Så var det då dags för årets sista träningsmatch för allvaret drar igång. En sista gång för Roberto Jakobsson att sätta spelet. Det sista försöket att få igång den målfabrikation vi alla så desperat önskar fanns där redan. Hur har då Roberto tänkt sig att lösa det? Jo, genom att byta spelsystem. På de senaste träningarna har man alltså spelat in ett nytt spelsystem. Här märks direkt skillnaden mot när Janne Andersson var tränare – där tog det minsann över en vecka att spela in ett nytt system. Och var någon skadad gick det inte alls! Vem påstår att allt var bättre förr?

Truppen ser ut som följande:
Fredrik Andersson
Peter Abrahamsson
Danny Ervik
David Leinar
Christofer Bengtsson
Valter Tomaz Jr
Jakob Lindström
David Björkeryd
Sebastian Johansson
Jonathan Lindström
Niclas Elving
Mathias Johannesson
Pontus Otterstedt
Luka Mijaljevic
Jakob Olsson
Oskar Wallén
Nicolas Sandberg

Noterbart är att både Dennis Jonsson och Mikael Odin saknas, precis som the usual suspects i Markus Anderberg, Felix Sehlström, Adam Eriksson och Joakim Hall.

Vad kan det bli för spelsystem då månntro, det är den stora frågan? Efter att ha gissat på att vi skulle ställa upp med ett 4-3-3-system och gå tillbaka till Zorans gladdagar så är det väl bara att krypa till korset. Jag gissade fel. Man har bestämt sig för att använda mode-systemet nummer ett i svensk fotboll, 4-2-3-1. Systemet är egentligen en variant av 4-3-3, eller om 4-3-3 är en variant av 4-2-3-1, så egentligen vägrar jag helt erkänna att jag hade fel. ÖIS laguppställning ser ut som följande:

På pappret ser det ut som en väldigt bra uppställning och återigen så känns det som om Roberto valt att ta ut det bästa laget han kan formera och inte gå runt och inte låta ”alla” spelare som man gör under en försäsong.  Mathias Johannesson har med väldigt bra prestationer i tidigare matcher (vi ser igenom fingrarna på utvisningen i slutminuten i cupmatchen) faktiskt spelat till sig en plats på det centrala mittfältet. Danny Ervik har inte varit dålig på något sätt men Mathias försäsong har bidragit till en väldigt angenäm konkurrenssituation på det centrala mittfältet och i denna match får Danny vara den som sitter vid sidan av.

Motståndet heter Varberg BoIS och är en av ÖIS seriekonkurrenter. Faktum är att att detta blir ÖIS enda träningsmatch mot lag som spelar i samma serie, eller ens samma division, detta år. Det understryker bara ännu mer det faktum att det är en knasig försäsong. Nu tänker vi inte på det, nu är det full fokusering på Varberg som gäller. Matchen börjar kl 1400 på Påskbergsvallen. Det ryktas om tak över huvudet och sittplatser, vilket betyder att Sambadefensiv liverapporterar. Ett ords varning dock. Det är ingen ursäkt för dig att inte åka! Ja, jag talar med dig. Åk. Dit. Nu. Eller ja, imorgon till kl 14 i alla fall. Be there eller var tråkig!

Så var då David Leinar inte den enda spelaren med kontrakt längre. Kodes hemsida rapporterar nu att Oskar Wallén skrivit på för Sällskapet och att kontraktet sträcker sig över tre år för den gänglige anfallaren.

Oskar Wallén

Oskar Wallén med boll driver förbi Mikael Odin.

Av alla provspelare som granskats på Öisgårdens fotbollsplaner så lovar jag att ingen har granskats mer ingående än Oskar Wallén. Vad sägs om ett över fyra månader långt provspel? Kan det månne vara ett nytt rekord? Hans fotbollskunskap har passerat både Janne Anderssons, Janne Carlssons, Bengt Kristenssons och Bosse Backmans förstoringsglas och det verkar alltså att han har fått godkänt av samtliga. Så här har vi en kille som fått kämpa till sig sitt kontrakt!

Redan Janne Andersson fattade tyckte för den blonde anfallstalangen. Efter förra säsongens sista träning satt jag och Oskar Ängermark och gjorde avskedsintervjun med Janne Andersson när det plötsligt knackade på dörren till tränarnas rum där vi var. In kom Oskar Wallén och såg ut som en blyg tonåring som för första gången tagit sig mod till att kliva in i lärarrummet för att prata med den barske magister Andersson. Efter att ha fått en bekräftande blick från Janne att han inte störde så fick Oskar fram ”Ja, jag skulle bara vilja tacka för mig”. Janne reste sig upp, tackade Oskar och skakade hans hand och de bytte några korta ord. Precis innan Oskar ska vända sig om och gå ut avslutade Janne samtalet med ”Du är så bra att du ska vara i ÖIS nästa år!”. Jannes profetia slog alltså in. Oskar Wallén klar för Örgryte. Den andra stenen i början av vårt lagbygge.

Så var det då klart att ännu en spelare lämnar Örgryte. En efter en försvinner de och även om man hör positiva signaler från både spelare och personer inom ÖIS om att kontraktsunderskrifter är ”på gång”, så är det fortfarande fler folk som försvinner än skriver på. Denna gång är det Robin Jonsson som alltså skrivit på för Ljungskile. Efter åtta år i Sällskapet, varav fyra i a-truppen, lämnar Robin nu oss för spel i Superettan. Knappast oväntat, Robin har öppet sagt att han vill spela högre än i division ett och vi visste ju om att han provspelat i Ljungskile.

Robin Jonsson, numera i Ljungskile

Robin Jonsson bjuder Felix Sehlström på en åktur under ett träningspass.

Robin kom till Örgryte redan 2003 från Trollhättan och blev uppflyttad till a-truppen inför säsongen 2007. Tillsammans med Christian Lindström presenterades han av klubbchefen Stefan Herre Eriksson som en av de egna spelarna som det nya ÖIS skulle satsa på när man flyttats ned till Superettan och ekonomin behövde saneras. Sannolikt var det första året mer tänkt att vara ett se och lära-år men skador och problem i försvarsspelet gjorde att Robin snabbt fick en plats i laget. Efter att ha varit skadad de första matcherna så gjorde Robin debut i a-laget i cupmatchen mot Timrå och veckan efter blev det seriepremiär i bortamatchen mot Mjällby.

Året efter, det numera smått klassiska succéåret 2008, blev emellertid inte ett personligt succéår för Robin. Efter att ha fått mycket speltid under 2007 så hoppades han att bli bofast i laget som mittback men istället så blev han tränarnas fjärdeval på mittbacksplatsen. Trots detta fick Robin ganska mycket speltid då i princip samtliga mittbackar hade skadebekymmer och totalt spelade Robin 10 matcher det året. Han fick också göra sitt första mål för ÖIS i den betydelselösa sista bortamatchen mot Sirius. Boyd Mwila blev fälld och Robin som i princip var den enda som inte gjort mål i laget det året fick chansen att sätta bollen i nät. Bollen till vänster, målvakten till höger och premiärmålet var avklarat.

Inför säsongen 2009 var mittbacksordningen oförändrad. Robin var fast förankrad som fjärdealternativet och i hopp om att få mer speltid så fick Robin prova lite nya positioner under försäsongen. Efter två matcher som central defensiv mittfältare så hamnade Robin på högerbacksplatsen, en position som han spelat på under ungdomsåren och någon enstaka match under säsongen 2007. När säsongen väl drog igång hade Robin lyckats konkurrera ut Christofer Bengtsson om högerbacksplatsen. Tyvärr så visade det sig att ytterbacksplatserna skulle bli en av ÖIS akilleshälar under den allsvenska sejouren 2009. Hela försvarsspelet var i gungning och Robin hade stora problem på sin kant. Det var inte förrän Åge Hareide kom in efter halva säsongen som försvarsspelet sattes ordentligt på plats. I och med tränarbytet så flyttades även Robin tillbaka till mittbackplatsen och från och med andra halvan av säsongen 2009 så var Robin den givna ettan i mittförsvaret.

Förra säsongen så var det en mittback som hela tiden åtnjöt Janne Anderssons förtroende och det var just Robin Jonsson. Under den första halvan av säsongen så var också Robin en av ÖIS klart bästa spelare, oavsett om han fick spela med Valter Tomaz Jr, Dennis Jonsson eller David Leinar. Insatsen i hemmamatchen mot Hammarby var antagligen hans bästa någonsin i ÖIS-tröjan. Sambadefensiv gav Robin följande omdöme efter den matchen: ”Robin Jonsson var helt enkelt alldeles strålande. Fantastisk. Vi vill nog hävda att det här var den bästa match som vi har sett av en ÖIS-mittback sedan Johan Anegrunds glansdagar i början av 2000-talet.” I sin sista säsong med ÖIS spelade Robin 27 matcher och gjorde två mål.

Nu är då Robin Jonssons tid som Öisare över, åtminstone för den här gången. Vi kommer att sakna hans placeringsförmåga, hans spelförståelse och hans nästan lite blyga men aggressiva sätt att spela mittback. Givetvis önskar vi Robin lycka till i Ljungskile och tackar honom för sin insats i Öiströjan.

Så var det då äntligen dags för försäsongens första riktiga hemmamatch. Imorgon söndag kl 13.00 spelar Örgryte hemmamatch på Valhallas konstgräs mot Ljungskile. SMHI lovar plusgrader, Jakob Olsson lovar mål och Sambadefensiv lovar att vara där. Precis som du borde vara! Örgryte ställer upp med följande manskap:

Avbytare blir Peter Abrahamsson (kommer att spela andra halvlek), Pontus Otterstedt, Mikael Odin, Jonathan Lindström, Luka Mijaljevic, Seif Kadhim och Nicolas Sandberg.

I målet så kommer Fredrik Andersson och Peter Abrahamsson att dela broderligt på speltiden. Fredrik står första halvleken och Peter den andra. Peter storspelade i tisdags mot Elfsborg och stod ensam emot Elfsborgs framstormande anfallsförsök. Om vi ser till matchform så ligger nog Peter längst fram, han har som bekant spelat flera träningsmatcher både i England och Danmark. Fredrik har imponerat både på träningarna och match med sitt lugn och enkla spel. Det enda som inte sett bra ut har varit spelet med fötterna, något som förvånat oss åskådare eftersom han enligt uppgift spelade mittfältare ganska sent i sin ungdomskarriär.

Backlinjen består av mittlåset David Leinar och Dennis Jonsson, ett par som skötte sig bra i matchen mot Elfsborg. De flankeras av Christofer Bengtsson till höger som gör säsongspremiär efter att han haft problem med en ljumske under den tidiga försäsongen. Till vänster spelar Joakim Hall, en spelare som väldigt överraskande inte tillhörde de tipselitspelare som blev uppflyttade inför säsongsstarten. Joakim fick mycket beröm efter Elfsborgsmatchen och han var bäst på plan i tipselitlaget i internmatchen förra helgen och det ser ut som om han mycket väl kan ta sin chans och spela till sig ett kontrakt i a-truppen redan nu. Räkna med en taggad Jocke Hall imorgon!

Morgondagens mittfält kan mycket väl vara det mittfält som vi ställer på planen när serien drar igång om två månader. Mathias Johannesson har varit den kanske största positiva överraskningen i träningsmatcherna. Mathias spelar enkelt och verkar inte ha några problem med temposkillnaden från tipselitlaget. Vi noterar också att Niclas Elving nu får spela på sin favoritposition, vänster yttermittfältare, efter att ha spelat ytterback i de första matcherna under säsongen. Sebastian Johansson och Danny Ervik tar hand om det centrala mittfältet och vi hoppas att det samarbetet går bättre än vad det gjorde i J-Södramatchen.

Avslutningsvis har vi anfallet med Oskar Wallén och Jakob Olsson. Oskar fick mycket beröm av både Janne Andersson och Björn Ankev i höstas, men har hittills inte riktigt levt upp till hypen. Han håller fortfarande på att försöka anpassa sig till tempot och måste ta för sig mer. Någon som inte alls har det problemet är Jakob Olsson. Jakob verkar ha tagit både ett och två steg till i sin utveckling och ser ruskigt bra ut. Det går snabbare, det är tuffare och det är rakare. Resultatet har vi sett med två mål och betyget ”bäst på plan” i samtliga tre matcher.

Stekhete Jakob Olsson planerar fler mål på söndag

Vad kan vi säga om Ljungskile då? Ja, Ljungskile är ett hårt arbetande gäng helt enkelt. Förra året slutade man på en sjätte plats i Superettan och man hjälpte Örgryte att sätta kryssrekord genom att broderligt dela på poängen i bägge matcherna med Sällskapet. 0-0 på Gamla Ullevi i den tredje omgången i en extremt chansfattig match och så 1-1 på Starke Arvid i en match som vi mest kommer ihåg för Álvaro Santos missade straff. I Ljungskile återfinns sedan en vecka tillbaka en viss Alexander Mellqvist som ju spenderade de tidigare sex säsongerna i Örgryte. Förutom Mellqvist så har Ljungskile även haft Robin Jonsson på provträning och enligt uppgift har man erbjudit honom ett kontrakt.

Ljungskile har kommit igång sent med träningsmatcherna och man har hittills bara spelat en match och där blev det förlust mot Karlstad BK med 0-1. Enligt uppgift var det en typisk försäsongsmatch där man spelade med många nya spelare. Alexander Mellqvist spelade inte.

Väl mött på Valhalla IP!

***

Precis som under de tidigare försäsongsmatcherna kommer vi att köra en liverapportering här på Sambadefensiv. Alldeles exklusivt för alla er stugsittare som inte har möjlighet att ta er till Valhalla i morgon. Vi drar igång runt kl. 12:30. Hit F5! And hit it often!

Så var det då klart. ÄNTLIGEN. Den sure och motvillige ”Öisaren”, Álvaro Santos, lämnar ÖIS för GAIS. Enligt ÖIS.se går Santos till GAIS på lån under säsongen 2011.

Ni kan den långdragna historien vid det här laget. Santos kom till ÖIS under senvintern 2009. I rollen som ÖIS prestigevärvning och anfallsstjärna inför återkomsten till Gamla Ullevi och Allsvenskan. I samband med övergången fick Santos en bonus i form av en rejäl sign-on. Frågan var bara om han kunde backa upp sin ersättning ute på planen.

Det ska också sägas att det inte var nog med löftena där, Santos blev nämligen också lovade att han skulle få spela tillsammans med Marcus Allbäck på ett ständigt fullsatt Gamla Ullevi. Man kan nästan se hur Santos blev blöt i ögonen och drömde sig tillbaka till fornstora dagar när han gjorde succé i Helsingborgs IF och FC Köpenhamn. När han var lätt på foten. Precis i siktet. Och snittade 0,46 mål per match.

Tänk om det kunde bli så igen!

Men så blev det inte. Förstås. Santos gjorde förvisso mål i premiären. Tillsammans med Marcus Allbäck. Inför ett (nästan) fullsatt Gamla Ullevi. Efter det gick mer eller mindre allt åt helvete. Både för ÖIS och för Santos. Förlust följde på förlust för ÖIS. Och skada följde på skada för Santos. Lägg där till enorma motivationsproblem. Gnäll. Gny. Misskött träning. För högt kaloriintag. Ännu mer skador. Ännu mer negativitet. Skuldbeläggande av medspelare: de var för dåliga. Santos skador hade dock inte bara att göra med otur (vi låter det stanna där för att inte kasta skit på folk som inte är här och kan försvara sig). För det första var han skadad när han kom till ÖIS och det är tveksamt om han fick rätt rehabiliteringsträning för att spela så tidigt som den 5:e april 2009. Visst Santos repade mod under hösten 2009 när han på egen hand höll på att skjuta ÖIS kvar i Allsvenskan. Tyvärr stannade det vid nästan.

Och som ni vet åkte ÖIS ur Allsvenskan. Som ett brev på posten höjdes tonläget i Santos gnäll gentemot ÖIS. ”Jag vill inte vara kvar i klubben”. ”Jag vill säljas”. ”Det är inget roligt när inte Mackan är kvar”. ”De andra spelarna är för dåliga”. ”Jag är för bra för att spela i Superettan”. ”Det spelar ingen roll om jag gör hundra mål i Superettan, det är ändå ingen som bryr sig”. ”Sälj mig!”. ”Låna ut mig!”.

Ni har hört hans uttalande tusen gånger om. Det var gnäll, gnäll, gnäll, gnäll, gnäll och gnäll. Shut up you fucking baby and do your job som den amerikanska komikern David Cross skulle ha sagt. Något som Lars Ranäng också sa nyligen:

- Det är klart att det inte känns bra att det har blivit som det blivit. Men det är alla lagidrotters helvete, att man värvar en spelare som plockar ut en förskottslön och sen inte är beredd att arbeta för den.

Men inte blev Santos såld. Nej, aldrig i helvete, Lars Ranäng och ÖIS satte hårt mot hårt. Santos skulle göra rätt för sin lön. Han skulle spela kvar i ÖIS och han skulle ta laget tillbaka till Allsvenskan. Tillsammans med nya tränaren Janne Andersson och Pojkbesten, Ken Fagerberg. Det gick ju som vi alla vet så där. Santos fortsatte att vara skadad. Och ineffektiv. För att inte tala om överviktig och otränad. Långsam. Ointresserad. Trög. Oslipad. Tjurig. Barnslig. Hopplös. Uddlös. Värdelös? Och så gick det som det alltid går i alla tragedier. Huvudfiguren drog med sig alla andra ner i skiten. Underskatta aldrig den negativa energins kraft. Och mycket riktigt gick allt åt helvete. ÖIS kraschade rejält. Både sportsligt och ekonomiskt.

Och där står vi i dag. Men nu ser det alltså äntligen lite ljusare ut. Nu kan vi äntligen börja om från början. Ny kula. Allt är möjligt. Borta är all negativism och allt gammalt mög. Surkartet har packat ihop sitt pick och pack och flyttat till andra sidan vägen. Skönt. Nu kan vi äntligen satsa ungt, piggt och fräscht.

Allsvenskan, se upp, här kommer Rödblått!

Förlåt, förlåt för att det har tagit en sån otroligt lång tid för mig att knåpa ihop den sista intervjun i den här serien. Jag skyller ifrån mig på alla er som gjort mig så upptagen under mellandagarna. Det är ett hårt liv när man håller till i en klädbutik under de dagarna.
För att komma till ämnet så säger jag bara så här: Danny Ervik som lagkapten? Gärna. Iallafall om man ska tro honom själv.

Hallå där Danny. Vad säger du om att snacka fotboll en stund?

Det gör jag så gärna.

Vilket spelsystem hade ÖIS spelat om du var tränare nästa år?

4-3-2-1.  Tre centrala mittfältare och två sjukt offensiva yttrar alltså.

Hur tyckte du att Janne Andersson var som tränare och hur hans spelfilosofi löd?

Ja, vi började med 4-4-2 och sen blev det ett byte till 4-2-3-1 och det gick mycket bättre med 4-2-3-1 tycker jag. Sen så var Jannes filosofi väldigt mixad. Vi blandade mellan att slå kortpassningar till att slå långa bollar och det gick verkligen i perioder. Ibland spelade vi bra och körde med kortpassningar och ibland slog vi bara upp bollen och jag vet inte varför det  var så egentligen. Men sen var Janne väldigt noga med fasta situationer också. Både offensivt samt defensivt och det fungerade väldigt bra också. Men långa inkast och att vi ska se det som en fast situation gillar jag inte. Jag tycker man tappar rytmen och det blir statiskt då. Det tar så lång tid att vänta in mittbackarna. Då är det bättre att kasta snabbt och spela in bollen tycker jag.

Hur viktigt är det för er att veta vilka siffror som gäller då?

Det är väldigt viktigt. Jag menar, sätter du upp ett 4-5-1 så märker man direkt att tränaren vill att man ska spela defensivt. Spelar man istället 4-3-3 så vet man att det är offensiven som gäller. Men det viktigaste  blir väl att man har en spelidé som går igenom hela laget. Sen kan man såklart flytta en gubbe någonstans utan att det blir en jättestor skillnad men att spelidéen går igenom hela laget är väldigt viktigt.

Hur stor blev skillnaden mellan 4-4-2 och 4-2-3-1 för dig som ytterback?

När vi började spela 4-2-3-1 så blev jag mer ensam på kanten och fick spela en-mot-en oftare. I 4-4-2 så följer yttermittfältare med mer och hjälper till mer defensivt. Men å andra sidan så får man mer att göra på kanten än i 4-4-2. Man kan komma med offensivt mycket mer.

Ja, det märktes verkligen att du kom upp mer och kunde slå fler inlägg på slutet. Var det roligare tycker du?

Ja, det var absolut roligare tycker jag.

Hur stor del av träningen lägger ni på att nöta in olika spelsystem?

Tränaren väljer egentligen ett på försäsongen och sen kör man det igenom hela försäsongen och säsongen. Sen räcker det med att bara nöta in ett egentligen tycker jag.

Brukar man inte nöta in något att ha i reserv då?

Med Janne så hade vi att Leinar flyttades fram ifall det vägde på slutet och då hade vi ett slags spelsystem som vi nötte lite på och det funkade ganska bra det också faktiskt. Han gör en del mål den där Leinar.

Om vi går tillbaka till spelsystemen igen. Vilka är nyckelrollerna och kommer ÖIS klara av att spela 4-3-2-1 nästa säsong?

Jag tycker att innermittfältet är den viktigaste delen i de flesta spelsystem egentligen och speciellt i ett 4-3-2-1 där det år så många innermittfältare. Jag tycker att det ska vara en defensiv och sen två lite mer blandade offensiva.

Vart vill du helst spela då? Vill du fortsätta på ytterbacken eller vill du hellre spela på innermittfältet?

Jag vill hellre spela innermittfältare faktiskt. Eller kanske mittback. Vi får ordna någon annan som kan ta högerbacken nästa år. Jag får ta och lura någon helt enkelt. Haha.

Ja, Leinar kanske skulle vara intresserad?

Haha, det hade varit något det. Då kommer han upp lite oftare och kan nicka mer. Haha.

Hur tycker du att ÖIS ska utveckla sin spelidé i det långa loppet?

Jag tycker man ska gå efter en modell som börjar redan när man är liten. Då blir inte steget så stort mellan U-lag, J-lag och A-lag eftersom man spelar på ett liknande sätt i alla åldersgrupper.

Hur tycker du att spelidéen borde lyda?

Ja, jag tycker att det ska vara kortpassningsspel men även att man får killarna att kötta också. Man kan inte bara finlira. Speciellt inte här i Sverige med tanke på hur planerna ser ut som de gör. Så det blir att blanda lite men i grunden så ska alla ha ett bra passningsspel.

Det har varit lite snack på vårat forum att du borde vara lagkapten nästa år.

Jaså!?

Jajamänsan. Vad säger du om det?

Ja, det var väldigt roligt att höra. Det känns väldigt hedrande får jag säga.

Skulle du kunna tänka dig det?

Ja, det skulle jag kunna tänka mig faktiskt.

Vilka viktiga egenskaper tycker du att man borde ha som lagkapten och tycker du att du innehar dem?

Ja, jag har väl kanske inte åldern och rutinen för det men ÖIS är på väg mot något nytt så det spelar väl kanske inte någon roll. Det kommer kanske inte vara så många killar som är äldre än mig heller så. Men sen blir det en ganska svår lucka att fylla efter både Allbäck och Björn. Där har vi två stycken riktiga ledargestalter.

Vad skiljde dem åt som lagkapten?

När Allbäck sa något så lyssnade man verkligen. Björn var mer avslappnad och som en kompis kan man säga. På planen var ingen en sån där som står och skriker på en. Egentligen behövde ingen av dem ha en kaptensbindel för man visste ändå vem som var kapten. Det är väl lite det som kännetecknar en bra kapten, kan jag tänka mig. De hade det verkligen i sig.

Om du fick välja lagkapten inför nästa år, vem skulle du välja då?

Då skulle jag nog välja Valter. Vi kan låta honom vara kapten så länge med mig som assisterande. Vi kör en mjukstart kan vi säga. Haha. Han är fantastisk och hade passat perfekt tror jag.  Men han får klippa sig först. Haha.

Eller så får han skaffa valrossmustaschen?

Haha. Ja, kanske det. Jag ska tjata på honom.

Vart ser du dig själv och ÖIS om fem år då?

Då är vi ett stabilt Allsvenskt lag och jag är en stabil Allsvensk spelare i ÖIS. Som innermittfältare är viktigt att poängtera.

Nästa år då? Är du kvar då?

Jag tror det. Det är inte helt säkert men jag tror och hoppas det. Jag ska plugga också.

Vart ska du plugga då?

IHM. Det är en säljutbildning kan man säga.

Då kanske du kan köra en praktik på ÖIS-gården?

Det är inte omöjligt det. Det skulle passa bra tror jag och det skulle de nog bli glada över där uppe.

Det låter bra och jag får tacka dig för pratstunden, Danny.

Tack själv.

För med ny assisterande tränare finns det väl ingen plats för Janne C?

Nu är det klart vem som blir ny huvudtränare i ÖIS efter Janne Andersson. Det blir ett gammalt bekant ansikte, ingen mindre än Bosse Backman som tränade Sällskapet under 1998. Backman har tidigare också varit i klubben som ungdomstränare och har ett stort ÖIS-hjärta. Med sig till ÖIS tar han assisterande tränaren Bengt Kristensson.

Ni kan läsa en förträfflig intervju med Bosse Backman här.

© 2011 Sambadefensiv Kontakt: kontakt@sambadefensiv.se Suffusion theme by Sayontan Sinha