Energin börjar ta slut nu. På planen. På läktaren. På redaktionen. Allt medan det där förbannade nedre kvalstrecket kryper allt närmare. Det börjar minst sagt bli nervpirrande det här. Å andra sidan, den som aldrig känt ångest har aldrig riktigt levt eller hur är det man säger. Om allt vill sig riktigt illa är vi snart på kvalplats. Och fan vet hur det här fullkomligt slutkörda gänget av dussinlirare skulle klara av en kvalmatch mot Västerås SK, IK Sirius eller Hammarby TFF. Men det är klart, kan man bara nå upp i närheten av den prestation som man visade upp under gårdagens match mot IFK Norrköping har man kanske en chans att hänga kvar. Låt oss i alla fall hoppas det. För det måste ändå sägas att i går hade laget höjt sig rejält. Åtminstone i jämförelse med den obehagligt svaga insatsen mot FC Trollhättan tidigare under veckan. 0-1 är givetvis långt från godkänt, men det ska också sägas att det här är en av de där matcherna där ÖIS faktiskt var värda en poäng. Men så är det när man hamnat i rejält motluft, då är ett oerhört svårt att hitta rätt dragläge och få fart på maskineriet igen. Nu är det nya tag mot Assyriska FF och IK Brage som gäller. Än är inte loppet kört!

Spelarbetygen är den här gången satta av Håkan Wall och Martin Johansson. Kommentarerna är mestadels Martins, men Håkan har också bidragit med ett och annat positivt utlåtande. Den negativa energin är Martin ansvarig för. Han har hört att det är bra att ställa krav och att sprida oro och gnäll omkring sig. Det får spelare och ledare att vakna och att prestera bättre. Tuff kärlek gör skolan bättre! Helt klart. Har ni några problem med något eller invändningar mot ett eller annat betyg eller en kommentar är det bara att rikta kraven på avgång och bättre prestation åt Martins håll. Han kan ta skiten. Inga som helst problem.

Peter Abrahamsson 3 (båda 3)

Peter Abrahamsson är egentligen den enda spelare i truppen som kan konkurrera med Pavel Zavadil om att vara säsongens bästa spelare. Går numera från klarhet till klarhet och hade förmodligen inte mycket att göra på Shptetim Hasanis hörnmål i gårdagens match. Gör dessutom en förträfflig utrusning och parad bara någon minut efter 0-1-målet som hindrar Hasani från att färdigställa matchens likkista redan in den 54:e minuten. Just nu ser Peter helt enkelt väldigt, väldigt bra ut. Det är allt mer sällan man ser några grövre misstag eller den där ängsligheten som vi stundtals skymtade under vårsäsongen. Hade Peter varit så här bra under den första halvan av säsongen hade vi fortfarande haft en chans till uppflyttning. Ett av få glädjeämnen denna mörka och bittra säsong. Tack för att du finns, Peter!

Danny Ervik 2,5 (Håkan 3, Martin 2)

Till nästa säsong hoppas vi att Janne Andersson (om han mot all förmodan väljer att stanna i kaoset och klubben) ÖIS hittar en permanent lösning på problemen till höger i försvaret. För visst måste vi nu kunna konstatera att Danny Ervik inte är den lösning vi söker. Under perioder har förvisso Ervik fullständig kontroll på sin kant, men rätt som det är står han för en rejäl blunder och går bort sig så att det står härliga till. Som när han helt missade att hålla Eirik Dybendahl under kontroll i den 8:e minuten. Redan där hade det kunnat stå 0-1. För att inte tala om det bristande positionsspelet i samband med förarbetat till Daniel Bambergs ramträff i den 23:e minuten. Dessutom syns det att Ervik hör hemma längre upp i planen, han vill framåt och det tycks som att han har mer att erbjuda ju närmare mittplan han kommer. I går hade Ervik ett par riktigt härliga brytningar på mittplan där han sedan på egen hand kunde skapa farliga omställningslägen för ÖIS. Mer sådant, mindre huvudlöst backspel. Janne, tar du en anteckning på det?

David Leinar 2,5 (Martin 3, Håkan 2)

David Leinar är som alltid ett farligt alternativ i offensivt straffområde och frågan är om han inte borde ha satt sitt riktigt fina läge i mitten av den andra halvleken. Gjorde i övrigt inte så stort väsen av sig även om han hade lite svårt att hänga med i IFK Norrköpings kvicka omställningsspel. Kan lyfta sig ytterligare någon nivå under de tre avslutande matcherna. David är fortfarande en av de där spelarna som spelar med hjärtat utanpå tröjan och som verkligen vill vinna till varje pris. Om han bara kunde överföra den känslan och idén till fler spelare inom laget skulle vi inte behöva oroa oss för pinsamma kvaldebakel framåt november månad.

Robin Jonsson 3 (båda 3)

Först och främst vill vi gratulera till en rejäl uppryckning jämfört med senast mot Trollhättan. I går var Robin Jonsson tillbaka i gammalt fint slag och släppte inte till särskilt många lägen för Norrköping. Växer allt mer ut till en tuff försvarsgeneral som hela tiden anpassar sig efter motståndarna. Den enda gången Jonsson var ute och cyklade var väl i samband med Hasanis friläge i den 54:e minuten.

Adam Eriksson 2 (båda 2)

Man skulle kunna säga att Adam Eriksson fick en riktigt jobbig dag på kontoret, men det är inte en helt korrekt beskrivning av hans dag. Eriksson fick förvisso spela en hel del en-mot-en med Superettans assistkung, Daniel Bamberg, men löste det allt som oftast riktigt bra. Den enda gången Eriksson gick bort sig rejält var väl i den 23:e minuten när Hasani och Bamberg med hjälp av ett synnerligen enkelt väggspel – Hasanis passning fram till Bamberg hade knappast styrfart och där tycker man kanske att Eriksson borde ha hängt med i svängarna lite bättre – satte Bamberg i ett fint läge för att göra 0-1. Trots detta lilla misstag vill vi ändå påstå att gårdagens insats var en rejäl revansch jämfört med i måndags då Eriksson gång på gång missade Zambiaexpressens avgång.

Pavel Zavadil 3 (båda 3)

Som alltid jobbar och sliter Pavel Zavadil så att det står härliga till. Men samtidigt har vi lite på känn att Pavel nu har tröttnat på att lira med ett gäng träben, dussinlirare och proffskarriärdrömmare. Det ser nästan så ut. Uppgivet och lite hopplöst. Den där riktiga energin och drivet vill inte riktigt infinna sig. Trist, men inte mycket att göra åt. Hur gärna man än vill kan man inte vinna fotbollsmatcher på egen hand. I går hade Pavel som vanligt enormt mycket boll och vi tror knappast att han slog bort en enda passning under hela matchen. Hade dessutom två riktigt fina skottlägen där han kanske borde presterat lite bättre.

Sebastian Johansson 2,5 (Martin 3, Håkan 2)

Sebastian Johansson uträttar ett oerhört viktigt jobb i det tysta. Allt det som inte syns, det gör Sebban. Tyvärr är det också det som är problemet, för när Sebban väl får bollen vid fötterna har han en tendens att söla för mycket och därmed dra ner tempot. Var dock i går inblandad i två riktigt fina anfall: först när han serverade Pavel Zavadil ett fint skottläge sju meter utanför Norrköpings straffområde, och sedan när han hittade ut med en svepande passning till en sopren Danny Ervik som i sin tur serverade David Leinar ett högkvalitativt nickläge vid den bortre stolpen. Sebastian Johansson börjar helt klart hitta rätt och fan vet om han inte kommer att avgöra en match innan säsongen är slut. Vi hoppas i alla fall det.

Steinthor Thorsteinsson 3 (båda 3)

Så där ja, nu börjar det likna någonting. I gårdagens match visade Steinthor Thorsteinsson äntligen upp de där kvaliteterna som Dick Last och Janne Carlsson måste ha sett en glimt av under resan till Island i somras. Fan vet om inte Steinthor till och med såg riktigt kvick och stark ut på sin högerkant. Kom i går till ett flertal avslut. Visade dessutom upp en riktigt fin förmåga att hitta de lediga ytor där han kan göra största möjliga skada hos motståndarna. Det enda vi kan begära är väl att han slipar en aning på avsluten. Chansen som Steinthor fick i samband med Pavel Zavadils skott i den 61:a minuten var riktigt bra och där kan man nog faktiskt kräva att det ska bli mål. Ska dessutom ha beröm för att han klarade av försvarsspelet galant.

Markus Gustafsson 3 (båda 3)

Hur besvarar du glåpord, hån och föraktfulla rop från läktarplats som gör gällande att du är sämst på plan och som kräver att du ska bli utbytt omedelbums? Enkelt, du visar prov på din fantastiska blick för spelet och ger lagets anfallare ett riktigt drömläge – ensam med motståndarlagets målvakt, bollen vid fötterna och ett helt mål som möjlig träffbild. Snacka om att snubben på K3 fick äta upp sina ord efter att han en halvminut innan Markus Gustafssons frispelning av Anklev vräkt skit över Gustafsson. Och dessutom, se på fan, grabben kan ju spela närkampsspel om han bara vill och försöker. I går var Markus Gustafsson lite mer framgångsrik i närkampsspelet än vad vi har sett tidigare under säsongen. Rejäl liksom. Dessutom vågade han sig på en och annan fuling. Det var en hel del axeldragningar och småtrix som ledde till att Mackan G tillförde en hel del till gårdagens match. Helt klart ett steg i rätt riktning. Allt det där övriga behöver vi väl knappast kommentera. Jaså, det måste vi? OK. Bevisligen kan ÖIS vara riktigt bra och effektiva när man ger Markus Gustafsson bollen längs med marken och låter honom dra upp tempot i anfallsspelet. I de senaste matcherna har Gustafssons instick bakom motståndarnas backlinje varit det enda som varit värt att skriva hem om. I går hade Mackan två riktigt fina passningar, men första gången var Björn Anklev en millimeter på fel sida linjen och den andra gången lyckades Anklev med bedriften att bränna ett hundraprocentigt läge. Så med andra ord får snubben på K3 hitta en annan syndabock än Markus Gustafsson till den här förlusten.

Jakob Olsson 2,5 (Håkan 3, Martin 2)

Jakob Olsson var inblandad i en hel del offensivt och hade ett riktigt fint läge att ge ÖIS ledningen i matchen i den första halvleken, men fick se sitt tunga skott gå någon meter över Niklas Westbergs ribba. Ska man ha några invändningar mot Jakob så var det väl att han gav bort lite väl mycket yta i defensiven.

Björn Anklev 2 (båda 2)

Egentligen var allt som upplagt för 1-1 i den 76:e minuten. Björn Anklev kom helt ren med Niklas Westberg efter en smörpassning av Markus Gustafsson. Anklev behövde inte använda mer än en touch för att komma till avslut. Precis så som Anklev vill bli serverad. It’s Anklev time! Eller? Nope. Nope. Nope! Fan. Fan. Fan! Skottet gick mittpå Westberg och ÖIS bästa målchans gick därmed om intet. Och det är bara för svagt. Där måste man bara lyckas med att få bollen förbi målvakten. Det finns åtminstone fem riktigt stora ytor att sätta bollen i. Bättre kan du! I övrigt sprang och kämpade Björn väldigt mycket, men det hjälper dess värre inte så mycket till när man inte sätter sina lägen.

Markus Anderberg 2 (båda 2)

Markus Anderberg kom in med pigga ben när Jakob Olsson hade sprungit sig trött efter 75 minuter. Och den här gången valde Anderberg att inte dribbla ut till hörnflaggan varje gång han fick bollen under kontroll. Istället valde han att vika in i planen och kunde på så vis bidra mer till det offensiva spelet. Gårdagens inhopp var helt klart produktivt. För att inte säga lovande. Särskilt det fina inlägget fram till Alexander Mellqvist i den första övertidsminuten. Överlag vill vi dock säga att det fortfarande är alldeles för plottrigt och att ”sistapassen” ofta är på tok för dåligt. För att inte tala om att Anderberg måste klara av att göra något bättre av det fina skottläge han får i slutminuterna av matchen.

Álvaro Santos och Alexander Mellqvist spelade för fort kort tid för att betygsättas.

 

En halvtimme innan matchstart avgår ÖIS VD, Kristian Sundborn. Inför sponsorer och mecenater på Gamla Ullevi. Smakfullt? Tveksamt. Smart? Inte direkt. Är det verkligen rätt sätt för att skapa bästa möjliga förutsättningar för tre poäng i ett riktigt utsatt läge? Knappast. Lite som att sätta upp en banderoll med texten ”Lön kräver motprestation” eller som att skrika glåord och håna egna spelare från läktarplats.

Konstruktivt. Konstruktivt som fan. Och se på tusan, ingen av dessa aktioner hjälpte laget att prestera ute på plan. Istället blev det en ny förlust (0-1 mot IFK Norrköping).

Oväntat? Inte det minst. Tröttsamt? Jajamensan!

Matchens första målchans kommer efter knappt sju minuter, när IFK Norrköping spelar upp på Shptetim Hasani, som på ett tillslag spelar vidare till Mikael Lindskog, som befinner sig någon meter utanför ÖIS straffområde. Och med en gång ser Lindskog att Danny Ervik sökt sig in mot mitten av ÖIS-försvaret, och Lindskog spelar direkt ut en precis passning mot Eirik Dybendal, som helt plötsligt har fritt skottfält på ÖIS högerkant. Dybendahls skott tar dock i Peter Abrahamssons vänstra stolpe. Nära, men ingen cigarr för Dybendahl och Norrköping i det läget.

Med en kvart spelad av matchen driver Steinthor Thorsteinsson upp bollen längs med högerkanten och spelar in centralt till Sebastian Johansson som lägger upp bollen perfekt för Pavel Zavadil. På rullande boll klipper Zavadil till direkt. Skottet vållar dess värre inte Niklas Westberg i Pekingmålet några stora problem. Bättre krut och bättre precision efterfrågas nästa gång.

I den 23:e minuten skapar Norrköping en ny farlig omställning, när ÖIS tappar boll mitt på offensiv planhalv och Norrköping ställer om genom Dybendahl vars inlägg rensas undan tillfälligt av Adam Eriksson. Men inte med mer än att Daniel Bamberg och Shptetim Hasani kan finlira sig fram till ett fint skottläge på ÖIS vänsterkant. Men återigen tar skottet i stolpen, den här gången i yttersidan.

I mitten av halvleken jämnar spelet ut sig och ÖIS tar sig äntligen in i matchen på allvar. Om sanningen ska fram tar man över matchen och pressar vid ett flertal tillfällen tillbaka Norrköping till eget straffområde. I den 40:e matchminuten kommer också ÖIS bästa målchans under den första halvleken när Markus Gustafsson och Björn Anklev sätter Jakob Olsson i läge strax utanför offensivt straffområde. Olsson får emellertid se sitt skott gå någon halvmeter över ribban. Mot slutet av halvleken får också Steinthor Thorsteinsson ett bra läge för att göra 1-0, men Westberg är med på noterna och kan räddar det pressade skottet invid den vänstra stolpen.

Norrköping inleder den andra halvleken riktigt starkt och med tre minuter spelade ordnar man en högerhörna. Istället för att slå en lång boll in framför mål spelar Daniel Bamberg en låg passning upp mot mitten av straffområdet som mittbacken Petru Racu möter med sträckt vrist. Stenhårt! Och bollen viner över Abrahamssons ribba med en hårsmån.

Det dröjer dock bara någon minut innan bortalaget gör 0-1, när man ånyo får en hörna från höger. Den här gången skruvar Eirik Dybendal bollen mot den första stolpen där Mikael Lindskog förlänger hörnan. Och i högen av spelare framför mål får Shptetim Hasani träff och 0-1 är ett faktum. Och för andra matchen i rad släpper ÖIS in ett mål på en hörna. Något som annars tillhört ovanligheterna denna säsong.

Minuten efter 0-1-målet får Hasani ett nytt läge, när Norrköping rullar ut ÖIS med en enkel spelvändning från vänster till höger. Helt plötsligt är Hasani helt ren med Peter Abrahamsson. Som tur är är Abrahamsson på alerten och hinner ut för att skära av Hasanis skottvinkel. Och mycket riktigt, skottet tar på Abrahamsson och situationen är desarmerad.

Efter Hasanis fina läge repar ÖIS mod. Trots alla motgångar får man ändå säga att det är gott gry i grabbarna. I den 61:a minuten bröstar Steinthor Thorsteinsson ner ett uppspel till Pavel Zavadil som testar lyckan från distans. Bra löd i dojan. Dess värre brister det ånyo i precisionen. Zavadils kanon går mittpå Westberg. Skottet är emellertid så pass hårt att Westberg tvingas släppa retur, vilket ger Thorsteinsson ett hyfsat läge någon meter in i Norrköpings straffområde. Thorsteinsson drar till på volley. Men även detta skott går mittpå Westberg och Petru Racu kan rensa undan bollen från eget straffområde. Så var det med de kvitteringschanserna.

ÖIS fortsätter sedan att ligga på för en kvittering och med en kvart kvar av matchen hittar Markus Gustafsson fram med en underbar passning till Björn Anklev. Och det är nästan som att Anklev blir chockad över hur fri han är, för avslutet är under all kritik. Rakt på Westberg. Så mycket bättre lägen än så där får man inte och då måste man fan-i-mig göra mål också. Vem vet, kanske tänkte Anklev på sin lön och presterade därefter?

På övertid vaskar ÖIS fram en sista kvitteringschans, när Markus Anderberg hittar fram med ett välavvägt inlägg till inhoppande Alexander Mellqvist. Med en spelare mellan sig och målet väljer Mellqvist att möta Anderbergs inlägg direkt på volley. Träffen är bra. Riktningen likaså. Men det är helt klart så att det här är en av de där dagarna då inget riktigt stämmer. Mellqvist, och ÖIS, får också se det tunga skottet gå på fel sida av stolpen. I burgavelns utsida. Och bara två minuter senare är matchen slut och för första gången denna säsong förlorar ÖIS två matcher i rad.

Nu brinner det i knutarna. Tabellläget blir allt mer utsatt. Om Degerfors, Brage eller Jönköping Södra tar tre poäng i denna omgång ligger ÖIS riktigt pyrt till. Om laget vill grejar nytt kontrakt är det bara tre poäng mot Assyriska FF som gäller i nästa omgång.

 

Då var det äntligen dags att ta nya dag efter måndagens pinsamheter och salta tårar. Revansch står på menyn. Och det finns inte så mycket annat att göra än att hoppas att Janne Andersson har fått spelarna att köpa snacket om att säsongen inte är över och att man behöver ta åtminstone fem poäng till denna säsong. Full fart hela vägen in i kaklet! Full fart ända fram till och över mållinjen. Det gäller helt enkelt att avsluta säsongen med stil och finess värdig en anrik och flärdfull klubb som ÖIS. Som den gode SB skrev häromdagen: ”Man spelar inte bara för sin lön eller avancemang [utan man spelar också] för supportrarna och för klubbmärket”.

Och i morgon är det upp till bevis mot IFK Norrköping. Det gäller för spelarna att visa att man klarar av att få jobbet gjort även då det visat sig att man är ett relativt mediokert fotbollslag som ligger och skvalpar bland de andra dasslagen i mitten av tabellen. Morgondagens motstånd kunde förstås varit något lite lättare. Norrköping såg länge ut som en seriesuverän som kunde sopa mattan med allt och alla. Utan att egentligen behöva anstränga sig nämnvärt. Men som på sistone har man fått rejäla problem och hamnat i ett djup formdal. Över de tre senaste omgångarna har Peking faktiskt ”bara” tagit tre poäng. Man har bl.a. förlorat med 2-0 mot Syrianska FC och med 3-0 mot Landskrona BoIS. Varför ska ÖIS var sämre än Syrianska och BoIS? De tre poängen tog Peking genom en 2-1vinst mot Ljungskile SK. Dessutom har Peking åkt på ett riktigt tungt avbräck i och med Russel Mwafulirwas korsbandsskada. Vi får inte heller glömma bort att ÖIS spelade riktigt bra sist de två lagen möttes på Nya Parken i Norrköping. Och det trots att matchen slutade 1-1 och Peking brände en straff i slutminuterna.

Olyckligt nog kan man inte – hur gärna man än vill – påstå att ÖIS är inne i en formtopp just nu. Två poäng och en målskillnad på 3-5 över de tre senaste omgångarna är inget som man stolt hänger i granen framåt jul. Nej, det är mer likt någon av de där pinsamma collegetröjorna med James Bond-tryck som du fick av mormor Annie på din arton-årsdagen. Nu gäller det dock att repa mod och att fixa de där ack så viktiga poängen som grejar nästa års kontrakt i Superettan. Efter det kan Andersson och Carlsson börja spela in nästa års spelsystem och lufta de unga killarna.

Som jag har rapporterat tidigare under dagen kommer med alla sannolikhet Álvaro Santos att petas ur startelvan i morgon. Det var i alla fall så det såg ut i dag när laget genomförde sin sista träning inför matchen mot Peking. I och med det går Janne Andersson helt enkelt tillbaka till en variant av den lösning på våra anfallsproblem som prövades under senvåren/försommaren. Då valde man att spela Björn Anklev och Luka Mijaljevic i par. Vilket också visade sig vara riktigt framgångsrikt i ett par matcher (fram till dess att Álvaro kom tillbaka från skada och Anklev missade en match på grund av avstängning). Men när man nu gått över till att spela 4-2-3-1 väljer Andersson att spela med Anklev som ensam anfallare. Och det är väl inte helt fel med tanke på Anklevs vackra mål, som föregicks av en föredömligt effektiv och smart spelvändning där Sebastian Johansson, Markus Gustafsson och Jakob Olsson var inblandade, i matchen mot Trollhättan. Ska vi gissa att Andersson och Carlsson hoppas på både en, två och tre repriser på det anfallet i matchen mot Peking.

ÖIS förmodade startelva till matchen mot IFK Norrköping

När det gäller laget i övrigt gör inte Andersson och Carlsson några stora förändringar. Peter Abrahamsson fortsätter förstås i målet och Sebastian Johansson och Pavel Zavadil tar hand om bollsamlandet och uppbyggnaden av spelet. Och trots att backlinjen kaosade rejält mot Trollhättan i måndags väljer man att behålla den intakt. Kanske tänker man helt enkelt ”en gång, är ingen gång”. Tyvärr måste man ju då också ta konsekvensen av detta och tänka ”två gånger är en vana” om det skulle visa sig att backlinjen återigen inte når upp till normal standard. Gud förbjude!

Under fredagsförmiddagen genomförde laget en dryg timmes träning uppe på ÖIS-gården. Större delen av tiden ägnades åt att nöta spel över helplan. Nya linjer och löpvägar skulle sättas i detalj och defensiva uppgifter och omställningar skulle finslipas. Och konstigt vore väl annat nu när man återigen kör halva havet stormar i startelvan. Dess värre måste jag rapportera att ”Reserverna” hade det mesta, och det bästa, av spelet och att man var det enda av de två lagen som ens var i närheten av att skapa någon form av farlighet. Träningen genomfördes annars i högt tempo och med en frejdig satsning från samtliga spelare vilket lovar gott inför morgondagen.

Avslutningsvis måste jag meddela att Luka Mijaljevic återigen tycks lämnas utanför truppen. När man körde spel över helplan under dagens pass lämnades Luka utanför reservernas startelva och fick stå vid sidan av planen och joxa med trasan tillsammans med Seif Kadhim. Det är inte att man undrar lite vad som har hänt där. Tidigare under säsongen var Luka en stabil pjäs i Anderssons startelvor och när han inte var det kunde man i alla fall räkna med att han skulle få en inhopp. Nu är han av någon underlig anledning iskall och placerad långt in i frysfacket. What’s up with that, mr Andersson?

 

Efter debaclet mot FC Trollhättan – förlust på bortaplan med 4-2 – gör Janne Andersson och Janne Carlsson stora förändringar i startelvan. Den största skrällen är att Álvaro Santos petas ur startelvan. För första gången i år! Av allt att döma väljer Andersson och Carlsson att fortsätta med Björn Anklev som ensam anfallare framför ett helt nykomponerat femmannamittfält. Ur startelvan försvinner nämligen även Valter Tomaz Jr och Markus Anderberg. In istället för Valter och Anderberg kommer Jakob Olsson och Steinthor Thorsteinsson. Det ger ÖIS ett mittfält bestående av Sebastian Johansson och Pavel Zavadil som balansspelare, och Steinthor Thorsteinsson, Markus Gustafsson och Jakob Olsson är de som ska luckra upp Norrköpings försvar tillsammans med Björn Anklev.

 

Uppföljande intervju med Janne Andersson efter presskonferensen från FCT-ÖIS.

Kan du berätta mer om de två bytena i halvtid.

- Vi hamnade i ett spel i första som jag inte ville ha. Vi blandade för dåligt och det blev alldeles för statiskt och stillastående, där vi satte längre bollar. Att sätta långa bollar är ett sätt man kan spela på, men det blev för mycket av den varan. Vi ville ha mer spring längst fram för vi förutsatte att FCT skulle gå hem lite. Då blev det Björn där framme och Jakob på kanten, så vi skulle få in snabbare och kvickare spelare på det här underlaget. I och med att det var den här typen av matchen, så blev det inte så mycket duellspel på mitten, så vi valde att ta ut Valter och sätta in Mackan för att ligga på positionen bakom Björn. Därmed kunde vi få ner Pavel mer för att bli en första station när vi satte igång spelet. Vi börjar också andra ganska bra men Trollhättan gör ändå 0-2. Vi har en bra period efter 1-2 och anfallet där vi kvitterar är jättefint – precis som jag vill att vi ska spela. Bollen efter marken. Sebban ut till Mackan som driver inåt och sätter in bollen. Det var bra tendenser där, men när Trollhättan gör trean så ska jag inte säga att luften går ur oss, men det blir mentalt tungt igen för oss när vi hade hämtat upp till 2-2 och jag tycker aldrig att vi reste oss efter det. Det kommer några halvchanser, men vi blir aldrig riktigt nära.

Hur påverkade senaste tidens skriverier om dåliga ekonomi killarna?

- Det går väl ingen obemärkt förbi, för annars vore man inte människa. Klart man blir påverkade på ett eller annat sätt. Jag hade hoppats och trott att vi skulle göra en bättre match, det är ingen katastrofinsats på något sätt, men det saknas lite grand. Möter man då ett lag som fightas för sin existens och på det här underlaget, då gäller det vara mer på i huvudet (både i det gena spelet och när de har bollen) och där vi inte idag. De är mer taggade, men så är det ibland i fotboll och jag kopplar inte ihop det med vad som hänt. Jag tror dock inte någon är helt oberörd, det vore konstigt i så fall.

Tre poäng sammanlagt mot Väsby och Trollhättan är klart underkänt.

- Det är ingen tvekan om att det är alldeles för dåligt. men man ska också sortera saker och ting. Vi förlorar en match borta mot Trollhättan där vår backlinje darrar och släpper till. Det har vi inte gjort tidigare utan varit stabila bakåt och aldrig i närheten av att släppa in fyra mål. Att vi får en förlust kan jag leva med, likaså att det är den fjärde på 26 omgångar, det är inte problemet. Problemet är att vi inte har avgjort alla matcher, där vi varit bättre. Den här matchen i sig kunde gått hur som helst, men man ska vinna de matcher man är bättre i, det är grundproblemet.

Vi har svårt att föra såna här matcher?

- Det finns ju ett samband i det. En del lag har haft stor respekt för oss och gått hem och försvarat sig och de har vi inte kunnat spela bort dem tillräckligt bra. Flera matcher har vi gjort det, men inte kunnat göra mål. Här gjorde vi ändå två framåt, men släpper till för mycket bakåt och de kan utnyttja sina omställningar och en hörna.

Norrköping väntar på lördag.

- Nu gäller det att ta poäng! Vi ska säkra hem det här och inte bli inblandade i nån skit. Vi ska avsluta säsongen så bra vi kan, det finns inget annat att tänka på. Det har varit en frustrationssäsong, ett jobbigt år, men det vi gör nu ska vi också bära med oss in till nästa säsong. Det gäller att jobba vidare på hur vi ska spela. Det finns bitvis bra tendenser, när vi får ner bollen på backen. Andra målet är jättebra och det finns några genombrottslägen där vi nära och hittar rätt i vårt spel, men totalt under 90 minuter är det för lite.

Kommer du att testa andra saker framöver?

- Det finns ett kvalstreck nedåt också. När det är klart får man börja eventuellt fundera i andra banor. I grunden ska man alltid spela med bästa laget, men om vi sätter in de unga så kanske det är just det bästa laget. Flera har ju fått chansen tidigare och kanske får fler chanser, så vi får se. Först ska vi samla ihop oss efter den här matchen och sedan titta fram mot nästa omgång.

Alvaro har inte gjort ett spelmål sedan omgång 15.

- Jag hade hoppats mer på Alvaro, så är det och det hade han själv också – det är inte mer med det. Det har inte stämt för honom den här perioden och i grunden är det att han inte kunnat träna sig igenom den här säsongen rejält någon enda gång, då kommer man inte rätt i situationerna heller. Det är ingen tvekan om att vi hade hoppats på fler mål från Alvaro, ibland går det lite i stå och här finns det en skadebild bakom som gör att han haft det problematiskt.

Hur får du till ett avstamp inför nästa år?

- Först ska vi ta de poäng som vi behöver, sedan vill vi hamna så högt upp i tabllen som möjligt. Sedan får man rikta in sig på nästa säsong. Det finns mycket att göra och det är mitt jobb att se till att killarna är motiverade – och de som inte är motiverade kommer heller inte att få spela.

Du har fått hårda sparkrav för truppen nästa säsong?

- Det är inget jag kan kommentera för jag har inget med ekonomin att göra. Det är sportchefen och styrelsen som sätter de ekonomiska ramarna. Lars Ranäng har pratat om att det kommer att bli förändringar, men det får vi prata om då. Som det är nu gäller de här förutsättningarna och då är jag inte inblandad i det.

I Halmstad var du både tränare och sportchef?

-  Jag hade inte sportchefstiteln, men jag höll i vissa bitar. Det är en ganska bred uppgift och du får jobba med många olika frågor, så det får vi återkomma till.

 

Det är lika bra att gå ut starkt. Vad vi fick se på Edsborgs Idrottsplats i går var skamligt. Som Öisare fick man sitta och skämmas på läktaren. Fyra knivhugg i ryggen. Snacka om att få lära sig sin läxa. Platt, ointresserat och riktigt uselt. Den fotboll som ÖIS presterade var i paritet med Lars Ranängs sätt att sköta klubbens ekonomi. Skit ska skit ha, tycks spelarna ha tänkt. Innan matchen hade Janne Andersson sagt – och jag tror inte att jag har drömt detta utan att Janne faktiskt sagt detta – ”om vi bara tar kampen ordentligt och kommer upp i samma intensitet som dem så är vi bättre fotbollsspelare än dem och då ska vi vinna matchen”. Tyvärr tog inte Öisarna kampen. Inte heller var de på något sätt och vis bättre fotbollsspelare än Trollhättanspelarna. Boyd-Fucking-Mwila var bäst på plan – om man nu kan kalla Edsborgs gräsmatta för plan – därefter kom ytterligare 13 Trollhättanspelare innan första Öisare – Sebastian Johansson – lunkade in som 15:e man.

Spelarbetygen är den här gången satta av Håkan Wall och Martin Johansson. Dess värre är de satta i alla hast då tiden är knapp denna ljuvliga höstdag. Har ni något att invända får ni ta kontakt med vår läsarombudsman. Han svarar på alla frågor och klagomål.

Peter Abrahamsson 2 (båda 2)

Om sanningen ska fram kan inte Peter Abrahamsson lastas för något av Trollhättans fyra mål. Samtidigt får man väl säga att fyra insläppta mål är lite väl mycket. Bättre kan du, Peter! Det kunde dessutom ha blivit ett femte efter att Peter haft svårt att hålla Boyd Mwilas rökare i den 49:e minuten. Att släppa en retur mitt framför fötterna på Petrit Zhubi i det läget är inte bra. Men å andra sidan det var glatt och halt och inte helt lätt att hålla koll på tvålen. Vi repar mod till Peking på lördag. En nolla och tre poäng där, och kontraktet är i hamn.

Danny Ervik 1,5 (Håkan 2, Martin 1)

Egentligen borde man lämna det här utrymmet blankt. Helt tomt. Intetsägande. På precis samma sätt som Danny Ervik gjorde med sin högerkant i gårdagens. Var det någon som överhuvudtaget såg till Ervik i Trollhättantrakten i gårkväll? Tveksamt. Varje gång man har läxats upp av Mentor Zhubis yngre bror bör man ta sig en rejäl funderare på vad man håller på med. Satan i gatan vad Ervik var blek i går. Han satte förvisso ett par härliga glidtacklingar och en och annan axeltackling, men mestadels agerade han kona och statist i LO Mattssons show ”Fyratvåan”.

David Leinar 2 (båda 2)

David Leinar fortsätter att vara ÖIS absolut mest målfarliga spelare. Så klart! Å andra sidan, han kan göra hundra mål i Superettan och ingen kommer ändå att lägga märke till honom. Särskilt inte när David spelar försvarsspel som han gjorde i går. Det var inte roligt att se. Ofokuserat och slentrianmässigt. Är tankarna redan i nästa säsong och i nästa klubb månntro?

Robin Jonsson 1 (båda 1)

Vi vill inledningsvis gratulera Robin Jonsson till gårdagens hattrick. Bambi på hal is. Vid Trollhättans fjärde mål halkade Robin till och Viktor Sköld fick en ocean av grönt gräs att triumfera över innan han spikade i sista spiken i likkistan. Vid 3-2 var det Jonsson som missade markeringen. Svagt!  Och vid 1-0 måste man heta Timberhochmandie för att säga att Robin gjorde en bra försvarsinsats. Summan av kardemumman blev att Robin Jonsson i går gjorde år(hundrand)ets plattmatch.

Adam Eriksson 1 (båda 1)

Boyd Mwilas bitch. Nuff’ said!

Valter Tomaz Jr 1 (båda 1)

Han är hård och tuff den gode Valter Tomaz Jr, men tyvärr spelar han allt som oftast helt utan tanke. Huvudlöst. Och med en riktigt dålig precision i passningsspelet. Kom i går helt fel in i matchen och tillförde inte särskilt mycket utöver en och annan galen tackling. Nu vet inte vi om Valter har något otalt med Boyd Mwila, men det var länge sedan vi såg Valter satsa så hårt i en närkamp som när han fick möjlighet att smälla på Mwila en bit in i första halvlek. Fy satan vilken kollision. Det såg ett tag riktigt allvarligt ut. Som tur var reste sig både Valter och Boyd upp och spelade vidare. Det hade dock inte gjort något om Valter fått lämna planen redan i samband med tacklingen på Boyd.

Pavel Zavadil 2 (båda 2)

Precis som många andra Öisare hade Pavel Zavadil en riktigt dålig dag i går. Ingenting stämde. Och under den första halvleken fick Pavel se bollarna flyga högt över huvudet när ÖIS bestämt sig för att tjonga långt. Är det en spelidé eller vad är det? En stilla undran bara. Det mest oroande var nog att Pavel i går saknade den där galna kämpaglöden som han alltid brukar ha.

Björn Anklev 2 (båda 2)

Ska ha skit för att han sumpar ett riktigt, riktigt bra läge sekunderna innan Trollywood kontrar in 1-0 genom Zambiaexpressen och Tobias Mikaelsson. Ska ha en stor eloge för att han aldrig ger upp och att han alltid kämpar och sliter. Visst, Anklev får kanske inte alltid med sig bollen, men han ger sig aldrig. Till skillnad från vissa andra. Fick dessutom göra mål och satte därmed punkt för sin elva omgångar-långa måltorka. Dessutom ett riktigt snyggt sådant. Nästa match räknar vi därför kallt med att Anklev start som anfallare.

Sebastian Johansson 2,5 (Håkan 3, Martin 2)

Den enda Öisare som är i närheten av att kvittera ut ett godkänt betyg efter gårdagens match. Farligt nära, men ändå ingen hare. Sebastian Johansson var helt klart bästa Öisare under den första halvleken. Stod dessutom för bollvinsten och uppspelet till Markus Gustafsson som ledde fram till Björn Anklevs 2-2-mål. Riktigt läckert och påpassligt. Precis så vill vi se Sebban. Kanske borde Janne Andersson inse att Sebastian gör större nytta lite längre ner i planen. Är det något han är bra på så är det att vinna boll och hitta de enkla lösningarna som skapar ytor för andra spelare. Kom igen, det är aldrig fel att pröva. Vi har fyra matcher kvar på säsongen och vi behöver sannolikt ta mellan en och tre poäng till för att klara kontraktet.

Markus Anderberg 1 (båda 1)

Det tar emot att säga det men i första halvlek (och i andra halvlek) var Markus Anderberg planens sämsta spelare. Att Anderberg skulle lämna planen i paus var lika givet som att svenska folket skulle vakna en dag för sent när det gäller Sverigedemokraterna. Enklaste bytet i världshistorien. Och Janne missade det. Istället fick Anderberg fortsätta att försöka på sin vänsterkant. Och det gjorde faktiskt ingen glad. Till nästa säsong vill vi att Anderberg sätts i hårdträning så att han lär sig att spela in bollen i ytan istället för att försöka tråckla sig fram på egen hand. Slarvade på egen hand bort åtminstone tre riktigt fina lägen där han borde spelat in bollen i ytan mellan målvakt och backlinje för Anklev att löpa på.

Álvaro Santos 1 (båda 1)

Álvaro, nästa år är du för bra för Division 1 Södra. Då kan du kanske göra 200 mål. Det är kanske någon tröst? Hade en och annan halvchans och utnyttjade påpassligt Trollhättanförsvarets misstag i den 20:e minuten. Tyvärr var skottet inte av någon högre kaliber. Och så mycket mer än så blev det inte. Tung, trög och orörlig. Buffellik. Och utbytt i paus. Bäst investerade nio miljoner någonsin.

Markus Gustafsson 2,5 (Håkan 3, Martin 2)

Markus Gustafsson kommer in i andra halvlek för att hjälpa till att dyrka upp Trollhättans oerhört kompakta och vilt kämpande försvar. Och gör det
faktiskt riktigt bra. So what, att han går in i sin första duell med stängda ögon. Det kan vara OK när man har så pass mycket boll i sig att man kan greja ett så fint anfall som det som leder fram till Anklevs friläge och 2-2-mål. Vilken djävla smekning. Galant! Garanterad tillfredsställelse. Tänk dig den med smör på eller i ett kasslernät!

Jakob Olsson 1 (båda 1)

Jakob Olsson förlorade i princip samtliga sina närkamper. Därutöver passade han på att missa merparten av sina dribblingar. Kort och gott, Jakobs insats i går gjorde ingen glad. Allra minst Jakob själv, om vi känner honom rätt. Kan bättre och kommer förhoppningsvis att få chansen att visa det framöver.

Alex Perreira –

Spelade för kort för att betygsättas men det ska han nog bara vara glad för.

 

Den svarta komedin fortsätter. Och det är nog lika bra att vi inser att säsongen 2010 är designad i helvetet av Hin Håles främst arkitekter av tortyrredskap. Värre än järnjungfrun eller den där kinesiska vattendroppsmetoden som jag hört så mycket om. I kombination. På pappret ser 4-2 mot FC Trollhättan ut som ett skämt. Men det är det inte. Det är ren och skär fakta. Rena rama förnedringen. Trollhättan var helt enkelt vassare än ÖIS. Över hela planen. Hela matchen igenom. ÖIS såg mest ut som en uppgiven samling fotbollspensionärer som bara vill att säsongen ska ta slut så att man kan åka iväg till varmare breddgrader. På sätt och vis kan man också förstå dem. Vem fan vill genomlida mer av den här skiten?

Inledningen på matchen blir rena rama travestin. Regn, rusk, en knappt spelduglig matta och 22 spelare som halkar omkring till höger och vänster. Som Bambi på hal is fast lite mer kylslaget. Förlupna bollar som på grund av vätan och det hala underlaget leder till att tämligen harmlösa tacklingar blir till rena rama Roy Keene-satsningarna. Som när Valter Tomaz Jr och Boyd Mwila smäller ihop fem meter in på ÖIS planhalva. Full satsning. Benskydd mot benskydd. SMACK! Vilken smäll. Vilken djävla smäll. Efter ett par minuters omplåstring reser sig både Mwila och Valter och fortsätter att spela.

ÖIS första målchans i matchen kommer i den 17:e minuten när Pavel Zavadil skruvar en frispark mot mål som Björn Anklev får en gratischans att trycka in efter att Trollhättanförsvaret misslyckats helt med att få undan bollen. Oturligt nog hinner en hemmaförsvarare få in ett ben i bollbanan och istället för 0-1 får ÖIS nöja sig med en hörna från höger. Även den efterföljande hörnan blir hyfsat farlig, men Trollhättans målvakt, ex-Öisaren Rickard Johansson, lyckas boxa undan Zavadils hårda, inåtskruvade hörna på egen mållinje.

Strax därefter får Álvaro Santos ett riktigt bra läge att ge ÖIS ledningen i matchen, när Danny Ervik slår en chansboll fram mot Santos. Trollhättans Petter Digneus kliver dock in för att bryta passningen, men lyckas inte bättre ‘än att Santos får bollen på sig och därmed får fri lejd in mot mål. I höjd med straffområdesgränsen trycker Santos till för fulla muggar. Lågt. Pressat. Med hyfsad precision. Mot den bortre stolpen. Rickard Johansson hinner dock ner och Markus Anderberg lyckas tyvärr inte tajma sin löpning för att trycka in returen.

ÖIS fortsätter emellertid att ligga på och i den 27:e minuten får Santos en boll att löpa på i djupled av Björn Anklev. Santos söker sig direkt ner mot kortlinjen och någon meter in i Trollhättans straffområde spelar han ett lågt inlägg mot Markus Anderberg som tagit en löpning in från sin vänsterkant. Anderberg har dock inte det rätta flytet och får därför se sitt avslut gå ut till inspark för hemmalaget.

Med en knapp halvtimme spelad av den första halvleken får Björn Anklev ett friläge till vänster inne i Trollhättans straffområde. Anklev slarvar dock med bollmottagningen och kommer därför inte till avslut. Istället vänder Trollhättan direkt på spelet. Bollen når fram till Boyd Mwila, som på lätta, kvicka fötter driver bollen upp mot mittlinjen där han vänder ner en passning mot ÖIS vänsterkant där Tobias Mikaelsson hittat en fin yta att löpa i. Mikaelsson undviker skickligt offsiden och sätter högsta fart mot mål. Med Robin Jonsson hack i häl vågar inte Mikaelsson ta sig hela vägen in mot mål utan precis innanför straffområdesgränsen låtar han bössan tala. Bra träff! Fin riktning! Och mycket riktigt, skottet borrar sig otagbart in till vänster om Peter Abrahamsson. Snopet, riktigt djävla snopet.

1-0 till Trollhättan. Och Öisarna är märkbart chockade. Bara någon minut efter ledningsmålet springer Mikaelsson återigen igenom ÖIS-försvaret. Hur lätt som helst. Den här gången sker genombrottet på högerkanten och varken Danny Ervik eller Robin Jonsson hinner med i löpningen. Skottlyckan är dock inte densamma som i den 31:a minuten och det tunga skottet går i burgaveln.

I paus gör Janne Andersson och ÖIS ett dubbelbyte: ungtupparna Jakob Olsson och Markus Gustafsson kommer in istället för Valter Tomaz Jr och Álvaro Santos. Ut med samban – även om varken Valter eller Santos bjudit på så mycket samba denna säsong – och in med ungdomligt dumspringande och entusiasm. Det är dock Trollhättan som inleder halvleken bäst och redan efter fyra minuter bryter Boyd Mwila sig loss på högerkanten, tunnlar Adam Eriksson och skjuter ett skott som ställer till rejäl oreda framför ÖIS-målet. Peter Abrahamsson lyckas inte få kontroll på bollen på den blöta mattan och först får Petrit Zhubi chansen att peta in returen och när inte han lyckas är det så när att Tobias Mikaelsson får en tå på bollen, men Robin Jonsson lyckas i sista stund rensa bort bollen från eget straffområdet. Livet på den tunna linjen.

Trollhättan får dock utdelning bara tre minuter senare, när mittbacken Petter Digneus nickar in en hörna vid den första stolpen. Tämligen omarkerad och ohotad. Och det trots att ÖIS har tre gubbar i den ytan. Riktigt svagt. Bollen tar på en spelare framför mål och i den högra stolpe innan den går in. Lite snöpligt får man ändå säga.

ÖIS svarar emellertid direkt och bara minuten efter 2-0-målet trycker David Leinar in reduceringen efter att Pavel Zavadil satt in en helt perfekt frispark i ytan mellan backlinje och målvakt. Sin vana trogen visar inte Leinar någon pardon och nicken sitter stenhårt i Rickard Johanssons högra hörn. 2-1 och jakten på årets 16:e kryss är i full gång.

Minuterna tickar ner. Tick. Tock. 30 minuter. Tick. Tock. 25 minuter. Tick. Tock. 2o minuter. Tick. Tock. Med 19 minuter kvar av matchen vinner ÖIS boll på egen planhalva och Sebastian Johansson spelar upp på Markus Gustafsson som får hjälp av Jakob Olsson som söker sig ut mot vänsterkanten och öppnar därmed upp en fin yta för Gustafsson centralt i planen. Gustafsson skär in i planen och sticker in en nätt boll bakom Trollhättans backlinje. I samma stund som bollen passerar den sista försvararen bryter Björn Anklev offsidelinjen, hinner upp bollen någon meter innan Rickard Johansson och chippar bollen i mål. 2-2. Hur kyligt som helst.

Dess värre ger sig inte Trollhättan utan precis som sist de två lagen möttes och ÖIS hämtade upp underläge med 0-2 till 2-2 gör Trollhättan 3-2 i den 76:e minuten. Det är Per Nylander som tar sig fram längs med högerkanten och spelar in ett inlägg som unge Viktor Sköld möter med pannan. Klockrent upp i nättaket. 3-2 till Trollhättan och ny uppförsbacke för ÖIS.

Tre minuter senare är förnedringen total, när Robin Jonsson halkar på mittlinjen och Viktor Sköld drar i väg ner mot Peter Abrahamsson i ensamt majestät. Helt fri med Abrahamsson gör inte Sköld något misstag utan placerar enkelt in 4-2. Spiken i kistan. Helt djävla sanslöst! Och nu är frågan om ÖIS mäktar med att resa sig efter den här stjärnsmällen.

Efter 4-2-målet spelar det ingen roll vad ÖIS tar sig för. Trollhättan ligger med hela laget på rätt sida boll och när man väl vinner boll så slår man om blixtsnabbt. Och ska man vara ärlig så är det närmare ytterligare ett mål för hemmalaget än ett reduceringsmål för ÖIS. Efter tre minuters tillägg blåser domare Per Melin av matchen och fiaskot är fullbordat. Det enda man hoppas på nu är vi slipper en liknande genomklappning som vi fick uppleva säsongen 2007 då ÖIS förlorade de sex avslutande matcherna.

Missa inte chansen att rösta fram matchens bästa Öisare:

 

Ni får ursäkta den hegerforska rubriken, men jag har nu släppt drömmen om Allsvenskan 2011. Rätt eller fel? Ingen djävla aning, men det är i alla fall realistiskt. Kvar finns bara en enorm besvikelse över grusade förhoppningar och en gnagande oro över en misskött ekonomi och förening. Och så förstås fem matcher av mer akademiskt intresse. Först ut i denna serie av matcher är bortamötet med FC Trollhättan. Bottengänget som vi är skyldiga en rejäl djävla propp efter senaste mötet som slutade 3-3 efter att Trollywood haft ledningen med både 0-2 och 2-3. Allt vi har att spela för är äran och en hedersam mittenplacering. Hur lustigt det än kan verka så känns det som vi är tillbaka där vi var hösten 2007. Bara att hoppas att vi slipper en likartad säsongsavslutning som den vi hade 2007 månaden efter Gothiagate.

Om de rapporter som jag har fått stämmer kommer ÖIS att ställa upp med ett riktigt hårdfört gäng på mittfältet i morgon. Tidigare under året har ÖIS allt som oftast varit lite för tunna centralt i planen, men det är något ni kan glömma till matchen mot Trollhättan. Ett köttigare, bitigare, elakare och mer smälla-på-av-bara-helvete-glatt gäng än det som ÖIS ställer på planen i morgon får man leta efter med ljus och lykta. Enligt uppgift kommer nämligen ÖIS att fortsätta på den inslagna 4-2-3-1-vägen och den här gången kommer man till spel med följande tre spelare centralt i planen:

  • Den flärdfulle liraren som hatar att förlora och som gör allt som står i hans makt för att vinna (Pavel Zavadil),
  • den brutala kämpen som käkar spelare som Tom Pettersson till mellanmål (Sebastian Johansson), och
  • den defensive elegant som aldrig lägger fingrarna emellan och som har ett gäng motståndarbenbrott på sitt cv (Valter Tomaz Jr).

I morgon kan vi därmed verkligen räkna med att det kommer att flyga Trollhättanspelare åt både höger och vänster. Kan man inte spela ut motståndarna kan man kämpa ner dem i Edsborgs gräsmatta. Det enda som kan te sig något oroande med detta lite mer kraftfulla och kampvilliga mittfält är att Sebban och Valter kan komma övertända till matchen. Jag menar helst vill vi väl slippa psykbryt av den typ som Sebastian Johansson visade upp sist vi hade äran att möta Trollhättan.

ÖIS förmodade startelva i matchen mot FC Trollhättan

På topp sägs det att vi återigen kommer att få se mannen som har det kinesiska tecknet för ”orörlig, trög och långsam” tatuerad över vänster bröstmuskeln, Álvaro Santos. Det sägs dock att det här med Santos orörlighet har tagits med i beräkningarna den här gången och att Santos därför fått en något förenklad roll inför morgondagens match. Skräddarsydd. Optimerad. Framgångsrik? Låt oss i alla fall hoppas det. Istället för att göra allt det som en anfallare förväntas göra ska Santos i morgon koncentrera sig på att agera target player och ge ÖIS en första säker uppspelsposition i offensiven.

Allt som kan tänkas komma därutöver får ses som en bonus. Vänta er med andra ord inte särskilt många djupledslöpningar från Santos i morgon. Förhoppningsvis kan det dock leda till att Santos befinner sig på rätt plats vid rätt ögonblick och stänker in en eller annan pyts i morgon. Den här förenklade rollen ställer givetvis oerhört höga krav på de två yttrarna på femmannamittfältet, Björn Anklev och Markus Anderberg. Med Santos i en något mer begränsad roll måste helt enkelt Anderberg och Anklev löpa ofta och rätt för att på så vis utgöra ett ständigt hot mot Trollhättans backlinje. Annars kan Trollhättan bara koncentrera sig på att låsa Santos och så kommer ÖIS få stånga sig blodiga mot ett uppställt försvar. Som tur är så är det något som både Anderberg och Anklev kan, så är det att löpa.

När det gäller backlinjen kan man konstatera att Janne Andersson fortsätter att köra vidare med David Leinar och Robin Jonsson som mittbackar. Och konstigt vore väl annat då David och Robin fungerat riktigt tillsammans, allt sedan David kom in i startelvan i den tionde omgången. Även Adam Eriksson ser ut att få förnyat förtroende efter sin hyfsade insats mot GIF Sundsvall för en och en halv vecka sedan. Den enda nyheten i backlinjen är Danny Ervik som nu är helt återställd efter sin förkylning och som därför ersätter Christofer Bengtsson till höger i backlinjen. Bengtsson har enligt rapporter från ÖIS-gården en bristning i en lårmuskel och är därför satt i rehabiliteringsträning.

I övrigt kan väl tilläggas att vi just nu är inne i en oerhört tung och ledsam period. Både ekonomiskt, resultatmässigt och mänskligt. Om jag har förstått saker och ting rätt och riktigt så är missnöjet med hur ÖIS styrelse har skött ekonomin och verksamheten stort uppe på gården. Det räcker kanske med att konstatera att Lars Ranäng och hans agerande i diverse media inte står högt i kurs och att vår käre styrelseordförande sannolikt går en tung höst till mötes. Dessutom ryktas det om att personer på relativt höga positioner kommer att få lämna klubben inom kort. Och som inte det var nog sägs det också att Janne Andersson och Janne Carlsson kommer få minskade medel till nästa års spelartrupp. I värsta fall så pass liten att det kommer att bli ruskigt svårt att behålla en lirare som Pavel Zavadil.

Men som man brukar säga: ledare, spelare och tränare kommer och går, men klubb och supportrar består. Det är därför viktigt att vi i morgon går man ur huse, sätter oss i bilar eller på bussar och tåg och åker upp till Trollhättan för att sluta upp bakom spelarna och visa dem att vi aldrig ger upp. Att vi aldrig viker ner oss! Att ÖIS alltid kommer tillbaka. Att det är skönt att vara Öisare!

Alla till Edsborgs IP!

© 2012 Sambadefensiv Kontakt: kontakt@sambadefensiv.se Suffusion theme by Sayontan Sinha