Nov 142013
 

IMG_4619Där kom den. Nyheten om att Peter Abrahamsson lämnar för BK Häcken. Det har viskats och pratats om det tidigare och när nyheten idag under morgonen kom var det nog ingen som var speciellt förvånad. Det har länge pratats om att Peter är ”för bra för Öis” och många av mina vänner har pratat om att de egentligen tycker lite synd om Peter för att han inte får chansen längre upp i seriesystemet.

Med övergången blir Peter den fjärde spelaren i hisingslagets trupp med ett förflutet i den rödblå dressen. Anklev, Frölund (Marek) och Jeremejeff övriga.

Enligt Kent Carlzon får Öis betalt men han meddelar att han inte får säga något enligt avtalet som är skrivet klubbarna emellan.

Det är svårt att klandra Peter för beslutet. Under hans tid i klubben har mycket hunnits med. Två seriesegrar och tre degraderingar, en konkurs och så fantastiskt många räddade frilägen. Det har på alla dess sätt varit en fantastisk händelserik tid han upplevt i klubben. Få målvakter i elitfotbollen i Peters ålder har varit med om lika mycket. I medgång och i motgång, i glädje och i sorg är väl en sång som beskriver Peter väl. Men kanske har det varit precis vad han behövt?

Peter kom in i laget 2008 då Dick Last drog på sig en skada. Resten av den säsongen är som man brukar säga, historia. Fast vägen har varit långt ifrån spikrak därifrån. Säsongen 2010 inleddes på ett ganska tveksamt sätt med ett misstag mot Brage på bortaplan som lågvattenmärke. Matchen efter spelades på Gamla Ullevi, för motståndet stod Hammarby, i den 23:e minuten kom ”Räddningen” och resten av säsongen tillhörde en ung lintott från Stenungsund.

Är det något som varit signifikativt för Peters tid i Öis så är det just hans förmåga att studsa tillbaka efter sämre perioder. Då och då har han kommit in i perioder av sämre spel, under senare tid har dessa perioder dessutom lett till en och annan petning. Varje sådan period har dock följts av en väldigt mycket starkare period. Efter varje steg bakåt har två tagits framåt.

Därför sitter jag nu här och inte är speciellt bedrövad över att har förlorat laget i mitt hjärtas förstemålvakt och en spelare med nio år bakom sig i klubben. Det är något som både förvånar mig och ter sig helt logiskt. Det förvånar mig för att jag är en stor nostalgiker, det ter sig helt logiskt för att jag såg Peters tårar på Finnvedsvallen. Tårarna var lika mycket bedrövelse över degraderingen som separationsångest. Peter visste redan då.

Nu kommer Peter till en allsvensk klubb. Ställs vid sidan av en kritiserad trotjänare. En förstatröja som bara ska erövras. I ett Häcken som bokstavligt talat bygger för framtiden med en ny, lite för stor arena ska Peter följa med på den resan. Med det vill jag bara skicka med en liten hälsning:

”Tack för allt du gjort Peter, i medgång och i motgång. Gör processen kort i Häcken nu. Vi vill inte se dig där speciellt länge. Gör processen kort, erövra världen nu! Vi har gett allt för dig, du har gett allt för oss. Visa dom nu!

Tack för allt, vi ses!”

Nov 112013
 

Foto: Borås Tidning

Förra året blev det förlust för mot Gais i finalen av Mariedal Cup. En bra insats, men laget var allt annat än nöjda. Därför åkte man i helgen återigen till Borås för att ta återupprätta hedern. Efter ett bra gruppspel med endast en förlust gick man in i slutspelet med gott självförtroende. I den första matchen blev det vinst mot Alingsås IF med 2-1 i kvartsfinalen därefter slog man i semifinalen Skene IF med övertygande 5-2 och var därmed klara för finalen.

I finalen ställdes man mot BK Häcken som imponerat turneringen igenom och en vinst i kvartsfinalen mot IFK Uddevalla med 5-2 följdes upp med hela 8-4 mot hemmalaget IF Elfsborg i semifinalen. Klart för ett helgöteborgst möte i finalen alltså.

Tyvärr för rödblå del blev det gulsvarta laget från Hisingen för tuffa . Efter 3-2 i paus kunde Öis inte stå emot i andra halvlek och matchen slutade 7-3 till Häckens fördel. Turneringens spelare blev Hosam Aiesh i Häcken som slog målrekord i turneringen med sina 31 mål. Tidigare rekordet innehades av Västra Frölundas Jonathan Gerths som i 2002 års turnering landade på 30 mål.

BK Häcken kan därmed kalla sig värdiga vinnare och ännu en andraplats inkasserad för Sällskapet samt 45 000 att spendera på resor för laget. Förra årets pengar har dock enligt källor ännu inte kommit laget tillhanda och missnöjet är ganska stort bland lagets spelare. Detta är något klubben måste komma till rätta med om man ska fortsätta med sin unga profil.

Hur som haver, grattis till andraplatsen!

Nov 042013
 

Allt fallerar. Det hände 2009, det hände 2011 och det hände i lördags. Efter att ha varit uträknade kämpade man sig tillbaka för att falla på mållinjen. Man intalar sig att man gett upp. Att hoppet är ute. Man står där och är sådär drygt pessimistisk för att verka lite förmer. Fast innerst där inne tror man fram till slutsignalen att det ska gå vägen. Tills allt brister.

Hos mig och många andra yttrar sig besvikelsen först och främst som ilska. Jag skriver någon bitter tweet och något meddelande med väl valda ord. Sparkar till i marken och sliter mig i håret. Som om det inte vore nog kommer en armada av poliser med hjälmar och hundar och ställer sig i vägen för mitt synfält. Jag spyr en del galla över dessa en kort stund innan jag ser något som berör mig djupt.

Några meter framför mig står Peter Abrahamsson och storgråter. Han är helt förstörd. En medelålders kvinna försöker trösta utan resultat. Peter går vidare längs med staketet och klappas om av hundratalet supportrar. Sedan följer en rad spelare med. David Leinar håller huvudet högt och tar artigt i hand medan han försöker hålla undan tårarna. Sebastian Ohlsson gråter nästan mer än Peter Abrahamsson, så även Jacob Ericsson. Hannes Sahlin ser ut över den ståplatsläktare han känner så mycket med och ser likt resten av spelarna bedrövad ut. Ingen av tränarna syns till. Marcus Lantz sitter kvar på bänken. Det är ett nederlag även för honom.

Väldigt få av spelarna hade inför säsongen spelat i någon av landets två högsta serier. Öis lyfte dem från sina dåvarande lag och gav dem chansen att bygga ett alldeles eget lag i superettan. En förlorarförening skulle ta revansch. Söderettan var avklarad och nu skulle ett gäng ungdomar ta det vidare. Man skulle inte upp i Allsvenskan direkt men man skulle i alla fall hamna på säker mark i landets näst högsta serie.

Ungdomarna nådde inte upp till målen. Om det berodde på pressen utifrån eller pressen inifrån är en fråga vi nog inte kommer få svar på. Klart är dock att det gjorde väldigt ont för väldigt många när det väl brast.

Vems fel?

Som alltid när botten nås och allt tar slut ska skuld fördelas. Att leta syndabockar är naturligt. Människan söker alltid anledningar till saker och ting. Tyvärr är det enklaste oftast att bara koncentrera sig på en person. Det är svårt att i trängda situationer agera rationellt och sprida skulden. Den här gången hamnade Kent Carlzon och till viss del även Marcus Lantz i skottgluggen.

Fullt naturligt. Kent Carlzon har ansvaret att plocka ihop en trupp som är tillräckligt slagkraftig för att etablera sig i superettan. Med det uppdraget har han misslyckats. Därför får han skulden.

Marcus Lantz plockades inför säsongen in för att assistera Hans Prytz. I den ganska diffusa rollen U21-tränare togs han in och folk undrade hur man trots den ansträngda ekonomin hade råd med ännu en tränare. Under sommaren ersattes Hans Prytz med Marcus Lantz och det hela börjar mer och mer se ut som något som sedan tidigare varit planerat.

Sedan Lantz tog över har poängsnitt jämförts mellan honom och Hans Prytz. En jämförelse som den nuvarande tränaren tillslut vann. 0,93 blev snittpoängen för Lantz. Prytz landade på marginellt svagare 0,87. Båda snittpoängen är räknade på enbart seriematcher. Skillnaden är marginell och att säga huruvida den ene tränare varit mer lämpad att hålla laget kvar i serien än den andra är svårt. Klart är dock att Beslutet att sparka Prytz var allt annat än givet.

Vem ska då ha skulden för årets misslyckande? Kent eller Lantz?

Svaret på den frågan är nog Mattias Asserståhl och fotbollsstyrelsen. Det var den styrelsen som anställde Kent Carlzon och lät göra tränarbytet. Det var även den styrelsen som lät underskottet bli bli så stort som det blev och lät oss supportrar återigen pumpa in pengar för att lösa problem vi själva inte har någon del i.

Den 14:e november. Om två veckor är det dags för årets andra medlemsmöte. Då är det upp till bevis för fotbollsstyrelsen. Förhoppningsvis ger det mötet svar på många av de frågor vi ställer oss en dagar som dessa.

Vilka stannar?

Vem man än lägger skulden på så kommer nästa säsong komma. Då kommer Marcus Lantz med största sannolikhet stå där som huvudtränare. Om han står där bredvid Sören Börjesson eller någon annan vet vi inte än. I mitt tycke är det rätt. Det är inte läge att ännu en gång byta tränare. Marcus Lantz bör ges chansen att forma sitt lag och utföra sin ambition.

Kent Carlzon lär också sitta kvar. Kanske byter han kontor. Med Lennart Lindorssons avgång som klubbchef känns det i nuläget inte omöjligt att Carlzon tar ett steg upp från sportchefsrollen till en roll som klubbchef. Att Öis skulle ha en person anställd som sportchef i division 1 är helt otänkbart.

På spelarfronten kommer spelare bytas ut. Peter Abrahamsson är värd en chans längre upp i seriesystemet, men målvakter är inte alltid helt lätta att sälja. Det har ryktats om Häcken men vill han sitta på bänken bakom Christoffer Källqvist?

Johan Hedmans har inte fått speciellt mycket speltid under året och är förmodligen klar med elitfotbollen. Marcus Lantz verkar klara sig utan honom och Johan själv ryktas vara ganska trött på elitfotbollen. Hans vän Emil Karlsson har haft en tung höst och ryktas vilja lämna klubben. Under Marcus Lantz har speltiden blivit knapp och Emil har sett allt annat än road ut av att springa på en fotbollsplan.

Jakob Lindström har ryktats vara med på en lista över spelare som BK Häcken håller ögonen på. Frågan är dock om hisingsklubben behöver ännu en innermittfältare? Jakob inte rosat marknaden under året även om hösten varit bättre än våren. Man kan hoppas.

Elaka rykten säger att Johan Lundgren är ett namn som diskuteras på Gaisgården. Men allt är just nu enbart lösa spekulationer. I kväll hålls ett på Öisgården. Saker och ting ska lyftas till ytan. Men tro inte att ni kommer få alla svar denna vecka. Det kan bli en tung vinter.

Jun 112013
 

Det var efter drygt en halvtimmes spel i den senaste hemmamatchen mot Östersunds FK som Joakim Hall offrade både liv och lem genom att kasta sig in framför en motståndare som stod redo att avlossa den stora kanonen. Mycket riktigt blockerade han skottet och förhindrade en potentiell målchans, men på köpet skadade han sig så pass allvarligt att han tvunget behövde byta och lämna plats åt Jacob Ericsson på yttermittfältet.

Nu, så här tre dagar senare, dedikeras all tid på ÖIS-gården åt att rehabiliteringsträna sträckningen han ådrog sig i baksidan av ena låret. På programmet står rörlighet samt en hel del tid på träningscykeln i väntan på morgondagen. Då skall han nämligen genomgå en magnetröntgen och få ett slutgiltigt besked vad gäller allvarlighetsskalan.

Joakim Hall fick speltid i årets första match, nämligen den mot BK Häcken på Valhalla IP

Men på förhand ser det inte alltför ljust ut. Att Joakim Hall skall kunna spela redan på fredag i den tuffa bortamatchen mot Örebro SK känns helt uteslutet. I värsta fall blir det till och med så att han har spelat klart för vårdelen av säsongen. Fysio Erik Nexborn, som har undersökt skadan bäst han kan, tror enligt Hall inte på något fotbollsspelande innan sommaruppehållet.

- Skall rönta den [baksidan] imorgon men [Erik] Nexborn tror inte på något spel innan uppehållet tyvärr.

Hur träningsupplägget för Joakim Hall kommer att se ut framöver kan vi anta beror på vad morgondagens magnetröntgen ger för svar, men klart är åtminstone att han under veckan ut kommer att hålla sig till träningscykeln. Därefter kommer träningen möjligtvis att stegras beroende på vad röntgen visar.

- Det blir nog cykel och rörlighet veckan ut för att se vad MR [magnetröntgen] visar och sedan stegra träningen, avslutar ”Jocke”.

Joakim Hall har under återkomstsäsongen i Superettan spelat i tre av lagets totalt elva matcher. En av dessa, som bekant den senaste mot Östersunds FK, från start. Och nu verkar det alltså dröja ytterligare innan vi får se honom i ÖIS-tröjan igen.

Mar 092013
 

Det är inte bara för a-laget som det vankas tävlingsmatcher de kommande veckorna. Nej, faktum är att även ÖIS U 19 (tidigare Tipselit Äldre) samt ÖIS U17 (tidigare Tipselit Yngre) drar igång med cupspel denna helg. Och det i den nyskapade Ligacupen, som den så vackert kallas. Precis som i herrarnas Svenska Cupen är lagen indelade i grupper om fyra i varje där man i en enkelserie möter samtliga lag varpå gruppvinnaren avancerar vidare i jakten på Ligacupvinsten. Ett intressant och roligt upplägg som precis som för a-trupperna gör att det börjar gälla lite mer än vad det vanligtvis gör när man bara träningsspelar fram tills dess att säsongerna och seriespelet drar igång på allvar lite senare.

U19
ÖIS U19 har tidigare under vintern hunnit med att träningsspela fyra gånger. Resultatmässigt vann de två och förlorade två. Vinnande ur striden gick de mot Lerkils a-lag samt mot FC Trollhättans U19-gäng, samtidigt som man förlorade med hela 6-0 mot BK Häcken och även fick se sig besegrade av norska Lörenskog (2-4) på ÖIS-gårdens konstgräsmatta.

Att döma av ÖIS hemsida är det också de enda träningsmatcher som ÖIS U19 hinner med denna säsong. För nu drar Ligacupen igång och kommer ta upp all tid. Först ut var Halmstad BK (redan avklarad under dagen), nästa helg väntar Falkenbergs FF och avslutningsvis kommer ÖIS att derbyspela mot IFK Göteborg på Valhalla IP den 23 mars klockan 15:30.

Dess värre ser det inte särskilt ljust ut för tillfället. Åtminstone inte sett till den första matchen. Där förlorade laget med 3-0 mot Halmstad BK på Sannarps IP. Inte riktigt vad Sören Börjesson hade tänkt sig, kanske. Nu kommer det att krävas att ÖIS slår både Falkenbergs FF och IFK Göteborg för att ha en chans på gruppvinsten – men utan att döma alltför  hårt så känns det som en tuff uppgift att genomföra. Dock inte omöjlig på långa vägar. Bara att spetsa formen!

Spelschemat för gruppen ser ut som följer:

2013-03-09 13:00 Halmstad BK – ÖIS 3-0
2013-03-16 12:30 ÖIS – Falkenbergs FF (ÖIS-gården)
2013-03-23 15:30 IFK Göteborg – ÖIS (Valhalla IP)

U17
För ÖIS U17-lag med Niklas Allback i tränarspetsen har försäsongen innehållit fem matcher. Kryss mot Hovås Billdal IF A och vinster mot Jonsereds U19, Tölös U19 samt Torslandas U17. Den femte matchen förlorade man, 2-3, hemma mot IF Elfsborg. Kanske har ÖIS U17 fått lite spratt i benen! Försäsongen ser åtminstone lovande ut. Vad som också går att säga att är laget inte kommer att spela i samma serie som man gjorde under fjolårssäsongen, utan man kommer istället att delta i en mindre serie med lag från närområdet. Den sägs dock ligga på ungefär samma nivå som den förra rent kvalitetsmässigt. Till skillnad från U19 så har U17 dessutom bokat in ytterligare två träningsmatcher efter det att Ligacupen är färdigspelad. Man kommer då att möta både Oddevold och Utsikten hemma på ÖIS-gården.

Precis som för ÖIS lite äldre juniorer så ingår Halmstad BK, Falkenbergs FF samt IFK Göteborg i gruppen. Man kommer dessutom att möta lagen i samma ordning. Halmstad BK togs om hand under dagen, Falkenbergs FF kommer till Göteborg om drygt en vecka och allt avslutas med ett derby mot IFK Göteborg den 24:e mars på ÖIS-gården.

Tyvärr blev det förlust mot Halmstad BK även för ÖIS U17 tidigare i dag. Visserligen lyckades man kvittera Halmstads 1-0-ledning, men väldigt sent i matchen kunde hemmalaget åter ta ledningen efter en hörnsituation. Riktigt surt! Nu blir det kämpigt även att vinna gruppen och ta sig vidare även för U17-laget. Om det skall inträffa krävs det att ÖIS slår både Falkenbergs FF och IFK Göteborg. Samma visa som för U19-spelarna. En dubbelskräll är det vi får hoppas på. Och visst vore det något!

Spelschemat för gruppen ser ut som följer:

2013-03-09 15:00 Halmstad BK – ÖIS 2-1
2013-03-16 14:30 ÖIS – Falkenbergs FF (ÖIS-gården)
2013-03-24 14:15 ÖIS – IFK Göteborg (ÖIS-gården)

Mar 022013
 

Aaahhh, det börjar dra ihop sig nu. Premiären på Gamla Ullevi mot Falkenbergs FF är endast 38 dagar bort och redan imorgon är det dags för ÖIS att ta steget in i tävlingsmatchandet. Och det i Svenska Cupen. Den osexiga turneringen som via en uppshapening nu kan vara på väg att tas på ett lite större allvar. Nu fyller den åtminstone en funktion på riktigt. Nu finns den där av en anledning och för en gångs skull så finns det en möjlighet att intresset runt omkring kan sätta fart på riktigt. Ingredienserna finns för att Daniel Nannskog skall få sina önskningar infriade och att Svenska Cupen skall få samma status som den norska motsvarigheten har där allt krönts med en ”hejdundrande fest” på Ullevål. För visst är det nyskapta gruppspelet väldigt bra planerat!

Nu slipper vi elva raka träningsmatcher som egentligen bara skall spelas av och där det är ursvårt att över huvud taget dra några större slutsatser kring någonting alls. Istället ställs vi nu mot bra och motiverade motståndare där viljan från spelarna kommer att ligga på en helt annan nivå. Nu står det poäng på spel. Det står dessutom en europaplats på spel även om den, som sagt, bör vara utom rimligt räckhåll för ÖIS del.

Däremot känns det på förhand som att ÖIS kommer ha en ganska så god chans att överraska mot Syrianska FC. Det är en magkänsla jag har. ÖIS är så när som på fullt lag (Paulson och Sahlin saknas, vad vi erfar) samtidigt som Syrianska FC dras med stora problem både här och var. Framför allt ligger de stora frågetecknen kring spelartruppen. I dagsläget medger managern Özcan Melkemichel att den är för tunn. Hittills under vintern har Syrianska FC inte presenterat ett enda nyförvärv samtidigt som en hel drös med spelare har sagt sitt, packat sina väskor och dragit vidare någon annanstans. Bland annat har mittfältskuggen Johan Arneng lämnat och skapat ett stort håll på Syrianskas mittfält. Men även om Syrianska FC har haft möjligheten att binda nya avtal med många av fjolårssäsongens viktigaste spelare så är många av dessa för tillfället ur spel. Sharbel Touma är ett exempel (vilket vi skrev om redan igår). Han dras med känningar i både knän och lår och kommer att vara borta under i stort sett hela försäsongen. Ett riktigt tungt slag för hela Södertäljeklubben.

Den här lilla artikelserien som kommer följa med oss under detta gruppspel finns egentligen bara här för ett enda syfte: att ta tempen på den kommande motståndaren. Ett försök till att ge er lite mer kött på benen kring vad som väntar ÖIS. Är det ett svagt eller starkt lag vi kommer att ställas mot? Hur har försäsongen varit? Hur ser skadelistan ut? Ja, ni fattar. Ni skall få ett hum om vad som stundar. Och i och med att morgondagens motståndare som bekant heter Syrianska FC så är det detta lag vi kommer att ta tempen på i denna text. Jag kan riktigt se framför mig hur ni trillar ur stolen av förvåning. Det kunde ni inte anat!

Om man jämför med ÖIS försäsong så har Syrianska FC spelat en match mindre. ÖIS har avverkat fem lag (BK Häcken, Utsikens BK, GAIS, Falkenbergs FF och IFK Göteborg) samtidigt som Syrianska FC har nöjt sig med att spela fyra matcher innan Svenska Cupen. Det dessutom med ett blandat resultat. Mestadels inte så värst bra. Visserligen har man matchats mot idel tuffa motstånd – men man har enbart vunnit på ett av fyra försök. Vidare har man kryssat i en match och således också förlorat två utav dem. Lite upp och ned, skulle man kunna säga. Och det vore väl inte en alltför vild gissning att tro att skadefrånvaron har en ganska så stor del i de sviktande resultaten. Det kan nog lätt bli så när man tvingas ställa viktiga kuggar åt sidan och ersätta dem med spelare som då tvingas spela på en position som inte är dennes mest kära. Men sånt är livet! Det finns inte så mycket mer att göra än att gilla läget!

2013-01-30 Syrianska FC – Djurgårdens IF 1-1

Syrianska FC inledde sin försäsong med att spela match mot ”rivalen” Djurgårdens IF hemma på Södertälje Fotbollsarena. Och i det svinkalla januarivädret lyckades man spela 1-1 och dela på poängen (om några sådana nu skulle ha delats ut). Ett helt OK resultat visserligen, men sanningen var att DIF var det något bättre laget. Och vore det inte för att Syrianska FC hade tilldelats en något billig straffspark som Besim Kunic enkelt rullade in i mitten av målburen så skulle man gått mållösa av planen. Men 1-1 är ju för er som kan svensk fotboll någorlunda ett ganska så gångbart resultat för Djurgårdens IF. Det var nästan skrattretande ett tag under 2012. 1-1, 1-1, 1-1, 1-1. Jag tror att varenda Djurgårdare drömde mardrömmar om just slutresultatet 1-1 tillslut.

Kvitteringen lät dock inte vänta på sig särskilt länge, för efter 31 minuters spel satte Erton Fejzullahu bollen i mål bakom Dwayne Miller efter att han hade blivit framspelad av Philip Hellquist (som för övrigt skrev på Assyriska FF i dagarna. En tung värvning!). Därefter var det Djurgårdens IF:s match. Syrianska FC stack upp då och då, men trots att Magnus Pehrsson valde att byta nio spelare i paus så hämmade inte det gästerna. Men några fler mål inte utan matchen slutade 1-1.

2013-02-10 Syrianska FC – Degerfors IF 1-2

Riktigt lika roligt blev det inte för Syrianska FC när Superettalaget Degerfors IF kom till Södertälje för att spela match. Där blev det förlust med 1-2 efter att åter igen ha misslyckats med att hålla en ledning. För trots att Syrianska lyckades trycka in en retur efter att August Strömbergsson i målet räddat det första skottet från Dinko Felic så fick Dwayne Miller se två bollar hamna bakom honom också. Målen kom från Tobias Solberg som lobbade in kvitteringen innan Ferhad Ayaz vek in från kanten och avslutade distinkt i det borte hörnet. Ett vackert mål. Men alltså två raka matcher med tappade ledningen. Där Melkemichel något att tänka på!

2013-02-16 Gefle IF – Syrianska FC 0-1

”- Det var en ganska tight och jämn första halvlek, tycker jag. Det individuella försvarsspelet i första halvlek gav fyra frisparkar och tyvärr så blev det avgörande den här gången. Nu har vi förlorat två matcher på det sättet, mot Syrianska och Djurgården. Det kollektiva försvarsspelet tycker jag har fungerat bra rakt igenom. I andra halvlek hade vi ett visst grepp, framförallt i slutfasen, och med tanke på att vi hade ett så pass ungt och oerfaret lag var det bra att vi fick den strukturen på spelet. Sen är det klart att man hade önskat bättre spets, vi gjorde ju inga mål.”

Så där sammanfattar Gefle IF:s tränare Pelle Olsson förlusten hemma mot Syrianska FC på Strandvallen. Men han behöver inte vara särskilt besviken, Pelle Olsson, för förlusten kan ha sina förklaringar. Kort före avspark var Jakob Orlov som nionde man tvungen att kasta in handduken. Han fick därför ersättas av Johan Oremo i anfallet. Även om Syrianska FC även de har det tufft med skador så ligger väl antalet inte riktigt så högt.

Nu får ni nog hålla i er, men matchens enda mål stod Alex Silva Perreira för. Den gamla räven! Och på frispark dessutom! Helt otroligt, för tusan. Snyggt var det, dessutom. En hejdundrande skruv på bollen gjorde den otagbar. Smackelibank! Tänk om han hade kunnat visa upp sådana takter i ÖIS. Det hade varit något, det.

2013-02-23 Brommapojkarna IF – Syrianska FC 3-0

Och så avslutade Syrianska FC träningsmatchandet med att åka på en redig smällkaramell mot det nyblivna allsvenska laget Brommapojkarna IF. Det med Alex på vänsterbacken, provspelande Sebastian Svärd på planen och den reslige Dinko Felic från start i anfallet. En mördande trio som borde kunna uträtta mer än tre mål i arslet, tycker man. Men så blev det inte, trots att Bojan Djordjic i vanlig ordning lät känslorna styra och därför fick smaka på dubbla ostskivor innan första halvtimmen var spelad.

Med bland andra Sharbel Touma och Haris Skanderovic på skadelistan hade Syrianska FC mycket svårt att komma till heta lägen denna match. Närmast var Suleyman Sleyman som från nära håll sköt utanför målramen – men utöver den chansen finns inte så mycket att rapportera om. Oroväckande tomt! Och detta bara veckan innan mötet med ÖIS i Svenska Cupen. Inte särskilt lovande. Men framför allt: ingen bra uppladdning. Inte för fem öre. Kanske, kanske kan ÖIS dra fördel av det. Förhoppningsvis kan de det. Sex insläppta mål på fyra matcher är visserligen ingen jättekatastrof, men det är inte heller helgjutet och stängt från morgon till kväll. Där finns brister och dessa måste ÖIS försöka finna. Självförtroendet och självkänslan hos Syrianska FC bör och är kanske inte på topp just för tillfället. Dels för hysterin som är kring alla frånvarande, dels kring de dalande resultaten under försäsongen.

Att ÖIS har en bra chans imorgon är det inget snack om. Visst, man kan prata om serietillhörigheter etc, men bättre chans än så här att skrälla kan ÖIS knappast få. Förlorar man imorgon är man inte bra nog helt enkelt. Då är det inte så mycket mer att säga. Då är det som det är. Som tidigare nämnt har Özcan Melkemichel en väldigt tunn skara spelare att välja på och vid några ytterligare frånfall har de till och med svårt att få ihop till en ordinarie bänk. Därför är det bara för ÖIS att köra. Ösa på! Ta chansen! För här finns den!

Feb 182013
 

ÖIS matcher avlöser varandra en efter en för tillfället. Det är ett relativt hårt matchande de går till mötes. Hittills har två matcher avverkats av vad som tillslut kommer att bli fyra under en tvåveckorsperiod (vilket inkluderar Utsiktens BK, GAIS, Falkenbergs FF och till sist IFK Göteborg den 23 februari). Det är tydligt att laget gör allt för att spela ihop sig och komma i någorlunda matchform inför den stundande Svenska Cupen där allvaret börjar på riktigt. Då gäller det att vara på tå.

Näst på tur att ställas mot ÖIS är som sagt Falkenbergs FF och det imorgon på Valhalla IP klockan 19:00. Ännu en kommande seriekonkurrent alltså. En seriekonkurrent som hade förtvivlat svårt under fjolårssäsongen. Det gick ju till och med så långt att Danny Erviks gäng fick kvala sig kvar i Superettan. Tack vare ett sent mål i dubbelmötets avslutande match på Falkenbergs IP signerat Johan Svahn kunde Falkenbergs FF säkra kontraktet inför denna säsong. Nervigt! Och ångestfyllt!

För Falkenberg FF:s del har säsongen inletts med ett OK resultat. Först kryssade man (0-0) mot Tvååker, sedan slog man Halmstadsgänget IS Halmia med 4-1 i en match där siffrorna kunde blivit bra mycket större innan man slutligen fick stryk av en annan seriekonkurrent – Landskrona BoIS – med 4-2 efter att Danny Ervik assisterat till Falkenbergs tröstmål.

Precis som under ÖIS premiärmatch mot BK Häcken så kommer Sambadefensiv att liverapportera från Valhalla IP imorgon. Vi drar igång 15-30 minuter före avspark, så om ni inte kan masa er iväg till arenan så finns alltså här ett komplement som förhoppningsvis kan glädja någon själ. Är du en av dessa själar gör du bäst i att smörja in F5-knappen, för den kommer att få jobba!

Feb 132013
 

För ungefär ett år sedan – den fjärde februari 2012 – inledde ÖIS sin säsong med att möta GAIS på Valhalla IP. Visserligen gick laget mållöst av planen samtidigt som man ju släppte in ett mål (från Wanderson do Carmo), men trots det kände man ändå en viss tillfredsställelse. Spelet hade ju klaffat och framför allt hade innermittfältet bestående av Jakob Lindström och Filip Holländer helt skoningslöst utraderat GAIS motsvarande. Man skulle ljuga om man inte njöt av det! Och på något sätt lade det grunden till den kommande säsongens framgångar. Där gjordes ett avstamp. Ett avstamp som räckte enda fram till Superettan.

Säsongen innan hade GAIS slutat femma i Allsvenskan vilket gjorde många grönsvarta läskigt sturska. Samtidigt låg ÖIS i en form av brygga och det var avancemang eller ingenting som gällde. Ni känner igen det! En ekonomi körd raka vägen ned i den totala botten och räddningsplankan fanns i att laget skulle vinna Söderettan eller åtminstone hamna på andraplatsen och därefter kvala sig uppåt i seriesystemet. Skulle det misslyckas skulle det få drastiska konsekvenser. Det var vi alla överens om. I dag är det helt andra förutsättningar. Sturskheten som Gaisarna bar runt på under inledningen av 2012 är som bortblåst efter en katastrofuselt genomförd säsong och ÖIS har i mångt och mycket återfötts. På något sätt är det omvända roller nu jämfört med för drygt ett år sedan. Visst, det är fortfarande GAIS som förmodligen har de högst satta ambitionerna för denna säsong – men de balanserar också på den berömda linan. Går det åt helvete rent prestationsmässigt riskerar de att falla rakt ned i ÖIS-2010-fällan och det önskar man näppeligen sin största fiende.

För att få lite mer kött på benen och bli lite mer säkra på vad vi har att vänta senare i kväll kommer här något av en repris på ”Vad har vi att vänta-artikeln” som dök upp i samband med BK Häcken-matchen. Det är med andra ord dags att sätta tänderna i GAIS tre inledande träningsmatcher. Och det är en ganska så munter läsning ur ÖIS-perspektivet! Det är sedan gammalt att man skall glädjas åt deras motgångar! Någonting annat finns väl inte! Skadeglädjen är den enda sanna glädjen, eller hur är det man säger. Facit säger att GAIS har vunnit en match och förlorat två. Ett inte helt imponerande facit. Låt vara att förlusterna har kommit mot Allsvenska gäng (BK Häcken och Åtvidabergs FF).

GAIS – BK Häcken 0-1 (0-0)

0-1, 61’, Nasiru Mohammed

Det blev som sagt en uddamålsförlust i öppningsmatchen för säsongen där BK Häcken blev numret för stort. Nasiru Mohammed blev ensam målskytt då han i matchens 61:a matchminut stänkte dit bollen i ett mer eller mindre öppet mål efter att Dioh Williams på ett framgångsrikt sett stressat fram bollen via tjabbel i hemmaförsvaret. Det skall dock sägas att GAIS, framför allt under den första halvleken, stundtals visade prov på ett rätt fint fotbollskunnande. Nyförvärvet från Karlslund, Adam Eriksson, var en av de framstående genom sitt kreativa spel och sin uppoffrande och aggressiva spelstil. Den andra halvleken visade dock upp skillnaderna mellan lagen där BK Häcken drog ifrån och sedermera också sköt in matchens enda mål. Next!

GAIS – Åtvidabergs FF 0-3 (0-0)

0-1, 61’, Prodell, 0-2, 64’, Rajalakso, 0-3, 90’, Moberg

Resan fortsatte för GAIS del med ännu en förlust. Ahhh, det vattnas i munnen! Även denna gång mot Allsvenska Åtvidabergs FF och det med 0-3 på Valhalla IP. I en match som enligt rapporter skall ha varit gruvligt kall att beskåda. Upp emot fem minusgrader var vad vädergudarna bjöd upp till. Inte konstigt om spelet hackar en aning. Men Åtvidabergs FF var bevisligen laget som hanterade samtliga förutsättningar på bästa sätt genom att sätta in stöten i mitten av andra halvlek och sedan dunka i spiken med en slägga i matchens avslutande minuter. Det kunde dock ha gått annorlunda. Faktum är att GAIS blev berövade en misstänkt straffspark redan i den andra matchminuten när Dogbe var uppe med handen och viftade. Rent spontant känner jag att vi kan utesluta att det var Antti Kanerva som stod för dömeriet. Då hade det blivit rött kort, straffspark och extra bestraffning i form av polering av fotbollsskorna i domarrummet i paus. Jo, så hård är han, den ”gode” Kanerva. Får han chansen så flyger korten upp. Det ena efter det andra. Ofta i en salig blandning!

GAIS – Jönköpings Södra IF 3-0 (3-0)

1-0, 15’, Spong, 2-0, 25’, Moenza, 3-0, 40’, Tornblad

OK, så fick de så sin vinst tillslut, Gaisarna. Det var väl på tiden! Åtminstone om man heter Thomas Askebrand. Efter två raka nederlag satte de ned foten och mosade Jönköpings Södra IF. Tre mål innan halvlek och bataljen stendog. Logiskt nog. Och det får man ändå ge dem: bra jobbat. Starkt. Jönköpings Södra IF är näppeligen av samma kvalitet som BK Häcken eller Åtvidabergs FF, men de är inte heller någon slagpåse modell större bland Superettagängen. Segern grundlades av två pangträffar upp i kryssen vilket ledde till GAIS första seger sedan år 1894. Ett historiskt ögonblick som huvudtränaren beskrev så här: ”Första halvlek var riktigt bra, allt kan och ska bli bättre, men vi är på rätt väg.”

På förhand känns det svårt att fastslå hur det kommer se ut på Valhalla i kväll. Det kan gå lite hur som helst. För ÖIS del blir det dessutom den första matchen med ett lag från samma serie. En chans att mäta sig med det motstånd man kommer dras med 2013 ut. En chans att se var man står i jämförelse med till exempel GAIS. En chans att sätta sig i respekt gentemot sin stadsrival inför kommande, mer viktiga, matcher under året. Förhoppningsvis kan en väl genomförd prestation i dag på något sätt skapa oreda i GAIS inför derbyt den femte maj på Gamla Ullevi. Kanske kan det skapa lite huvudbry, åtminstone. Kanske kan det få dem att tänka lite extra och få dem ur balans. Det kanske är lika mycket begärt från en träningsmatch – och det krävs förmodligen en topprestation för att det ens skall göra avtryck. Men då är det där vi får sikta. Då är det där vi får sätta vårat mål. Att få dem ur gungning. Att sätta dem på plats. Att visa vilket lag som är beredda inför Superettan 2013. Visst är det väl där vi skall sikta, i alla fall!