Det har gått en vecka sedan matchen mot Norrby IF på Gamla  Ullevi där ÖIS tillslut kunde ta med sig en vinst. Det råder delade meningar kring huruvida den matchen var en väl genomförd match från rödblått håll eller inte. Ett som är säkert är dock att det fortfarande är en lång väg att gå för vårt kära sällskap.

Ett steg på den vägen går ut till Frölunda och Ruddalen. Som ni säkert redan läst så innebär detta att det blir en gemensam spårvagnsresa för alla ÖIS-are som utgår från Valand. Som Jonathan skrev igår så är Flying Scotsman öppen från klockan 13.00 och klockan 15.52 avgår spårvagnen mot Frölunda. Mer info detta hittar ni i Jonathans artikel eller på Amoretfides.se.

Nog om resan dit även om vissa säger att det är den som är målet så är det ändå en match som ska spelas och således också en trupp som ska tas ut till denna match. Tillhör gör även att det hålls en träning dagen innan det ska kickas boll på allvar. Den träningen hölls idag med anledning av söndagens underlag på plast och troligtvis har större delen av veckans träning förlagts till just plastgräset, eller konstgräset om ni så vill. ÖIS är ju nämligen ett av få lag i denna serien som har förmånen att kunna förbereda sig på att spela både på konstgräs och naturgräs.

Förmodligen så kan ni vid det här laget hur upplägget ser ut för en träning dagen innan match under Hasse Prytz ledning så jag antar att jag kan gå vidare till vad som faktiskt hände. Okej?

Bra.

Traditionsenligt så kan vi börja med att ta oss en titt på skadeläget i truppen. Glädjande nog så är det faktiskt inga större problem med skador i truppen i nuläget. Något som egentligen är ganska ologiskt då ÖIS denna säsong har en av de minsta trupperna man haft på ganska länge. Med all form av ÖIS-logik så borde ju halva laget cykla som vettvillingar på varsin motionscykel samtidigt som konstgräset är till hälften fyllt av juniorer som springer livet ur sig för att kunna ersätta diverse nyckelspelare som gått sönder.

Så är dock inte fallet, och det ska vi allesammans vara oerhört tacksamma för. Dock finns det ett litet men ganska så dystert och mörkt moln på den i övrigt klarblå himlen. Markus Anderberg, som idag befann sig inne i gymmet större delen av träningspasset och enbart vågade sig ut mot slutet, dock iförd joggingskor. Det är så otroligt tråkigt att Markus Anderberg aldrig blir så frisk att han kan visa upp vilken otrolig talang han har. Nu tycks han alltså, efter att ha varit på väg tillbaka till matchform återigen ha gått sönder.

Med risk för att jag är helt ute och cyklar och säger något som inte alls stämmer så känns det nästan som att Markus Anderbergs tid i ÖIS börjar lida mot sitt slut om det är så att han har dragit på sig en allvarlig skada igen. Jag hoppas att det bara är en förkylning eller liknande men känslan är inte den, tyvärr.

För att hoppa till en lite gladare nyhet så var David Björkeryd återigen tillbaka i spel efter att ha missat förra veckans match mot Norrby. Av allt att döma så är han helt fit for fight och kommer också att ingå i truppen till morgondagens match. Man måste ändå säga att David Björkeryds skademönster är aningen märkligt då han sällan är borta längre perioder men då och då är borta en enstaka match. Känner han efter för mycket?

Något som under träningen gjorde iallafall mig aningen konfunderad var när det under slutet av träningen, som vanligt tränades fasta situationer. Jag tänker som vanligt inte skriva något om hur det såg ut och eventuella varianter eller liknande, då vi inte skriver om sånt. Men något som fick mig att reagera en aning var att Fredrik Andersson fick ovanligt mycket tid i målet. Peter såg dessutom inte riktigt så alert ut om han brukar. Varför har jag ingen koll på men risken finns att det är en skadekänning och då är det bättre att låta Fredrik får förtroendet.

Om det skulle vara så att Peter inte är helt kurant så ser jag ingen som helst anledning att han ska starta. Det hade enbart sänt fel signaler till Fredrik Andersson som är en duktig målvakt och stundtals under dagens träning såg oerhört laddad ut och stundtals spelade riktigt, riktigt bra och stod för några riktigt vassa parader.

Men som sagt, ingenting är säkert, Peter kan mycket väl starta imorgon. Känslan under träningen var dock att så inte är fallet.

I anfallet tyder det mesta på att det är Johan Hedman som får förtroendet bredvid Emil då Filip Holländer som förra matchen huserade i anfallet förmodligen flyttas ned då Sebastian Johansson är avstängd efter att ha dragit påsig sitt tredje röda kort för säsongen hemma mot Norrby.

Yttermittfältsplatserna däremot är aningen osäkra då det står mellan, Björkeryd, Tommy Lycén och Johan Pettersson i kampen om vilka som startar som yttrar. Dock gjorde både Tommy och Johan bra ifrån sig senast mot Norrby och det med David Björkeryd ganska färsk tillbaka från skada så är det en liten fördel Tommy och Johan.

I backlinjen är det troligtvis inga större överraskningar utan de som startade mot Norrby kommer även att starta på Ruddalen.

Startelva om Peter Abrahamsson är skadefri:

Om vi avlslutningsvis ska ta oss en titt på vilket lag Utsiktens BK är. Som en del kanske redan vet så finns det en hel del ÖIS-kopplingar i laget. Henrik Nikkilä som inför säsongen anslöt till Utsikten från Oddevold tillhörde ÖIS i början av 2000-talet men fick aldrig något större genombrott.

Även Erik Svensson och Martin Dohlsten vi alla säkert minns från säsongen 2008 bland annat tillhör även de numera laget.

Erik Berthagen som är fotbollsfostrad i sällskapet och som ett tag ryktades vara på väg till ÖIS under försäsongen från Gais valde istället Utsikten dock sägs det att han inte riktigt varit så lyckosam som många hade hoppats utan istället fått sitta på bänken till förmån för Felix Sehlström

Felix Sehlström som så sent som i februari spelade för ÖIS i matchen mot Gais på ett svinkallt Valhalla. Efter det valde han dock att istället ansluta till ”Kiken” för att få lite mer speltid och förtroende. Ryktet säger att ÖIS ville behålla honom men att han valde att lämna för att få lite mer speltid. Ett beslut som man måste respektera.

Ett annat beslut som jag innerligt hoppas att alla respekterar är Anton Hyséns beslut att komma ut som homosexuell. Johan Gellerman var inne på ämnet i sin text på amoretfides.se men jag vill ytterligare understryka att det hade varit en skam för sällskapet om det skulle sjungas eller skrikas något om detta under matchen.

Kalla mig PK eller moralkärring eller vilket annat valfritt Flashback-uttryck ni vill. Men jag tycker faktiskt inte det är okej att hetsa någon för något så privat som personens sexuella läggning. Att sjunga om att han är sämre än farsa: Okej. Att sjunga om att han är med i Let’s Dance: helt okej. Att däremot gå in på Antons sexuella läggning är faktiskt inte okej.

Tycker i alla fall inte jag. Och jag kände att det kunde vara på sin plats att understryka.

Nu blev avslutningen av denna texten aningen trist, men imorgon är det sällskapet som spelar. Och då är det fest!

 

Derbytorsk

 Inlägg av kl 22:00  Tipselit
Maj 172012
 

Det blir inte alltid riktigt som man väntat sig. Allt var som upplagt för en riktigt bra match på ÖIS-gårdens konstgräs denna torsdagsförmiddag. Tyvärr blev det inte alls så roligt som det kunde ha blivit. För det första var vädret allt annat än inbjudande och regnet föll under större delarna av de 90 minuterna som det kickades boll på. För det andra var det riktigt kallt. Och för det tredje så blev slutresultatet allt annat än tillfredställande.

Det började dock ganska bra och ÖIS tog ganska omgående tag i matchen. Det hela blev inte sämre av att IFK Göteborgs nummer 10 Muhamed Dizdar får ett rött kort efter vad som ser ut som ett bråk med ÖIS rivjärn och mittfältsdymano Daniel Carlsson. Att Daniel Carlsson är den som är inblandad i smågruff och smärre bråk som detta är inte speciellt förvånande då Daniel är en av lagets hårdaste spelare som sällan håller igen i närkamperna. Ett beteende som sällan är speciellt uppskattat av motståndarna, så inte heller denna gången.

Efter utvisningen tar ÖIS-arna tag i matchen och de blåvita är faktiskt inte äns nära att få in bollen under den inledande halvleken. Då och då försöker man sig på att med en långboll vända spelet, men utan resultat.

Tyvärr lyckas dock inte ÖIS-arna skapa speciellt mycket heller. Alexander Jeremejeff och Henos Musie har varsitt skott från distans som går någon meter utanför men mer än så lyckas man inledningsvis inte skapa.

Trots ett stort spelövertag så kommer inte det första målet i matchen på en fin kombination utan istället är det på en fast situation som ÖIS lyckas ta ledningen. Daniel Carlsson som i inledningen var inblandad i disbyten som fick en blåvit spelare utvisad får förtroendet att slå en frispark i på högersidan strax utanför straffområdet. Och han gör det bra! Inlägget träffar en pannan på Oskar Kivilo som stormar fram vid den bortre stolpen och kan ge ÖIS ledningen.

Efter målet kan ÖIS-arna fortsätta med det fina spel man hade innan målet men lyckas inte skapa några större farligheter under resten av den första halvleken men kan ändå gå till paus med en ledning och med ett motståndarlag reducerat till tio man. Det såg med andra ord ganska bra ut. Med betoning på såg.

Efter pausen raseras dock allting. Om det såg ut som att ÖIS hade matchen som i en liten ask i första så tog någon den asken, hoppade på den några gånger och tog det som var i för att sedan sno cykeln och sticka iväg skrattandes. Eller iallafall något i den stilen.

Ganska omgående i den andra halvleken kunde blåvitt ta kvittera och efter det går tåget väldigt fort. 1-2, 1-3 och tillslut blir det 1-4.

Visserligen kommer ÖIS:arna tillbaka en aning i slutet och en reducering är ganska nära men det samlade intrycket av matchen är ändå att ÖIS:arna efter sin starka första halvlek skulle tagit hem detta. Vad det är som gör att det inte riktigt håller hela vägen in i kaklet är svårt att peka på. Bristande inställning menar vissa, dålig fysik menar andra. Hur som helst så har denna säsongen inte börjat speciellt bra för Tipselit Äldre.

Nästa helg bär det av till Sölvesborg och möte med Mjällby AIF, känslan är att det är dags att börja plocka vinster för Tipselit Äldre snart.

***

Allt var dock inte värdelöst denna bistra torsdag. En glad nyhet kom i pausen av matchen då det blev officiellt att säsongsinledningens största positiva överraskning Filip Holländer kritat på ett nytt kontrakt som innebär att han iallafall inte kommer att lämna klubben gratis förrän efter säsongen 2013.

En del undrar varför kontraktet han skrivit på inte sträcker sig längre än över en och en halv säsong. Jag själv har inte heller någon aning men en gissning är att med tanke på att man i nuläget räknar med att gå upp så vill man inte knyta upp sig på för långa kontrakt beroende på vilka nyförvärv som görs inför nästa säsong och hur detta påverkar den nuvarande truppen.

Det kan också vara så att Filip Holländers kontrakt eventuellt kommer att förändras ifall det skulle bli superettan nästa år och man ser därför ingen anledning att skriva ett längre kontrakt då detta ändå kommer att omförhandlas nästa år. Men vad vet jag?

Det enda jag vet är att det känns riktigt bra att en spelare som Filip Holländer får ett kontrakt som sträcker sig över nästa år.

Derbydags!

 Inlägg av kl 22:44  Tipselit
Maj 162012
 

När Öis spelar är det fest, och då dansar man ringdans.

Det är inte bara A-laget som spelar derby denna veckan. Imorgon (Torsdag) är det dags för det första derbyt denna veckan. Tipselit Äldre spelar sitt tredje derby på tre veckor. Efter att ha vunnit mot Gais och förlorat mot BK Häcken är det nu dags att ta sig an IFK Göteborg. Bara det är skäl nog att bege sig till ÖIS-gården och ta sig en titt.

ÖIS ligger just nu näst sist i tabellen strax före Degerfors som än så länge är helt utan poäng. De inledande matcherna gick riktigt trögt för de unga ÖIS-arna och det dröjde alltså ända till den femte omgången innan man kunde ta sin första poäng. Den poängen togs visserligen inte mot vilket lag som helst utan det var mot ett Gais som hade inlett starkt. ÖIS-arna tog därför på sig ansvaret att plocka ned gossarna från torpet på andra sidan motorvägen på jorden.

Men denna gången är det alltså IFK Göteborg som ska besegras. Blåvitt ligger två placeringar nedanför Gais i tabellen och har hittills under säsongen samlat ihop åtta poäng, under säsongen har laget varit ganska ojämna om man ser till resultat. Ett utropstecken bland de blåvitas matcher är en 7-0 vinst som man tog mot Degerfors. Men det finns även bottennapp som 5-0 i baken mot Helsingborg.

Med andra ord kan det gå hur som helst men en ÖIS-vinst är alltid närmast till hands. Så tveka nu inte på vad du ska befinna dig klockan 13.00 imorgon. ÖIS-gården is the place to be!

 

Likt förra årets första möte med Norrby IF så slutade även detta med en 3-1 seger. Då sågs segern som en kraftdemonstration av många, men denna gången var det väl i ärlighetens namn inte en av de mest välspelade matcherna vårt kära sällsap gjort den senaste tiden. Kanske säger det något om ÖIS 2012 att vi inte är nöjda heller efter denna matchen, när ska vi bli nöjda? Det har under år 2012 spelats 16 matcher där ÖIS har varit det ena laget. Ganska få av dessa har spelet sett riktigt bra ut. Ändå har endast fyra matcher av dessa förlorats.

Kanske har jag för höga krav men jag tyckte inte att spelet var speciellt tillfredsställande denna gången heller. Men ÖIS vann.

Försvarsspelet, ett frågetecken 

Efter den miserabla förlusten på hemmaplan mot Norrby förra hösten så stod jag och Johan Orebäck några dagar efter matchen på en regntung gräsplan på ÖIS-gården och pratade med dåvarande assisterande tränaren Tomas Östlund om vad det var som gick fel i matchen mot Norrby. Tomas förklarade då hor evinnerligt trött han var på att man varenda gång som man förde spelet slappnade av i backlinjen och stod på hälarna när omställningen tillslut kom. Han förklarade hur han och Roberto varit oerhört noggranna i paus och innan matchen med att poängtera hur viktigt det var att vara på tå även om man som försvarare inte ställs på prov så ofta under matchens 90 minuter. Åndå gick det som det gick den gången. Inte ska vi väl gå på samma nit igen då?

Det som tidigare sett så vattentätt ut har de senaste två matcherna sett lite vingligt ut. Försvarsspelet mot Norrby såg stundtals okoncentrerat och lojt ut. David Leinar och Hannes Sahlin som tidigare varit säkerheten personifierade såg stundtals vilsna och inte oskarpa ut mot Norrby. Hannes som i inledningen sparkade hål i luften och var nära att ge Ibrahim Alushaj en autostrada hela vägen fram till Peter Abrahamsson var visserligen bra offensivt men kändes inte igen i sitt defensiva arbete. David Leinar hade en ovanligt dålig dag på jobbet defensivt och även om det sällan bara är en som kan lastas när två stycken missförstår varann men frågan är om inte just detta var David Leinars mål.

De fasta situationerna, ett utropstecken!

2012 års version av ÖIS är oerhört effektiva på fasta situationer. Efter fem matcher har det gjorts inte mindre än sju mål i samband med fasta situationer. Inte ens på Pavels tid var laget så oerhört effektiva på fasta situationer och det mina damer och herrar är tamejfan inget dåligt omdöme. Att dessutom ha gjort två frisparksmål efter fem matcher är sällsynt bra. På hela förra säsongen gjordes ett frisparksmål och det var i slutet av säsongen. Lyckas man utnyttja de fasta situationerna denna säsongen så kommer det vara oerhört nyttigt de gånger som spelet inte riktigt fungerar.

Det bör självklart nämnas i bedömningen av David Leinars match att betydelsen av hans huvudspel är monumental. På huvudet är David Leinar en klasspelare och det är något som måste utnyttjas till varje pris. Förra året gjorde han fem mål och om jag inte minns helt fel så var fyra av dessa på nick (rätta mig om jag har fel). Hans Prytz är ju självklart inte dummare än att han har insett detta och utan att säga för mycket så tränas det en hel del på frisparkar uppe på ÖIS-gården nu för tiden.

Ett nytt anfallspar

Startelvan blev inte riktigt som den som sambadefensiv presenterade inför matchen. Istället för ett femmannamittfält med Sebastian, Jakob och Holländer som innermittfältstrio så blev det den vanliga 4-4-2 uppställningen med Filip Holländer bredvid Emil Karlsson på topp. Det är ganska svårt att bedöma hur väl det fungerade. Visserligen gjorde båda anfallarna mål och det för första gången denna säsongen fast inget av målen var en frukt av något samarbete mellan de två. Svårt att bedöma deras insatser med andra ord. Fast samtidigt så gör de båda bra matcher. Fast Filip Holländer är på många sätt en fantastisk fotbollsspelare men någon spelare att söka med inlägg är han nog dessvärre inte än.

Emil Karlsson må vara ganska osynlig under större delen av matchen och skapar kanske inte så särskilt många målchanser. Däremot gör han en hel del annat jobb som han sköter alldeles ypperligt. Sedan Emil kom till klubben har han gjort stora framsteg med sin bollbehandling och han är numera många gånger bättre i spelet än var han tidigare varit. Därmed kan kan nu komma ner från sin anfallsposition och hjälpa till i spelet mycket mer än vad han kunde i vintras. Öisifieringen har gått som den ska med andra ord!

Sedan måste Emils mål såklart nämnas. Det målet själv, gör att hoppet för en uppflyttning denna säsongen växer. Att ÖIS till skillnad från förra året och många andra år inte faller ihop som ett korthus så fort som man släpper in en reducering utan istället kan punktera motståndarnas hopp ganska så omgående är otroligt skönt. Sedan är ju Emils mål en kraftdemonstration i sig och det visar väl i mångt och mycket hela syftet med värvningen av Emil Karlsson och vad som är ”grejen” med honom. För första gången på mycket länge finns en spelare i laget som kan göra det på helt egen hand om det så behövs och framförallt en spelare som inte darrar när det hettar till lite. Fem mål efter fem matcher talar väl på något sätt sitt tydliga språk. Emil är seriens bästa anfallare.

Sebastian Johansson

Den hänsynslöse och självklare Sebastian Johansson är tillbaka! Självklart fick han ett obligatoriskt gult kort i gårdagens match och är avstängd i matchen mot Utsikten nästa helg. Surt, men vill man ha det goda med Sebastian så får man nog också tugga i sig det som inte smakar lika gott. Sebastian Johansson är en grundbult i ett välfungerande ÖIS. Oavsett vilket spelsätt man vill använda så kommer Sebastian att behövas. Ska vi betsämma oss för att slå långt och grisa, så kommer Sebastian att vara viktig. Men även om man bestämmer sig för att vara ett spelande lag som etablerar spel runt motståndarnas straffområde så krävs det någon som Sebastian Johansson som bollvinnare för att kunna etablera spel.

När Sebastian är avstängd får vi troligtvis se Filip Holländer på innermittfältet igen, likt under försäsongen och även om man då tappar mycket av bollvinnandet, så fås i gengäld lite mer tempo och lite mer bollskicklighet. En förutsättning är dock att firma Holländer/Lindström klarar av det defensiva spelet också. Under försäsongen blev det stundtals lite för enkelt för motståndarna att springa igenom mittfältet tyvärr.

Sebastian Johanssons avstängning gör troligtvis att Hans Prytz återigen får stuva om i anfallet då Filip Holländer flyttas ned till innermittfältet. Detta öppnar upp för Oskar Wallén igen och efter att ha sett hans inhopp igår vågar jag återigen hoppas på den mannen. Bortsett från att han var nära att slå ett näst intill perfekt inlägg för valfri norrbyspelare att sätta pannan till så skapade han förvånansvärt mycket offensivt. Kanske är det dags att ge honom några chanser?

Maj 072012
 

För att bli framgångsrik inom det mesta gäller det att lära känna sin fiende. Därför blev det en liten utflykt i solen till vackra och alltid lika inbjudande Valhalla som för dagen stod värd för matchen mellan Qviding FIF och IK Oddevold. På många sätt en orehört intressant match med ÖIS-ögon sett. Flera spelare med ett rödblått förflutet på planen och dessutom två lag som i allra högsta grad kommer att försöka ställa sig i vägen för ÖIS under säsongen. Så för er som inte var där av någon anledning så kommer här en sammanfattning:

På ena sidan stod IK Oddevold. Inför säsongen var de tippade som etta i serien av både spelbolag och tränare på upptaktsträffen i Borås inför säsongen.

På andra sidan: Qviding FIF som efter en ganska dålig försäsong med bland annat, som bekant, en förlust med hela 7-0 mot ÖIS på ÖIS-gården inlett säsongen svagt.

Upplagt för Oddevoldsseger? Jo men visst.

Qviding ville dock inte vika ned sig utan gjorde efter dryga kvarten 1-0 på efter en markeringsmiss då man varit det farligare laget under inledningen av matchen. Ledningen höll sig halvleken ut och det syntes tydligt att det fanns en frustration i bortalaget som då och då gav sig uttryck. Oftast i diverse utbrott mot domaren Andreas Jönsson från Lomma (varför det nu är intressant)

Det var dock inte bara Oddevolds spelare och tränare som uttryckte sin ilska och frustration.Ledarna och spelarna hemmalaget ville inte vara sämre, skrik och gap även där. Låter jag som Ulf Stenberg nu? Det är absolut inte så att jag inte gillar att det är lite småbråkigt och hett på planen. Tvärtom, fotboll är känslor, även om det stundtals kan bli lite väl mycket El Clasico-stämning.

Även om Qviding hela tiden under den första halveken drev upp tempot var det ändå Oddevold som stod för det större bollinnehavet och även om det var knappt så var man det spelförande laget. Dock utan att skapa några farligare chanser.

Efter en första halvlek som gått i ett furiöst tempo så kom en andra halvlek som…Höll precis lika högt tempo!

Rent generellt är det i Qviding som driver upp tempot i matchen. Istället för att lugna ner sig efter den riviga första halvleken skruvas tempot istället nästan upp ännu mer i den andra halvlekens inledning och detta gynnar hemmalaget som tar över spelet än mer.

I inledningen av den andra halvleken radar Qviding upp chanser och inte långt efter att Kamal Mustafa träffat stolpen kan man komma runt på kanten igenom Alexander Vrebac och som spelar in bollen till lagkaptenen Isa Bagci som trycker in bollen bakom Oddevolds målvakt Peter Zwesloot-Isaksson.

Qvidings 2-0 höll sig matchen ut och det var i ärlighetens namn aldrig nära att Oddevold varken kvitterade eller reducerade. Snarare var det så att Qviding hade kunnat vinna med mer om de bara hade lyckats ta tillvara på sina kontringar där felprocenten stundtals var lite för hög.

I slutet av matchen kommer Albin Pettersson, som provspelade med ÖIS i vintras in, och strax efter det går han också ut. Efter ha varit på planen i, uppskattningsvis 10 minuter, är nära på att bryta båda Kamal Mustafas ben med en glidtackling som Vinnie Jones, om han sett den, förmodligen hade gråtit glädjetårar över. Tack och hej Albin, och tack och hej till Oddevolds chanser. Även om dom förmodligen var rökta redan innan Albins röda kort.

Hur står det egentligen till i Oddevold?

Med ÖIS-ögon sett är resultatet i denna matchen glädjande då Oddevold troligtvis är det största hotet mot ÖIS av de två lagen. I och med denna matchen åkte också Oddevold på sin andra förlust för året och vacklar en aning jämfört med den starka försäsongen då man gick fram som ett lokomotiv och fullständigt sprudlade av självförtroende och vinnarmentalitet. I matchen mot Qviding var den som bortblåst, hela laget andades frustration och ilska. Till skillnad mot hur det såg ut för Oddevold i matchen mot ÖIS under försäsongen då allt gick som på en väloljad räls och allt såg så självklart ut så såg det nu istället ganska oklart ut hur de egentligen ville spela. Duktiga mittfältare som Henrik Palmersjö passade fel, rutinerade mittbackar som Joakim Jensen tappade markering och det hela såg precis ut som det brukar göra i ett lag som kommit i ”otakt”.

Självklart är det alltid farligt att dra slutsatser efter en endaste match men vad som klart och tydligt kan konstateras är att det Oddevold som stod på Valhallas gräs under söndagseftermiddagen inte såg ut som seriesegrare.

Något som ÖIS måste utnyttja när lagen möts i slutet av juni är Oddevolds långsamma backlinje. In med Anderberg, in med Emil, mata Oskar med nuggets(det funkade för Bolt iallafall), mer kol, mer kol! Spring!

Oddevold hade stora problem stundtals med Qviding, som visserligen, med stor sannoliket, har ett av seriens kvickaste lag. När Kamal Mustafa och de andra satte fart i kontringarna fick Oddevolds backar problem. Tyvärr kunde inte Kamal själv riktigt kontrollera sin snabbhet utan slog istället vid några tillfällen mer eller mindre knut på sig själv med diverse avancerade moves.

Oddevold bör inte på något sätt räknas ut i ett så tidigt skede som den fjärde omgången. Förra året lyfte man sig inte förrän serien vände, vilket då var lite för sent men förmågan att vända negativa trender finns sannerligen där. Skillnaden denna säsongen jämfört med förra är dock att det denna gången handlar om att vända innan det är kört och pressen försvunnit. Det är en radikal skillnad.

I en intervju efter matchen antyder Oddevolds tränare Jan-Erik Lien att han ser vissa problem med inställningen vilket självklart är oerhört oroväckande för ett lag med uppflyttningsambitioner. Visserligen brukar bristande inställning vara något som tränare drar till med då spelet inte riktigt stämmer och en match skiter sig, men om det verkligen är så att inställningen är bristfällig så har Oddevold stora problem. Att vända en lite sämre period som säsongsinledningen ändå varit för Oddevold trots med två förluster på fyra matcher med en inte alltför bra inställning kan bli svårt. Väldigt svårt.

Qviding, what’s the deal with that?

Men var det verkligen så att Oddevold underpresterade då? Kan det inte vara så att Qviding helt enkelt är ett bättre lag än bohuslänningarna och att de är Qviding som vi ska vara rädda för? Nja, både ock.

Vi ska sannerligen vara oroliga för Qviding när ÖIS i juli möter dem i ett dubbelmöte då serien vänder. I enstaka matcher kan de säkerligen hota vilket lag alla lag i serien. Lag som spelar på samma sätt som Qviding har en förmåga att göra det. Det finns nämligen inga som helst spärrar. Fullt blås från minut ett till nittio, mot Oddevold fungerade detta alldeles utmärkt. Däremot har jag svårt att se hur det ska hålla över tid. För att ett lag ska klara av att hålla sig i toppen av en serie måste ha ett lite lungare spel att gå tillbaka till de gånger man har en lite sämre dag och inte klarar av att hålla uppe samma tempo.

Vi alla såg ju också i matchen under försäsongen vilken avgrundsdjup lägstanivå laget har. Laget är spelar väldigt mycket på inspiration och när det går bra så kan det gå helt fantastiskt bra, men när självförtroendet inte riktigt är på samma nivå så är det inte lika bra.

För att summera matchen så kan man konstatera att det går fort inom fotbollen. Oddevold som såg så farliga ut…

Mar 152012
 

Igår kom beskedet. Valter Tomaz Juniors tid i ÖIS är över.

Beskedet var väl föga oväntat med tanke på att han under den senaste tiden känts allt längre ifrån truppen. Som några skrivit så kunde avslutet blivit vackrare än vad det blev. Att det dröjde så länge innan Valter fick beskedet att han inte ingick i planerna är beklagligt. Att man väntar så länge att meddela en spelare i Valters ålder gör att han får problem med att hitta en ny klubb. Jag hoppas innerligt att Valter hittar någon klubb där han får den bästa behandlingen han kan få. Förhoppningsvis också någonstans i göteborgstrakten så att ett besök lite då och då är möjligt.

Själv blir jag ganska lätt fäst vid spelare och tar dom lätt till mitt hjärta, men få spelare har fastnat så djupt inom mig som Valter. När jag under förra året bevakade min första träning fanns det bara en spelare som fick mig att bli en aning starstrucked. Valter är en person som det är så självklart att man bara älskar, han har någon form av skimmer runt sig som gör att man känner en oerhörd respekt för honom.ja brukar tycka att allt snack om att ha ”det” är lite pajigt, men va det någon som hade ”det” så var det Valter Tomaz Junior. Det finns en aura runt Valter som man bara dras in i, på Idolspråk hade det förmodligen kallats för självklar utstrålning eller något i den stilen men jag tycker Valter är bättre än någon klyscha på Idolspråk. Valter är Valter.

Han är på många sätt något unikt. När han kom till ÖIS 1997 var han en av de första brassarna som kom till svensk fotboll och han är med stor sannolikhet den som lyckats allra bäst av de allra tidigaste brasseimporterna. Men det finns så mycket mer som är unikt med Valter Tomaz Junior. Han kom till ÖIS precis innan invasionen av mer spektakulära brassar som Paulinho, Afonso och Ailton, spelare som då sågs som mer öisiga än en hårdför och akrobatisk mittback. Så var det för mig i alla fall, när jag var yngre var det inte Valter som var favoriten utan av backarna var det väl på sin höjd Anders Prytz man la märke till. För han gjorde ibland coola frisparksmål. I takt med att jag mognat som supporter och människa har jag lärt mig att älska en spelare som Valter, jag har lärt mig att det han gör är vackert även det. Det är till och med så att det Valter gjort för ÖIS är bland det vackraste en nördig fotbollssupporter med ett sjuklig svaghet för ikoner kan uppleva.

Att som stenhård mittback bli ”folklig” i lirarnas lag är en bedrift.

Comebacken efter tiden i Molde gjordes mot Degerfors i Örebro och efter att direkt ha dragit på sig en skada blev han borta i ett antal månader, men sedan. I en regnig och lerig match mot Syrianska fick han återigen visa upp sig inför hemmapubliken och jag minns detta som ett av mina starkare läktarminnen de senaste åren. Bara en gång sedan dess har jag känt en sådan unison glädje och kärlek från en hel fotbollpublik och det var när Marcus Allbäck gjorde sin mini-comeback mot Motala i höstas. Varenda människa jag såg omkring mig hade ett leende på läpparna och när Valter redan efter några minuter avslutar matchen för en av spelarna i Syrianska igenom att sparka ner honom stiger jublet. I det ögonblicket blir Valter odödlig för alla öisare. I det ögonblicket är han hjälten som kom hem och gjorde precis vad folk ville att han skulle göra. Svårare än så behöver inte fotbollen vara.

I och med Valters avsked till ÖIS som spelare så går ju funderingarna i mitt huvud på samma sätt som de alltid gör när en spelare som kan betraktas som en ikon lägger skorna på hyllan, är han den sista i ett utdöende släkte? Kommer fler Valtrar komma fram? Är klubbkänslan död? Jag har egentligen inget svar på den frågan utan är ganska osäker. Kanske är det så vi håller på att se ett släkte fotbollsspelare försvinna. Självklart hoppas jag inte på det och självklart vill jag tro att en spelare som Jakob Lindström eller Joakim Hall kommer att stanna större delen av sin karriär i ÖIS, eller åtminstone återvända till ÖIS när utlandsäventyren är över. Men man vet aldrig. Om det skulle vara så att tiden av spelare som Valter snart är förbi så är jag glad att jag har upplevt lite av den.

En era som definitivt är slut är eran av brassar i ÖIS. Eller utländska spelare överlag. För första säsongen på länge kommer ÖIS detta år vara helt utan några utländska inslag, ser det ut som i varje fall. Detta är otroligt trist på något sätt, särskillt om man som jag vuxit upp med att ÖIS är ett lag med utländska influenser och som har någon form av internationell touch. Vi har förmodligen inte sett det sista av brassar i ÖIS men Valter var sannerligen slutet på en era.

Sambadefensiv och alla andra som förstår sig på fotboll tackar dig Valter och om du läser detta så vill jag att du ska veta att du kommer att vara saknad. Det är ju du som är Sambadefensiv.

 

Av någon anledning går det inte att ladda upp bilder längre, problemet ska lösas så snart som möjligt, men därför finns det inga bilder i denna text.

Uppe i stugan droppar spelarna in en efter en ungefär en timme innan träningen börjar och hälsar varandra välkomna tillbaka efter julledigheten. Efter ett tag stegar Benny Rosén in med käppen i hand och tittar ut över det som en gång i tiden var något han själv styrde över. Han ser ut över ett rum där det en gång i tiden satt spelare som kommande säsong skulle kriga om ett SM-guld. När den bedagade mannen nu tittar ut över kafeterian ser han en samling spelare med vitt skiljda bakgrunder som tillsammans har fått uppdraget att spela klubben tillbaka till superettan.

Att se den åldrade mannen stå där och tänka samma sak som jag precis skrev får mig att förstå varför han ser aningen bister ut. Det gör ont i mig när jag inser hur han ser sitt kantstötta och nedsmutsade livsverk ladda batterierna för en säsong i division 1 södra. Men förhoppningsvis finns det i Benny på samma sätt som i mig ett hopp om att detta året ska bli något bra. Ett hopp om att detta blir året då vi för första gången på länge är ett stabilt lag som vinner de matcher man ska vinna och på ett kassaskåpssäkert sätt tar sig tillbaka till Superettan.

För första gången på länge känns det nämligen som att det inte finns något att skylla på. Trots tunga spelarförluster som Jakob Olsson och Danny Ervik så känns truppen ändå vassare. En tränare har återigen lämnat plats för en annan men ändå har det sällan känts så lugnt och harmoniskt i truppen som nu. Hans Prytz går från klarhet till klarhet för mig. Intrycken jag fick av honom idag var precis de jag vill ha. Han är bestämd, tydlig och verkar ha en idé om hur han vill att detta skeppet ska fås på rätt kurs igen. Intrycken av tränarparet Prytz-Karlén är inledningsvis väldigt goda. Att döma av det lilla jag hörde dem efter träningen så finns det en tydlig idé om vad som måste bli bättre tills säsongspremiären mot Skövde.

Något som var tydligare än någonsin att man behöver jobba och som också nämndes är den första touchen. På just det området måste man berömma alla ungdomstränare i klubben. Det är nämligen så att om det är något som de unga spelarna som kommer upp i A-laget inte ligger efter med så är det förmågan att ta emot och bollen och behandla den väl. Om man jämför de spelare som lyfts upp från Tipselitlagen med de spelare som värvas in från andra klubbar så är det allt som oftast spelarna som värvas från andra klubbar som har vissa problem med förstatouchen, något som yngre spelare mycket sällan har. Sedan finns det andra detaljer som nyförvärven har men som inte finns hos de uppflyttade såklart, men detta var något som slog mig idag.

Det är svårt att dra några allvarligare slutsatser på dagens träning egentligen då den i ärlighetens namn var ganska medioker. Om man däremot skulle försöka sig på någon form av bedömning av de nya spelarna så var det i sanningens namn väldigt blandade resultat. Tommy Lycén fortsätter att imponera efter säsongsslutet. Som jag tidigare skrivit så har Tommys formkurva pekat spikrakt uppåt sedan matcherna tog slut. Nu har han dessutom lyckats med bedriften att skaffa sig en solbränna i världsklass under semestern och dessutom behålla formen, vilket är synnerligen beundransvärt. Om Lycéns form håller i sig kan vi nog räkna med honom som en av den kommande säsongens bästa spelare.

Någon som däremot inte konserverat formen allt för väl över julledigheten är Hannes Sahlin som såg riktigt seg ut stundtals och den Hannes som provspelade i höstas gick inte att känna igen. Hannes eventuella formsvacka känns visserligen inte speciellt oroande då han inte var ensam om att se lite seg ut. Det faktum att han såg mycket kvickare och aggressivare så sent som i höstas gör mig även det lugn. Vissa spelare blir lättare ringrostiga än andra, så är det bara, om någon vecka är jag säker på att den riktiga Hannes är tillbaka igen.

Inte heller de andra två nyförvärven, Johan Hedman och Emil Karlsson imponerade allt för mycket men båda visade väldigt goda intentioner. Även om Johan Hedman behöver komma upp i lite högre tempo och Emil behöver ställa in siktet en aning så syntes det att båda är här för att göra avtryck. Emil krigade och sprang precis så mycket som han förväntas göra. Glöm bilden av Emil som en stor tung targetspelare om nu någon hade den bilden av honom. Emil är en väldigt rörlig forward som har en Elmaderegergisk spelstil som kan bli väldigt nyttig för laget om man lyckas bygga ett spel där man kan utnyttja hans och Johan Hedmans starka sidor.

Johan Hedman som kanske är den mest intressanta av årets nyförvärv såg stundtals riktigt intressant ut. De korta direktpassningarna och skarvningarna han stod för då och då gav mig en grym känsla. Om det skulle vara så att Johan Hedman är den där spelare som det sägs att han är så kan han bli en enorm tillgång med sina framspelningar och sin förmåga att sätta andra spelare i farliga lägen.

Det fanns tre spelare på planen under dagens träning som spelar för sin fortsatta överlevnad på öisgården, två av dessa borde man genast ge ett nytt kontrakt med en gång. Pontus Otterstedt är en av dem, det hade varit helt fel av klubben att låta honom lämna. Han må vara aningen oslipad men då klubben behöver yttermittfältare och har en spelare i truppen som inte vill något hellre än att kämpa för en plats i A-laget och dessutom är talangfull så hade det varit tjänstefel att välja bort Otterstedt.

Den andra spelaren man borde lämna fram ett kontraktsförslag till är Ibrahim Alushaj som bara går från klarhet till klarhet och idag var piggast på planen. Med hans påskrift så är yttermittfältsproblemet löst på ett bra mycket intressantare sätt än om man väntar på att någon spelare med bättre meriter ska komma till klubben. Bättre att satsa på Alushaj och Otterstedt som är hungriga och intressanta till ett billigare pris och sedan lägga pengar på att hitta en mittback av den typ jag tidigare nämnt.

Den tredje spelare som provtränade idag var Robert Vilahamn om är en anfallare från Ytterby med meriter från IFK Göteborg. Ingen spelare som imponerade på mig, men det är samtidigt svårt att avgöra på en träning. För att kunna ge ett bättre omdöme om Vilahamn måste jag be att få återkomma.

Avslutningsvis måste jag säga att de är helt grymt att så många kommer för att beskåda årets första träning. Tillsammans ska vi göra detta iår!

 

ÖIS går inte ihop med Qviding. ÖIS spelare i Division 1 Södra kommande säsong. Spelarna står utan kontrakt och förhandlingar pågår med de som nu är villiga att ge ÖIS ännu en chans (stor eloge till de spelare som har tålamod med vår förening). Till råga på allt har vi fått ÄNNU en tränare i raden som skall hjälpa ÖIS på fötter igen. För oss Öisare så har verkligheten verkligen ställts på ända den senaste tiden. Men nu har det hänt och lika bra var väl det om man ser tillbaka en snabbis. Det har ju trots allt inte varit speciellt roligt att vara Öisare de senaste åren.

Jag har inte varit som en ettrig spyfluga och spottat ur mig texter här på Sambadefensiv under den senaste tiden. Nej, jag är ärlig med att säga att jag har varit bra trött på hela skiten och allt som har kretsat kring ÖIS det senaste. Jag har följt det hela med intresse givetvis, men också med en viss matthet och en känsla av att nu har jag fått nog. Hur menar du nu frågar kanske ni? Ja, jag har inte tröttnat på ÖIS som förening. Jag har definitivt inte tröttnat på fotboll som sport. Nej, och jag ser de båda sakerna förenliga även i framtiden. Men den stora skillnaden nu mot då är att jag har tröttnat på hur ÖIS fotbollssektion har skötts och förvaltats under hela den här gångna tiden. Nu får det vara bra. Jag vill inte se att det händer igen.

”Denna kåk har varit våran uti många herrans år. Denna kåk har varit vår, och det har nog satt sina spår. Denna kåk den har hängt i, och den har stått i vått och torrt. Men nu är det slut på det, för nu ska trettifyran bort.”

Att lova guld och gröna skogar. Det är en sak. Sanningen visar sig ändå relativt snart, så även i ÖIS fall, och det är svårt att lura supportrarna då. Att lova att vi skall bli en fotbollsklubb att räkna med på högsta möjliga nivå i Sverige (och även i Europa långsiktigt). Det är en sak. Också där spelar det ingen roll vad man säger så länge prestationen uteblir. Det kan man ändå köpa på något sätt. Men att huvudlöst satsa mångmiljonbelopp och att slarva bort en jätteviktig tid i ÖIS och satsa mot mål som inte tycks kunna lösas med alla tänkbara kända medel utan att dra i handbromsen innan eller ha någon som helst självinsikt och blåsa av anfallet. Ja, det är otroligt dåligt och det som gör mig så trött på det hela.

Men men. Det är ingen idé att gräva ner sig i mer skit nu. Jag försöker hitta tillbaka till känslan och förr eller senare så är den där. Då fungerar det ju.

Det är dags att rycka upp sig och vore det inte för att man är just Öisare så hade väl det inte gått. Vi Öisare är vana vid motgångar och efter det här som har hänt nu så kan det inte gå mer åt helvete utan att det är hanterbart i alla fall (jo, givetvis finns det värre saker i ÖIS-livet). Det viktigaste är att vi har vår klubb kvar. Vi har vår tradition kvar. Det är väl också i stort sett det enda vi har kvar just nu, men det är i alla fall något att bygga vidare på. Nu gäller det att tvätta bort skamfläckarna, som den senaste tidens skriverier om ÖIS i media har gett oss, och dra på sig findressen och sträcka på sig.

”Denna kåk var ganska rar och släppte solsken till oss in. Den var också generös med fukt och kyla, regn och vind. Den var snäll och lite gnällig men den ville alla väl, och den var vår i alla väder fastän gisten ful och skev.”

Vad måste göras? Ja, framförallt så måste vi få se en styrelse som nyktert kan se vilka åtgärder som bör göras för att nå framgång igen. Den bör utöver det ha en insikt om när horisonten ser mörk ut och då ha modet att upplysa oss ALLA om vilka risker man står inför, eller helt enkelt bara bromsa och våga byta riktning mitt i brinnande strid. Det fungerar inte att vända sig till män i scarf och med stora plånböcker så fort det börjar blåsa snålt. Det gäller att skapa sig sina egna förutsättningar och en egen fast mark att stå på. Som supporter är jag beredd att hjälpa till med det jag kan. Det minsta jag kan göra är att betala medlemsavgiften och även köpa årskort. Personligen är jag givetvis beredd att hjälpa till mer än så. Men det viktigaste av allt är som sagt de som kommer att styra uppe på ÖIS-gården. Jag skulle uppskatta om man en gång för alla bytte ut de positioner där man vet att resultatet inte har räckt till. Precis på samma sätt som man gör på alla seriösa arbetsplatser om något går fel. Personer med ÖIS-hjärta bör inte per automatik bli inventarier i sammanhanget.

Att Lars Ranäng avgår känns i det här läget väldigt naturligt. Han har gång på gång bevisat att han har en vilja av järn men också en käke av samma material som tycks ärga eller rosta igen om den inte får glappa lite. Tyvärr är det inte alltid så lyckat och det har sannerligen inte hjälpt ÖIS den här gången. Nej, vi måste få slut på ryggkliarväldet på ÖIS-gården för det har inte hjälpt oss mycket om vi skall vara ärliga. Hjärta är viktigt och det tycker jag alla är välkomna att dela med sig av i klubben, men det är dags att glömma hur det har varit och istället blicka framåt. Det gäller att anpassa sig efter rådande förhållanden och de förutsättningar som man faktiskt har. Man kan inte leva på luft och bygga något med pengar man inte har.

Jag hoppas på stora förändringar och att vår klubb på något sätt äntligen kan skötas av folk som som faktiskt vet vad de håller på med och som inser att vår historia från 1887, det eviga hyllandet av gamla legendarer och SM-tecknet -85 inte är något vi enbart kan leva på idag. ÖIS måste helt enkelt lyfta sig rejält på alla plan och börja sondera terrängen framför sig. Men jag är positiv. Interimsstyret på ÖIS-gården är bara det ett steg i rätt riktning. Det gäller bara att inte locka till sig för många ”gamla goa Öisare” nu när vinden har bedarrat. Det gäller istället att locka till sig nytt blod. Folk med ÖIS-hjärta men som också förstår vad som krävs i framtiden och vågar planera långsiktigt utan att titta tillbaka på fornstora dagar. Vi behöver helt enkelt folk som vill ta skitgörat och vill kämpa. ÖIS skall återigen bli en förening att räkna med.

”Ja, nu är det slut på gamla tider, ja, nu är det färdigt inom kort. Nu ska hela rasket rivas, nu ska hela rasket bort. Så jag tar farväl och stora tårar rullar på min kind. Nu är det slut på gamla tider, nu går trettifyran i himlen in.”

PS: Den gamla ”dängan” Trettiofyran som jag citerar här i texten syftar inte på vare sig ÖISgården eller något annat fysiskt. Det handlar om känslan av att riva något gammalt och bygga något nytt. Jag hoppas att ÖIS gör detta och också lyckas med det, för det behövs.

© 2012 Sambadefensiv Kontakt: kontakt@sambadefensiv.se Suffusion theme by Sayontan Sinha