Valter Tomaz Jr har bara spelat 20 minuter i årets Superettan. I sin första match mot Degerfors borta så blev det oväntade resultatet av en glidtackling att han har missat hela säsongen så här långt. Nu får han i stället sitta på läktaren som vi andra och både glädjas och våndas.

- Det är jättejobbigt. Man kan inte påverka matcherna, så det är betydligt svårare att sitta bredvid än att vara med på plan, säger Valter

Det fanns farhågor om att hela säsongen skulle vara i fara, men det verkar rätta till sig ganska snart.

- Jag mår bara bra förutom att jag inte kan spela ännu, men skadan är på bättringsvägen. Man kan aldrig veta hur skador utvecklar sig. Jag räknar dock med att vara tillbaka i träning om en månad. Sedan får vi se hur kroppen reagerar och när det kan bli tal om match, men jag hoppas att ett par veckor ska räcka.

Efter en trasslig försäsong för både Valter (och flera andra spelare), så såg han verkligen fram mot att få spela regelbundet.

- Det var surt och oväntat, jag hade haft besvär med andra benet tidigare, men det är sånt man får vara beredd på när man spelar fotboll. Det går inte att gräva ner sig själv för det utan det är bara att komma tillbaka – det är det viktiga.

Och att han skulle återvända till Örgryte var nästan en självklarhet.

- Det är härligt att vara tillbaka i ÖIS igen. Det var just det jag ville efter att ha avslutat min tid i Norge.

Vad säger du om spelet mot Gefle?

- Det var den bästa hemmamatchen vi har gjort, men mycket beror på underlaget. Borta har vi spelat betydligt bättre än på Gamla Ullevi.

Men det blev ändå förlust.

- Killarna gör en mycket bra match och vi borde gjort några mål, men marginalerna var inte på vår sida. Inställningen fanns där i alla fall, nu kan vi koncentrera oss på en enda sak – att gå upp i Allsvenskan, så det kan vara bra eller dåligt, vi får se.

 

Första bedömningen finns att läsa här. Den kommer användas som referens så har man inte redan läst den så rekommenderas det.

Yttermittfältare

Alex
Niclas Elving
Seif Kadhim
Jonathan Lindström
Jakob Olsson
(Markus Gustafsson)
(Björn Anklev)
(Pavel Zavadil)
(Markus Anderberg)
(Alexander Mellqvist)

Kommentar: I januari skrev jag att jag trodde att det inte var någon av våra naturliga yttermittfältare förutom Alex som skulle få spela speciellt mycket, och att Janne Andersson istället skulle flytta ner/upp/ut någon på kanten. Så har också tendensen varit under försäsongen och det känns inte helt otroligt att det kommer fortskrida så under säsongen. Nu när Elving gick sönder så borde det vara Jakob som har störst chans att få någon speltid de gånger Janne väljer att spela en naturlig ytter på högerkanten.

Björn kommer nog mestadels hålla till som ytterback och det borde vara Pavel/Markus och Anderberg som i första hand gör upp på högeryttermittfältsplatsen. Jag är dock inte emot att man fimpar Alex för att placera Pavel/Markus till vänster och Anderberg till höger. Vi tappar ett par hundra överstegsfinter och några hyfsade vänsterinlägg men får plats för lite mer teknik och spelförståelse. Kan vara bra så att allting inte behöver gå genom Pavel i alla lägen.

Bra bredd på mitten ger oss många helt okej alternativ och även om jag ogillar centrala spelare på kanten så tycker jag nog det passar bäst som det ser ut nu.

Innermittfältare

Sebastian Johansson
Pavel Zavadil
Markus Gustafsson
Alexander Mellqvist
(Danny Ervik)
((Mathias Johannesson))

Kommentar: En bra och bred uppsättning av centrala mittfältare som jag bara tycker gynnas av att Mellqvist är skadad då han antagligen annars hade fått en plats som jag inte anser han förtjänar. Finns en hel del alternativ här och även om Seb kommer saknas mot Syrianska (fjärde matchen liksom) så tror jag att Pavel och Markus kan lösa det defensiva ändå. Markus visade om inte annat mot Gais att han har utvecklat det spelet en hel del och om han fortsätta så resten av säsongen kan han bli en av seriens absolut bästa tvåvägsmittfältare.

Såvida inte samtliga våra alternativ underpresterar enormt så ska vi inte ha några större problem på det centrala mittfältet, och det ska inte spela någon större roll vilka två Janne väljer att ställa på banan.

Anfallare

Ken Fagerberg
Markus Anderberg
Nicolas Sandberg
Luka Mijaljevic
Álvaro Santos
(Björn Anklev)
(Markus Gustafsson)

Kommentar: Tidigare så efterlyste jag en etablerad forward även om Álvaro nu skulle stanna och jag är otroligt nöjd att man lyckades få hem Ken. Från att det sett ganska osäkert ut så ser det helt plötsligt fantastiskt bra ut, i alla fall den första halvan av säsongen men sedan riskerar vi att stå där med brallorna nere. Dock känns det som att ÖIS inte släpper både Santos och Ken men det hade blivit ganska mycket tunnare om någon av dem försvinner då vi riskerar att bli väldigt sårbara om den som är kvar är borta någon match. Flytta upp Mellqvist eller någon av våra överflödiga mittbackar på topp är ingenting jag går igång på direkt…

Slutgiltig kommentar:

Löses mittbacksproblemen och vi kan få in en lite tyngre anfallare så har vi ett lag som på ett eller annat sätt ska ta oss tillbaka till Allsvenskan. Även utan en ny anfallare kan det gå vägen men jag anser det inte vara värt att lämna så mycket åt slumpen som man gör i så fall.

Så skrev jag i januari och faktum är att jag har fått det jag efterlyste, men samtidigt har mittbacksproblemen inte lösts i den bemärkelse att mittförsvaret utstrålar den kvalitet som man ska kunna begära. På pappret så ska vi på ett eller annat sätt ta oss tillbaka till Allsvenskan men den här försäsongen har inte bevisat så mycket som jag har velat men jag hoppas att det nu är som Janne säger – att det är skillnad på försäsong och seriespel.

 

Vad tusan var det som hände? 3-2. Mot Landskrona BoIS på en kylslagen, vindpinad, skånsk potatisåker. I sista matchen innan Superettan 2010. En serie som vi förväntar oss att ÖIS ska dominera eller åtminstone bli ett topplag i. Det kan väl aldrig varit Janne Anderssons mening att det skulle bli så här. Borde inte det här varit en match för ÖIS att dominera och vinna? Inte tvärtom.

Under den andra halvleken blev ÖIS ikappsprungna, omsprungna och nedsprungna i Ulkavallens gräsmattan. Jag tänker sticka ut hakan och säga att ÖIS inte hade en jalle under de avslutande 35 minuterna av den andra halvleken. Första tio av andra var jämna. Händelsefattigt. Urtråkigt. Lamt. Resterande del var det spel på en planhalva. Dess värre ÖIS planhalva. Med vinden i ryggen malde BoIS ner allt motstånd. Fredrik Svanbäck, Tomas Raun, Fredrik Olsson och Alagie Sosseh sprang åttor kring stelfrusna och oorganiserade Öisare. Och varje gång som BoIS fick en fast situation i närheten av ÖIS straffområde osade det katt. Så kan vi inte ha det.

Och det i en match där jag i halvtid rapporterade till ÖIS.se att ÖIS ledde med 0-2 i en typisk 0-0-match. För precis så var det. Första halvlek bjöd verkligen inte på något skönspel. Hemmalagets Fredrik Olsson visade fina intentioner i ett Landskrona BoIS som mest satsade på kontring i den starka motvinden. I ÖIS såg Ken Fagerberg stark ut i bollmottagningarna, även om han i valet mellan en enkel och en svår lösning alltid valde det svårare alternativet. Med ett lite enklare och rakare spel hade Ken sannolikt haft åtminstone en assist i dagens match. Jag tänker då i och för sig på en situation från mitten av den andra halvleken då Ken, Álvaro Santos och Alex Perreira kom i högsta fart mot två stackars ensamma BoIS-försvarare. Santos tog en smart löpning ut mot högerkanten, vilket drog isär de två hemmaförsvararna. Därmed blev det öppen gata för Alex ute på ÖIS vänsterkant. Och vad tror ni att Ken gör då? Jo, han bestämmer sig för att försöka dra den ena av de två försvararna. Och det genom en tunnel. Givetvis fastnar Ken på försvararen och i ren panik försöker han få ut en passning till Santos på högerkanten. Medan allt detta pågår står Alex helt fri till vänster i BoIS straffområde och kliar sig i huvudet. Jag är fri. Varför får jag inte bollen. Jag förstår ingenting. Suck.

Under den första halvleken såg dessutom Sebastian Johansson och Markus Anderberg riktigt pigga ut. Sebastian skövlade allt som kom i hans väg. Stundtals for han fram som en slåttermaskin över planen. De stackars BoISarna flög all världens väg. Matchens höjdpunk måste varit när Sebastian först satte in en sylvass axeltackling på BoIS Johan Persson så han flög ut över sidlinjen, därefter klippte Sebastian Tomas Raun av bara farten. Och då i något som såg ut att vara en av de hårdaste tacklingar jag någonsin sett (live). Min gissning är att Raun i morgon vaknar upp med ett rejält blåmärke över revbenen.

På högerkanten visade Anderberg också upp ett fint spel. Kanske att han kunde spelat lite kvickare, rakare och slarvat lite mindre i passningsspelet men överlag såg det lovande ut. Och ni ska veta att vi kommer att behöva en spelare som Anderberg till höger på mittfältet. En kvick, ettrig djävel som klarar av att slå sin man en-mot-en. Intentionerna fanns som sagt där och när planerna blir lite bättre kommer Anderberg att sprida skräck i Superettanförsvaren. Sedan får man ju inte glömma att Anderberg trots allt gjorde mål. Ett synnerligen snyggt och kontrollerat sådant. Nedtagning med bröstet och sedan en precis vrist via målvakten och i mål. Galant!.

I övrigt vill jag helst glömma det här genrepet. Det är aldrig OK att tappa en tvåmålsledning på 45 minuter. Än mindre inför en så pass viktig säsong som säsongen 2010. Försäsongen avslutas nu med två rejäla bakslag; 0-3 mot GIF Sundsvall och 3-2 borta mot Landskrona BoIS. Det kan aldrig vara OK. Visst, ÖIS ställde inte upp med bästa möjliga lag. I mittförsvaret saknades Dennis Jonsson (en spelare som sannolikt gjort sitt till vid BoIS alla hörnor och offensiva frisparkar under den andra halvleken). Och med Björn Anklev på högerbacken hade aldrig Alagie Sosseh tillåtits dominera så som han gjorde under den andra halvleken. Med Anklev i elvan hade det sannolikt slutat med att Sosseh haft ett par rejäl dobbmärken i vaden istället för ett mål och en assist.

Mest oroande var nog att Valter Tomaz Jr. såg så långsam, feltajmad och orörlig ut som han gjorde. Under matchinledningen gick han bort sig totalt i mittförsvaret och BoIS Fredrik Olsson fick ett jätteläge bara någon meter framför Peter Abrahamssons mål. Turligt nog var Abrahamsson på hugget och kunde tippa ut Olsson skott till hörna. Och låt mig säga att det inte var enda gången som Valter hade problem att hänga med en BoIS-spelare. Valter och Tommy von Brömsen hade vid ett par tillfällen svårt att hänga med när BoIS drog upp tempot på ÖIS vänsterkant. Det lovar verkligen inte gott för framtiden.  I nuläget är Valter dess värre inte en man för startelvan.

Ett annat liten orosmoment var Markus Gustafssons insats på det centrala mittfältet. Han kanske inte fick de bollar han vanligtvis vill ha att jobba med. Det kan jag acceptera. Men när man inte får den match man själv vill ha måste man hitta andra sätt att bidra, t.ex. genom ett bättre jobb i defensiven. Något som Gustafsson inte lyckades med i dag då han kom fel in i de flesta närkamper och fighter.

En annan sak som känns något oroande efter matchen mot BoIS är den totala avsaknaden av hot i djupled. Omställningsspelet såg fint ut. Inget snack om den saken. Men när BoIS väl hann tillbaka och kunde formera sina styrkor enligt plan hade ÖIS ruskigt svårt att luckra upp skåningarnas försvar. Till stor del därför att man inte hade en enda spelare som hotade i djupled. Inte en löpning så långt mitt öga kunde se. Álvaro Santos kom ner för att möta boll till vänster. Ken Fagerberg kom ner för att möta boll till höger. Och på var sin kant stod Alex Perreira och Markus Anderberg och breddade spelet. Den enda som över huvudtaget skulle kunna ta en djupledslöpning var Markus Gustafsson som hade till uppgift att sköta uppspelen via mittfältet. Här har ÖIS en hel del att arbeta med.

Sist men inte minst måste man väl nämna att ÖIS för andra matchen i rad släpper in tre mål. Det är fan-i-mig inte OK. Det är i och för sig inget som behöver påtalas för jag är fullständigt övertygad om att Janne Andersson, Janne Carlsson och samtliga spelare håller med mig om denna sak. Ska ÖIS till Allsvenskan 2011 måste man få till det defensiva spelet. Då håller det inte att släppa in tre mål på tre ”fasta” situationer.

Fanns det då något positivt med dagens match? Tveksamt, mycket tveksamt. Eller kanske inte. Robin Jonsson var ju faktiskt helt djävla strålande. Killen var som en vägg i spelet i luften och på marken. Med en fantastisk skärpa och pondus satte Jonsson stopp på omställning på omställning från hemmalaget (under den första halvleken). Om Robin kan fortsätta att spela på samma vis under säsongen kommer han att göra mycket stor nytta. Och på måndag är jag tämligen säker på att Robin spelar från start mot Väsby United.

I övrigt tycker jag att vi lägger den här försäsongen till handlingar. Långt bak i arkivet där ingen hittar den igen. Precis som försäsongen 2009 är inte detta något att minnas (2-0-vinsten mot GAIS undantagen). Vi drar ett fett svart streck över den. Bryter ihop och kommer igen på måndag.

 

Ja, jag vet inte om rubriken egentligen sätter igång någon större oro bland våra kommande motståndare. I alla fall inte om man tänker på ÖIS resultat nu under försäsongen. Kronan på verket! Förlust igen i helgen och den här gången mot rykande färska tränaren Henke Larsson och hans BoIS i Landskrona.

Att ÖIS leder matchen med 0-2 är en bra sak att ta med sig. Det är bevisligen också så att Ken och Santos kommer att göra nytta för laget i år. Det är ingen tvekan om det. Speciellt Ken verkar ändå vara riktigt het. Sämre är ju att laget inte klarar av det defensiva spelet och därmed släpper till så att Landskrona till slut kan vinna matchen med 3-2. Det är sorgligt. Säga vad man vill, men vinden och planen skall inte vara så förbaskat avgörande så att man inte kan försvara sig i 45 min. Eller? Jag tror att Landskrona är ett bättre lag än vad många vågar tro och jag tror tyvärr att ÖIS för närvarande är ett sämre lag än vad många vågar tro.

ÖIS i all ära, men vi har aldrig lyckats lura sanningen under försäsongerna de senaste åren och jag är inte beredd att köpa den gamla klyschan att försäsong är en sak och seriespel en helt annan (jag är ledsen Janne Andersson, men det är ÖIS du tränar nu). Det är nämligen inte sant. Visst kan man ha otur och visst kunde förberedelserna i laget ha varit bättre i år. Men till saken hör att försäsongens yttre faktorer har i stort varit desamma för alla svenska lag i år. Förutom de yttre faktorerna så har naturligtvis skadorna varit ett bekymmer för Janne Andersson och det är ju inget som vi kan göra ogjort. Däremot så oroar det mig att inte laget klarar av att stå emot bättre när det börjar matas på med löpningar och inlägg från motståndaren. Att ÖIS inte ännu har fått defensiven på plats kan komma att bli dyrt i inledningen av säsongen om man har otur. Vi kommer knappast ha världens bästa planer att spela på nu till en början trots den sena starten på Superettan. Vi kommer förmodligen inte ha alla spelare disponibla från första match och det kommer nog sannerligen ta ett tag innan någon direkt startelva finns att diskutera. Det är bara en känsla jag har. Det är ingen bra känsla. ÖIS i ett nötskal?

Ja, sen när hade ÖIS en bra försäsong? Det var hur som helst väldigt länge sedan ÖIS kunde stoltsera med lite stolpe in under en försäsong som i sin tur genererade lite bra självförtroende inför en seriepremiär och de inledande matcherna. Det känns som att ÖIS har en förbannelse över sig att varje säsong skall börja i lite motlut. Nu får laget återigen jobba sig in i tempo och i timing på plan när det står 3 poäng på spel.

MEN! Att gräma sig för hur det har sett ut den här försäsongen är ingen idé. Det är bara att titta framåt, för det är trots allt dit vi skall. Mot Allsvenskan! Att vinna mot Väsby United (det måste väl ändå vara det fånigaste lagnamnet i Sverige vad jag kan komma på? Hybris United?)  kommer att bli mycket viktigt nu för att få en bra fortsättning. Jag har ingen bra känsla i magen tyvärr. Det är inte påskmaten utan en mer molande oro. Möjligen kan det vara premiärnerver? Jag vet att jag inte är en glädjespridare när det börjar dra ihop sig, men med den här försäsongen i bakfickan så är det svårt att sitta lugnt i båten. Men jag är mer än villig över att få stå där och skämmas över min domedagsmentalitet den 12:e då domaren blåser av matchen på Gamla Ullevi. Jag ser mig gärna överbevisad för hur jag ser på ÖIS dagsform. Sen oavsett hur det går i matchen så vet vi ju alla att det inte är över på långa vägar. Vi kommer ju att glädjas, sjunga, gapa, skrika, engagera oss, hoppa, steppa av oro, lida i många matcher till. Det tar aldrig slut. Rödblått tills vi dör. Det verkligen skönt att det sätter igång snart. Jag vill ha premiären överstökad.

 

Återigen har jag ett erkännande att göra. Börjar det bli tröttsamt? Äh, ni orkar ett till. Så farligt är det inte. Ni är Öisare. Ni ger aldrig upp. Glöm aldrig det. Ni klarar ytterligare en av mina ursäkter. Det här är nämligen något som bara måste ut innan säsongen drar i gång på allvar. Försäsongen 2010 har nämligen varit relativt urusel från min sida.

För det första har jag sett på tok för få träningar. Sammanlagt har jag väl hunnit med att se tre träningspass, men då ska man tänka på att ett av dessa pass var ett innebandypass vars syfte var att laget skulle lära känna varandra och nye tränaren Janne Andersson, och det är väl knappast så att det räknas. Det är på tok för dålig. Här gäller det att skärpa till sig när säsongen väl är i gång.

För det andra har det bara blivit två försäsongsmatcher under februari och mars. Under all kritik, inte sant? Det finns inga som helst ursäkter. FC Trollhättan och GAIS är allt jag har mäktat med denna vinter. Mer än så har det faktiskt inte blivit. Och det är banne mig så att man skäms. Och ja, jag förstår att ni skakar uppgivet på era huvuden. ”- Och han kallar sig supporter. Baha!”

Å andra sidan kan jag ju alltid hävda att när jag är ”med i truppen” – ja, då vinner ÖIS (vårsäsongen 2009 undantagen).

För det tredje måste jag säga att jag även när det gäller textproduktionen här på Sambadefensiv presenterat en relativt slät figur. Återigen under all kritik. Om det råder det inga tvivel. Allt detta och allt annat som kan tänkas ha gått fel under försäsongen tar jag mitt fulla ansvar för. Men nu är det nya tider. Nya givar.

Nu är vi snart i mål eller kanske är det så att det är nu den långa, svåra resan tar sin början. Snön är nästan borta och de senaste dagarna har det inte varit något annat än plusgrader. Nästa helg drar serien i gång på allvar. Jag känner för tusan lukten av Superettanfotboll i luften! Härligt! Det är med andra ord dags för bot och bättring. Jag vill därmed med denna införtext göra klart att från och med nu växlar Sambadefensiv upp på tolvans växel. Tommy Prim-style! Nu börjar racet mot Allsvenskan 2011 på allvar. Från med i dag kör vi stenhårt. Nu har vi dragit på oss matchtröjan. Kavlat upp ärmarna. Satt på oss vårt bästa Sebastian-Johansson-fighting-face. Och behöver vi ens säga att Sambadefensiv hädanefter kör anklevskt. Med Motorhead, Social Distortion och något ur Pavels Ipod i lurarna. No mercy! Nöj er inte med något annat än ett stenhårt jobb från vår sida. Hela vägen in över mållinjen. Till Allsvenskan 2011.

I morgon är det alltså dags för den avslutande försäsongsmatchen. I Landskrona, mot Henrik Larssons Landskrona BoIS, på Ulkvallens Idrottplats. Kan det bli bättre (passerar i skrivande stund Landskrona och gräset här nere i Skåne är grönt och fint)? På pappret ser det ut som en mycket bra värdemätare. Denna säsong lär BoIS bli ett stabilt mittenlag och min gissning är att man kommer att vara synnerligen svårforcerade på hemmaplan. Det ryktas om att Henrik Larsson introducerat ett nytt spelsystem som laget haft lite svårt att ta till sig samtidigt som man har bytt ut halva startelvan jämfört med förra säsongen. Under försäsongen har man dessutom haft det ganska så tungt. Så här långt har man bara mäktat med två vinster och fem oavgjorda matcher. I snitt har man tagit 1,22 poäng per match vilket är något bättre än ÖIS 1,17 poäng per match. BoIS borde med andra ord vara ordentligt taggade i morgondagens match. Det är bara att hoppas att detsamma gäller ÖIS. I morgon förväntar jag mig ”tre poäng”.

Om jag har förstått saker och ting rätt och riktigt kommer ÖIS inte till spel med ”bästa möjliga lag” i morgon. En hel del av spelarna i en tänkt premiärelva dras tydligen med småskavanker, vilket gör att Janne Andersson och Janne Carlsson måste mönstra ett delvis annorlunda lag mot Landskrona BoIS:

- Det finns lite frågetecken kring laguttagningen med tanke på att det är en del spelare som har småkänningar. Jag kommer nog inte kunna ställa upp med det manskapet som jag hoppas att ställa på planen mot Väsby. Vi får ta matchen som ytterligare en träningsmatch. Det är försäsong, och det är den sista matchen på försäsongen. Det är väldigt stort fokus på det här med premiärelvan och premiärlag. Jag har varit med år när man har haft ett lag i premiären sedan har man inte haft samma lag under hela säsongen så man ska inte vara för fixerad vid det. En styrka för oss ska vara att vi har vår starka och breda trupp. Och det innebär att vi inte ska vara så sårbara. Oavsett vilka vi tar ut så tycker jag att vi ska vara konkurrenskraftiga, men genrepet blir alltså inte en match där vi matchar exakt det lag som vi förmodligen matchar nästa måndag.

OK, vi kommer alltså inte att få se någon premiärelva i matchen mot BoIS. Lite trist men samtidigt bra att veta. Det är samtidigt intressant att höra Janne Andersson säga att oavsett vem som spelar så ska ÖIS vara konkurrenskraftiga denna säsong. Personligen kan jag känna en viss tveksamhet till detta men jag antar att man måste lita på en så pass erfaren och kunniga man som Janne Andersson.

Frågan är då vad det egentligen är vi vill se mot BoIS nu när vi inte får se ”bästa möjliga lag”?

Är det egentligen inte ganska självklart?

I första hand vill vi förstås få se ett fungerande försvarsspel. Vad annat! Allt för länge har det defensiva spelet varit ÖIS akilleshäl. Och jag måste säga att det får vara slut på det nu. I morgon tycker jag att vi kan förvänta oss att Janne Andersson, Janne Carlsson och spelarna har slipat bort juniormisstagen, de risiga uppspelen och de huvudlösa brytningsförsöken och markeringsmissarna. Alla dess svagheter bör vara ersatta med spelare som vet sina roller och som uppträder med pondus i dessa roller. Inga enkla misstag nu! Dessutom får vi verkligen hoppas att man mäktat med att ”sätta” ett mittbackspar. I min bok känns det som att Firma Jonsson och Jonsson bör vara tämligen givna i mittförsvaret (tillsammans med Björn Anklev som högerback). Men då ska ni ha i åtanke att jag enbart mäktat med att se två matcher denna försäsong.

Därutöver vill åtminstone jag väldigt gärna se ett mittfält som klarar av att dominera en match. Och då snackar vi inte om att man vinner mer än varannan närkamp eller andraboll utan att man verkligen spelar skiten ur motståndarna. Att man visar vart skåpet ska stå and all that jazz. Eller som det brukade sägas på Gamla Gamla Ullevi: KROSSA DOM! Allra helst ska vi få se ett mittfält som fullkomligt kör över Landskronas tämligen nykomponerade lag. Om vi bara ser till ÖIS trupp på pappret så är just mittfältet lagets absoluta styrka (jo, jag vet, det är bullshit, men let’s run with it just for now). I mina ögon har klubben åtminstone fyra spelare som skulle platsa i vilket annat lag i Superettan som helst. Förutom dessa lirare har man en uppsjö av spelare som när de levererar på toppen av sin förmåga är för djävla vassa. I morgon är med andra ord upp till bevis för lirare som Pavel Zavadil, Sebastian Johansson, Markus Gustafsson, Alexander Mellqvist, Alex Perreira och Jakob Olsson.

Förutom ett välfungerande försvarsspel samt ett katigt, kaxigt och konkurrenskraftigt mittfält måste vi få ett kvitto på att Ken Fagerberg och Álvaro Santos klarar av att leverera mot Superettanmotstånd. I morgon måste samspelet mellan våra två jättar fungera. I morgon kräver jag åtminstone ett mål vardera från Fagerberg och Santos (om nu Santos överhuvudtaget kommer att spela). I övrigt förväntar jag mig ånyo ett piggt inhopp från vår sylvasse ”Ole Gunnar-kopia”, Nicolas Sandberg. Nico, i morgon räcker det med att du målar en gång. Med var sitt mål från Ken, Álvaro och Nico kommer jag att kunna sova gott under den kommande veckan.

ÖIS trupp till matchen mot Landskrona BoIS:

Peter Abrahamsson

Christofer Bengtsson
Robin Jonsson
Valter Tomaz Jr.
Tommy von Brömsen

Markus Anderberg
Markus Gustafsson
Sebastian Johansson
Alex Perrerira

Ken Fagerberg
Álvaro Santos

Avbytare
Victor Skoglund
Felix Sehlström
Seif Kadhim
Jakob Olsson
Danny Ervik
Nicolas Sandberg
Luka Mijaljevic

 

Usch, vad det är trist när tiden står stilla. Hur länge är det nu som ÖIS har befunnit sig i Ayia Napa på Cypern? Ett halvår? Räcker ens det. Det måste vara uppemot ett år. Så känns det i alla fall just nu. På söndag är det dock dags för årets sista träningsmatch. Gôtt! Bara tre och en halv dag kvar. Gôtt! Bara en och en halv vecka kvar till säsongsstart. Gôtt!

I brist på matnyttigt material och heta nyheter kring ÖIS vill jag passa på att tipsa om Ttelas finfina intervju med Robin Jonsson. I intervjun berättar Jonsson bl.a. om att han efter nedflyttningen i höstas funderade på att lämna ÖIS för en flytt hem till FC Trollhättan, men när ÖIS gjorde klart att man satsade åter mot Allsvenskan bestämde han sig att skriva på för ytterligare tre år. Något som vi Öisare givetvis är mycket glada för. Om försäsongen och uppladdningen inför årets säsongen säger Jonsson följande:

– Försäsongen har gått lite upp och ner. Vi har haft en del skador och inte kunnat gå runt på så många spelare. Det har betytt att några har fått spela väldigt mycket och så har vi spelat många matcher också.

Intervjun avslutas sedermera med att Jonsson förklarar att målsättningen för året är att ta klivet upp i Allsvenskan, men att man också är förberedda på att det inte finns några enkla matcher i årets Superettan samt att man räknar med att plocka många poäng hemma på Gamla Ullevi.

Mar 242010
 

Vi har uppmärksammat alla rop efter nya texter på bloggen. Jag vill bara ge ett livstecken från oss för att lugna er alla som mot all förmodan börjar misströsta. Det finns ingen anledning till det nämligen. Det ÄR saker på G!

Visst. Frekvensen är inte lika hög på texter som för några veckor sedan. Anledningarna till varför det inte publiceras så himla mycket just i detta nu är många men vi kan försäkra er om att vi inte ligger på latsidan. Det är en del för oss större grejer på gång på sidan textmässigt och allt runt om kring vad gäller tekniska detaljer och det tar tid att få detta färdigt. Sen, som en billig ursäkt, så får man väl säga att nyheterna kring ÖIS i nuläget är ganska så få och de flesta av oss väntar nog innerst inne på att säsongen skall sparka igång på allvar. Truppen är klar. Santos har landat på jorden igen efter en liten färd upp i de blå. Skadorna är som de är. Janne Andersson är fåordig i sina analyser av resultat och spelarnas insatser efter match i 2 m snö. Det känns som om vi väntar på något nytt och fräscht att lägga pannan i veck för. Våren närmar sig och med den ett bättre fotbollsväder och därmed kanske också lite bättre fotboll.

Just nu är ju laget på Cypern och tränar. Det man väntar på därifrån är ju lite positiva nyheter vad gäller skadeläget och framförallt så hoppas jag på 2 riktigt bra resultat i de matcherna som skall spelas där. Det vore riktigt tråkigt att inte göra bra matcher mot det motstånd som faktiskt kommer från samma serie som ÖIS skall spela kommande säsong. Ja, får vi med oss två segrar där så är jag riktigt nöjd, och därmed tycker jag att det borde vara dags att visa att ÖIS är ett lag som utan tvivel skall tillhöra toppen av Superettan i år. Något annat alternativ finns ju inte och då är det lika bra att brösta upp sig redan nu. Vi får hoppas på rejäl karaktär hos spelarna i matcherna på Cypern.

För övrigt är vi riktigt glada över att så många av er läsare engagerar sig i vår sida såhär långt. Det är kul att så många vill bidra med egna tankar, idéer och även nyhetsrapporteringar via kommentarer till artiklarna. Det i sig väcker ju idéer hos oss om vad som kan komma att bli av den här sidan med tiden, med er hjälp. Keep it up and stay tuned! Det kommer mera…

Jo, så var det ju en sak till. Jättetråkigt att IFK Göteborg förlorade mot BK Röva. Jättetråkigt. Verkligen.

 

Orkar inte få ihop något längre så det blir lite snabbt bara.

  • Inget av lagen lyckades få i väg ett enda skott på mål, bortsett från ett misslyckat (?) inläggsförsök av Seif som Hjörrings målvakt styrde ut till hörna. Kunde dock inte avgöra om den var innanför eller ej. Luka hade en boll i nät men blev avvinkad för ruff i momentet innan och jag tyckte den var ytterst tveksam. Han lyckades även skaffa sig ett friläge men en touch för mycket på bollen och en försvarare han emellan och bryta. Markus G hade även han ett fint läge efter kombination med Ken men hans skott täcktes av en försvarare. Hjörring fick ett friläge som vinkades av för offside men Peter kom ändå ut och gjorde sig stor och fick bollen rätt i magen.
  • Solitt försvarsspel från båda lagen, även om anfallsspelet kanske inte var det bästa så stängde man ändå igen bra.
  • Det var rätt slarvigt passningsspel matchen igenom från ÖIS sida. Inte speciellt många avgörande passningar som gick fram och även alldeles för många enkla bollar som slogs bort.

Mycket mer än så var det inte, även om resan var en upplevelse i sig. Snackade med Ken och Markus på vägen hem och man sade att man kände sig lite tunga i benen, och det känns som en vettig förklaring.

© 2012 Sambadefensiv Kontakt: kontakt@sambadefensiv.se Suffusion theme by Sayontan Sinha