ÖIS » Sambadefensiv

Storförlust på Påskbergsvallen

Inlägg av Sambadefensiv kl 21:18 Superettan

Maj 232013

Snacka om käftsmäll.

ÖIS förlorade i kväll med 5-1 på Påskbergsvallen i Varberg. Förlustsiffrorna speglar visserligen inte spelet på plan, det måste man vara ärlig att säga, men likväl är det långt ifrån godkänt att klappa igenom så totalt och släppa in tre mål den avslutande kvarten. Där kan man kräva att ÖIS skall uppvisa en bättre disciplin. Man kan kräva att ÖIS skall hålla ihop lagdelarna på ett sådant sett att Altemark Vanneryr inte ens skall få chansen att trycka dit ett hattrick på 15 minuters spel.

Men det fick vi inte se. Istället fick vi se ett ÖIS som tappade allt och utelämnade Peter Abrahamsson å det grövsta. Pang, bom. Tre mål i baken i slutet och helt plötsligt osar det krisstämpel kring ÖIS igen. Åtminstone osar det fiasko. Att åka till Påskbergsvallen och förlora med 5-1 är aldrig OK. Inte ens om matchbilden tydde på något helt annat.

Det stod dock bara 2-1 till Varbergs BoIS efter den första halvleken. Spelmässigt var det tämligen jämnt skägg där Emil Karlsson var på ett lysande spelhumör. Inte bara för att han efter cirka 20 minuters spel stänkte dit sitt fjärde mål för säsongen, utan för att han i det stora hela var riktigt rivig. Dessutom var touchen för en gångs skull vässad och på Emils egen sida. Vore det inte för en kass vänsterfot och lite oflyt hade han kunnat trycka dit ytterligare en boll.

Tyvärr var det ett domarmisstag som till viss del stjälpte ÖIS. Det hade i alla fall en stor påverkan på resultatet. För i slutet av den första halvleken tilldelades hemmalaget en straff – till synes helt felaktigt. Dragan Banjac pekade dock på straffpunkten och Özdemiroc tryckte sedan dit bollen stensäkert till höger om Peter Abrahamsson. Det var käftsmäll nummer ett. Den andra, tredje och fjärde kom efter halvtidsvilan.

Men innan ÖIS hopp om poäng raserades på grund av en skyttekung i BoIS så skall det trots allt sägas att ÖIS var på vippen att få till en kvittering. Spelet var utan tvekan till ÖIS favör i början av den andra halvleken och bland annat hade Emil Karlsson ett riktigt kalasläge att sätta 2-2-bollen efter att Johan Lundgren spelat bollen snett inåt bakåt till en fristående Karlsson. Mål trodde många, skottet såg välplacerat ut, men i vägen kastade sig två försvarare vilka förhindrade bollen från att hamna i nät.

Vidare hade ÖIS två avslut utifrån som båda tog i överliggaren, och utöver det kan vi addera en Yarsuvatchans som borde ha utnyttjats på ett bättre sätt. Framspelningen var dock lite halvrisig vilket gjorde att Yarsuvat var tvungen att möta bollen på uppstuds – men han var å andra sidan helt omarkerad. Därför kan man kräva att han skall få den bollen på mål och inte två meter över.

Med kvarten kvar stängde Varbergs BoIS butiken när ÖIS försvar stod och halvsov för ett ögonblick. Djupledsbollen gick mot Altemark Vanneryr, och när backlinjen misslyckades med sin offsidefälla kunde han enkelt skjuta bollen förbi Peter Abrahamsson till 3-1. Ett riktigt skitmål ur ÖIS-ögon. Är det någon spelare i denna serie man bör ha koll på så är det sannerligen Altemark Vanneryr. Han har öst in mål hittills – och den sagan fortsatte även i dag.

För som tidigare nämnt nöjde han sig inte med ett punktera matchen med sitt 3-1-mål. Han ville även försäkra sig om att segern verkligen var bärgad genom att banka på en redan islagen spik. Därför passade han innan slutsignalen på att sätta både fyran och femman. Allt medan ÖIS försvar stod och tittade på.

Att 5-1 inte speglar matchen över 90 minuter spelar ingen större roll. Det är under all kritik att falla så platt i slutet av matchen. Jag kan ge mig tusan på att ett korthus hade hållit ställningarna bättre. Och det säger inte lite. Men det finns inte så mycket mer att göra än att glömma den här matchen. Fram till matchminut 75 fanns det en hel del att plocka med sig, men med tanke på vad som sedan följde gör ÖIS kanske bäst i att lämna detta bakom sig för gott.

Mållöst mot GIF Sundsvall

Inlägg av Christian Börjesson kl 20:31 Matchreferat, ÖIS - GIF Sundsvall, Superettan

Maj 182013

Det blev för ÖIS inga mål framåt mot GIF Sundsvall i dag, men väl ytterligare en poäng att addera till den totala poängskörden som nu uppnår åtta inspelade efter sju omgångar och en tiondeplats i en för tillfället haltande tabell.

Kanske att man hade hoppats på en lite bättre utdelning och placering tabellmässigt, men det är å andra sidan ingen hemlighet att ÖIS kommer få kriga för sina poäng varenda gång det vankas match. Det må finnas ”experter” som bara såg AIK-matchen och som därefter haussade laget något enormt som verkligen trodde att ÖIS var ett lag för toppstriden, men för oss som följer laget vecka efter vecka kommer inte nedre halvan-placeringen som någon överraskning. Det kommer krävas ett fullständigt arbete varje omgång för att ÖIS skall spela Superettan 2014. Det vet vi, det vet tränarstaben och det vet spelarna.

Man måste dessutom säga att man får vara nöjd med att kryssa mot GIF Sundsvall. Det är bara att jämföra laguppställningarna för att förstå att GIF Sundsvall i grunden har ett betydligt bättre, jämnare och mer kvalitativt lagbygge. Baksmällan var tung i de två första omgångarna där GIF Sundsvall förlorade med 0-3 gånger två, men sedan tog de tag i sig själva, ryckte upp sig och återgick till den nivå som GIF Sundsvall har ett lag för att spela på.

Inför dagens match hade Giffarna inte släppt in ett enda mål på fyra matcher. Och då ÖIS, som bekant, å sin sida inte ens hade gjort något mål sedan vinsten mot Landskrona BoIS i den fjärde omgången så går det inte att hänga alltför stor läpp över att målen uteblev även i eftermiddags. I en perfekt värld hade ÖIS satt åtminstone ett mål – det tjänade vi möjligtvis ihop till – men när man möter ett lag som GIF Sundsvall så syns det ganska så tydligt att ÖIS får det tufft. Lagen ligger inte riktigt på samma nivå spelmässigt. Det blir mycket försvarsspel följt av chansbollar, och desto mindre organiserat anfallsspel. I dag var det knappt någonting sådant alls från ÖIS sida.

Framför allt grundlade GIF Sundsvall sitt offensiva spel på sin högerkant i den första halvleken. Tillsammans med ytterbacken Eric Larsson tråcklade sig den före detta Hammarbyaren Simon Helg fram till både skott- och inläggslägen flera gånger om. Med finurliga instick bakom Hannes Sahlin kunde de skapa oreda inne i ÖIS straffområde efter att bollet slagits dit. Farligt blev det, flera gånger om, men med lite tur blandat med Sundsvallsk oskärpa hamnade bollen aldrig bakom Peter Abrahamsson.

Inte heller hamnade bollen bakom Peter Abrahamsson i den 13:e matchminuten, men väl i en av hans stolpar. Via en vacker djupledsboll löpte sig Daniel Sliper fri mot Abrahamsson varpå han sköt mot det bortre hörnet. Bollen passerade Abrahamsson i målet, men oturen grinade GIF Sundsvall i ansiktet när skottet tog i stolpen och ut. Vad som sedan följde var en returtagning av ”skyttekungen” Johan Eklund men symboliskt för hela matchen var avslutet bedrövligt och landade någonstans på den 22:a bänkraden.

ÖIS klart bästa chans, och kanske enda också egentligen, kom när matchuret just passerat halvtimmen. Efter en djupledsboll slagen av Hannes Sahlin någonstans runt mittplan snodde Emil Karlsson åt sig bollen långt ned i planen. Istället för att slå bollen mot Oskar Wallén som störtade in centralt så vek Karlsson snett bakåt och tog sig därför någon meter förbi sin försvarare. I det läget fanns det väl egentligen inga större ytor att skjuta bollen på, men han sökte det bortre hörnet vilket var det enda rätta. Bollen var dock mer hård än välplacerad och således kunde Oscar Berglund i GIF-målet styra bollen över ribban.

Några minuter senare nådde Sebastian Ohlsson högst på ett inlägg slaget av Johan Lundgren men både inlägget och nicken hade för låg fart vilket förhindrade det hela från att bli någon rejäl farlighet även om nicken trots allt hade kunnat leta sig in om inte en av försvararna agerat räddande ängel någon meter utanför mållinjen och rensat undan bollen.

Men mer än några anfallsräder då och då hade inte ÖIS i dag. GIF Sundsvall var hetare på det centrala mittfältet vilket gjorde att Ari Skúlason kunde lägga upp offensiven på ett ganska så behagligt sätt. Och vore det inte för att avsluten höll Superettanklass – det vill säga var genomgående tämligen usla – så hade bortalaget förmodligen satt åtminstone ett mål i första halvlek.

Även om Hans Prytz troligtvis sade ett och annat väl valt ord i halvtidsvilan blev det ingen större förändring vad gäller spelet på plan i den andra halvleken. Ett självförtroendefyllt GIF Sundsvall var väl helt enkelt en på tok för hård nöt att knäcka för detta ÖIS. De har visat många lag vad de går för genom att ha öst in mål det senaste och med det i färskt minne var det kanske inte alltför konstigt att ÖIS hade det genomgående jobbigt. Upprätthåller man det spel man nu har fått igång (och om Franzén och Cedergren kan få dem att slipa på avsluten) anser jag chansen tämligen stor att GIF Sundsvall är med och tampas om topp tre-placeringarna vid slutet av säsongen.

Vid flera tillfällen under den andra halvleken tappade ÖIS bollen i offensivt känsliga lägen vilket öppnade upp banor för GIF Sundsvall att slå om på. Inbytte Pa Dibba hade några löpdueller med Azulay samt Leinar utan att riktigt komma loss och vid ett tillfälle var Sahlin tvungen att ta till en ojustehet för att gottgöra sitt eget misstag högt upp på offensiv planhalva. Det gula kortet kom rättfärdigt upp ur Daradics bröstficka – men den efterföljande frisparken hamnade rakt i Abrahamssons famn. Som så många gånger förr.

Istället kom Sundsvalls absolut bästa chans att sätta dit 0-1 mitt upp i ÖIS bästa period av matchen. Några minuter efter att Filip Holländer avlöst Jakob Lindström på mittfältet fick ÖIS äntligen pusta ut med lite bolltrillande uppe i banan. Christofer Bengtsson hade några långa inkast mot Giffarnas straffområde där ÖIS förgäves försökte få till någon farlighet – men mitt i detta vände GIF Sundsvall och fixade en hörna efter att Hannes Sahlin blockerat ett inlägg. Då ÖIS misslyckades med att skalla undan hörnan damp bollen ned hos gästernas Daniel Sliper som försökte sig på en cykelspark. Träffen blev relativt lyckad men i vägen för bollen stod Jacob Ericsson vid den bortre stolpen.

När matchklockan tickat upp över 94 minuters spel vann ÖIS ett inkast till vänster. Det tog Sahlin hand om och i GIF Sundsvalls straffområde kryllade det av både blåa och röda spelare. En bit därifrån smög Johan Lundgren runt och det var just framför honom som bollen hamnade. Ungefär från samma position varifrån han sköt sitt volleyskott mot GAIS drog han till. Träffen blev dock allt annat än lyckad och sekunden senare blåste Robert Daradic av. Matchen slutade alltså 0-0 och således delade ÖIS och GIF Sundsvall på kvällens poäng. Någonting som ÖIS bör vara mest tillfredsställda med.

Getingboet kallat Superettan #6

Inlägg av Christian Börjesson kl 21:53 Omgångssummering, Superettan

Maj 152013

Omgång sex bjöd på segrar för Hammarby IF, GIF Sundsvall (ÖIS, se upp), Varbergs BoIS, Assyriska FF, Landskrona BoIS, Örebro SK samt Ljungskile SK samtidigt som Jönköpings Södra IF och Örgryte IS stod för omgångens enda oavgjorda match. Att ”Bajen” skulle fixa en trea i Borlänge var kanske ingen högoddsare, men GIF Sundsvalls 3-0:a hemma mot Östersunds FK överraskar trots allt en hel del. Vidare gick Falkenbergs FF på säsongens första plump i protokollet efter att ha förlorat (4-1) på Södertälje Fotbollsarena. Inte alltför oväntat egentligen, vilket också framkommer i det lilla referatet nedan.

I övrigt känns segrarna för Landskrona BoIS och Örebro SK rätt så logiska. De är helt enkelt bättre lag än sina motståndare. Det var ett tydligt mönster både på Landskrona IP och Behrn Arena. Men att Ljungskile skulle åka till Gamla Ullevi och vinna med 1-0, ja – det var kanske omgångens triumf. En tuff bortamatch på förhand; men Ljungskile SK tog faktiskt hem de tre poängen tämligen ostört.

Well, slutbabblat för den här gången. Istället följer här sammanfattningen av Superettans sjätte omgång säsongen 2013. Denna gång får Christophe Lallet inleda med sitt vackra ledningsmål på Domnarvsvallen.

IK Brage – Hammarby IF 0-2

0-1, Christophe Lallet (69′), 0-2, Nikolas Ledgerwood (77′)
Att säga att IK Brage har öppnat säsongen halvdant skulle vara ett understatement. För att tala klarspråk har deras säsongsinledning varit bedrövlig. I stort sett på alla plan. Kasst. Som fan! Det går inte att säga något annat. Då skulle man ljuga. Conny Karlsson har inte fått ihop elva spelare att jobba för varandra. Istället blir det elva, i nuläget sanslöst virriga, spelare som kör sitt eget race. Inget samspel för fem öre.

Frågan är om favoritskapet inför säsongen har satt sina spår. Det känns väl ganska så rimligt att tro att så är fallet. Dessutom är truppen kanske inte så bra som det sades. Spetsen finns onekligen, men efter Dulee Johnsons finfina debut mot Ängelholms FF har han, likt hela laget, rasat ihop som ett korthus. Det blev kryss mot Östersunds FK i hemmapremiären, men därefter har IK Brage kammat noll. ÖIS vann med 1-0 på Gamla Ullevi vilket bara är en av fyra raka nederlag för lage’ som aldrig tappar tage’. Fyra poäng av 18 möjliga. För ett lag som skulle tampas om uppflyttningsplatserna. Pretty far from OK, som Sambadefensivs grundare skulle ha sagt. De får väl ta till det gamla knepet att vända på tabellen. Då ligger man helt plötsligt på fjärde plats. Testa den, Conny. Det kanske kan få dina mannar att trampa igång.

Resultatet från matchen i torsdags speglade vad vi fick se ute på plan. Hammarby var lite bättre i stort sett hela tiden utan att riktigt komma till skott. Hemmalaget stack upp de också ibland, det skall tilläggas, men Johannes Hopf hade en lugn dag på jobbet. Kanske njöt han av solen, kanske av sången som ekade runt Domnarvsvallen, eller av att han helt enkelt knappt behövde ingripa.

Ingripa var exakt vad Patrik Carlgren i Bragemålet behövde göra i den 69:e matchminuten. Men kanske stod även han och sov lite grand. Nej, så hårda skall vi inte vara, Lallets träff var kryddad med väldigt mycket grädde och lite kanel på toppen, men vinkeln var rätt bedrövlig och således kanske man skulle kunna kräva att Carlgren plockar den. Det hade jag åtminstone gjort (i all bedrövelse) om jag hade haft mina sympatier hos Borlängelaget. Men icke sa nicke. Bollen curlades in i bortre stolproten till bortasupportrarnas vilda glädje.

Gladare blev de i matchminut 77 när Nic Ledgerwood stängde igen butiken. Lite turligt, men synnerligen förlösande för Nikolas Ledgerwood som har gått och väntat på att få sätta dit bollen. Glädjen efter målet gjorde att varenda litet hår på kroppen reste sig och att rysningar gick från topp till tå. Pure Emil-klass! Och plötsligt är Hammarby IF med igen. Nu på andra plats i tabellen efter sex matcher spelade. De kommer väl rasa någon placering eller två innan dess att omgången är fulländad, men de ligger på ett behagligt avstånd. Med någon, eller några, vinster till i bagaget är man snart jämsides med Falkenbergs FF.

GIF Sundsvall – Östersunds FK 3-0

1-0, Simon Helg (28′), 2-0, Ari Freyr Skúlason (35′), 3-0, Daniel Sliper (50′)
”Det är ju tufft att komma in så där, så är det ju.” Orden är Viktor Hanssons, Östersunds andremålvakt som i den 21:a matchminuten ersatte den skadade Petter Augustsson (bristning i låret) i lördagens norrderby mot ”storebrorsan” GIF Sundsvall. Som grädde på moset var det hans första match i Superettan någonsin. Jobbigt läge, kan man säga. Speciellt då GIF Sundsvall fram tills då hade varit det klart bättre laget och mer eller mindre spelat ut gästerna.

Således kom inte 1-0-målet som någon större chock. Framgångsvågen bar frukt och Östersunds FK kunde inte stå emot. Den som avslutade anfallet var Simon Helg, och det med ett fint vänsteravslut. Bollen gick in vid den första stolpen och kanske hade Viktor Hansson kunnat agera med mer pondus i det läget. Man kan skylla på att han var kall, nervös, etc, det kan man göra med det rätta, men det står nog klart att Graham Potter önskade sig mer än det där.

Ännu mer huvudbry fick han nog när Skúlasons skott rann rakt igenom Hanssons händer bara minuter senare. Den får bara inte slinka in. Så är det bara. Visst, försvaret tjabblade till det rejält och gav bort bollen till Skúlason, men Hansson måste kunna agera bättre i det läget. En annan sak vore om skottet var välplacerat och formade elfte maskan som en strut, men detta avslut gick mer eller mindre rakt på Hansson. Då vill man se ett bättre ingripande.

När Daniel Sliper i den 50:e matchminuten sköt dit 3-0 efter ett fint förarbete signerat Johan Eklund stod det klart att GIF Sundsvall än en gång bärgat tre poäng. Snacka om uppsving efter en bedrövlig start med noll poäng efter två spelade omgångar. Nu är man uppe och nosar på topplagen. Det gick fort!

Varbergs BoIS – Ängelholms FF 2-1

0-1, Andréas Grahm (18′), 1-1, Nsima Peter (70′), 2-1, Gabriel Altemark Vanneryr (75′)
Det måste sägas: Varbergs BoIS vändning hemma mot Ängelholms FF kan visa sig oerhört viktig i det långa loppet. Hittills har säsongen kantats av skador och en hel del bittra resultat, och därför är det så starkt att vända ett 0-1-underläge till vinst 2-1 under matchens 20 avslutande minuter. Speciellt då Alexander Mellqvist utgått skadad efter elva minuter och då tavlan visade 0-1 efter mål av Andréas Grahm.

Ändå reste man sig. Tufft. Starkt. Viktigt! Oerhört viktigt, för att tala klarspråk. Och förlösande inte minst. Snacka om att gubbarna sov härligt natten till söndag. För det är väl så, det finns ingen sötma som smakar lika gott som den efter en trepoängare. It must be so!

Framför allt slås man av Altemark Vanneryrs förträfflighet. Målen bara rasar in i behaglig takt. Mot ÄFF kom säsongens femte (på sex matcher) efter att han knoppat in en hörna och gett sitt BoIS hopp om en vacker morgondag. Han är en man att räkna med. Och frågan är vad de hade varit utan honom. För tillfället har han gjort sex av nio mål. Det får tala för sig själv.

Assyriska FF – Falkenbergs FF 4-1

1-0, Christer Youssef (31′), 1-1, Adam Eriksson (42′), 2-1, Gabriel Awrohum (61′), 3-1, Admir Aganovic (83′), 4-1, Admir Aganovic (91′)
Det är rätt att vara efterklok brukar man säga, men på något sätt kändes det som att dagen var kommen. Dagen då Falkenbergs FF skulle gå på sin första mina för säsongen. Och så blev det också. Assyriska FF är riktigt djävla tunga på hemmaplan. Så är det bara. Svåra som fan att handskas med. ÖIS har fått känna på det, IFK Värnamo har fått smaka på samma medicin och i söndags var det alltså toppgänget Falkenberg med Danny Ervik i spetsen som fick se sig besegrade av ett effektivt hemmalag.

Nu hade det kanske ingen påverkan av själva resultatet, men det tåls att diskuteras kring Assyriskas 3-1-mål. För att tala i milda ordalag var Falkenbergs bänk upprörda. Det med all rätt. När Aganovic kom fri lyfte nämligen linjedomaren flaggan och viftade för offside vilket gjorde att Falkenbergs försvar slappnade av och stoppade upp sina löpningar. Aganovic fortsatte dock mot Otto Martler och sköt bollen i mål. Alla, verkligen alla, förväntade sig en avblåsning för offside. Men Al-Hakim höll pipan i handen och förkunnade 3-1-målet giltigt. Skumt!

Vad som är positivt för Falkenberg FF:s del är att Stefan Rodevåg är på väg tillbaka från skada. I söndags fick han nöja sig med ett inhopp i slutet, men det är ingen större gissning att de har sin skyttekung i startelvan när det vankas match om ett par dagar igen. Alltid något att glädjas åt i helgens bedrövelse. Hör du det, Dannie Örrweak?

Landskrona BoIS – IFK Värnamo 2-1

1-0, Fredrik Karlsson (30′), 2-0, Fredrik Karlsson (41′), 2-1, David Björkeryd (85′)
Efter fyra raka matcher utan seger valde Jörgen Pettersson, tränare i Landskrona BoIS, att stuva om i startelvan inför hemmamatchen mot IFK Värnamo på måndagskvällen. Bland annat kom Fredrik Karlsson in bland de elva med störst förtroende efter tre matchers frånvaro på grund av sjukdom. I övrigt satsade Pettersson sina nyspunna kort på Martin Rudolfsson, unge Erik Andersson samt Alexander Tkacz.

Och för första gången på bra länge var Jörgen Pettersson nöjd efteråt. Han ansåg att spelarna hade hållit en hög, jämn, nivå matchen igenom. En ingrediens som saknats det senaste (bland annat i mötet mot ÖIS där BoIS:s spel gick i vågor, till exempel). Kanske handlade det om att spelarna tog sin uppgift på allvar, kanske handlade det helt enkelt om att IFK Värnamo var ett, eller några, nummer för tunna.

Vad än det må ha berott på så nätade Fredrik Karlsson två gånger om i den första halvleken. Man kan nog bara ana hur djupa lättnadssuckarna var på läktarna i halvtid. Pang, boom! 1-0 kom i matchens 30:e matchminut, och tvåan kommer elva minuter senare. Förödande, minst sagt, för Sören Åkebys Värnamo.

Uppförsbacken var logiskt nog väldigt stor i andra halvlek, men med fem minuter kvar att spela blev det åtminstone lite nerv ute på gräset. David Björkeryd (som agerat mittback en del på senare tid) tryckte nämligen in sitt första mål för säsongen. Kul för David så klart, men förmodligen kunde han inte glädjas alltför mycket åt sin öppningsstrut ändå. Det blev nämligen inga fler mål.

Tungt för IFK Värnamo, men desto mer lättnande för Landskrona BoIS. Det är väl ungefär så man kan sammanfatta de 90 minuter fotboll som avgjordes på Landskrona IP i måndags.

Örebro SK – Degerfors IF 2-0

1-0, Ahmed Yasin (48′), 2-0, Ilir Berisha (79′)
Det snackades om att matchen mellan Örebro och Degerfors skulle locka fler åskådare än derbyt som spelades mellan ÖIS och GAIS veckan tidigare. Så blev det inte. Siffran stannade på 9 372 personer, vilket trots allt fyllde upp Behrn Arena gott och väl även om det inte riktigt nådde upp till ÖIS – GAIS-nivå.

Men ”Kubanerna” kunde nog inte bry sig mindre. De vann läktarkampen, och även matchen på plan. Örebro SK var det bättre laget och bevisade än en gång att man är ett lag för toppen av Superettan. Är man inte med och slåss om de tre platserna överst i tabellen när serien skall avgöras vore det en stor skräll.

Det skulle dock dröja till den andra halvleken innan målen kom. Ahmed Yasin spräckte dödläget i matchens 48:e minut, och sedan fastställde Ilir Berisha slutresultatet till 2-0 i den 79:e matchminuten efter att ha nått högst på en hörna från höger och nickskarvat bollen ned i det bortre hörnet utom chans för August Strömberg i bortamålet. I och med det är Örebro SK fortsatt oerhört poängstarka på hemmaplan. Det blir en tuff nöt för ÖIS att knäcka när skutan går mot Örebro den 14:e juni.

GAIS – Ljungskile SK 0-1

0-1, Jonas Lindberg (77′)
Superettans omgång sju avslutades i kväll med match mellan GAIS och konkurshotade Ljungskile SK på Gamla Ullevi i Göteborg. Av ungefär 2 850 åskådare, som de allra flesta hade sina sympatier hos hemmalaget, fick de allra flesta nöja sig med att vandra hem besvikna i vårkvällen. GAIS rådde nämligen inte på att göra något mål framåt – sina målfyrverkerier till trots.

Men mål gjorde Ljungskile. Efter 77 minuters spel knorrade Jonas Lindberg in en frispark efter att ha lyft bollen över och bredvid den utställda muren och utom räckhåll för Tommi Vaiho. Expertkommentator Henrik Leman menade på att det var ett vackert avslut, samtidigt som kommentatorn – som själv agerat målvakt i yngre ålder – menade på att Vaiho agerade helfel i sitt sätt att ställa ut muren och själv ta position vid mållinjen. Det gjorde, enligt Patrik Westberg, att Jonas Lindberg knappt behövde anstränga sig för att sätta bollen i nät.

Sett över 90 minuter var 0-1 ett rättvist resultat. I framför allt halvlek nummer ett var LSK det bättre och något vassare laget, man var faktiskt klart bättre under långa stunder, samtidigt som GAIS var tämligen uddlösa. Varken Joel Johansson, Andreas Drugge eller Linus Tornblad – som alla skall vara tongivande spelare – kom riktigt igång. Det såg tungt och tafatt ut.

Spelarbetyg Jönköpings Södra – ÖIS

Inlägg av Christian Börjesson kl 12:35 Jönköpings Södra - ÖIS, Spelarbetyg, Superettan

Maj 142013

0-0 på Stadsparksvallen får vi vara nöjda med. Så känns det i dag, några timmar efter matchen. J-Södra var trots allt närmst en vinst, trots Azulays ribbträff. Men vi vill ha mer. GIF Sundsvall, på lördag är ni laget att få sota för detta. Gör er förberedda!

Peter Abrahamsson 3

Det står mer och mer klart: Peter Abrahamsson är ruskigt viktig för ÖIS. Det är väl visserligen ingen överraskning – det har han varit länge – men det tåls att uppmärksammas med tanke på hans fina insatser. Igår, mot Jönköpings Södra, var bara en i raden av alla fina framträdanden. Visst, han gav bort bollen vid en utrusning som hade, och borde, kunnat mynna ut i ett baklängesmål när han sköt bollen rakt i gapet på en av deras mittfältare, men i övrigt var han en jätte när det hettade till runt ÖIS straffområde.

Framför allt minns man frilägesräddningen i första halvlek när Johan Lundgren och hans namne Hedman tappade bollen högt upp i banan. Bollen hamnade hos Vukojevic som från sin position ute till vänster försökte skjuta bollen i bortre, men där stod Abrahamsson pall. I efterspelet av den räddningen fick Södra ytterligare två skållheta skottlägen, men då stod både Peter och offrande försvarare i vägen för bollen.

Det skall till någonting extra för att få bollen förbi Peter Abrahamsson en vanlig kväll. Det skall gudarna veta.

Christofer Bengtsson 2

Kanske är det så att den gode Bengtsson är nere i en ”down-period”. Det är inte katastrof, men så väl som mot GAIS så var gårdagens insats inte riktigt på den nivå som vi blivit vana att se under 2013. Det finns mer att kräma ur den där 32-åriga kroppen. Högerkanten hade inte mycket att komma med – ett påstående som visserligen stämmer in rätt bra på hela laget sett över 90 minuter – vilket man hade önskat.

David Leinar 3

Giganten från Motala!

Det är nästan skrattretande att se hur enkelt David Leinar vinner allt, allt och precis allt i luftrummet. Mot J-Södra förnedrade han samtliga i huvudspelet och skallade undan varenda hörna och inlägg. En viktig ingrediens mot slutet när hemmalaget pressade ÖIS bakåt i banan för att få in ett ledningsmål.

I övrigt stod han rätt allt som oftast. Han kryddade dessutom det med lite äkta Sambadefensiv – det vill säga skottfinter och allt därtill – i de perfekta lägena. Nej, det finns inte mycket att klaga på. Insatsen var stabil, helt enkelt. Well done!

Jonathan Azulay 2

I Adam Roséns frånvaro var det åter igen Jonathan Azulay som fick ta steget in bredvid David Leinar. Och det gick onekligen bättre än senast det begav sig (mot Falkenbergs FF i premiären). Fortfarande fanns tendensen till att dra på sig onödiga frisparkar på grund av sitt aggressiva försvarsspel, men det var i en reducerad mängd sett till FFF-matchen. Var dessutom uppe och flög på en offensiv hörna i den sjunde matchminuten och endast överliggaren stod i vägen för ett mål. Skit!

Hannes Sahlin 2

Om det fanns någon som var glad över Adam Roséns skadefrånvaro igår så var det nog Hannes Sahlin. I och med det fick han chansen att slå sig in i startelvan igen efter en lång tid av bänknötande. Han skötte sig OK, det får man säga, men det blev inte mycket offensivt att tala om. Och det känns rätt grundläggande för att Hannes skall få ut maximalt av sitt spel. Han skall upp i banan, samspela med sin mittfältare och komma till inläggsläge. Så blev det inte igår. Istället blev det mestadels försvarsspel. En uppgift han kan kvittera ut ett godkänt resultat ifrån. Den ”gamla” Hannes lyser dock med sin frånvaro. Just nu, åtminstone.

Sebastian Ohlsson 1

Nej, nej, nej. Varken Sebbe eller Jacob Ericsson hade några bra kvällar på sina kanter. Skapade de någonting av högt värde? Ja, Ohlsson hade ett volleyskott i första halvlek som Helgesson stötte ut till en hörna, men i övrigt: Noll. Ingenting. De fick inte ordning på bollen och de kom inte igång alls.

Johan Hedman 2

Svårbedömd. Det blir så när man tidigt tvingas utgå pga. skada. Prognosen säger en lindrig bristning i ljumsken som förmodligen kommer hålla honom borta från spel åtminstone mot GIF Sundsvall på lördag. Av ännu större vikt att Jakob Lindström kan spela, alltså. Visade dock prov på fina intentioner under den korta period han var på plan med ett flertal fina offensiva initiativ.

Johan Lundgren 2

Attans korvspad!

Johan Lundgren hade ingen bra afton på Stadsparksvallen. Inte bra alls. Snarare snudd på bedrövlig. Det är åtminstone slutsatsen vi drog från våra positioner på pressläktaren. Vi har sett tendenserna tidigare och vi fick syna dem än en gång. Nämligen det faktum att han tar för lång tid på sig med bollen vid fötterna. Mot J-Södra skedde det flera gånger om vilket istället gjorde att han tappade bollen på mittplan. Med en lite kvickare tanke hade bollen kunnat sitta på endera Yarsuvat eller Wallén som hela tiden var redo att gå på djupet. Som grädde på moset kan han med att klandra sina medspelare för sina mediokra passningar. Det är inte acceptabelt. Snarare tråkigt att se. Ta ditt eget ansvar, Johan!

Jacob Ericsson 1

En vis skribent i kommentarsfältet skrev häromdagen att yttermittfältet är sämre än det var i Söderettan 2012. Det har han helt rätt i. Under gårdagen blev det smärtsamt tydligt. Varken Sebastian Ohlsson eller Jacob Ericsson gjorde någonting på hela matchen vilket är allt annat än godkänt. Ericsson hade förvisso drag under fötterna i vanlig ordning, men tydligt är att inläggsfoten måste putsas före avspark nästa gång. Fyra, fem bra inläggslägen mynnade ut i exakt ingenting. Titta upp, koncentrera dig och slå sedan inlägget på ytan Öisarna rör sig mot. Då blir det nog bättre.

Oskar Wallén 2

Inte heller Oskar Wallén var bra mot Jönköpings Södra. Att säga det vore att ljuga. Han hade det tungt i stort sett hela matchen och att han saknade sin evige vapendragare Emil Karlsson var tydligt. På 90 minuter kom han till hela noll avslutningslägen. Sambadefensiv kräver mer av en anfallare.

Richard Yarsuvat 1

Emil Karlsson 1, Richard Yarsuvat 0.

Oj, vad smärtsamt tydligt det framkom hur mycket vassare Emil Karlsson är. Det bör väl även ha handlat om samspel med det övriga laget, där har Karlsson självfallet en fördel, men likväl som för Wallén kom inte Yarsuvat igenom en enda gång. Och det på ett J-Södra-försvar som har läckt som ett såll det senaste. Fem insläppta på Jämtkraft Arena. Där bara måste ÖIS kunna bättre. M-å-s-t-e.

Filip Holländer 2

Folk har skrikit på Filip Holländers närvaro de senaste veckorna. ”Vi vill se Holländer centralt”, har varit ett stående inslag bland ÖIS supportrar. Inhoppet mot GAIS bådade gott, men igår när han fick nästan en hel match på sig blev insatsen mer slätdragen. Varken si, varken så. Lite bu och lite bä. Svårt att sätta något glasklart betyg, men särskilt förtroendeingivande var det trots allt inte. Han spelade sig åtminstone inte till en given plats framöver.

Henrik Carlsson och Daniel Paulson spelade för kort tid för att betygsättas

Hans Prytz: Blir fest på Ullevi

Inlägg av Christian Börjesson kl 20:03 Superettan

Maj 052013

Efter uppvisningen på läktaren nere i Landskrona i förra veckan får Hans Prytz finna sig i att beskåda morgondagens derby från läktarplats. Det är priset man får ta när man trampar i klaveret, blir överhettad och slänger ur sig ord som domaren inte anser OK för att fortsatt få coacha sitt lag från sidlinjen. Istället kommer ansvaret att läggas på Jonas Karlén och Marcus Lantz under själva matchen, men där Hans Prytz har petat, donat och haft sig ända in på avspark. Smällar man får ta, men det kommer förmodligen inte att göra någon större skillnad på hur ÖIS agerar. Den enda skillnaden är att Prytz röst är utbytt mot Karléns.

I nuläget är det mindre än 24 timmar kvar tills dess att det smäller på Gamla Ullevi, och inför vad som komma skall har GAIS officiella hemsida talat med ÖIS tränare Hans Prytz. Han säger att pressen kommer att avgöra – det lag som kan hantera den bäst kommer att vinna – och han säger också att IFK Göteborg och BK Häcken får ursäkta, detta är det hetaste derbyt i stan’ denna säsong. Ett påstående som man gladeligen nickar medgivande på.

En av årets höjdpunkter närmar sig – Göteborgsderby mellan ÖIS och GAIS. Kommentar?

Det känns jätteroligt, framför allt att det är derby. De andra får säga vad de vill – de blåvita och gulsvarta – men det här är det bästa derbyt för året. Det blir fest på Ullevi. Får vi nu bara väder och vind med och det blir bra med folk kommer det bli jättebra. Vi är hur sugna som helst.

ÖIS gick ju fint i Svenska Cupen och kommer med fyra av sex möjliga poäng från de två senaste matcherna i Superettan. Hur är läget i laget inför derbyt?

- Bra. Och vi har ju fått klara oss utan kapten Jakob Lindström i de senaste matcherna men nu är han tillbaka till imorgon. Jag har alla spelare tillgängliga så det är som man brukar säga angenäma bekymmer för en tränare. Det känns himla bra.

GAIS har startat säsongen lite tungt medan ÖIS som tidigare nämnt har gått bättre. Vad tror du om matchen?

- Det gäller att palla läget. Det är inga hemligheter. Jag har sett alla GAIS matcher, på plats eller på tv och jag vet att Thomas sett oss, så även om man inte kan överraska så mycket så gäller det att just palla läget och vara bra när det gäller. Det är mer folk än vanligt på matchen, och mer hype kring matchen. De som tål pressen bäst vinner helt enkelt.

Jag tackar Hans för en trevlig pratstund och säger att jag hoppas på en riktig bra match och att bästa laget vinner, och Hans stämmer in.

- Precis. Vi önskar varandra inte lycka till utan hoppas på en riktigt bra match. Jag tycker att det är fantastiskt att vi kan bjuda Göteborgspubliken på ett riktigt derby. Säga vad man vill om premiären mellan IFK och Häcken men det här känns mer som det riktiga derbyt för året.

Vad gäller GAIS har Thomas Askebrand under dagen valt att ta ut följande matchtrupp: Tommi Vaiho, Jimmy Tamandi, Kenneth Gustafsson, Björn Andersson, Jeffrey Aubynn, Jesper Floren, Adam Eriksson, Adnan Maric, Hampus Andersson, Linus Tornblad, Joel Johansson, Patrik Wallin, Andreas Drugge, Mommo Abdulrahman, Fredrik Jonsson, Malkolm Moenza, Calum Angus och Oliver Gustavsson.

Saknas gör skadade Richard Spong, Marcus Översjö och August Gustafsson Lohaprasert samt de två avstängda Mirza Mujcic och Andreas Augustsson. De två sistnämnda är två rejäla avbräck som vid tillgänglighet utan tvekan slår sig rakt in i startelvan. Ojusteheter har dock straffat sig. Augustsson fick två matchers avstängning efter sin armbåge på en motspelare nere i Ängelholm och Mirza Mujcic visade prov på orutin då han drog på sig två gula kort inom en kort period i den senaste hemmamatchen mot Östersunds FK.

Uddamålsförlust i semifinalen

Inlägg av Christian Börjesson kl 18:00 Svenska Cupen

Maj 012013

Det blev inget avancemang i Svenska Cupen. ÖIS förlorade nämligen med 1-0 mot Djurgårdens IF på Stockholm Stadion i dag. Surt och bittert. Inget snack om det. Man hade ju hoppats på något av ett mirakel. Men ÖIS kan ändå åka hem till Göteborg med huvudena högt. Prestationen var sett över 90 minuter bra och med studsarna på rätt sida hade matchutgången kunnat bli en helt annan. Kanske är det där det skiljer sig mellan de två lagen. ÖIS har inte samma effektivitet. De kan inte ta vara på tillräckligt många lägen för att hota ett totalt sett vassare lag. De kunde i alla fall inte göra det i dag.

Framför allt skall dagens backlinje med mittbackarna David Leinar och Adam Rosén i spetsen ha en stor eloge. David Leinar var en jätte i luftrummet och varken Amadou Jawo eller Erton Fejzullahu hade i närheten av en chans att vinna bollen högt upp i banan när Djurgårdens backlinje satsade på de längre bollarna. Gång efter gång var endera Leinar eller Rosén där och skallade undan hemmalagets offensiva försök. En ingrediens som gav ÖIS styrka och stabilitet nog att våga gå på offensiven. Och sett till, åtminstone den första halvleken, var det spelmässigt helt lika.

Visserligen lös ÖIS heta målchanser med sin frånvaro, men det fanns tillfällen där bollen var runt omkring Kenneth Höies stolpar. Oskar Wallén och Emil Karlsson sprang på lite allt möjligt där uppe utan att riktigt komma till, förmodligen på grund av att de var lite för ensamma i kombination med att de mötte ett starkt hemmaförsvar som är av högre klass än det ÖIS ställs mot vanligtvis i Superettan, men bland annat Richard Yarsuvat kom ändå till något läge som hade kunnat mynna ut i en farlighet om precisionen varit en aning vassare.

Det skall dock påpekas att det finns brister i ÖIS backlinje. Någonting som Djurgården hade scoutat rätt väl. Oftast slutade det som sagt med att ÖIS kunde bryta och ställa om, men då och då satt bollen i djupet på framför allt Amadou Jawo. Och då hade ÖIS svårt att hänga med. Vid ett antal sekvenser rann det ut i en hörna som sedermera kunde skallas undan, och vid ett tillfälle kände sig Adam Rosén tvingad att ta till en ojusthet för att stoppa Jawo. Någonting som slutade i ett bra frisparksläge bara någon meter utanför den rödblå straffområdeslinjen. Publiken jublade visserligen för mål, men skottet var lite för tamt och Peter Abrahamsson kunde därför skopa upp bollen relativt enkelt.

Halvlekens absolut bästa chans tilldelades Djurgårdens IF. Utan tvekan. I ett av hemmalagets spelövertag hamnade bollen has just Jawo efter ett inkast långt ned på ÖIS vänstra sida. Efter att Jawo tagit emot bollen vände han upp och avancerade in i ÖIS straffområde. På flykten blev han kapad av Sebastian Ohlsson och domaren tvekade inte när han pekade mot straffpunkten.

Fram klev Erton Fejzullahu. Men fram klev också Peter Abrahamsson. Bollen gick till vänster och Peter kastade sig åt samma håll. Straffen var visserligen i rätt höjd för en målvakt, men att rädda ännu en straff var säkerligen en självförtroendeboost för Abrahamsson. Och framför allt för ÖIS. Nu var det ju fortfarande oavgjort!

I den 49:e matchminuten fick ÖIS sin stora chans att sätta nerv i det redan darriga hemmalaget. Och då genom Sebastian Ohlsson gånger två. I vanliga fall sätter han åtminstone sitt första läge, men denna gång grinade oturen honom rakt i ansiktet. När han dök upp på bortre stolpen efter att Johan Hedman spelat bollen diagonalt genom straffområdet hade han mer eller mindre öppet mål. Visst, både Höie och en försvarare fanns i närheten, men från bara några meters håll var chansen stor att han skulle kunna trycka in bollen. Tyvärr sköt han i insidan av stolpen. Ruggigt nära!

Si så där 25 sekunder därefter hamnade bollen hos Sebastian Ohlsson ännu en gång. Från sin position en bit ut till vänster vände han inåt i banan. Sedan drog han till med en rejäl bananknorr mot den bortre stolpen. Vid en första anblick såg det ut som att den skulle segla någon meter utanför, men för andra gången klingade det till i virket. Och ännu en gång handlade det om centimetrar till fördel för Djurgården.

Tio minuter därpå är det Djurgårdens IF som gör 1-0 genom hemvändande Andreas Johansson. Och det på en till synes feldömd hörna. Rätta mig om jag har fel, men det kändes ytterst tveksamt att Christofer Bengtsson var sist på den bollen. Men hörna blev det och mål lika så. Och för första gången på hela matchen tappade ÖIS i sin markering. Då straffade det sig direkt. På bortre stolpen dök han upp och satte pannan till.

Den kommande kvarten var helt och hållet Djurgårdens. Tack vare målet fick de utökad energi och tro på sitt spel samtidigt som ÖIS trycktes ned i skorna en aning. Amadou Jawo fick en gratischans att sätta 2-0 i ett friläge men lobben smet just utanför och utöver det uppkom ett antal halvchanser där Peter Abrahamsson kunde avvärja på ett eller annat sätt.

Mitt i anstormningen fann dock Oskar Wallén en lucka att sticka på kontring. Sagt och gjort. Via en retfull liten sidledsförflyttning tog han sig förbi sin första bevakare. När han närmade sig straffområdet och fick ytterligare motstånd petade han bollen mellan benen på backen och fick fri gata mot Kenneth Höie. Skottet blev dock en aning felriktat vilket mynnade ut i att den gick någon meter över. Förmodligen på grund av en blandning av stress av att Höie valde att gå och möta honom och att han fick bollen lite för långt ifrån sig när det var dags att trycka till.

Skit!

Det där var nog chansen!

ÖIS fick tillslut en sista chans att spräcka målnollan. Närmare bestämt i matchminut 76. Efter att Johan Lundgren misslyckats med en frispark och fått tillbaka bollen var det David Leinar var framme och skarvade Johan Hedmans inlägg strax utanför målramen. Som tidigare nämnt, skall man ha någonting att hämta mot bättre motstånd bör effektiviten vara på topp. Ungefär som mot AIK. Dyker läget upp skall det förvaltas. Annars blir det tufft. Just vid denna sekvens är det mycket begärt att kräva att Leinar skulle sätta en sådan nick, men generellt sett hade det behövts en upp-shapening för att ha en chans på finalplatsen.

Med några få minuter kvar signalerade Hans Prytz till David Leinar att röra sig upp i anfallet. Tyvärr gav det inget resultat. ÖIS kom inte ens till något offensivt läge de sista sex minuterna. Att spelarna var trötta syntes. Slarviga misstag och smarta hemmaspelare stjälpte ÖIS möjligheter till att få en sista kvitteringschans.

När domaren blåste i pipan och förkunnade att matchen var slut stod det klart att Djurgårdens IF blev ett nummer för stort. Tråkigt som fan, men ÖIS skall lämna cuäventyret med raka ryggar och stolthet i bröstet. Det är inte annat än rätt med tanke på resan de gjort.

U21 jagar serieledning

Inlägg av Sambadefensiv kl 09:10 U21

Apr 232013

I afton har ÖIS en chans på revansch. U21-laget reser nämligen till Jönköping för att resa sig från 0-6-förlusten mot Falkenbergs FF för exakt två veckor sedan. Det smakade allt annat än gott (även om ÖIS-laget var bra mer decimerat sett till antal a-lagsspelare än Falkenbergs dito). Därför vill vi näppeligen hamna djupt ned i det hålet igen.

Möjligheterna till upprättelse måste dessutom ses som ganska stora. Det beror självklart på vilken startelva Marcus Lantz väljer att sätta på benen, men ÖIS har totalt sett imponerat hittills. Tabellmässigt slåss man i toppen med Falkenbergs FF och just Jönköpings Södra IF, där alla tre lag har nio inspelade poäng efter fyra omgångar. Det lär alltså bli tufft i kväll, inget snack om den saken, men att ÖIS kan åka hemåt med full pott bör ingen tvivla på.

I tre utav fyra matcher har ÖIS ”satsat” på U21-serien, alltså haft med flertalet spelare som tillhör a-laget och som även där kan göra skillnad, samtidigt som man mot Falkenbergs FF istället valde att låta juniorerna ta plats. Joakim Hall, Tobias Bratt, Carl Hawunger och Daniel Paulson deltog alla, men i övrigt litade Lantz till U19-spelare så som Lukas Thell, Anton Dahlgren, Faramarz Goshes, etc. En väg som både kan vara rätt och fel att gå. Det är alltid uppmuntrande för de yngre att spela dessa matcher, samtidigt som det även sitter en hel drös på ÖIS avbytarbänk som inte behöver annat än matchspel i kroppen.

Fredrik Andersson, till exempel. Och han lär vakta stolparna mot Jönköpings Södra i kväll. Joakim Hall, Henrik Carlsson och Tobias Bratt för att nämna några fler. Det är en balansgång det där. Och därför känns upplägget att varva lite mellan a-lags- och ungdomsspelare väl genomtänkt.

Det gäller dock att göra sina val rätt. För trots allt så ligger det en första plats och ett slutspel i potten. Det må kanske inte vara prioriterat, men likväl är det en chans till fler matcher och därmed också utökad rutin för de alla unga som ÖIS i dagsläget basar över. Och, det får man inte glömma, ger det en chans till ytterligare derbyn. GAIS kommer man att möta vad det lider, men IFK Göteborg kan komma att vänta om allt slår rätt ut och även om det inte slår lika högt i U21-serien så hade det säkerligen lockat fram känslor man inte annars hade fått se och därpå en respektabel publiksiffra (för U21-serien, alltså). Men framför allt möjligheten att mäta sig med bättre motstånd.

Har du svängarna förbi Jönköping eller av en händelse råkar bo där så får du mer än gärna ta en titt på matchen. Har du dessutom viljan och orken att plita ihop ett matchreferat är det mer än välkommet då Sambadefensiv inte kommer att vara på plats. Maila den i så fall till adressen som du finner längst ned på sidan.

Skjuta – ett vinstrecept mot IK Brage

Inlägg av Christian Börjesson kl 14:06 IK Brage - ÖIS, Superettan

Apr 202013

Jag hoppas (och förutsätter) att ni, precis som jag, har släppt allt vad Falkenbergs FF och Assyriska FF heter. Det var två bottennapp och besvikelser, inget snack om det, men att älta tjänar ingenting till. Matcherna duggar tätt och det finns ingen tid till att tycka synd om sig själv, sitt lag eller till att ÖIS har förlorat två matcher. Det tillhör det som har varit och det går inte att göra någonting åt. Det är livets premisser. Det som är gjort är gjort. Därför är det god tid att vi mobiliserar kraft, styrka och engagemang till kommande uppgift(er). Hemmamatch nummer två i ordningen väntar och som bekant är det ett uppåtgående IK Brage som kommer till Gamla Ullevi.

Silly season har till stor del handlat om IK Brages val av spelarrekryteringar. Åtminstone vad gäller den så kraftigt omtalade Dulee Johnson, problemmakaren som ställt till med så mycket men som ändå har fått chans efter chans i klubb efter klubb. Det är ingen hemlighet för någon. Ett rehabiliteringsprogram sattes därför i rullning i samband med att Michael Kallebäck, sportchef i IK Brage, lyckades ro finansieringen i hamn. Dulee själv talade om att han insett sina problem och var villig att ta tag i sig själv och sina bekymmer, och för IK Brage var det en självklarhet och en nödvändighet för att de skulle ”våga”.

Men det är inte bara Dulee Johnson som skapat rubriker kring föreningen under vintern. Den erkänt duktige Conny Karlsson har anslutit på tränarposten, och vad gäller spelare till startelvan är Jan Tauer och Njogu Demba-Nyrén namn värda att ta upp i sammanhanget, men man har även värvat in en före detta MLS-målvakt, en vass mittfältare vid namn Andreas Ljunggren-Eriksson samt ytterbacken Tyler Ruthven som kan komma att ha inverkan på Brages säsongsfacit.

I dagsläget är man bra med rent tabellmässigt. Visst, det är på tok för tidigt att kolla på tabellen och dra några slutsatser utav den, men man behöver likväl kriga sig till sina poäng för att komma någon vart. Och det är precis vad IK Brage hittills har gjort. I dagsläget stoltserar man med en vinst samt en oavgjord. Man besegrade Ängelholms FF på en rätt medioker gräsplan i premiären, vilken de följde upp med en mållös historia mot Östersunds FK när det vankades hemmapremiär på Domnarvsvallen i måndags.

Vad gäller vinsten mot Ängelholms FF så är det en mycket meriterande sådan. Ängelholms FF har under flera säsonger varit ett storlag, ett lag att respektera åtminstone, i Superettan. Och vore det inte för ett sent insläppt mål på Södertälje Fotbollsarena så hade man spelat allsvensk fotboll säsongen 2012. Publik- och organisationsmässigt med allt vad det innebär har klubben onekligen en del att lära kring, men på planen har de en tydlig spelidé och ett lag som underordnar sig betydelsen av ett hårt jobb. Att IK Brage då åker ned och vinner tämligen övertygande med 2-0 tyder på ett bra kollektiv kryddat med spelare som gör skillnad. Som Dulee Johnson till exempel. Får han bara ordning på livet utanför sitt fotbollsspelande så kan han föra sitt lag till stora triumfer. Det visade han inte minst i denna match där han enligt utsago var outstanding. Planens gigant, för att tala klarspråk.

Men precis som hela laget så kom Dulee inte upp i samma nivå mot Östersunds FK. Vad det beror på går bara att spekulera i, men jag såg matchen från soffan och vågar snart mena på att Östersunds FK kan bli årets överraskning i Superettan. De hade åtminstone inga problem att stänga IK Brage helt och hållet, och sedan tidigare ordnade man 1-1 mot Assyriska FF. De har en annorlunda spelstil gentemot många andra lag i serien – och inte minst sätter man motståndaren på ända med sin 3-4-3-uppställning. Det är inte ”som vanligt”. Det är tunnare med spelyta runt motståndarens egen backlinje och det dyker upp spelare vid positioner på planen där man i vanlig dager kan lalla runt lite för sig själv. Det må vara en orättvis parallell, men man vet ju hur svårt högerhänta tennisspelare har för att slå de vänsterhänta. Det är ovant och rubbar på det normala.

Att ÖIS har en chans att slå detta IK Brage råder det inget tvivel om. De är bra, inget snack, men långt ifrån omänskliga och de har sina brister här och där. Vad som krävs är att ÖIS hittar tillbaka till det som var för två, tre veckor sedan. Då det gick per automatik. Då man fann vägar genom motståndarens försvar. Det som har varit så svårt mot Falkenberg och Assyriska. Ned med fötterna på jorden, jobba stenhårt och hitta tillbaka till grunderna. Upp med humöret och kör. Det är bara att ösa!

Framför allt, efter vad jag har sett av IK Brage denna säsong, så gäller det att avsluta. Skjuta, skjuta, skjuta. I Brages mål står en 21-årig Patrik Carlgren som visserligen har potential (vilket en plats i U21-landslaget visar, inte minst) men som verkar omåttlig darrig när det hettar till. Mot Ängelholms FF höll han på att leverera årets tavla då han sköt en motståndaranfallare i ryggen så att bollen gick i en båge och i den egna överliggaren och mot Östersunds FK brast det i både kommunikation, självförtroende och pondus när bollen korsade hans väg vid inlägg, hörnor, djupledsbollar, etc. Denna gång räddades han av ren tur, men kan man sätta press på honom och göra det till en jobbig kväll så ökar definitivt chanserna till att kunna bocka i ”enkla mål”-kategorin.

Äldre inlägg