gånger förr under den olycksdrabbade säsongen 2010 levde inte ÖIS upp till sina förväntningar. Istället stod man för halvdassiga och bajsnödiga insatser. Det var så det såg ut under i stort sett hela året, med vissa undantag. Denna match var inte ett av de undantagen. Och då hade man ändå ledningen med sig in i halvtidsvilan tack vare Álvaro Santos. Ett mål som inte kan beskrivas som annat än ett riktigt turmål. Det var en strumprullare som snuddade vid en försvarare och ställde Stojan Lukic totalt. Men under andra halvleken tappade ÖIS allt, allt och precis allt. Någonting som gjorde båda Jannarna förbannade och besvikna. Janne Andersson menade på att ÖIS hade gjort säsongens sämsta prestation och till Tomas Levin berättade Janne Carlsson att ÖIS ”inte gör någonting och inte agerar”. Inte direkt vad man vill läsa, kanske. Men just därför tappade ÖIS sin ledning i slutet av matchen då David Svensson kvitterade.

2009-03-03, träningsmatch: ÖIS – Falkenbergs FF 2-2
David Stenman – Christofer Bengtsson, Dennis Jonsson, David Leinar, Adam Eriksson – Markus Gustafsson, Martin Dohlsten, Danny Ervik, Pavel Zavadil – Björn Anklev, Boyd Mwila
(Jonathan Lindström, Markus Anderberg, Patrik Elmander, Seif Kadhim, Victor Skoglund)

En av ÖIS bättre matcher mot Falkenbergs FF spelades nog 2009 ändå. Det var i och för sig bara tal om en träningsmatch på Öisgården och inte heller kunde ÖIS hålla tätt och försvara en tvåmålsledning, men rent spelmässigt var det rätt OK från hemmalagets sida. Man gjorde 1-0 genom Boyd Mwila redan efter sju minuter och sedan fortsatte ÖIS-pressen mot Stojan Lukic. Utökade ledningen gjorde Danny Ervik – han som just nu håller till i just Falkenbergs FF – med en riktig drömträff från 25 meters håll. Helt otagbart för Stojan Lukic. Men så hände någonting i uppstarten av den andra halvleken. Enklast att förklara det med är nog att säga att ÖIS satt kvar i omklädningsrummet. I den 50:e matchminuten kunde Erik Johansson reducera efter tafatt försvarsspel och bara två-tre minuter därpå krutade han in ett skott som går en jämn kamp till mötes om matchens snyggaste tillsammans med Danny Erviks smällkaramell i mitten av första halvlek. Så typiskt ÖIS, på något sätt. Att tappa ledningar. Så känns det ibland, i alla fall. Matchen slutade alltså 2-2 trots att Boyd Mwila med kvarten kvar var nära att sätta sitt andra och ÖIS tredje för kvällen, men då fanns det en räddande försvarsängel på mållinjen för Falkenbergs del.

2008-09-02, Superettan: Falkenbergs FF – ÖIS 1-2
Publik:
3613
Peter Abrahamsson – Christofer Bengtsson, Dennis Jonsson, Robin Jonsson, Anders Prytz – Christian Lindström, Magnus Källander, Pavel Zavadil, Alexander Mellqvist – Björn Anklev, Anton Holmberg
(Marcus Dahlin, Markus Gustafsson, Mentor Zhubi, Patrik Elmander, Victor Skoglund)

Anton Holmberg av alla tänkbara alternativ. Där har vi killen som senast har skjutit hem en seger för ÖIS mot Falkenbergs FF. Snudd på otroligt! Och det skedde på Falkenbergs IP inför cirka 900 ditresta Öisare. Snacka om perfekt tillfälle att visa vad man går för. Dessutom var det han som krutade in det avgörande målet till 2-0. Vad var oddsen på det inför matchen? Falkenbergs FF lyckades givetvis spräcka ÖIS nolla – vad annars liksom – men inte tusan räckte det för någon poäng ändå. I och med det kunde ÖIS räkna in ännu en seger i det så framgångsrika året 2008. Men vad man då inte visste var att ÖIS på de fyra och ett halv kommande åren skulle möta samma lag utan att vinna en enda gång. Men i kväll! Då djävlar. Då är det dags att råda bot på det! Time to get a new winning streak going! Kunde vi vinna tre raka under 2007 och 2008 kan vi det nu också. Det slår vi fast! Danny med flera: se upp! Vi är redo! Är ni?

 

Utan att överdriva kan man verkligen säga att vi i rask takt går mot ljusare tider. Det märker man inte minst när man besöker ÖIS-gården för eftermiddagsträning. För första gången sedan i oktober krävdes det i dag inte att strålkastarljusen kring konstgräsmattan var påsatta från start. En fantastisk känsla som vittnar om att det snart är april och premiär på Gamla Ullevi. OK, till dit är det en bit kvar, men det närmar sig sannerligen. Och dagsljuset är en stor indikation på det.

Hans Prytz snackar med laget under dagens träning på ÖIS-gårdens konstgräsmatta

I och med att matcherna nu ligger tätt så genomförde laget i dag ett lite lättare fotbollspass (sista cirka 20 minuterna ägnades dock åt olika former av fys) utan några allt för stora ansträngningar. Det hela inleddes precis som vanligt med att målvakterna Peter Abrahamsson och Fredrik Andersson triggades för sig själva vid den ena målburen samtidigt som övriga delar av laget satte igång med några varvs uppvärmning följt av en form av kvadratspel till Hans Prytz instruktioner. Spelarna var uppdelade i fyra lag där ”matcherna” spelades om 3×2,5 minuter vardera. Fokus låg på att hålla bollen inom laget och spela sig runt de kniviga situationer som då och då uppkom. I viss mån likt det smålagsspel som är ett stående inslag inför varje match.

Fredrik Andersson och Peter Abrahamsson småsnackar med målvaktstränare Tomas Vainio

När kvadratpassningsövningen hade hållit på en längre period blåste Hans Prytz i pipan och justerade om lagen till elva mot elva för att få till någon form av helplansspel – ett inslag som har varit ganska så vanligt under försäsongen 2013. Janne Andersson all the way! Under denna sekvens anammades någon form av kontringsspel där det ena laget skulle vara offensiva och anfalla medan det andra laget skulle vara lite mer avvaktande och defensivt lagda. Och sedan var det fullt krut. Hundra procent gas! Fullt ös!

De två lagen var uppdelade på följande vis:

Lag röd

Fredrik Andersson

Christofer Bengtsson Carl Hawunger Jonathan Azulay Hannes Sahlin

Johan Hedman Johan Lundgren Jakob Lindström Jacob Ericsson

Richard Yarsuvat Emil Karlsson

-

Oskar Wallén Henrik Carlsson

Sebastian Ohlsson Jonatan Berg Filip Holländer Daniel Paulson

Joakim Hall Adam Rosén David Leinar Tobias Bratt

Peter Abrahamsson

Lag väst

Jakob Lindström beskådar Johan Hedmans avfintning av David Leinar

Även om denna kontringsövning i första hand inte handlade om att avsluta och göra mål så känns det lite oroväckande att inget av lagen lyckades med att göra ett enda mål under övningens gång. För dåligt! Inte var det särskilt nära heller. Närmast var Oskar Wallén som fick iväg ett skott längs gräset från nära håll som Fredrik Andersson kunde parera på ett snyggt sätt. Utöver den chansen är det ganska så tomt bland mina anteckningar. Richard Yarsuvat hade ett nickläge där han kom på rätt sida om David Leinar men bollen som kom från Jacob Ericsson var lite för högt slagen vilket resulterade i att han endast nuddade bollen med pannan. Lite otur! Men där vill man se mer. Mer mål, mer bestämdhet. Mer vilja. Man vill se att det anfallande laget kommer till avslutningslägen och att man sätter dem. Åtminstone ett eller ett par stycken. Men det är bara att hålla tummarna, be till gud och hoppas att det ser annorlunda ut på onsdag. Det måste det banne-mig göra!

Bengan bygger med nätta steg upp ett anfall under det avslutande matchspelet

I övrigt kan vi notera att Jonatan Berg fortsatt tränar med laget. Den förre Varbergs BoIS-mittfältaren har ju fått sin dom av ÖIS ledning sedan länge – mittfältskvoten är fylld och därmed finns ingen plats kvar. Man valde dock att låta honom fortsätta träna på ÖIS-gården tills dess att han finner en ny klubb i en sjyst gest efter att Berg snällt bett om det. Men någon klubb har han alltså ännu inte funnit. Kanske, kanske har det öppnats en lucka för honom i ÖIS i och med Sebastian Johanssons uttåg ur föreningen. Vad som talar emot det är att det långt ifrån är samma spelartyp vi har att göra med och dessutom har Jonatan fortsatt svårt att imponera under träningarna. Därför antar vi att domen kvarstår även framöver.

 

Så var det då dags för årets sista träningsmatch för allvaret drar igång. En sista gång för Roberto Jakobsson att sätta spelet. Det sista försöket att få igång den målfabrikation vi alla så desperat önskar fanns där redan. Hur har då Roberto tänkt sig att lösa det? Jo, genom att byta spelsystem. På de senaste träningarna har man alltså spelat in ett nytt spelsystem. Här märks direkt skillnaden mot när Janne Andersson var tränare – där tog det minsann över en vecka att spela in ett nytt system. Och var någon skadad gick det inte alls! Vem påstår att allt var bättre förr?

Truppen ser ut som följande:
Fredrik Andersson
Peter Abrahamsson
Danny Ervik
David Leinar
Christofer Bengtsson
Valter Tomaz Jr
Jakob Lindström
David Björkeryd
Sebastian Johansson
Jonathan Lindström
Niclas Elving
Mathias Johannesson
Pontus Otterstedt
Luka Mijaljevic
Jakob Olsson
Oskar Wallén
Nicolas Sandberg

Noterbart är att både Dennis Jonsson och Mikael Odin saknas, precis som the usual suspects i Markus Anderberg, Felix Sehlström, Adam Eriksson och Joakim Hall.

Vad kan det bli för spelsystem då månntro, det är den stora frågan? Efter att ha gissat på att vi skulle ställa upp med ett 4-3-3-system och gå tillbaka till Zorans gladdagar så är det väl bara att krypa till korset. Jag gissade fel. Man har bestämt sig för att använda mode-systemet nummer ett i svensk fotboll, 4-2-3-1. Systemet är egentligen en variant av 4-3-3, eller om 4-3-3 är en variant av 4-2-3-1, så egentligen vägrar jag helt erkänna att jag hade fel. ÖIS laguppställning ser ut som följande:

På pappret ser det ut som en väldigt bra uppställning och återigen så känns det som om Roberto valt att ta ut det bästa laget han kan formera och inte gå runt och inte låta ”alla” spelare som man gör under en försäsong.  Mathias Johannesson har med väldigt bra prestationer i tidigare matcher (vi ser igenom fingrarna på utvisningen i slutminuten i cupmatchen) faktiskt spelat till sig en plats på det centrala mittfältet. Danny Ervik har inte varit dålig på något sätt men Mathias försäsong har bidragit till en väldigt angenäm konkurrenssituation på det centrala mittfältet och i denna match får Danny vara den som sitter vid sidan av.

Motståndet heter Varberg BoIS och är en av ÖIS seriekonkurrenter. Faktum är att att detta blir ÖIS enda träningsmatch mot lag som spelar i samma serie, eller ens samma division, detta år. Det understryker bara ännu mer det faktum att det är en knasig försäsong. Nu tänker vi inte på det, nu är det full fokusering på Varberg som gäller. Matchen börjar kl 1400 på Påskbergsvallen. Det ryktas om tak över huvudet och sittplatser, vilket betyder att Sambadefensiv liverapporterar. Ett ords varning dock. Det är ingen ursäkt för dig att inte åka! Ja, jag talar med dig. Åk. Dit. Nu. Eller ja, imorgon till kl 14 i alla fall. Be there eller var tråkig!

 

Så var då David Leinar inte den enda spelaren med kontrakt längre. Kodes hemsida rapporterar nu att Oskar Wallén skrivit på för Sällskapet och att kontraktet sträcker sig över tre år för den gänglige anfallaren.

Oskar Wallén

Oskar Wallén med boll driver förbi Mikael Odin.

Av alla provspelare som granskats på Öisgårdens fotbollsplaner så lovar jag att ingen har granskats mer ingående än Oskar Wallén. Vad sägs om ett över fyra månader långt provspel? Kan det månne vara ett nytt rekord? Hans fotbollskunskap har passerat både Janne Anderssons, Janne Carlssons, Bengt Kristenssons och Bosse Backmans förstoringsglas och det verkar alltså att han har fått godkänt av samtliga. Så här har vi en kille som fått kämpa till sig sitt kontrakt!

Redan Janne Andersson fattade tyckte för den blonde anfallstalangen. Efter förra säsongens sista träning satt jag och Oskar Ängermark och gjorde avskedsintervjun med Janne Andersson när det plötsligt knackade på dörren till tränarnas rum där vi var. In kom Oskar Wallén och såg ut som en blyg tonåring som för första gången tagit sig mod till att kliva in i lärarrummet för att prata med den barske magister Andersson. Efter att ha fått en bekräftande blick från Janne att han inte störde så fick Oskar fram ”Ja, jag skulle bara vilja tacka för mig”. Janne reste sig upp, tackade Oskar och skakade hans hand och de bytte några korta ord. Precis innan Oskar ska vända sig om och gå ut avslutade Janne samtalet med ”Du är så bra att du ska vara i ÖIS nästa år!”. Jannes profetia slog alltså in. Oskar Wallén klar för Örgryte. Den andra stenen i början av vårt lagbygge.

 

Så var det då klart att ännu en spelare lämnar Örgryte. En efter en försvinner de och även om man hör positiva signaler från både spelare och personer inom ÖIS om att kontraktsunderskrifter är ”på gång”, så är det fortfarande fler folk som försvinner än skriver på. Denna gång är det Robin Jonsson som alltså skrivit på för Ljungskile. Efter åtta år i Sällskapet, varav fyra i a-truppen, lämnar Robin nu oss för spel i Superettan. Knappast oväntat, Robin har öppet sagt att han vill spela högre än i division ett och vi visste ju om att han provspelat i Ljungskile.

Robin Jonsson, numera i Ljungskile

Robin Jonsson bjuder Felix Sehlström på en åktur under ett träningspass.

Robin kom till Örgryte redan 2003 från Trollhättan och blev uppflyttad till a-truppen inför säsongen 2007. Tillsammans med Christian Lindström presenterades han av klubbchefen Stefan Herre Eriksson som en av de egna spelarna som det nya ÖIS skulle satsa på när man flyttats ned till Superettan och ekonomin behövde saneras. Sannolikt var det första året mer tänkt att vara ett se och lära-år men skador och problem i försvarsspelet gjorde att Robin snabbt fick en plats i laget. Efter att ha varit skadad de första matcherna så gjorde Robin debut i a-laget i cupmatchen mot Timrå och veckan efter blev det seriepremiär i bortamatchen mot Mjällby.

Året efter, det numera smått klassiska succéåret 2008, blev emellertid inte ett personligt succéår för Robin. Efter att ha fått mycket speltid under 2007 så hoppades han att bli bofast i laget som mittback men istället så blev han tränarnas fjärdeval på mittbacksplatsen. Trots detta fick Robin ganska mycket speltid då i princip samtliga mittbackar hade skadebekymmer och totalt spelade Robin 10 matcher det året. Han fick också göra sitt första mål för ÖIS i den betydelselösa sista bortamatchen mot Sirius. Boyd Mwila blev fälld och Robin som i princip var den enda som inte gjort mål i laget det året fick chansen att sätta bollen i nät. Bollen till vänster, målvakten till höger och premiärmålet var avklarat.

Inför säsongen 2009 var mittbacksordningen oförändrad. Robin var fast förankrad som fjärdealternativet och i hopp om att få mer speltid så fick Robin prova lite nya positioner under försäsongen. Efter två matcher som central defensiv mittfältare så hamnade Robin på högerbacksplatsen, en position som han spelat på under ungdomsåren och någon enstaka match under säsongen 2007. När säsongen väl drog igång hade Robin lyckats konkurrera ut Christofer Bengtsson om högerbacksplatsen. Tyvärr så visade det sig att ytterbacksplatserna skulle bli en av ÖIS akilleshälar under den allsvenska sejouren 2009. Hela försvarsspelet var i gungning och Robin hade stora problem på sin kant. Det var inte förrän Åge Hareide kom in efter halva säsongen som försvarsspelet sattes ordentligt på plats. I och med tränarbytet så flyttades även Robin tillbaka till mittbackplatsen och från och med andra halvan av säsongen 2009 så var Robin den givna ettan i mittförsvaret.

Förra säsongen så var det en mittback som hela tiden åtnjöt Janne Anderssons förtroende och det var just Robin Jonsson. Under den första halvan av säsongen så var också Robin en av ÖIS klart bästa spelare, oavsett om han fick spela med Valter Tomaz Jr, Dennis Jonsson eller David Leinar. Insatsen i hemmamatchen mot Hammarby var antagligen hans bästa någonsin i ÖIS-tröjan. Sambadefensiv gav Robin följande omdöme efter den matchen: ”Robin Jonsson var helt enkelt alldeles strålande. Fantastisk. Vi vill nog hävda att det här var den bästa match som vi har sett av en ÖIS-mittback sedan Johan Anegrunds glansdagar i början av 2000-talet.” I sin sista säsong med ÖIS spelade Robin 27 matcher och gjorde två mål.

Nu är då Robin Jonssons tid som Öisare över, åtminstone för den här gången. Vi kommer att sakna hans placeringsförmåga, hans spelförståelse och hans nästan lite blyga men aggressiva sätt att spela mittback. Givetvis önskar vi Robin lycka till i Ljungskile och tackar honom för sin insats i Öiströjan.

 

Så var det då äntligen dags för försäsongens första riktiga hemmamatch. Imorgon söndag kl 13.00 spelar Örgryte hemmamatch på Valhallas konstgräs mot Ljungskile. SMHI lovar plusgrader, Jakob Olsson lovar mål och Sambadefensiv lovar att vara där. Precis som du borde vara! Örgryte ställer upp med följande manskap:

Avbytare blir Peter Abrahamsson (kommer att spela andra halvlek), Pontus Otterstedt, Mikael Odin, Jonathan Lindström, Luka Mijaljevic, Seif Kadhim och Nicolas Sandberg.

I målet så kommer Fredrik Andersson och Peter Abrahamsson att dela broderligt på speltiden. Fredrik står första halvleken och Peter den andra. Peter storspelade i tisdags mot Elfsborg och stod ensam emot Elfsborgs framstormande anfallsförsök. Om vi ser till matchform så ligger nog Peter längst fram, han har som bekant spelat flera träningsmatcher både i England och Danmark. Fredrik har imponerat både på träningarna och match med sitt lugn och enkla spel. Det enda som inte sett bra ut har varit spelet med fötterna, något som förvånat oss åskådare eftersom han enligt uppgift spelade mittfältare ganska sent i sin ungdomskarriär.

Backlinjen består av mittlåset David Leinar och Dennis Jonsson, ett par som skötte sig bra i matchen mot Elfsborg. De flankeras av Christofer Bengtsson till höger som gör säsongspremiär efter att han haft problem med en ljumske under den tidiga försäsongen. Till vänster spelar Joakim Hall, en spelare som väldigt överraskande inte tillhörde de tipselitspelare som blev uppflyttade inför säsongsstarten. Joakim fick mycket beröm efter Elfsborgsmatchen och han var bäst på plan i tipselitlaget i internmatchen förra helgen och det ser ut som om han mycket väl kan ta sin chans och spela till sig ett kontrakt i a-truppen redan nu. Räkna med en taggad Jocke Hall imorgon!

Morgondagens mittfält kan mycket väl vara det mittfält som vi ställer på planen när serien drar igång om två månader. Mathias Johannesson har varit den kanske största positiva överraskningen i träningsmatcherna. Mathias spelar enkelt och verkar inte ha några problem med temposkillnaden från tipselitlaget. Vi noterar också att Niclas Elving nu får spela på sin favoritposition, vänster yttermittfältare, efter att ha spelat ytterback i de första matcherna under säsongen. Sebastian Johansson och Danny Ervik tar hand om det centrala mittfältet och vi hoppas att det samarbetet går bättre än vad det gjorde i J-Södramatchen.

Avslutningsvis har vi anfallet med Oskar Wallén och Jakob Olsson. Oskar fick mycket beröm av både Janne Andersson och Björn Ankev i höstas, men har hittills inte riktigt levt upp till hypen. Han håller fortfarande på att försöka anpassa sig till tempot och måste ta för sig mer. Någon som inte alls har det problemet är Jakob Olsson. Jakob verkar ha tagit både ett och två steg till i sin utveckling och ser ruskigt bra ut. Det går snabbare, det är tuffare och det är rakare. Resultatet har vi sett med två mål och betyget ”bäst på plan” i samtliga tre matcher.

Stekhete Jakob Olsson planerar fler mål på söndag

Vad kan vi säga om Ljungskile då? Ja, Ljungskile är ett hårt arbetande gäng helt enkelt. Förra året slutade man på en sjätte plats i Superettan och man hjälpte Örgryte att sätta kryssrekord genom att broderligt dela på poängen i bägge matcherna med Sällskapet. 0-0 på Gamla Ullevi i den tredje omgången i en extremt chansfattig match och så 1-1 på Starke Arvid i en match som vi mest kommer ihåg för Álvaro Santos missade straff. I Ljungskile återfinns sedan en vecka tillbaka en viss Alexander Mellqvist som ju spenderade de tidigare sex säsongerna i Örgryte. Förutom Mellqvist så har Ljungskile även haft Robin Jonsson på provträning och enligt uppgift har man erbjudit honom ett kontrakt.

Ljungskile har kommit igång sent med träningsmatcherna och man har hittills bara spelat en match och där blev det förlust mot Karlstad BK med 0-1. Enligt uppgift var det en typisk försäsongsmatch där man spelade med många nya spelare. Alexander Mellqvist spelade inte.

Väl mött på Valhalla IP!

***

Precis som under de tidigare försäsongsmatcherna kommer vi att köra en liverapportering här på Sambadefensiv. Alldeles exklusivt för alla er stugsittare som inte har möjlighet att ta er till Valhalla i morgon. Vi drar igång runt kl. 12:30. Hit F5! And hit it often!

Jan 202011
 

Så var det då klart. ÄNTLIGEN. Den sure och motvillige ”Öisaren”, Álvaro Santos, lämnar ÖIS för GAIS. Enligt ÖIS.se går Santos till GAIS på lån under säsongen 2011.

Ni kan den långdragna historien vid det här laget. Santos kom till ÖIS under senvintern 2009. I rollen som ÖIS prestigevärvning och anfallsstjärna inför återkomsten till Gamla Ullevi och Allsvenskan. I samband med övergången fick Santos en bonus i form av en rejäl sign-on. Frågan var bara om han kunde backa upp sin ersättning ute på planen.

Det ska också sägas att det inte var nog med löftena där, Santos blev nämligen också lovade att han skulle få spela tillsammans med Marcus Allbäck på ett ständigt fullsatt Gamla Ullevi. Man kan nästan se hur Santos blev blöt i ögonen och drömde sig tillbaka till fornstora dagar när han gjorde succé i Helsingborgs IF och FC Köpenhamn. När han var lätt på foten. Precis i siktet. Och snittade 0,46 mål per match.

Tänk om det kunde bli så igen!

Men så blev det inte. Förstås. Santos gjorde förvisso mål i premiären. Tillsammans med Marcus Allbäck. Inför ett (nästan) fullsatt Gamla Ullevi. Efter det gick mer eller mindre allt åt helvete. Både för ÖIS och för Santos. Förlust följde på förlust för ÖIS. Och skada följde på skada för Santos. Lägg där till enorma motivationsproblem. Gnäll. Gny. Misskött träning. För högt kaloriintag. Ännu mer skador. Ännu mer negativitet. Skuldbeläggande av medspelare: de var för dåliga. Santos skador hade dock inte bara att göra med otur (vi låter det stanna där för att inte kasta skit på folk som inte är här och kan försvara sig). För det första var han skadad när han kom till ÖIS och det är tveksamt om han fick rätt rehabiliteringsträning för att spela så tidigt som den 5:e april 2009. Visst Santos repade mod under hösten 2009 när han på egen hand höll på att skjuta ÖIS kvar i Allsvenskan. Tyvärr stannade det vid nästan.

Och som ni vet åkte ÖIS ur Allsvenskan. Som ett brev på posten höjdes tonläget i Santos gnäll gentemot ÖIS. ”Jag vill inte vara kvar i klubben”. ”Jag vill säljas”. ”Det är inget roligt när inte Mackan är kvar”. ”De andra spelarna är för dåliga”. ”Jag är för bra för att spela i Superettan”. ”Det spelar ingen roll om jag gör hundra mål i Superettan, det är ändå ingen som bryr sig”. ”Sälj mig!”. ”Låna ut mig!”.

Ni har hört hans uttalande tusen gånger om. Det var gnäll, gnäll, gnäll, gnäll, gnäll och gnäll. Shut up you fucking baby and do your job som den amerikanska komikern David Cross skulle ha sagt. Något som Lars Ranäng också sa nyligen:

- Det är klart att det inte känns bra att det har blivit som det blivit. Men det är alla lagidrotters helvete, att man värvar en spelare som plockar ut en förskottslön och sen inte är beredd att arbeta för den.

Men inte blev Santos såld. Nej, aldrig i helvete, Lars Ranäng och ÖIS satte hårt mot hårt. Santos skulle göra rätt för sin lön. Han skulle spela kvar i ÖIS och han skulle ta laget tillbaka till Allsvenskan. Tillsammans med nya tränaren Janne Andersson och Pojkbesten, Ken Fagerberg. Det gick ju som vi alla vet så där. Santos fortsatte att vara skadad. Och ineffektiv. För att inte tala om överviktig och otränad. Långsam. Ointresserad. Trög. Oslipad. Tjurig. Barnslig. Hopplös. Uddlös. Värdelös? Och så gick det som det alltid går i alla tragedier. Huvudfiguren drog med sig alla andra ner i skiten. Underskatta aldrig den negativa energins kraft. Och mycket riktigt gick allt åt helvete. ÖIS kraschade rejält. Både sportsligt och ekonomiskt.

Och där står vi i dag. Men nu ser det alltså äntligen lite ljusare ut. Nu kan vi äntligen börja om från början. Ny kula. Allt är möjligt. Borta är all negativism och allt gammalt mög. Surkartet har packat ihop sitt pick och pack och flyttat till andra sidan vägen. Skönt. Nu kan vi äntligen satsa ungt, piggt och fräscht.

Allsvenskan, se upp, här kommer Rödblått!

© 2012 Sambadefensiv Kontakt: kontakt@sambadefensiv.se Suffusion theme by Sayontan Sinha